Tröttsamt.....

.....det är med giriga människor.
Hade en kund som fått lit problem med sin produkt. Ringde min leverantör och tyckte att vi nog skulle hjälpa till lite. Men där var det stopp.
Han tyckte att det skulle bli aldeles för dyrt.
Blir så trött.
Vaddå dyrt?
Hans företag omsätter säkerigen 10 milj om året.
Beloppet han ryggade för i realiteten var några hundralappar.
Försökte vara storsint och inte bli ilsk, men kunde inta annat än att säga till fanskapet att det är ynkligt, sedan la jag på luren.
Iddes inte mer.
Kan inte lära honom något och har ingen avsikt att försöka heller.
Tror han att han mår bra av att en lite tös blir utan leksak så visst.....upp till honom.
Men riktgt kass är det.

Funderar lite på hur sådana människor egentligen mår. Det var samma stuk på honom som han den där grisen jag köpte företaget av.
Girig intill dumhet.
Allt för en krona extra.
kundrelation, vad är det. Betalaoch dra åt helvete.
Kan inte för mitt liv förstå mig på sådana fåntrattar.
Begriper dom inte.
Att vara behjälplig och intresserad är viktigt.
I alla fall om jag skall kunna sova gott....och det vill jag kunna

Regn och kallt......

....igen. Det är lite tjatigt det här med att det aldrig riktigt lossnar, kommer igång.
Mer värme till folket......fast vem bryr sig.
Har det ju bra. Är nykter.

På eftervården känns det lite knepigt.
Känns som om dom tar min tid.
Ja, så känns det.
Det sitter några dittvingade som tycker å tänker en hel del om saker och ting. För dagen inte beredda att göra det som krävs för att bli nyktra.
Känns som om dom tar min tid.
Gillar inte att lägga tid och engagemang på meningslösa saker tex försöka övertyga någon om att han eller hon skall bli nykter.
Har inte ett enda jävla dugg med att göra om någon är nykter eller ej. Men om någon tror att jag kan tillföra något. Någon som vill bli nykter. Någon som vill betala priset av att bli nykter. Någon som är beredd att göra det som krävs. Då, då är jag beredd att hjälpa till hur mycket som helst.
Känns så onödigt att prata mig varma förnågon som ingen vill ha.
Fast nu är jag nog lite bitter och inåtvänd.....
Ska inte gå på så, det finns faktiskt några som trevar lite i nykterhet på eftervården.
Å det är ju så, att kan jag tillföra något till en enda så är det faktiskt värt det.

Iår kom en polare ner och undrade om vi skulle hämta en annan AA vän till mötet.
Jag satte mig på tvären direkt.
Tänker inte hämta folk. tänker inte pracka på någon någonting.
Han vet vad han har att göra, vilka han ska ringaom han vill ha hjälp, jag vet att det han vet, så det får räcka med det. Jag kan inte göra mer för honom.

på mötet  igår pratade vi om AA födelse. Bill och Bobs första trevande steg. Det har gått några år dedan nu och även jag går i deras fotspår. Lite stort att tänka att två gamla fyllon skapat något så stort. Något som miljoner fyllon världen över håller sig till och faktiskt klarar dagen genom.
Upp till kamp.
Fyllon kan......

Sedan pratades det en del om skam. att det är skamfyllt att komma till ett möte första gången.
Som en förlorare.
Viss mindes med brutal klarhet mina tankar vid mitt första möte.
Kände mig som en krossad förlorare. en riktig looser. Skulle jag sitta med gamla fyllon och lalla........osv
Det jag inte fattade var att jag hade sökt mig till vinnarna.
någon sa:
-Håll dig till vinnanrna ,gåpå AA.
Fattade inte vad hanmenade, men höll mig kvar.
Idag fattar jag.
Inte allt,men lite, fattar i alla fall så pass att jag insett att på AA finns vinnarna. Går jag på AA är änem jag mitt gamla fyllo en vinnare. Looser blir jag inte förrän jag av högmod slutar gå dit.
Tror mig klara det bättre själv.........


Onsdag

På eftervården i Måndags så kändes det konstigt.
Knepigt att sitta där.
Inte förmana, inte vara förmer, inte veta riktigt vad och hur jag ska agera, eller inte agera.
Svårare sits än jag trodde.
Ska ju inte sitta där å predika, samtidigt som uppgiften är att försöka vara behjälplig så att människor kan hitta någon mening i att vara nykter. Klarade min uppgift sådär.
Ovant att sitta och vara den "som vet allt". För jag vet verkligen inte allt.....

