Men Coz....

...hur är det nu då?
Glömt?
Eller aldrig fattat?
Har tyvärr ett antal kamrater som testat "ett" glas.
En gubbe tog det 3 månader för, sedan var det begravning....han hade varit nykter i 16 år.
16 år är en ganks lång tid.
På behandlingshemmet var det en kille som hade bra föresatser.
Han tog några folköl, inom EN månad begravde hans mamma honom....tror det gick 3 veckor.
Min bäste kompis på behandlingshemmet, en riktigt trevlig kille.
Han valde repet.
Dessa tre, ett axplock dessvärre, kan jag endast minnas.
Med all respekt Coz.
DU vet fan inte vad du svamlar om.
Detta är ingen lek.
Detta är på riktigt.
Håller jag mig till AA slipper jag dingla i repet och min mamma besöka mig på kykogården.
Om jag mot förmodan skulle överleva min nästa fylla. Men har heligt svurit på att aldrig mer behöva ta mig ur, en av drivkrafterna i min nykterhet. Jag vet priset för mig om jag lyfter ETT glas.
Så kanske det blir för mig som för en annan vän, skulle svalka sig med en öl på en pub. 9 dagar senare hittade dom honom liggande i en gränd, nerkyld och uttorkad. Blev en vistelse på sjukhus.
Å för honom gick det bra.
Så är inte sådär jättesugen.
Är tacksam åt att jag imorse vaknade nykter, träffade sonen på arbetet och ska till en madam på middag.
Otroligt tacksam.
Är åxå tacksam för att det finns såna som du Coz, som påminner mig om alkoholens falskhet. Alkoholen kan få mig att tro, som du, att den inte skadar.
Mig skadar den.
Jag tål inte ETT glas.
Jag ska inte dricka.
Mitt beslut för mig är att inte dricka.
Hur andra gör lägger jag mig inte i.
Så är det bara.
Så är min verklighet.
Så är mina förutsättningar.
Att tro att jag på något enkelt sätt skulle slippa undan är bara att lura mig själv.
Har lurat mig själv tillräckligt i mitt liv.
Ska försöka att undvika det.
Ska försöka efter bästa förmåga att vara nykter hela dagen idag.

Kram Coz........åsså ni andra såklart.

Man tror....

...så mycket.
Innan jag lyckade hålla mig nykter några dagar, hade jag en föreställning om ett trist liv.
Ingen glädje, inget skratt.....egentligen ingenting.
Åsså e de precis tvärtom.
Nu känner jag glädje.
Vad e det för glädje med att vara helslirig på en fest?
Vad är det för värde att säga älskling....sluddrande?
Inget värde alls.
Trodde det var glädje.
Trodde att jag hade så roligt.
Man kan inte ha roligt utan sprit.
Jag har, vid en ärlig granskning aldrig haft kul MED alkohol.
HAr mest ställt till det.
Vaknade en gång i ett badkar, sönderslage och full i blod.
Vilken hit.
Det är roligt.
Eller då min dåvarande flickvän hade sytt en kostym till mig, skulle vara hennes gesällprov till skräddare. Blev lite stökigt och kostymen var full i blod....uppskattades sådär då hon skulle få betyg på den.
Ett glas öl i goda vänners lag.
En annan gång bad värden mig att gå hem, gillade inte det han fick en smäll och gömde sig under en säng.
Jag gick och la mig på soffan.
Arbetskamrat.
Är ju inget pinsamt på måndagen.
Trodde inte jag kunde ha kul utan sprit.
Blev portad på krogen.
Körde mc hem till en brud, somnade sittande i hallen, hittade hojen i en rabatt, inte ett endaste minne av att ha kört.
Roligt, spännande och framför allt givande liv.
Ville inte vara utan alkohol, hur skulle jag då kunna roa mig då?

Vet inte varför allt detta dök upp just nu, men det bara kom.
Va väl för att jag skrev om drömmen om att dricka igen i morse......där kom sanningen.......*ler*
Alkohol är nog bra, fast inte för mig.

Jaa, ibland undrar jag.
Hur fick jag det att gå ihop i hjärnan och inför mig själv?

Nä nu måste jag jobba lite....
Kram på er därute.

Fylla...

...är ingen lösning.
Men visst vore det gott.
Ta en gin to´nic.
Sitta på en bar, kolla på folk......
Ta en gt.
Prata med någon galant dam
ta 2 gt...dubbla...
Börja sluddra.
Whisky e gott...för att inte tala om jäger.....
Vakna i ngns säng.
Fåglarna har skitit i min mun hela natten.....åh, vilken pärla jag vaknar hos. Fettpärla.
Ta sig hem,. var är bilen.
Åsåå äntligen, en kall öl.
En till.....

