Snöslask och isterbuk

I helgen har jag inte lagt på mig mer ister.
Har försökt att göra en plan för det där med vikten.
Mår inte bra på att vara fet.
Vägde 100,5 kg i fredags.
Klart irriterande.
E kallar mig sin lilla knubbis.
Vill inte vara knubbis.
Så nya matvanor hölls i helgen, förresten Tant E är inte någon slank skogsrå direkt.
Hon borde se efter sin egen fysik istället för att knubba mig......
Men dessvärre gör hon det, kan inte gnälla på henne vad gäller fysik......
Hade ju varit lättare att bo med en liten fettpärla, men så är inte fallet. E är jättefin i kroppen.
På Söndagen var vi och simmade.
Vad JOBBIGT det va.
Vi simmade 1000m. Trodde inte det va så jobbigt.
Men det var det.
Nåväl, efter helgen s vedermödor stod vågen idag på 98,4kg.
Har bestämt att ta ett kilo i veckan.
Men inte någon kur eller så, gör det enkelt, står vågen på 99 eller över = bara dricka något.
Nästa vecka 98 kg  osv.
Tror att en vinnande taktik måste vara att inte fetta i mig massa mat om jag inte har marginal till det på vågen.
Har nämligen upptäckt att det finns jättenyttiga juicer att ta till, dessa bygger inte buk.

Annars mår jag ganska bra.
Den nya butiken ligger förvisso i tankarna, ska vi, ska vi inte. För och emot. Dagen för beslut närmar sig. Vi har sagt att vi lämnar över till vår högre makt.
Släpp taget, blir det så blir det.
På firman håller vi på med att lägga ut en webshop, den blir jättefin.
Hoppas på att få fart på den framåt sommaren. Vore ju en lyckträff.
Men massa jobb återstår med att få den färdig.
Vad mycket jobb det är med det där.
Fast det är nog så med allt här i livet, inget gör sig själv.

Vi har däremot definitivt bestämt oss för att flytta till lägenhet.
E tycker attt vi kan bo i husvagn ett tag.
Kanske vore ngt, men vet inte om jag är så sugen på det.
Vill hellre ha en läghet i stan om vi får den nya butiken, annars får det bli ett annat boende nära firman. Så jag kan cykla till jobbet.
Vore bra för kropp och själ och hund att cykla till jobbet.

Ha en bra dag, för det tänker jag ha.
Kram på er därute

Det rullar på.

Dagarna går.
Har börjat längta ordentligt till den dagen uppdraget är slut.
Är segt att åka varje dag, men bankkontot fylls på ett behagligt sätt, så någonstans är det värt det.
Men livskvalliten är det sämre med.
Vi ligger mest framför tv:n då vi e hemma.
Har gått upp i vikt igen åxå.
Å hur kul e det.
Passerade 100 strecket igår........igen.
Är ju lite depremerande.
Får ta i det i Maj.

Planerade lite och kikade i almanackan.
Vet ni att om jag lyckas hålla mig nykter i Mars och några dagar i April, då har jag ta mig faan varit nykter i 4 år.
4 år är ju egentligen inte möjligt att vara nykter, men ......en dag i taget.
Innan 2003-04-04 kunde jag knappt vara nykter i 4 dagar, hade sällan 4 dagars nykterhet då.
Nu, hur många dagar som helst.......
Trodde att det där med tiden skulle vara en större grej, men det är inte så stort, tänker sällan på hur lång tid ja gvarit nykter. Nykterheten är en färskvara.

Ibland.....