Arbetet är lite tungt just nu. Sonen är mest sjuk. Ringde och anmälde sig sjuk idag igen.
Vet inte vad det är med ungdomarna......har nog haft 10st här nere snart. Gemensamt för dom är att dom är trötta och har  "tänkte inte på det" mentalitet.
Är det något jag ogillar så är det uttrycket Tänkte inte på det, eller hoppsan.
Men är väl bara att leta på, till slut hittar jag väl någon som inte tror att Big Brother är det som gäller i verkligheten, utan har fattat att dessa individer är utvalda på grund av att vara udda.
Nåja, jag gillade ju High Chaparal näer jag var lite och har ju faktiskt klarat mig så.........

Hunden B är i alla fall helt underbar.
Fattar inte hur jag kunnat vara utan en sån kompis innan.
Han är alltid med. Alltid.
Spelar ingen roll om det är sol eller regn, natt eller dag. Tar jag bara en promenad och har lite godis till hands, en korvbit eller så, då är han nöjd och glad.
Han blir sådär hur glad som helst när han ska på promenad.
En riktig kompis är det..........om ingen annan har en korv eller så......

Idag är det möte igen. Det har varit många nykomlingar på sistone. Är sådana tider. Brukar vara en ökning av nykomlingar på sommar och höst. Är ju nu det brukar slå igenom, ledighet och värme.
Men förvånansvärt få människor stannar i AA.
Lite konstigt.
Har svårt att tro att dessa har kommit fel. Tror inte att någon går till AA som inte behöver det. Fast Kung Alkohol är listig, bankar väl in i huvet på dom att dom är friska och inte alls behöver detta med AA.
När det kommer en nykomling så brukar vi ta det första steget.
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen och att vi hade tappat kontrollen över våra liv.
Att vara maktlös inför alkoholen brukar inte vara något svårt att se, men del 2, att vi tappat kontrollen över våra liv, det brukar väcka en del förnekelse.
själv hade jag inget att invända mot det då det begav sig, hade liksom inget kvar att kontrollera om man säger. Men många stretar och gnetar med detta. För en del blir det omöjligt att kapitulera, att erkänna sig slagen, tillintetgjord av alkoholen. Dessa får, som jag ser det, problem med nykterheten.
Får inget lyft i nykterheten.
Skall inte påstå att jag direkt flyger i min nykterhet, men jag kämpar inte mot alkoholen längre.
Vet att jag är slagen.
Vet att jag inte har något att sätta emot.
Vet att om jag lyfter glaset är jag förlorad.
Vet att det inte finns någon framtid ihop med alkohol för mig.
Det gör det hela lite enklare. Enklare att få nåden till ytterligare en nykter dag.
Att kämpa mot skulle jag inte orka. 
Har fått nåden, Idag, att kunna acceptera min svaghet mot alkoholen. 
på möten med nykomlingar så blir jag påmind om hur det var första gången jag kom.
Läs gärna dag 26, minns hur jag satt där med darrande underläpp och trodde att allt var kört.
fast allt var ju kört, inget är sig likt idag......

Kram

Eftervårdsledare

Låter ju bra.
Men idag har jag torka på idéer.
Vad ska jag prata om?
Är mycket enklare i teorin, att veta hur andra ska göra. Helt klart lite svårare at agera och driva något själv. Känns lite skumt att vara den som ska svara på frågor, som ska veta saker, som ska kunna hantera detta med lite förnuft.
Förnuft är jag förutan och bara för att jag lyckats hålla mig från första glaset i några dagar så medför inte det automatiskt att jag kan något. Känner mig mer och mer okunnig om detta ju fler nyktra dagar jag lägger til.
Då, förut, i början, då, då visste jag minsann hur det skulle vara. Hade planer på att hålla seminarier och sprida min oehört stora kunskap och min stora livserfarenhet.
Idag rodnar jag nästan då jag tänker tillbaka på det jag funderade på då.
Allvarligt, vad trodde jag att jag va?
Gud?
Moses på berget?
Idag har jag  förhoppningsvis lite mer självkritik.
Men det var så uppenbart då.
Så enkelt. Bara att slå in i huvet hur jag gjort på folk, så skulle det lösa allt för dom stackarna som inte förstod sitt eget bästa......
Tänkte inte på att det som funkar/funkat för mig ksnske är en ren katastrof för andra.
Idag aktar jag mig för att ge råd eller säga åt någon att göra si eller så. Det gör ju att hela grejen försvåras då jag skall vara eftervårdsledare.
Nåja, ska inte dra för stora växlar på detta, men det va enklare i början.
Så många parametrar att ta hänsyn till nu, då var det enklare.