Hmmm......vore nog gott, fast kanske inte så lämpligt.
Hade förmånen att få vara nykter igår.
Slapp vakna idag som ett utsketet plommon på ett silverfat.

Vet inte varför jag ibland tror att det skulle vara gott med en liten drink i goda vänners lag.
Har för det första inga goda vänner som skulle drömma om att vara med då jag dricker.
Men det har ju aldrig hindrat, kan ju dricka med Kreti o Pleti åxå.
Ibland kommer det över mig som en snabb tanke.
Fast än så länge har jag nåden att tänka klart.
Se var jag hamnar.
Vet ju att alkohol inte är för mig.
En sak förbryllar mig.
Har det ganka bra, är ren och mår fint.
Ser en gubbe sitta på en bar, halvmosig.
Sitter där med sin öl, förmodligen varenda dag.
Känner ibland att det skulle vara ok.
Vet var jag skulle hamna, men det skrämmer mig inte.
Det är förbryllande.
Borde ju få kalla kårar, men inte. Kan nästan vara lite avundsjuk.
Däremot att se vanliga amatördrinkers, det får det inte att vattna i mun.
Det påverkar mig inte alls.
Blir inte det minsta sugen.
Men gubben, är oftast gubbe, som sitter å petar i sig.
Utan glädje.
Då rinner snålvattnet till.

Har en reservplan.
Har nog haft det hela tiden.
Har räknat ut att jag supit i ca 20 år.
När jag varit nykter i 20 år, då kan jag ta ett nytt beslut.
Kan dra mig tillbaka och sitta på en altan i dimman.
Otroligt korkad tanke, men den finns där.
Då är jag 60 år.
Spelar ju ingen roll då.
Fast har mött flera i Aa med liknande korkade tankar, som kommit fram, gått i pension.
Dom dricker inte, dom har insett att sista delen livet är bättre att uppleva medvetna, än att ligga utslagna med någon fånig tanke om att slappna av.
Delade om detta på sista mötet, fick massa leenden och igenkännande nickar i gruppen.
Så tanken är nog inte unik.
Men förbryllande.

Det enda jag saknar med drickat är att ta återställare.
Två iskalla Pipps blå, flaskor, på morgonen.
Känna dom glida ner.
Känna skakningarna upphöra, illamåendet segla iväg, lugnet.
Det saknar jag ibland.
Ska inte sticka under stol med det.
Dessa öl va de bästa, fast kvällen innan va inte alltid lika lugn och skön.......
Nä, har tagit beslutet för dagen, en dag till i nykterhet så får jag se imorgon hur jag gör.....

Kram på er därute i livet. 

Nerlusad...

...med irriterade kunder.
Sonen har gjort ett kass jobb och jag får skit så det sjunger omet.
Försöker medla, men vi har nog försatt oss i en situation som gör att skället är befogat.
Dessvärre har jag en kund till som är minst sagt irriterad på mig.
Fast den kunden har inte rätt, enklare att svara när kunden har fel.
Men gillar inte att ha missnöjda kunder.
Känner att jag bygger upp n irritation.
Det går inte bra jst nu.
Strular.
Massa marginalfel åt fel håll hela tiden.
Tär på krafterna.
Tålamod min vän.....
Men är enklare i teorin.
Skällde på sonen, men försöker hålla mig från svordomar och anklagelser.
Bättre att poängtera att detta är viktigt.
Viktigt att inte strula att ta det på alvar.
Inte slarva.
Men lättare sagt än gjort.
Lätt att i teorin planera saker, åsså strular det.
Är sliten......åsså detta jävla ben....
Är så in i helvete trött på gipshelvetet så det bara finns inte.
Är ju för faaan som lam....