...slår minnena mig som en slägga.
Kan sitta i bilen och lyssna på radio....åsså plötsligt kommer det bara.
Något pinsamt, som får mig att rodna inför mig själv.
Igår kom det ett minne som jag hade hoppats raderats eller nåt, men icke.
Va på mc träff.
En vakt ville inte släppa in mig.
Stod och tjafsade lite med honom.
Helt plötsligt så nyper jag honom i näsan.
Stenhårt.
Tilltaget uppskattas inte sådär jättemycket.
Kommer några bastanta gossar och ställer sig emellan, lite lagom diskret sådär.
Själv vill jag mest få ur mig irritationen och hånar den nu näsömme vakten efter bästa förmåga.
Vill ha igång honom.
Har ingen aning om varför dom inte helt enkelt bara kastade ut mig på gräsmattan, men det gjorde dom inte.
Kan i och för sig bero på att vakten, med den nu röda mulen, var obotligt korkad. Han hade, fick jag veta senare, dragit på sig fler än jag under kvällen.
Å massa andra anledningar för att rättfärdiga mitt handlande.
Blir så pinsamt påmind om hur jävla meningslöst allt va då jag drack.
Att dra igång saker för ingenting. Stolthet. Ingen ska säga till mig....osv
Rodnar.

Ska försöka att lägga denna pinsamma handling till handlingarna nu. KAnske slipper jag tänka mer på detta då jag nu skrivit om det........brrrr.......tänk vad mycket mer pinsamma saker som ska poppa upp......

Många i AA vittnar om just detta, att det flera år efter poppar upp saker som egentligen är glömda och arkiverade för länge sedan.
Kanske är det sant som dom säger:
Man får inte mer än man tål, men allt kommer i sinom tid.

Sjuksängen....

......borde gå an då det är en sjukdom som går över.
Till skillnad från min alkoholism.
Men huu vad trist det är.
Kan nu alla tv kanaler utantill.
Urtrist.
I dagarna tre har jag legat på soffan och segat.
Tittat på urusla filmer och kassa program.
Ju fler dagar ju sämre tv.

Men nu är jag åter.

 

Den Nya Butiken....

...verkar kunna bli verklighet.
Banken gilalde mitt koncept.
Har skrivit en redogörelse för hur jag ser på saker och ting.
Fick svar idag, Banken är positiv.
Den gamla ägaren är positiv.
Har frågat en gammal kompis om han vill köpa in sig i min nuvarande butik, det vill han.
En annan kompis söker jobb, jag saknar en resurs.
E ställer sig positiv.
Till och med min mamma tycker att jag bör chansa.
Så kanske kanske kanske kan detta bli verklighet.

Vore inte fel att bo i stan igen.
Att kunna inreda en hur fräck lägenhet som helst. takvåning.
Vettigt för hunden, det finns stigar och slingor att gå, eller ännu hellre åka inlines.
Det saknar jag.
Åkte mycket inlines förr.
Kan låta hunden dra mig, nytta med nöje.

Är ivrig på att få veta hur det går.
Vill NU, men måste ge mig till tåls några veckor till.

Att tillfriskna.......

.....tar sin tid.
Det är en befrielse att inse att jag håller på att tillfriskna.
Är i en process.
Mina felsteg är lättare att acceptera då jag inser att jag håller på att tillfriskna.
Enklare att ta felstegen med ro.
Att gå vidare. MInnas felsteget.
Lära av det, gå vidare.
Skön livsfilosofi.
Har inget krav att leva upp till, mer än att inte gå bakåt i utvecklingen.
Utvecklas.
Att utvecklas tar tid.
Tar tid att förändras.
Tar kraft att förändras.
Ger livsglädje att förändras till det bättre, om än i bland i minimala steg, så ändå lite bättre än igår.
Slår mig att jag trodde det skulle vara annorlunda att vara nykter.
Trodde det skulle vara jobbigt.
Men det är befriande.
Trots att AA mötena glesat ur, så håller min linje mig nykter.
Status Quo i utvecklingen kanske, men inga större baksteg.

Visst märker att mitt humör ibland gungar lite, men in te mer än att det går att åtgärda. Tar det lugnare.

Försöker....