På jobbet är det mycket att göra, som tur är. Verkar kunna bli en hyfsat bra säsong i år.
I lördags kom en lite parvel med sina föräldrar in. Dom hade köpt en leksak till grabben, fast den fungerade inte. Säljaren ville inte kännas vid dom. Stuntade i sina kunder.
Kände för den lilla parveln, så jag fipplade igång grejen åt honom, egentligen hade jag inte grejer och inte tid heller. Men att se en olycklig liten pojke gör att jag gärna hjälper till om jag kan.
Pojken och mamman blev så glada då jag lyckades få till grejerna.
Tog i hand och tackade.
Men den stora belöningen var att se gossens ögon.
Vad glad han va.
Jag var hans stora idol.
Roligt.
Värmer en gammal kall frusen själ.......


Att hantera livet.....

.......är inte lika lätt varje dag.
Igår kom det in en kund.
En kund som jag retat mig på en del.
Har lämnat kvar sina grejer här i nästan ett år.
Har trampat omkring med hans grejer här och irriterat mig på honom.
Skällde ut honom.
Sa till honom att jag va spytrött på honom.
Han tjafsade med mig, men jag behöll mitt lugnt.
Kastade ut honom.
slängde inget på honom.
Svor inte åt honom.
Utan behöll mitt lugn........nästan iaf.
Till slut betalade hán det han skulle, fast tyckte att det va dyrt......*suck*.......å gick.
Jag är av med problemet.
Han kan ju försöka komma hit som kund igen.
Ska i så fall be honom åka till något varmare ställe och köra upp sina grejer i för ändamålet avsedd öppning............

E:s lilla tös var hemma igår då jag kom hem.
Dom hade varit ute och kört 4-hjuling.......och vält......fast dom klarade sig utan några skador.
Fick lite käk då jag kom, vad trött jag var....helt färdig efter 16 timmar på firman.
Lilltösen och E stoppade mina fötter i ett fotbad.
Lite fjolligt, men måste tillstå att det faktiskt var skönt. Fick fötterna filade och smorda....kändes gott.
Somnade framför fotbollen, men vaknade till och missade inte målet......tur.

Är på jobbet tidigt idag åxå.
Kan inte koppla av.
Är lite samma som då jag söp.......nästan manisk......ska bara.......

Återfallens tid är kommen....

Nu verkar det som om många gamla fyllon tror att vi har självläkt över vintern och nu kan ta några enstaka glas i goda vänners lag......
Så skulle det kunna vara, men så är det inte,, inte för mig i alla fall.....å inte för de som jag vet provat heller..
Vi är fortfaranade alkoholister, varje dag, varje timme till och med varje sekund......OÅTERKALLELIGT.

Förra veckan körde jag en AA vän till avgiftning.
Igår var det dax igen.
En AA vän kom till mötet påverkad.
Jag blev ombedd att prata med honom.
Är inte ett dugg intresserad av att sitta å tragla med någon moshjärna som full av ångest och självömkan vill berätta hur illa allt är.
MEN.........men.......det kunde lika gärna vara jag som satt i stolen framför mig.
Kunde vara jag som ställt till det.
Kunde vara jag som mådde så in i helvete illa.
Så jag pratade med honom en stund.
Prataqde om att det nog är viktigt att ta sin nykterhet på allvar.
Att inte tro sig vara förmer än andra.
Att jobba i programmet.
Att gå vidare i nykterheten.
Att det nog vore bra med ett bahandlingshem.
Till och med nu ville han slingra sig.
Ville inte fullt ut.
Är ett djävulens tillstånd detta.
Har så lätt att förstå hur han tänker, men vet att det är så in i helvete fel.
Vet att det beror på rädslor. Rädd för det nyktra livet.
Rädd för att erkänna.
Skammen.
Rädd för att ta steget ut i det okända.
Min rädsla för det nyktra livet höll på att ta livet av mig.
Är rädd idag åxå, fast inte så rädd.
Ibland känner jag livet in i själen.
Instinktivt tänker jag då på alkohol som någon lösning på allt.
Sjuka tankar, som jag haft nåden hittills att bara ha som tankar.
Har haft nåden att slippa lyfta det första glaset hittills.