Nu känns det bättre.....*ler*

Möte

På mötet igår var det stegmöte.
9:e steget.
Vi gottgjorde personligen de personer vi skadat.....
Det är väl lite sådär med det steget för min del.
Har inte gottgjort, mer än till mamma å familj med att jag e nykter.
Har inte tagit kontakt med någon för att reda ut gamla saker.
Är lite sådär det där.
För det första är mina synder ganska långt bak i tiden, hade ju ingen kontakt med ngn de sista åren.
Vet inte heller vem eller vilka jag ska gottgöra och hur.
Visst, finns väl ett antal flickvänner som nog behöver en förklaring....fast komma med 10 års gamla grejer, verkar lite dammigt.
Å känner väl att det kanske är viktigare att lägga enerigi på de människor jag har runt mig idag.
På något sätt förlikades jag med mitt tidigare liv på köksgolvet.
Accepterade där och då mitt tidigare liv.
Vet att jag burit mig åt som ett svin ibland.
Men valde då 2003-04-04 att gå vidare till något annat.
Till detta.
Mitt tidigare liv har inte stört mig i min väg mot nykterhet och kanske är det så att den biten, antingen kommer senare, eller helt enkelt stannade kvar på köksgolvet. Lämnade den ångesten där.
Hade ångest så det räckte ändå.
Ångesten har idag släppt.
Känner mig i många stycken fri.
Lever ett "normal" liv.
Har fått till ett fungerande sätt att hantera mina dagar.
Många kanske skulle kalla mig arbetsnarkoman, men håller inte med där.
LÄgger otrolig energi på firman, men har en övertygelse att jag inom några år kan arbeta mig ut, bli överflödig delegera. Se till att få tid till mig själv samtidigt sdom firman tickar på.
Jobbar för min pension.
Jobbar målmedvetet för framtiden, så idag skörda imorgon.
KOmmer inte att lägga så många timmar som nu på firman framledes.
Kanske göra andra saker, köpa in konkurser, kanske en fastighet, kanske ngt annat, vem vet.
Men grunden är denna firma som jag bygger upp idag.
Denna firma ska bli grunden till framtiden.
Är grunden redan.
Har arbetat upp ett värde.
Börjar bli etablerad.
Utvecklar och försöker hitta vägar för att bli starkare, stabilare.
Är beredd att bredda mig, stå på fler ben.
Detta tar tid och energi.
Är en bit på väg.

Idag e mötesdag.

Är senare ur sängen.
Tar det lugnt.
Äter frukost innan jag går.
Men har inte sinnesro, bara en pålagd ro.
Är inte genuint lugn.
Ngt stör mig.
Jag vet vad det är.
Det är den där jävla foten.
Kan INTE förlika mig med besväret. Kryckor och inte få stöda på foten.
Har svårt att klara mig hemma.
ÄR som invalidiserad och kan bara inte acceptera.
Är nu, efter dagbytet, 16 dagar kvar.
Nedräkning pågår.
Snart är det dax.
Hoppas bara att allt e ok.
Tänk mardrömmen att dom rättar till benet och gipsar om mig...........stön
Den tanken är mardrömslik.
Måste bli av med iaf en krycka så jag kan fungera på jobbet å hemma.
Står ut med att halta och ha ont, bara jag får upp rörligheten och kan städa och laga mat.
Ska aldrig mer äta smörgås......
Ska laga varm mat varje kväll....
Så blir det ju inte men ibland iaf.
Ska iaf äta mer riktig mat.
Är urle på mackor och snabbmat.

Till helgen bjuder L hem mig till sig.
Vi ska laga mat och ta det lugnt framför teven.
Ska bli gott med lagad mat....

Har lite.....

....tur.
Igen.
Grannen har två töser, som har tjatat om hund en längre tid.
Pratade lite med mammamn häromdan och sa att töserna gärna får läna min hund och promenera med till dom blir blå i ansiktet.
Visst, sagt och gjort.
På söndagen dök en tös upp och tog med hunden på en lång promenad.
Å igår kom systern.
Klasskompisen L kom förbi, hade handlat till mig.
Så det blev en bra dag igår.
ÄR bara det där med städning som funkar sådär hemma nu.
Men ska försöka få tag på ngn som har lust att gå ett varv med skurtrasan.

Så känns ganska bra nu.
Börjar fungera så smått, trots det förbannade gipshelvetet..
17 dar kvar.
Fick tid den 11/10 för att ta bort gipset....
Räknade dagarna....ställde in mig...
Fick ett brev igår att dom ändrat tid...typiskt.....till dagen efter....
Men tog det som en man....bet ihop och ser fram emot den dagen istället.

Skulle vilja vara lite ledig nu, men har mycket att göra på jobbet, orkar nu jobba hela dagarna.
Men é hyfsat trött på kvällarna.....

Känns i det stora hela ganska bra iaf.....

Igår....