...att ta det lugnt.
Ta en dag i taget.
Inte lätt.
Vill så gärna vara klar här nu.
Känner att det är dax att ägna mig åt min egen rörelse och bara den.
Fokusera på det som betyder något.
Här är jag bara för att jag prostituerat mig.
Sålt mig.
Gett mig för mammon.
Ska inte göra det mer.
Är för gammal. Ska ju snart börja arbeta mindre. Ta dom där dagarna som jag arbetat så hårt för.
Blir det så?
Nä, självklart inte.
Kommer förmodligen att dö i steget.
På väg.
Hela mitt liv har jag varit på väg.
Har så svårt att stanna upp, kan inte. Vill inte.
Fast borde.
Drömmer om att ha tid att träna, promenader. Sitta på en parkbänk och tita på folk.
Men tror inte att det är möjligt så länge jag inte är funktionshindrad på ngt sätt.
Längtar redan till nästa.
Till nästa butik.
Vill så gärna.
Har ledsnat på landet. Ledsnat på skogen, tystnaden,  mörkret.
Det har gjort sitt för min själ. Hade nog inte kunnat nyktrat till utan denna hjälp.
Tystnaden, skogen.
Men nu......vill iväg till livet igen.
Känner att jag vill leva i en stad.
Leva bland andra.
Hitta livet.
Utan alkohol, med styrkan att kunna stå emot, en dag i taget.
Tror att det är dax nu, känns så klar med lantlivet.
Längtar.......som vanligt längtar jag till nästa.......

På Löndagar....

.... och Söndagr åker vi ibland ut och äter frukost.
Brukar ta Rasta, är väl inte topp, men funkar.
Dukad, frukost buffé.
Nu har den snåla jäveln bytt system, personal plockar ihop ens frukostbricka.
Å exakt hur kul e det.
Mysfaktor noll.
Vi åker och äter frukost för att vi gillar buffe.
Vi stod där och tittade fånigt på varann, jag och E.
Sicken sabb av en Lördagsmorgon.
Så vi struntade i fruksost, sura som disktrasor åkte vi till jobbet istället.
Är fortfarande putt för detta tilltag.

Annars har helgen varit bra.
Har kommit nära E igen.
Vi rök till sist ihop igen och fick rensat luften ordentligt. Så nu är det bra igen......
Men trots det osannolika så är det nog så att jag nog får ändra på mig lite, vara lite mer uppskattande för det hon faktiskt gör.
För det är trots allt så att utan E vore det inget roligt att hålla på.
Visst e jag trött på henne ibland och visst går hon mig på nerverna ibland, men troligtvis så är inte heller jag helt perfekt.....än. 
Ödmjukhet och tolerans är inte mian starka sidor.......än.
Jobbar på det, men har inte nått riktigt ända fram.....än.
Skulle kännas otroligt tomt om det blidde så att E inte var med när vi tar över nya butiken. OM vi tar över.
Så vi får väl försöka att gnessa på ihop.
Tror att även E tycker lite samma i detta.


Fick en dikt.....

.....av en som läser min blogg.
Tyckte den var fin och passar lite en dag som denna...

Tack

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den

Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit


- Marie Fredriksson-86

-----

Lever farligt....

......då jag inte går på möten.
Men i den mån det spelar någon roll så är det trots allt planerat uppehåll i AA gåendet.
Tog med detta i planeringen då jag accepterade uppdraget.
Men andra saker togs då för givet.
Att min närmsta omgivning skulle ta sitt ansvar, där klickar det.
Det gör att uppehållet i AA är mer riskfyllt.
Inte lätt att vända nu, måste slutföra, går inte att vända då man redan hoppat.
Finns ljuspunker med.
Ekonomin på firman har vänt, tuggar sakta åt rätt håll.
Känns stabilare med sonen.
Sonen har visat sig vara en klippa. En kille att lita på. Har växt och växer.
Är nyttigt för oss båda att veta inför den stundande framtiden, som är vår.
Ger kraft i själen.
Genom hans framsteg finner jag kraft att hålla ut, en dag i taget.
Vet att det jag gör nu kommer vi att kunna skörda lång tid framöver. Mitt arbete kommer att ge oss rörelsefrihet, arbetsro och i viss mån trygghet. Så mitt arbete är viktigt.
Viktigt att fokusera på det som är positivt.