I måndags var jag eftervårdsledare på behandlingshemmet för första gången.
Började ju bra.
Den tidigare eftervårdsledaren ringde mig och svamlade om några nycklar och listor, busstider, båtar, kajkanter, fiskeresor och hur svårt allt är.
Han var INTE nykter.
Ringde hemmet och kom överens med dom istället om överlämnandet.
Så var det dax då.
Kändes konstigt.
Där satt jag som ledare.
Mindes den första gången jag kom på en eftervårdsträff. Tyckte att eftervårdledaren var så betydelsefull. Det han sa va så rätt och riktigt. Han hade kommit så långt. Han hade nog inga fel alls och troligen visste han ALLT.
Han va nog Jesus, Messias, grabben som hade fattat.
Han hade 5 års nykterhet.
En evighet.
En ouppnåelig utopi.
En människa som egentligen inte finns. INGEN kan vara nykter så länge.
Han måste vara något alldeles extra.
Lyssnade på honom med andakt och försökte ta till mig det han sa.
Nu satt jag själv i samma sits som han. Runt mig satt ett antal människor.
Tittade på mig med förväntansfulla blickar.
Tysta, nästan som en andakt. Lyssnade till varje stavelse jag sa.
Som små fågelungar.
Vad skulle jag säga till dom.
Sa att jag inte kunde lära dom något.
Försökte förklara att det är dom som, om dom hittar något, ska använda mig som bollplank.
Alla nickade och fattade noll.....
Försökte förklara.
Det kom på tal att jag hade en så lång nykterhet.
En evighet.
En ouppnåelig och omöjlig evighet.
Att jag måste vara något unikum som klarat att vara nykter så länge.
Är ju omöjligt att var nykter så länge.
Kände mig fånig.
Försökte med det där om en dag i taget så blir det helt plötsligt tid, så som han, min eftervårdsledare,han som har en ouppnåelgt lång nykterhet, sa till mig och jag inte trodde honom.
Visst alla förstod och nickade följsamt.
Berättade att jag inte är Jesus, inte heller Messias. sa att jag inte kan bli nyktra åt dom.
Jag kan bara efter bästa förmåga förmedla vad jag gjort för att slippa ta det första glaset....IDAG. 
Visst, alla fattade.......
Till slut frågade jag jag rakt ut gruppen vad jag gjorde här.
Varför skall jag sitta här?
Vad vill ni att jag ska försöka tillföra?
Då fick jag lite uppslag om hur gruppen skulle kunna fungera.
Dom ville att jag skulle ha ett ämne att dela runt varje gång som vi kan prata om, ifall det inte dyker upp något som trycker någon.
Låter vettigt, så det bestämdes.
Kändes ok.
Är lite stolt att ha fått frågan.
Lite stolt att någon tror att jag kan tillföra något.
Roligt.......


Solen steker

å vi hugger ved.
Fyy faan vad ved vi hugger.
E: pojkar och ett par polare och svärfar kommer och hjälper till.
Det är så varma så det nästan dallrar i luften.
Men vi hugger på.
Kör motorsåg till jag bara inte orkade mer.
Ryggen molvärker.
Men vi har huggit och klyvt nästa 10 kubik, nu är det bara 30 kvar.......

Träffade på en fd AA vän.
Han sken upp då han såg mig.
"Hej, tjena hur är det?"
Med MEJ är det bra.
Kände i hela min uppenbarelse att jag bara inte vill.
Fixar inte att stå å vara trevlig och låtsas som allt är OK.
Det är inte ok.
Talade tydligt om för honom våra mötestider.
Han såg lite frågande ut.
Han tjej talade om för honom att jag pikade honom.
Sen gick dom.
Är så jävla ointresserad av honom nu då han har valt bort AA.
Konstigt, nästan så jag känner att han valt bort mig, fast det är ju det han faktiskt gjort.
Kände att ajg inte har något att tala emd honom så länge han är utanför, ute i kylan. Utan önskan att sluta dricka. Han såg förvisso ganska ok ut...........