.....berättade jag för min gamla klasskompis L hur det var med mig.
Hon bvjöd på pizza och tog hunden ett varv.
Bjöd på öl.
Lättöl, vad nu det ska vara bra till....*ler*
Förklarade min belägenhet.
Har uppfattat henne som liet ytlig och stirrig.
Men nu lyssnade hon uppmärksamt och frågade...å frågade....å frågade.
Till slut berättade hon att hon var riktigt orolig för sin son.
Var glad att jag berättat och vill gärna hänga med på ett öppet möte.
KAnske få lite tips i hur hon ska förhålla sig,.
Hon frågade mig vad hon kunde göra å så.
Men vad vet jag?
Sa att det viktigaste nog är att vara ärlig mot gossen.
Tala om det man ser, så som det är.
Inte anklaga eller fördöma, men ändå sätta gränser.
Hennes gränser.
Inte lätt att vara på den sidan heller.
Tror ju alltid att bara jag har det så jobbigt,, men det finns ....som vanligt...två sidor av myntet.
Men en sak sa jag till henn.
Ingen liten gosse kan lura sin mamma.
Ingen.
Mamma vet ALLTID.
Sen kan hon välja att göra massa olika utifrån det....men innerst inne VET ALLTID en mamma.
Så sa att hon skulle lita på sin känsla.
Låg magkänslan styra.
Den är nog rätt.

Igår ringde en surkund.
Va missnöjd och gick på som fan.
Har sällan eller aldrig missnöjda kunder, men denna är missnöjd.
Är ett fyllo.
En ann känner igen en ann.
Aktivt fyllo.
Har med sig familjen som står uppradad rund familjehövdingen.
Så jävla uppenbart, så tydligt hur hustyrannen, den allsmäktige styr och ställer.
Å nu har jag, denna lilla lus stört tillvaron.
Villinte göra som säger.
Lägger mig inte platt utan har egna åsikter.
Detta kan han bara inte tåla.
Skriker å svär i telefonen.
Känner igen mig lite i honom.
Det där panikslagna...fixa NUU, på mitt sätt å va klar igår..
Vaddå har du åsikter.....?

Så hanterar honom med lugn och bestämdhet.
Svarar honom kom hit med varan så löser jag problemet.
Men han hör inte.....går bara på.
Jag svarar samma sak hela tiden, men skulle lika gärna kunna svara holahola eller vad som.
Han lyssnar ändå inte.
Tragisk figur.
Men sån var även jag innan jag lyckade slippa ur Kung Alkohols grepp.
Enkelspårig, dumdristig, enfaldig, besserwisserwesser osv.
Så får ha tålamod.

Idag känns allt bra iaf.
Är lätt i sinnet.
Ska bli en bra dag.
L ska vara hundvakt.
Ska ner till stan, fika ut å äta å rumla runt lite....nåja rumla å rumla...men ut lite iaf.
Men om jag känner mig själv rätt så saknar jag hunden å åker kl 9...eller nåt sånt urbota trist.
Ska försöka ha en trevlig kväll.
Inte längta hem.
Men spelar ingen roll.
Är gott att bara göra ngt anna en sstund, blir ju lätt liggande framför teven annars.
Så kram på er därute.
Kanske ses vi ikväll på stan.
Kanske sitter vi bordsgarannar.
Fast det får vi aldrig reda på.
Ingen av oss kommer ju att utmärka sig.
Spy över bordet, tafsa på sällskapets flickvän, nypa servitrisen i rumpan elle starta bråk med han den där som tittade på mig, va fan glor du på pucko....
Ja ni vet.
Vakterna kommer bär ut en, buklandning i rabbatten.
Trasiga kläder med spyor på.
Hängande mot en taxistolpe med ståkuk ensam och hällregn.
Det händer inte.
Ikväll kommer vakterna artigt öppna dörren, hälsa mig välkommen åter och glömma mig.
Som en vanlig.
Kommer ihåg första gången det hände.
Vi gick från en krog å vakterna småpratade med mig, skrattade och önskade oss välkomna åter.
Vad jag kan minnas har alltid vakterna glott misstänksamt och på sin höjd nickat lite då jag tagit mig ut från krogen, eller så vänligt men bestämt visat var dörren är och att den går att stänga utifrån.....
Så blir det nte ikväll.
Så kanske sitter vi rygg mot rygg du å jag ikväll.
Kram
Din Vän.

Känner mig....

...lite bättre till mods.
Har set till att få i mig lite vitaminer.
Kanske det som påverkat tröttheten.
Är inte riktigt lika monumentalt trött.
Har börjat få koll på bokföringen och vet lite vad jag håller på med.
Men tjatar väl hål i huvet på bokföringsfirman.
Gör inget det har dom betalt för.....
Bra betalt dessutom...

Men känner mig lättare till mods.
Gick på AA möte i Onsdags, kan väl inte bero på det??
Nää, så kan det inte vara, måste vara tillfällighet.
Denna tillfällighet känner jag igen.
Att jag faan inte kan lära mig.
Gå på möte och se för fann till att göra det regelbundet....
Då funkar det.
Bara då.
Men jag ska trassla och inte "orka" gå på möte.
Har för ont.
Får nog faan ont om jag inte sköter det enda som är betydelsefullt.