MEN, jag vet, nykterheten är viktigare än ALLT annat, ingen nykterhet inget liv.
Hur går det för en diabetiker utan insulin?
Hur går det för en alkis som mig utan AA?
Det är tydliga svar.
Förutsättningarna har ändrats, måste vara ödmjuk och ändra mig efter förutsättningarna.
Har inte för dagen någon lösning hur.
Måste se till att komma iväg på möte en gång i veckan.
Fast inte lätt, är så trött på kvällarna, orkar helt enkelt inte vara vaken så länge.
Igår somnade jag vid ½9.
Men då jag sover hittar jag heller inte på konstiga saker....
Kanske är lösningen att sova.........fast så är det redan. Det enda jag gör då jag kommit hem på kvällen är att äta lite, sedan kanske lite tv, sen somnar jag. Orkar inte mer.
Faan, är inte 20 längre.
Spiralen är nedåt, sämre med mat, ingen motion, vikten ökar, tröttheten tilltar.
Svag is.
positivt är att uppdraget flyter på, målen kommer i form av likviditet på firman, vilket i sig skapar frihet efter April. Värdera om jag orkar.
Jag orkar, en dag till.
Imorgon får jag se........som vanligt.

Kram på er där ute

Det blev inget...

...AA möte igår.
En AA vän kom förbi butiken, men jag bara orkade inte gå med.
Är så trött.
Hade nog räknat med att min omgivning skulle var med och underlätta för mig, räkant ganska mycket mer än den faktiskt gör. Min närmsta omgivning lämnar en del att önska just nu, det gör att jag inte orkar. Klarar inte att göra och komma ihåg allt som skall/måste göras.
Men tänker ta mig lite egentid i dag.
Ska också bli lite lättare när hunden åter åker till mina föräldrar. Det blev ju som så att jag även där får dra det tyngsta lasset och se till att han har det bra, det hade jag inte heller tänkt mig riktigt.
Hunden har det inte bra just nu, jag är ju på uppdraget, sedan i butiken, den stackarn får i princip vänta 15tim per dygn, vänta på vaddå.
Tror att hunden nog hellre är hos mina föräldrar och får lite uppmärksamhet och hemlagad mat.
Hemlagad mat är något som inte finns i mitt liv.
Så nu är det tungt.
Men tar en resa även denna helg och lämnar hunden, så har jag i alla fall undanröjt ett arbetsmoment.

Olika falla ödets lotter.

På Lunchen samtalades det om problemen med tunna pet flaskor.
Svåra att hälla ur.
Det framkom att människorna runt bordet hade problem med detta.
Sa inte mycket, ller inget alls egentligen.
Tänk vilken lyx att kunna fokusera, eller ens reflektera över något sådant.
Satt och tänkte på vad olika det är.
Märker att människor som jobbar här har så invanda liv.
Överid en dag i veckan, vin på fredag, promenad på sön.
Vid minsta avvikelse så berättas det om det som ett äventyr.
Kanske låter raljerande, men är inte det.
Är mer förvånad att människor lever så inrutat.
Känner på ett vis en avundsjuka då jag själv bevisligen är oförmögen att på något sätt få till rutiner och ett enkelt liv. Har ju faktiskt försökt.
Ni som följt min blogg minns kanske hur det gick med mina fina föresatser om att skapa en rutin på morgonen. Skulle äta frukost och så varje dag.
Gick ju inte alls.
Dessa människor gör sina rutiner år in och år in och trivs med det.
Trivs med tryggheten i rutinerna.
Tänk att ha tid och förmåga att reflektera över huruvida en petflaska är svår eller lätt att hälla ur.......