E och jag bråkade lite nu på morgonen.
Har inte velat säga til henne så mycket. Hon äter ju lite piller och mår inte så bra. Är lite zombie sådär lagom. Sådär lite lagom otajmad hela tiden. Men har bestämt mig för att inte tjata på henne. Låta henne få sin tid för att komma tillbaka. Inte så bra plan då hon hoppar på mig och tycker en massa.
Vi är långt ifrån varandra just nu.
Riktigt långt.
Det är som om hon är inne i en bubbla.

Idag skall jag för första gången vara eftervårdsledare. Har pratat med min sponsor om lite olika upplägg.
Känner mig hyfsat klar över hur jag vill att min roll ska vara.
Tänkte presentera mig.
Låta var och en presentera sig lite kort.
fråga vad gruppen vill att jag ska göra, eller inte göra.
Försöka bli gruppens tjänare istället för gruppensd ledare.
En paus.
Sedan läsa något som vi kan prata lite runt. 
Läta ordet gå runt.
Åsså sen går vi väl hem.
Verkar vara en bra plan.

Idag steker solen. Vilket konstigt klimat det har varit de sista åren.
Antingen så kallt att man bara inte står ut 8 grader och regn, eller så varmt, riktigt varma 30 grader.
Jag är svensk och vill ha lagom.....20 grader ...........ska det vara så svårt.......

Kram på er....

En hyfsad dag trots allt.

Det har varit och är en bra dag ändå idag.
Har inte tagit med mig så mycket av min AA väns beslut att supa.
Fokuserar på det som är viktigt istället.
Har börjat förbereda mig inför måndagen då jag skall vara efttervårdsledare för första gången.
skall bli kul, men det kommer att kräva lite av mig.
måste i alla fall vara förberedd.
Har kikat lite i mina böcker om ämnen som kan vara bra att ta upp.
Läste lite i stora boken igår.
Om sjukdomen alkoholism.
Vet inte om jag ställer upp på att det é en sjukdom direkt, men inget jag ska bry min lilla skalle åt.
Där står i alla fall en liknelse som jag fastnade för.
Dom liknar vårt beteende med en dåre som har som hobby att hoppa ut i trafiken på chans. Han gör detta ofta, klarar sig med fru fortunas hjälp. Hans vänner säger åt honom att upphöra med denna galenskap.
Men mannen är envis. Blir skadad om och om igen.
Efter en sjukhusvistelse lovar han dyrt och heligt att aldrig mer hoppa ut framför bilar, trots detta blir båda hans bern avslagna av en bil kort tid därpå.
Till slut bryter han även ryggen. Blir arbetoförmögen.
Ungefär så beskriver dom galenskapen en alkoholist besitter.
Tänkvärt och tyvärr ganska sant.
Även jag utsatte mig för dåraktiga saker och skadade mig.
Tänkte att jag skulle ha detta som ämne på min första eftervårdsträff....

idag är en skön dag. Värmen har kommit och jag har det ganska lugnt på firman.


Inte så lätt....

...att fatta riktiga beslut.
Vad är rätt när ens AA vän inte fixar nykterheten.
Någon tycker att det bara är att skita i.
En annan vill vara behjälplig.....
Behjälplig med vaddå??
Hur kunna bli nykter åt någon?
Skita i någon som man ångestat och jobbat hårt ihop med?

Detta med att jag fick detta med AA polarens fylla iknät är ju ingen höjdare. Spec som jag är emot att vara någon värmestuga. Bättre vore om han själv hade ringt till mig och velat ha hjälp.Men det gjorde han inte.
Men men.....är väl inte så fel att hjälpa till ändå kanske.
fast hade hellre gjort det på annat sätt.
Hans mamma ringde mig idag. Undrade vad hon skulle göra.
Men herregud.....grabben är över 30 och det rumpas runt med honom som om han vore 4.
Är väl bara en sak att göra.
Ut med honom tills han tagit ett beslut om att leva nykter, inte bara mellan 2 fyllor.
Fast enkelt för mig att tycka och veta hur andra ska agera och tänka. Svårare att vara den som tar besluten som ger konsekvenser, nödvändigt men troligen inte så roligt att göra.
Det pratas åxå om att sonen behöver sin pappa och annat skitsnack, INGEN behöver en aktiv alkoholist.
INGEN.
En aktiv alkoholist är och förblir paria.
Själv betedde jag mig i alla fall så och de alkoholister jag känner till har betett sig minst sagt tveksamt i förhållandet till sina barn och närstående. Fast som aktiv tyckte jag att jag var en hedersknyffel och vurmade för min son. Det kallas att ljuga för sig själv, att inte orka se sanningen.