Stämningen på jobbet har lättat, pessen sjunkigt.
Trots allt en ganska bra dag.
Skönt att leva.
NYKTER idag, för min egen skull....
Kram

Ge upp....

...varför skulle jag göra det?
Har ju precis kommit på fötter.
Är bara en sån där otursperiod som ska uthärdas.
Vet inte om det e sant, men har i hela mitt liv haft otursperioder innan ngt gott ska komma.
Denna gång har det verkligen bitit i så ser fram emot en ordentligt uppsving på något plan.
Som tex, igår bröt tv:n ihop, har bara 3 kanaler.
Händer ju inte bara....men nu är det så.
Iddes inte ens bli irriterad.
Bara att härda ut.
Fast vissa dar är det motigt och självömkan rinner ur mina öron.
Badar i självömkan.
Men har hittills lyckats bryta och komma igen.
Problemet denna gång e att jag fått käften full på så många plan.
Men har hittat en lösning på firman.
Har jobbat igenom, eftr bästa förmåga och tror jag lyckats få styrning på skiten.

Den där satsningen jag gjorde verkar vara sann.
Verkar gå i lås.
Går det i lås, då ska jag med ett leende ta benet och all annan skit utan att blinka.
Kommer att vara på grön kvist till nästa säsong då......å det smakar fågel.
Men är inte där än, men det verkar som om det är en pålitlig gubbe jag handlat med......får väl se.

Har åxå fixat finansiär om det skulle skita sig med pengar.
Om jag står tjock med lager å så.
Revisorn e nöjd.
Har ökat marginalerna så som jag planerat och företaget går med vinst.
Så varför skulle jag ge upp?

På mötet igår så orkade jag sitta kvar hela mötet.
Hade iof ont, men det funkade.
Hundstackarn sov och jag öste ur mig min ångest.
Kastade ur mig.
poff.....åsså va det inte så mycket ångest.
Kanske bara är vanlig sund trötthet jag känner.
Vet inte...
Är sliten, nere för räkning.......men på väg upp....ska upp....

Kram på därute i livet

Visst...

...är säkert inne i en återfallsprocess.
HAr jag varit med regelbundenhet hela min nykterhet.
Men tror mig känna igen symtomen.
Vet att jag inte ska självömka för mycket.
Brukar inte göra det så mycket heller, eller rättare sagt så länge.
Men denna gång är det genuint jobbigt på så många plan.
Är dessutom ganska ledsen och nedstämd.
Man brukar ju inte få mer än man klarar, och jag klarar väl detta.....men...
Är jobbigt just nu.
Svårt att göra mycket annat än att jobba och sova.
Benet tar sån energi.
Rök på sonen i morse.
Skällde.
Såg på honom att han blev trött på mig.
Men saker fungerar inte.
Verkar ibland som om det bara är jag som vet nåt om nåt.
Så är det inte då jag inte är här, då löser sig saker.
Är väl iof enkelt att springa till mg i alla frågor, men orkar inte nu.
Har fullt sjå med att försöka fatta något om den där jävla bokföringen.
Åsså betala fakturor så klart.....

Men vet......
Ska försöka bryta.
Ska gå på möte idag.

Är...

...less.
Så förbannat less.
Inget går bra just nu.
Jobben vi gör får vi tillbaka.
En kille sjukanmälde sig idag.
Inga jobb på väg in.
Ser ut som om jag måste friställa en över vintern.
Pengarna räcker inte till.
Vill inte låna men blir nog tvungen, iaf om jag ska ha gubbarna kvar.
Vet inte hur jag ska göra.
Åsså detta jävla ben.
Frustrationen, irritationen stiger i mig hela tiden.
Å när jag kommer hem är jag ensam och nästan som lam.
Är svintrött.
Har svårt att fungera hemma.
Städa går inte.
Laga mat...
Äter illa, bara snabbmat.
Irriterad på E.
Tycker att vi ändå varit ihop i 5 år.
Hon kunde i alla fall ta ut hunden.
Så nu är det tungt.
Riktigt tungt.
Fyllde 45 år igår.
Åååå vad roligt.
Somnade framför tv:n.
Så nu är det inte roligt.
Svårt att få det att funka.
Känner mig så otroligt ensam.
Vet att om jag går på möten blir det bättre, men kan inte sitta med fothelvetet så länge.
Tröttheten i kroppen är monumental.
Som om benet tar all kraft från mig.
Skulle behöva ngt positivt nu.
Känner att min gräns för vad jag klarar inte är så långt bort just nu.
Känner ibland bara för att skita i att gå upp på morgonen.
Men.....
Sen var det det här med semestern, hade semester för första gången sedan jag startade firman.
Å det kostade....
Känns orättvist.
Är INTE positiv idag.