Att ta vara på mig

Idag ska jag gå på AA möte.
Det var ett tag sen nu, men har inte haft kraft.
Behöver AA, fungerar inte utan.
Blir så svårt, är mycket enklare då mötena stärker mig.
Men det kommer att bli ilte dåligt med möten fram till April, så är det.

I dag...

...åker sonen på kurs.
Ska lära sig lite om saker och ting som vi säljer fungerar.
Känns lite trist att inte jag kan åka med.
Eller så är det att jag inte har kollen som stör  mig.
Måste ju ha koll på allt......
Fast, nä, tror att han fixar detta också med marginal. Han har blivit både intreserad och ansvarstagande.

På mässan blev jag ju sunkigt behandad av en av mina leverantörer. Det var säljaren som gillar att vara lite stor på jorden. Igår kom ett brev från hans chef, där han skrivit till mig och tyckte att förra året varit extremt bra och tackade för ett gott samarbete.
Blev glad, eller rättare sagt, det passar mig ypperligt.
Är ju i alla fall så pass med att jag inser att det är affärer och vår kontakt är i syfte av just affärer, inte bli kompisar.
Säljaren däremot, han har i och med mässan satt sig i en situation som han framledes kommer att få lite svårigheter med. Blev mäkta irriterad av hans beteende och hade turen, möjligheten, försynen att kunna hålla käften. Låta honom trampa in i sitt klaver alldeles själv. Behöver inte ruva på hämnd eller så, men som man ropar får man svar.
Ska vid lämpligt tillfälle svara säljaren på lämpligt sätt.
Känns i alla fall skönt att det endast är säljarens personliga beteende, affärerna med företaget är utan gnissel. Det är trots allt chefen som bestämmer och inte någon sprättig säljare.
Fast har räknat ut vad det beror på nu.
Säljaren gillar inte att jag inte gör precis som han tycker.
Men som sagt, hans chef och jag är på god fot med varandra, vilket inte gynnar säljaren framledes.

Sonen kommer att träffa honom idag, men även sonen tyckte att han va en sprätt.
Tycker att det är rätt gott att sitta där jag sitter idag......

I morse....

......var det svinkallt då jag åkte till jobbet.
Varför kommer kylan nu?
Är ju sugen på sommar ju......

Beroende....

.....på vaddå?
Men är även beroende av snus.
Det irriterar mig mer och mer.
Häromdagen fick jag fjanta iväg till macken på kvällen för att köpa snus.
3 mil, så irriterande.
Har bestämt mig för att jag skall lägga av med snuset.
innan 2007 är till ända skall snuset vara ett minne blott.
Farsan kunde sluta, han bara la av.
Men jag måste, med min bakrund, tänka mig för lite extra. Inte bara stå på och tro att det e så enkelt.
Vill ju inte trilla dit på ett återfall bara för at jag ska lägga av att snusa.
Men har bestämt mig nu, definitivt. Ska sluta.
Men känner mig lite som innan jag kom till skott med spriten, jag slutar imorgon.
Vet inte hur många gånger jag sa det till mig, imorgon, nästa vecka osv.
En dag 2003 04 04 var det dax. Hade inte behövt oroa mig för dagen jag skulle sluta, när dagen kom så var det att sluta eller dö.
Så är det förmodligen inte med snuset.
Motivationen är inte på långa vägar lika stark.
För mig är det nog svårare att sluta med snuset.
Men ska planera noggrannt och göra ett riktigt försök att lägga av med snuset.
Har inte planen klar för mig men kommer att återkomma i ämnet.

Längtar....