Personligen tror jag inte på preaktiveteter eller akuta ingripanden som inte efterfrågas. tror att individen själv måste komma till insikt om att livet som aktiv alkoholist inte är något liv värt att leva. 
Var och en måste nå sin egen botten.
Svårt att vända innan dess, kanske omöjligt.
Har idag, tack vare minn AA vän,  fått ytterligare insikt om att livet skall levas nyktert.
Livet som aktiv alkoholist är för mig totalt värdelöst.

Vad göra?

En AA vän har satt igång igen.
Får rapporter av hans före detta. och chef.
Dom undrar var han är.
Dom funderar på vad dom kan göra.
Chefen tar sig ut på stan och hittar honom på en pub.
Åsså ringer dom mig.
Vad ska dom göra?
Kan han sova hos dig?
Försökte förklara det meningslösa i deras agerande.......för stängda öron.
sa åt dom att skicka in honom på en tillnyktring.
Men dom va redan på väg till mig.
Ringde min sponsor som sa att det bästa nog hade varit att låta honom vara men att det i nuläget bara är att gilla läget och ta emot honom.......

Åsså va problemet mitt.
Fick skiten rätt i knät.
Jag satt och tittade på ett bra teve program, skulle gå å lägga mig.
Hade väl ingen lust att vara med i såna här meningslösa "räddningsaktioner"
Vad skulle det hjälpa min AA vän?
Han hade inte bett mig om hjälp.
Andra människor bad mig om hjälp för honom.
Gav mig inte ens in i att försöka förklara det meningslösa i detta agerande.
hämtade upp honom.
La han i en säng och lät han sova.
Idag på morronen körde jag in honom på en avdelning.
Känns bara så meningslöst.
Så meningslöst att vara dadda.
Till vilklen nytta?
Min övertygelse är att han själv måste inse att han inte kan supa.
Att han själv måste lyfta luren.
Att han själv måste be om hjälp.
Inget av detta behövde han göra.
vad vet vi, han kanske vill fortsdätta att supa åsså kommer vi och avbryter.
Jag tror inte på att dadda med folk.
Jag tycker att dessa friska människor agerade fel. Att de dessutom drog in mig i skiten är ju inte bättre.

Som jag ser det så är det helt meningslöst att pracka på någon en nykterhet han/hon själv inte ber om.
Totalt meningslöst.......
Känner mig som en dadda.......men fick som sagt skiten i knät utan att jag bett om det.
Å hur det än är så har jag själv varit i samma situation och ställer naturligtvis upp, problemet är bara att han själv inte bad mig utan hans chef tyckte att det var färdigsupit....

Pratade med hans sponsor och vi var rörande överens om att detta agerande va uppåt väggarna, men det har nu blivit som det blivit och är väl bara att gilla läget.
Att inte friska människor fattar att dom inte kan bli nyktra åt oss.
Ju mer dom bäddar ju enklare är det att fortsätta supa.
Men jag sa inget.....iddes inte.

Nåja, jag har tackat jag till at bli eftervårdsledare.
Ska bli lite roligt..........ja....roligt va väl inte rätt ord.....
Men vill i alla fall.
Börjar på Måndag.
Har redan klart för mig hur jag vill att det ska vara på en eftervårdsträff.
Får väl se om det faller i god jord. troligen inte hos de som går där, men vi får väl se.
Ska i alla fall bli nyttigt för mig tror jag.
Ringde en kille från hemmet och hälsade mig välkommen. Tyckte ddet var roligt att jag tackat ja.
Jag fick till slut fråga vad han vill egentligen.
Men han hade ringt bara för att hälsa mig välkommen.
Konstig prick......
Är väl inget å ringa för......är det?

Hunden B sov hos E inatt.
Hämtade honom efter att jag lämnat gossen på sjukan.
Vad glad han blev av att se mig.
Blir varm inhjärtat av min lilla B.
Han är så go.
Känner en sån ömhet för honom.
Vilken kompis han är. Han hänger alltid på med viftande svans. spelar ingen roll vad jag hittar på så är han med och viftar på svansen....åsså den där nosen som är med precis överallt. Kollar och nosar på allt.
Han är till och med på fyrhjulingen. Hänger med.
Tror att han skulle springa med mig tills han dog.
Men jag tar upp honom när tungan börjar hänga, så får han åka med.
Han hänger med på det åxå.
Han är i alla fall alltid glad och positiv, bara han får bita lite s´å e han nöjd....