Fast visst. Vet att det skulle vara värre om jag söp.
Vet att det inte finns något så jävligt att det inte blir värre om jag super.
Men fan trot ibland.
Vet att det e så.
Tycker att det borde släppa lite med missflytet nu.
Har hängt i länge nu.
Åsså regnar det åxå.......

Är...

...sliten.
Trött.
Vill sova ett dygn.
Men är på jobbet.
Segt.
Kroppen skriker efter vila.
Är svårt att få i mig riktigt med riktig mat.
Kanske det i komination med att det är väldans krävande att hoppa omkring på kryckor.
Känner mig matt.
Men är troligen så att det har varit en lång tid av påfrestningar och att jag nu börjar gå ner i varv.
Har accepterat min belägenhet på alla plan.
Är inte så nöjd med att vara singel, men har "bestämt" att vara ensam ett tag.
Inte ränna in i något.
Fast igår va hon, klasskompisen hemma och rastade hunden.
Hjälpte mig att tvätta honom, han var sååå skiiitig. Luktade skunk.
Men blev ren.
Hundar e roliga, dom tar det som en personlig förolämpning att bli tvättade.
ruskade sig lämpligt så vi båda blev blöta.
brukar hinna undan, men är inte så snabb på ett ben i ett blött badrum.
Körde hem henne efter.
Hon gav mig en blick som betydde något helt annat än hundpromenader.
Men jag låtsades inte om det.
Orkar inte med ngt just nu.
Visst vore väl fint att få till det, är riktigt svältfödd på sex, men....
Så funkade jag förr.
Nu får det vara.
Ska vara ensam ett tag.
Börja trivas i mitt eget liv.
Skapa en plattform.
Föröska hitta sinnesron i mig själv.
Det där med förhållande tror jag stör mer än det tillför.
Så för första gången i mitt liv skall jag avvakta.
Kan ju bli vän med henne.
Har aldrig blivit vän med en kvinna innan.
Tror att det är bra för mig att inte ränna iväg, blir så lätt fel.
Ska se till att OM jag inleder ngt med ngn så ska jag tro på det.
Så har det inte alltid varit.

Känner mig som....

...en lam lutfisk.
Detta jävla gips.
KAn ju inte göra mer än att hoppfjutta omkring å va i vägen.
Blir frustrerad och irriterad.
Tomkartonger som ligger i vägen.
Folk som står i vägen.
Jävla skit...

Är så lätt att...

...skylla på den andre.
Att E inte utvecklats som jag.
Att jag sitter på den rätta lösningen osv.
Men hon kom ner på firman igår.
Är ganska arg på henne. Tycker att hon gjort dåligt mot mig.
Är missnöjd, eller egentligen, ledsen, att jag inte var/är mer värd för henne.
att hon utan att blinka kan överge mig nu.....i min något utsatta situation.
Är ju inget man kan göra åt om kärleken tar slut, men att visa total empatilöshet är något annat.
Jag hade aldrig behandlat henne så. Oavsett om det var slut på mina känslor eller ej.
Har ju att göra med medmänsklighet.
Så har hon mage och ringa mig och fråga hur det e med hunden.
Jo hunden mår jättebra, han har motionerat hela grusgången i 3 veckor.
Visst tycker jag lite synd om mig, med all rätt.
Har det jobbigt med mitt jävla ben i paket.
Men......
Är inte bitter, snarare ledsen över E.
Och....
Det finns andra människor här i världen.
Träffade på en gammal klasskamrat från grundskolan.
Hon är nyinflyttad till orten.
HAr inget vidare umgänge eller så.
Hon promenerar ofta.
Hon tar med hunden.
Hinden är jätteglad.
Så mitt största problem är inte så stort.
Det löser sig.
Min högre makt hjälper till, bara att ta det lugnt och inte bryta ihop.
Så det funkar med hunden.
Men visst känns det trist och jag blir irriterad på E som straffar hunden.
Benet läker tids nog och jag kommer att lösa detta, fast visst e det onödiga besvär.
Har så svårt att se logiken i hennes tänkande.......