....ut.
Ut i naturen.
Minns nu tydligt varför jag valde att sluta med detta jobb.
Sitter fast framför en skärm, från tidiga morgon till sen eftermiddag.
Har gått upp i vikt igen.
Har bara ettor och nollor till sällskap.
Är inte min grej längre.
Förr tyckte jag det var bra att sitta framför en burk.
Dolde min baksmälla.
Men nu har jag inget att dölja och då faller ju alltihop.
Innan kunde jag må hur som helst, fixade det ändå. Har av naturen fått en blick för det här tekninska, hur det fungerar å så. Kan oftast lista ut hur och vad jag skall göra.
Men nu är hela det borta. Behöver inte längre.
Vill annat i livet än att idiotstirra i en skärm.
Men egentligen borde jag vara tacksam och ödmjukt sitta och arbeta idigt.
Det gör jag, fast jag skriver här, måste bara koppla bort lite då å då.
Det är ganska ansträngande arbete jag har, jag menar nu för ögonen, till slut tåras nästan mina ögon, jag är ju inte van att dumstirra på detta sätt längre.
Måste bryta lite focus.
Å då tänker jag på hur jag hade det innan jul.
Promenaderna med hunden.
Doften i skogen.
Hur bra jag mådde.
Nu blir jag fetare och tröttare för varje dag.
Kanske därför jag öste i mig kopiösa mängder sprit.
Skulle nästan vara som en befrielsa att komma hem slå upp en halvliter och bara åka in i sanslösheten....
Men så lätt ska det inte vara.
Ska ondes lite.
Ska kännas.
Får ju oförskämt bra betalt för min sejour.
Så jag är den siste som ska klaga och jag klagar inte heller......bara låter så.
Men hade jag varit i butiken idag hade jag nog inte börjat innan 10, om ens då, sonen är ju där.
Tagit en lå¨ng promenad, kanske grejat lite med huset.
istället blev det upp vid kvart över 5 och iväg, en slät kopp till frukost å in i datorns värld.
fast det e ju inte riktigt sant, åt faktiskt en härlig grötfrukost vid ½9, så inte heller där är det synd om mig.
Å idag när jag kommer till butiken är hunden och E och sonen där.
Kan man ha det bättre.......

I helgen...

.....Hämtade jag hem hunden. Det var som om han viste att jag skulle hämta honom. När jag hälsade på honom förra helgen blev han som tokglad och ylade och grejade, nu ett betydligt lugnare beteende, såspm han brukar vara. Cool. När vi kom hem, gick han sin vanliga runda, skulle ut på altanen och sedan var det inget med det. Men han sov i hos mig, han brukar ligga i rummet annars, på soffan, men nu var han i rummet och tittade till mig löpande under natten, nosade på mig. På Söndagsmorgonen tog vi vår promenad, det var mysigt. Längtar till uppdraget är över och jag får tillbaka min mornar med hunden. Är ingen hit att hålla på så här, men ekonomin gör att jag är gansk tvungen att ta detta. Funderade då jag promenerade om hur jag egentligen vill leva mitt ilv. INte vill jag ha det så här, ensam ute i skogen. Är aldeles för mycket själv för att jag ska gilla det i längden. E är hos mig för sällan. Vill, oavsett om vi tar den nya butiken eller ej, flytta in till bebodda trakter. Vill skaffa mig ett radhus. Ett enkelt boende, fast med uteplats. Där det finns cykelvägar och löpslingor, olika promenadvägar nära till affärer osv. Skulle vilja bli cykelburen istället för att alltid behöva ta bilen. På det viset skulle de nya butiken ge mig mycket, skulle komma in till stan, få det lite enkelt. Tror att jag igår tog ett beslut, ett beslut om att jag under året skall flytta, oavsett hur det är på jobbfronten.

Nu är veckan......

......snart slut.
Ska bara till firman och se till att allt e som det ska.
Imorgon för E och Sonen sköta firman, själv skall jag hämta hem hunden.
Ska bli så roligt att få ha honom igen.
Fast det blir bara en vecka. Sedan får han åka upp till mina föäldrar igen.
Det är som det är med det, vi kan bara inte ta hand om honom på ett bra sätt så länge jag är ute på uppdrag, men i slutet av April, då, då avslutas detta och jag kan återgå till mina vanliga rutiner, med morgonpromenad och framför allt, återuppta mina AA möten.

