Mitt......
Mår inte så bra.
Riktigt illa faktiskt.
Då vi träffades, en gång för länge länge sedan, i ett annat liv.
Då, då va hon en riktig fining.
Stort ljust 80-talshår, klarblå ögon, ett leende som bländade, lång och välsvarvad, humor, påhittig, levnadsglad.
En riktig pudding egentligen.
Nu......ett vrak
Psykotisk, medicinerad, slocknad blick, total mess till boende.
För någon vecka sedan la sonen in henne på psyk, men hon tyckte d va tråkigt där. så hon gick hem.
Sonen lackade ur rejält på d
Riktigt less blev han
Han o flockvännen hade då börjat röja o sanera huset, så d skulle bli beboeligt, men så kom hon hem
Då fick han nog
Kan iof förstå honom
Fick åka med ut då, å styra upp samtalet mellan dom
Men d funkade inte
Igår hjälpte vi henne med att köra hem lite möbler, sonen hade bränt d mesta då hon va inlagd.
Så en säng o lite annat hade hon köpt
Hon åkte med mig hem
En liten fågelunge på 50 kg
Förvirrad
Sjuk
Mitt hjärta nästan brast för henne
Sonen va på jobbet o d va bara hon o jag
När vi burit in allt i ....jaa...vet inte vad jag ska kalla det......där hon lever.....i messen....
Så tittade hon på mig
En fågelunges blick
Så jag kramade henne
För första gången på....ja 20 år.....kramade jag om henne
Sa till henne att jag bryr mig
Dom dimmiga fågelungeögonen tittade på mig
Ja, hur d än är så älskar jag ju dig på ett sätt......så sa hon....
Stackarn
Kan inte riktigt få henne ur huvet, stackars människa
Men det är bättre med henne nu än innan
Hon vet iaf att hon är tokig nu
Har gått med på att medicinera
Har gått med på att det kommer folk från soc å tittar till henne
Har fattat att hon nog inte kna ha 50 katter.....56 katter
Sonen har förvisso sett till att många e borta då hon va på psyk, men d finns för många ändå
Har insett att hon nog kanske skulle flytta till bebodda trakter
Dessa jävla katter.....hatar hennes katter......har tagit hela hennes liv, fast tror att hon någonstans har fattat även det.......men.......men men men.....
Ringde sonen å frågade om inte han å jag skulle kunna ta en dag å röja upp i trägården, hade väntat mig ett entsiastiskt svar
Men han svarade bara iskallt....
Jag lägger inge mer jobb där, d e meningslöst. S jag tänker inte röja någon trägård
Blev lite förundrad
Men.......kom ihåg......hon tog musten ur honom då hon åkte hem från hispan
Det han gjorde då va att lämna över till soc
Egentligen helt rätt
Ibland, då jag inte tänker, undrar jag hur sonen står ut.
Men, som en klok kvinna jag pratade med sa, för honom är det inte konstigt
För honom är det vardag med en tokig mamma
Han chockas inte
Han har andra sätt att se på saken än vi som står utanför^
Å såklart han har
Han känner ju henne
Förresten utan honom hade hon nog inte varit bland oss längre
Sonen har flera gånger sat, då hon varit sjukare, att han nog kommer hitta henne liggande
Men....hon har hängt i, trots alla demoner, jag tror att det är endast för sonens skull som hon finns kvar
Hade hon inte haft honom hade hon aldrig orkat
Aldrig
Ingen hade orkat ta sig genom hennes liv
Den enda i världen hon lyssnar på är sonen
Sonen är hennes allt
Hur sjuk o tokig hon än varit genom ren har sonen aldrig farit illa, på något sätt har hon lyckats att ge honom det han har behövt
Fråga mig inte hur
Men bevisligen har han en sund inställning till livet....å den måsdte han ju fått någonstans ifrån
Visst, ska inte förringa min insats, men ........i detta fallet skall ingen skugga falla på henne