Nåväl, igår kom en klippare in på firman.
Han har varit här förut.
Erbjudigt lite varor som han importerat. Har sagt att det e intressant, men varit lite avvaktande.
Igår kom han och hade en leverans till mig.
Ville ha 8000 i förskott till tull och sånt.
Funderade en bra stund.
Ska jag eller ska jag inte.
Kan ju bli rätt blåst på stålarna, men kan å andra sidan gör en bra affär och på sikt kan det vara ett mycket bra samarbete. Han har kunskap om handel inom eu och vi slipper dyra importörer.
Så jag chansade.
Gav honom stålarna.
Tänkte som så att tänk vad stålar jag sparat genom att inte supa, spela eller ha massa dåliga fruntimmer.
Så tog bara lite av vinsten.....
Loosar jag kommer jag bara att glömma detta och om någon frågar något om det kommer jag inte förstå vad dom pratar om.
Då har jag förlorat lite pengar, men i alla fall försökt....
För att misslyckas krävs det man försöker lite.....
Å så tänkte jag som så, har ju haft massa otur ett tag nu, måste ju vända, varför inte idag.......
Så det är lite spännande att se om det funkar eller inte.
Som att spela nästan.......*ler*

För övrigt är det mest synd om mig tycker jag..........men egentligen är det inte det.
Tänk om jag supit, hur hade jag mått då?
Benet läker på några veckor, superiet blir bara värre.....så egentligen inget att gny om.

Blir glad över alla er som skriver kommentarer och bryr er.
Känns gott i min själ.
tom coz har skrivit positiv kommentar......*ler*
Kram
å Jättekram på er

Jaha....

......så va man singel då.
E har under sista 1½ åren varit ganska påfrestande.
Gått in i sig själv.
Blivit fullblodsegoist.
Har tappat empatin, kamratskapen, att vara vän.
Eller så är det så enkelt att hon helt enkelt inte tycker om mig längre.
Hur som helst så avslutade vi i Lördags.
Blev så sårad av henne då hon valde att gå ut och festa och träna och göra massa annat, när hon vet att jag inte ens kan få hem hundmat från affären.
Hunden har jag fått hjälp med att rasta, fast inte av E.
E säger att hon är så förtjust i hunden, men kan inte vara behjälplig med att få honom lite motionerad, eller ompysslad.
Inte en gång har hon frågat om jag behöver hjälp eller om det är ngt.
Istället lämnade hon disk efter sig sist hon va hos mig.
Är inte enkelt att diska på ett ben.
Så jag helt enkelt ledsnade.
Blev ledsen i själen av att vi inte hade mer.
Trodde att det fanns något.
Trodde att det skulle vara vi.
Trodde att hon fanns där för mig.
Trodde......aldeles för mycket.
Tecknen har funnits där, men jag har valt att inte se.
Hon har sakta flytit bort, vart vet jag inte, kanske in i sig själv, kanske någon annanstans.
Har känt en stor ilska och besvikelse över henne det senaste året, till och från. Men trott, eller kanske hoppats, att det bara varit tllfälligt. Men nu vet jag att det bara var tomt.
Vi har ju gått igenom så mycket.
Hon fanns vid min sida när jag hade det svårt med min nykterhet.
Vi grät och skrattade ihop.
Stod varann brutalt nära.
Åsså.........ingenting kvar. Pang.
Underligt.
Det mest trista är att jag har inget av det goda kvar av henne, har bara sista tiden av hennes totala egoism och självupptagenhet i mitt sinne.
Känner mig lite blåst, gick bra att gå ut och äta och ha min nya bil och sånt, men minsta lilla form av krav så blev hon ilsk frånstötande och tvär.
Trist.
Är ledsen för att jag inte såg och bröt innan. Hade varit mer uppbyggligt att sakna henne för den E som jag tyckte om, än att känna befrielse över att slippa irritera mig över henne.
Tänkte att det nog skulle bli bättre med henne, hon skulle komma igenom sina svårigheter med barn och sig själv.
Men med alla sådana problem finns det en tidpunkt då det inte finns mer tid kvar. Tiden för henne har löpt ut. Hon var tvungen att komma ur sin bubbla eller avsluta.
Hon valde att avsluta vårt förhållande och satsa på bubblan inom sig.
Inget jag kan göra åt.
Kan bara sätta gränsen för mig hur länge och hur långt jag ska gå med.
Att leva, eller rättare sagt, försöka leva med någon som inte är där är tidsbegränsat.
Tiden för oss har nu löpt ut........

Orkade...