Hoppas att ni alla som läser får en bra helg.
Kram på er....

I går ....

....på jobbet, kom en kille med ett problem till mig.
Det var om hur en mätmaskin egentligen mäter utifrån olika utgångspunkter.
Det stämde inte.
La fram problemet för mig.
Undrade hur han kunde göra det. Trodde han att jag redde detta?
Borde väl egentligen bli smickrad över att en sån kille kommer till och tror att jag skulle kunna tillföra något. Killen är inte direkt tappad bakom en vagn.
Tittade på problemet, fattade absolut ingenting.
Förstod ju vad han sa, men fattade inte.
satte mig framför burken med infon jag fått och började klura.
Till slut insåg jag problemet, det var så långt jag kunde.
Kunde bara bekräfta att det finns ett problem och på ett tydligt sätt åskådliggöra det i burken.
Han var jättenöjd och tackade så mycket för hjälpen.
Ibland har man tur..........

Blir ambivalent.....

...då jag går i mörkret och ömsom ser fram emot den nya organisationen.
Väntar med spänning på bokslut och banken.
Ömsom bävar jag. Vad mycket jobb det blir.
Mina långpromenader med hunden kommer att vara ett minne blott.
Min livskvalitte kommer att sjunka.
Mina mornar i lugn och ro frånvarande.
I dessa stunder tänker jag att det nog vore bättre att jag och sonen driver lilla butiken i lugn och ro.
Han och jag jobbar ensamma där, jobbar på, har det ganska bra, jobba hårt på säsong, softa när det lugnar sig. Ett behagligt liv.

Det andra alternativet. Vi blir totalt 8 anställda, snurr från motgon till kväll.
När organisationen satt sig kommer vi att vara på grön kvist. Även om marknade något år skulle svikta så finns möjligheten att dra ner såpass att vi överlever. Ett underlag för att överleva finns alltid i det alternativet.
Men förhoppningsvis så kommer det att rulla på.
Men vägen dit är inte någon Eriksgata direkt,

Orkar jag?
Vill jag?
Det lugna, men vid en konjukturnedgång  mycket utsatta läget, eller det stressiga och kanske säkrare?
I dessa tankar går jag.
För dagen är jag inne på att det kanske är bäst att vara kvar, låta det arbete jag lagt de senaste 2 åren bli skördade i år. Hamna på fast grund.
Att ge sig ut i fritt fall känns idag inte så lockande.
Fast å andra sidan längtar jag till stan. Är lite öken att bo själv varannan vecka mitt ute i skogen.
Va enklare att sluta supa, då fanns bara ett alternativ kvar....att lägga av. Fullt focus på det, inga alternativ, en väg. Ju längre in i nykterheten ju mer val att ta ställning till.
Lyxproblem, men ändå saker som upptar mitt sinne.

Hörde på radion....

...om hur 2 killar skulle försöka råna en bank.
Men dom kom på att det nog inte skulle funka.
Dom hade ändå ställt till det för sig genom att yra runt och visa deras avsikter.
Så utan att egentligen göra något, så kom Mr Snäll och tog dom i örat.
In på häkte och nu får dom se fram emot att vara upptagna närmaste tiden.
Snacka om att öda sin tid.....

Mörkret...

...omsluter mig.
Det är mörkt, svart, då jag vaknar. Becksvart då jag kommer hem.
Där jag bor finns inga gatlampor eller grannar som lyser upp, det är svart.
Mörkret äter på min själ, skulle ju hinna så mycket nu på vintern. Skulle byta däck på cabben, byta kamrem fixa till den styla upp den lite. Men inte en sportmössa att det funkat hittills.
Kan bara inte förmå mig att treva mig ut i garaget på kvällen.
Vedhögen som ligger på uppfarten är aven den orörd.
Skulle väl såga benen av mig om jag dönade ut med motorsågen i becksvärtan.
I morse gick det bara inte att komma ur sängen, vintermörkret har mig i sitt grepp.
Längtar till ljuset och värmen.