Nä ska jobba lite nu.
Kram på er alla där ute

Livet glider vidare

Den dära räkmackan har jag nog fått, fast jag fattar inte det bara.
E håller på å påtar i trägårn. Hon sätter blommor och buskar och odlar och gräver och bär sten och barkar och jordar och håller på.
Fint blir det.
 Vi skapar vårt eget paradis.
Det är härligt att se henne hålla på.
Full i jord och glädje.
Inte så sexig kanske men .....öh.....speciell......min lilla E......

Igår sålde jag den nya fina åkgräsklipparen jag köpte i höstas.
Kom på att jag nog hellre vill ha en fyrhjuling att åka omkring på. Roligare och billigare....åsså bättre med.
Den dära klipparen var för stor för vår tomt, kom inte åt någonstans. Å där jag kom åt va det massa sten och inget bra.
Ett dåligt illa planerat köp helt enkelt.
E säger inget, eller i alla fall inte så mycket, men jag ser på henne att hon så gärna vill säga "vad va det jag sa" och det räcker med att hon går omkring med ett överlägset flin i en överlägsen hållning.
Hela hon är en vad var det jag sa....
Inte roligt att behöva vika ner sig och erkänna inför kamrater att hon hade rätt hela tiden.
Att det hon sa va det rätta från början.
Att det va jag som va envis och absolut skulle ha en fin åkgräsklippare som vi inte kunde använda.
Bittert.
Men bara att bryta ihop och komma igen.
Nya härliga grepp.
Nu köper jag en fyrhjuling idag, får väl skaffa en kärra för att få det att verka som om jag har tänkt använda den i trägårn........
Men måste även skaffa en gräsklippare.
Får nog bli en såndär vanlig rackare.

Prataqde med polaren om det där med att bli/vara eftervårdsledare.
Han har varit det men hoppade av.
Tyckte inte att det gav honom något.
Tyckte att de flesta bara satt av tiden och det gjorde honom frustrerad.
Jag ser inte det på samma sätt som han.
Jag ser det mer som så att jag kan inte bli nykter åt någon.
Jag kan inte tvinga någon till något dom inte vill.
Men jag kan tydliggöra och sätta ord på det som händer.
Jag kan ta med mig det dom ger mig så att jag själv inte hamnar där dom är.
Jag kan komma ihåg att det minsann inte var så många dagar sedan jag själv satt där och va yr i mössan.
Det fanns en eftervårdsledare när jag kom ut från hemmet, kanske inte är mer än rätt att jag skall vara det till nästa som kommer ut därifrån.
Varför skall jag åka med på en räkmacka och inte ge tillbaka något av det jag fått?
Idag lutar det nog åt att jag hoppar på det hela......
Men skall prata med en AA polare och min sponsor.......men tror att jag redan har bestämt mig.

Nä nu kommer sonen och idag har vi mycket att göra på jobbet.....å sen ska jag hem med min nya leksak...öh...mitt nya nyttofordon menar jag såklart......

Svårt att hinna med

Vad mycket det är att ha eget företag.
Inte lätt att hinna med allt.
Hinner inte ens skriva här så mycket längre.
Fast det kommer mer, var så säker.
Har en del att fundera över just nu.
Har blivit erbjuden att bli eftervårdsledare på det behandlingshem som jag va på.
Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig.
Tycker inte jag har tid.
Jaha.....å hur var det då jag söp.
hade jag inte tid att supa kanske?
Fanns det inte alltid tid för en extra öl eller så?
Å hur mycket tid la jag på mitt drickande.......ja ungefär alla vaken tid.
Va jag inte bakfull så va jag törstig eller satt och drack.
Så tidsproblemet finns ju inte.

Åsså va det det här med att dela med sig.
För att få behålla det jag fått måste jag ge bort det.
Det ligger mer i det än vad man kan tro..

Sedan har jag lovatr mig själv att alltid vara behjälplig den dagen någon skulle vilja ha min hjälp.
Så egentligen är det väl bara att ställa upp och ta det.
Men....
Vill jag egentligen.
Får klura lite på det.
Till sist så gäller ju detta även min nyktehet och den har jag för avsikt att behålla, ska inte ta ut mig mer än att jag orkar klara mig själv.

Ska tänka igenom detta noga..