....inte gå på möte i onsdags.
Är så trött.
Kom en AA vän och hälsade på i butiken, men kände att sova var en bättre idé.
Tar otroligt på mina krafter att läka benet.
E är upptagen med annat och jag känner mig övergiven.
Så otroligt handikappad.
Har lättare att förstå människor som är handikappade på riktigt, måste vara fruktansvärt frustrerande.
Igår hoppade jag bort till matbutiken.
Handlade lite mat.
När jag skulle ställa mig i kön så trängde sig en kärring före mig i kön.
Blev överumplad.
Nästan klev på gipset i sin ivriga föresats att komma före mig.
Otroligt.
Hade kramp i friska benet.
Svetten lackade i in panna.
Men no merci....
Trevligt...........INTE.

Såg ett program om "de nya alkoholisterna" på tv igår.
Partybrudar som vaknat upp.
Tycker att det är bra med sådana program, kan ju väcka någon anhörig till någon.
Men problemet är att de som behöver ett sådant program kommer inte att förstå eller ens titta.
Jag hade själv kunnat titta med ett glas i handen och ojat mig över de stackarna......
Noll självinsikt och förnekelse upp över örornen.
Men en sak som e bra är att detta var om kvinnor, skammen kanske försvinner.
Människor kanske får lite lättare att förstå att detta kan hända alla oavsett personlighet.
Hjälper inte att vara hård, rekodelig, eller sund, dricker man för mycket åker man dit.

En leverantör va och hälsade på mig igår, han vet mitt läge.
Oroade sig lite över sitt drickande.
Han tror att han har det i generna.
Man kan ha det i generna, men man måste dricka åxå. Dricka mycket.
Tror inte att man kan bli alkoholist om man inte dricker fler dagar i sträck, tar återställare, åsså några goa blackouter, utan att tycka att det e konstigt.
För att utveckla alkoholismen måste man ta mig faan ligga i.
Det fick i alla fall jag.
Fast kände igen mig lite i brudarna, partybrudar.
Snygga trevliga roliga.
Sån var även jag.
Festade loss och hade kul.
Gjorde roliga saker.
Partybrudarna berättade om en tomhetskänsla, minns den.
Den totala ensamheten halvpackad i en bar. Rycker tag i närmsta kvart i 3:a och drar med henne hem.
Vaknar på morronen och undrar vad i helvete detta var bra till.
Åsså pået igen.
Den totala tomheten, hålet i en, ensamheten växer.
Tror att spriten dövar, men det gör den inte, jag bara tror att den gör det.
Tror att det känns bättre när alkoholen fyller mitt sinne.
Kanske va det åxå bättre en stund, men sen.
Tomheten.
Isoleringen.
Å då hade skiten inte ens börjat, sedan skulle jag hålla på 7-8 ¨år till......
Ibland förstår jag inte att jag inte fattade redan då.
Men hade väl dränkt in hjärnan, kopplat av den.....

Nåja, idag skall jag vara nykter.
Håller på att lära mig bokföring och ska sätta mig in i ekonomin på firman.
Kan meddela att det är en utmaning det åxå.
Kram alla ni där ute
Läser era inlägg och betänker det ni skriver, men vet att jag är dålig på att svara er.
Blir glad då ni skriver, betyder ju att ni läser.......
Idag ska bli en bra dag, en nykter dag.
  

Förbannade gips.....

Sitter ivägen hela tiden.
Fast positivt är väl att nu är jag opererad.
det var lite mer skador än som framkom i Portugal.
Alla ledband var av.
Brott mellan anklarna och lilla vadbenet av på 2 ställen.
Dom har borrat genom  anklarna spänt en vire emellan och fixerat foten.
Har fått nytt gips.
Va lite läskigt att bli sövd, gick på en sekund såvar jag borta och vips var jag på uppvaket.
Fast va lite skönt att slappa på sjukhuset en hel dag.
Men hade liteont.
På fredagen tittade jag in på firman,men va lite seg så jag åkte hem.
En jävla påfrestning det här med operationer. Vad trött jag är.
Sedan kom mina föräldrar och hälsade på i helgen.
Skönt medlitehjälp hemma.
Mamma städade och ojade sig över hur ont jag hade. Åkte rullstol på ikea.
Jag påtalade för henne att vi nog ska vara glada att jag bara btutit foten och ine fortsatt att supa. Hade nog setati rullstol nu om jag fortsatt
Då blev hon lite gladare.
Lätt att vara irriterad på småsaker när jag egentligen vet alternativet medKun Alkohol.
DÅ hade jag varit dålig......riktigt dålig.
Så med hjälp av min nykterhet och vetskapen om lternativet så tar jag denna fotmed jämnmod.
Fast ramlade igår.
DSatte ifoten.
Gjorde ont.
då kom hunden och lade sig hos mig, tröstade mig.
Jag fik tårar i gonen av hanstillgivenhet.
Han låg alldeles stilla och bara fanns där.