En kompis.....

......ringde mig idag.
Han undrade om jag hade telefonnumret till behandlingshemmet.
En kompis till honom hade hört av sig. Va riktigt nere.
Hade brytit igår.
Låg nu hemma och skakade.
Är ju viktigt att få in honom på vård.
Vi påtalade till varandra att han inte behöver ta den usla tillnyktring som vi valde.
Skaka och halucinera i sin ensamhet, med hjärtklappning och panikångest.
Inget jag önskar min värsta ovän, utom då möjligen den feta grisen, men förutom honom.
Vi pratade lite och han fick telnumret till personer som kan vara behjälpliga.

Han ringde mig igen eftr några minuer.
-Vet du vem som svarade?
-Nä, hur ska jag veta det?
-Den feta grisen.
-Va, är han där.
-Tänker faan inte ta dit min kompis om den idioten är där.
Även min kompis har blivit utsatt för den feta grisen, och inget man vill att någon annan ska råka ut för.
Vi diskuterade läget.
Kom på att jag har en annan kompis, som jobbar med detta.
Ska fixa numret till honom.

Konstigt att den feta grisen kan nästla sig in överallt, men käft har han ju, det ska man inte ta ifrån honom.

Sitter framför min burk och minns mina första timmar i nyktehetens ljus.
Skakningarna, frossbrytningarna, den idiotiska envisheten att inte söka hjälp.
Kan i dag inte riktigt förstå hur jag tänkte då jag inte såg till att få hjälp. Men antar att jag inte ens hade insikt om att det fanns hjälp.
Minns med en rysning hur jag på natten hörde röster och sprang ut på altanen, med, tror det var en spade i handen för att jaga bort dom onda människorna.
Det enda som fanns utanför var den tomma natten.
Skakade....

Inga roliga tankar.
Ska se om jag inte kan vara behjälplig i alla fall med telefonnummer.

Vissa dagar....

.....är det så lätt att komma ur sängen.
Trots att klockan är tidig. Bara att minnas hur det var förr.
Har haft mitt tidigare liv i tankarna sedan jag skrev sist.
Är nyttigt för mig att komma ihåg, minnas vem jag egentligen är.
Är inte någon nykterist som frivilligt valt ett sunt och uppbyggligt liv.
Är egentligen en slashas som inte klarade att leva, blev ställ mot vägen, eller rättare sagt lagd på golvet, utslagen och uträknad.
I det läget valde jag, inte en dag innan.
Men i morse var jag glad för mitt val.
05:20 ringer klockan och det är inte ens tungt att gå upp.
Har sovit som ett barn inatt.
Förr, då sov jag inte, var i dvala eller medvetslös.
Om jag var nykter, vilket tyvärr inte var altför ofta, kom ångesten, kallsvetten och total sömnlöshet.
Trodde att jag sov bra när jag druckit, men inser nu när jag vet hur det är att vakna efter att ha sovit naturligt, att jag tidigare nog nästan aldrig sovit gott.

Har blivit beroende av talskivor, såna där man köper på macken då man tankar.
Lyssnar när jag pendlar till uppdraget.
Det är en helt ny värld för mig, är så spännande att lyssna och tiden bara försvinner, är ett nöje att sitta i bilen nu. Fast det blir lite dyrt att köpa dessa skivor.
Men det får det väl vara värt då då.
Har lyssnat på Hermans Historia.
Vad lite jag visste om vår historia, visste ingenting.
Fick lite blodad tand på att lära mig mer om vår historia. Intressant.
Det är en sidovinst som jag inte hade en aning om, det finns så mycket intressant att fylla sin tid med.
Är lite sugen på att lära mig mer om historia och kultur.
Har alltid förutsatt att det där bara är total skit, men det är nog inte så.

kram på er