Så Va De Dax....

.....att göra ett uppehåll, eller avsluta.
Känner att denna blogg nu gjort sitt.
Har skrivit om allt ja behöver.
Känner mig klar.
HAde tänkt att skriva dagligen i fem år, har snart gått 5 år i april e de 5år.
Vill inte mer nu, eller rättare sagt kan inte mer. Har inget mer vettigt att skriva,
Mår idag bra.
Vet att många av er har läst här länge, som gamla kompisar. kommenterat och hängt med mig på min ibland ganska vingliga väg mot nykterhet.
Känner att min nykterhetskamp inte brinner längre, blivit lamare.
Ångesten har släppt haer ett vettigt liv.
Men mycket har hänt sedan 
Dag 1 - 10.
Har hänt så otroligt mycke i min nyvunna nykterhet.
Många tuffa saker.
Den otroliga baksmällan, starten på nykterheten.
När jag skrubbade mig i bastun.
När min sponsor svek mig, försökte lura mig på firman.
Ekonomin som varit mins sagt dålig.
Kamrater som dött i kampen, finnen som hängde sig, goe gubben som söp ihjäl sig, H som försvann.
Behandlingshemmet.
Har påverkat mig, gjort mig till en starkare människa.
Ekonomin som va så usel.
Boendet,, bodde i en sommarstuga utan vintevatten och toalett.

E som fanns vid min sida, vi kämpade ihop. Hon å jag.
Min livskamrat.......idag är hon inte längre vid min sida.
Försvann, sakta iväg från mig, till något annat.
När vi träffas idag ibland, känns det som ett annat liv. Hon finns inte där längre.
Saknaden efter henne är monumental och mångfasiterad.
Min E, min livskamrat...........

Men sonen finns vid min sida.
HAn kämpar på som den lilla krigare han fått gåvan att vara.
Att växa upp med 2 galna föräldrar, vem av oss som e galnast f¨år andra avgöra, men jag tycker självklartt att hon e de....*ler*
Men hon kom i i butiken häromdagen, vi pratade med varann för förstaq gången på ......jaa.......10 år....
Men sonen e obeveklig, kör sitt räjs och verkar fixa det.
Maskrosbarn.
Han finns vid min sida och tillsammans kommer vi att lyckas med firman.
Igår bjöd ja på julbord, första gången i firmans historia.
Anställd m fru, sonen me tjej, å jag med tom stol.
Ville ha en tom stol bredvid mig, E:s stol. Hon fick liksom vara med utan att vara där.
Hon hade verkligen förtjänat att vara med, men nu e de inte så. Hade en liten klump av misslyckande i framgången för detta, men vet åxå att ja inte kan påverka andra.
Fast trist, nu när de vänt, när det kommer goda tider, när tiden kommer att komma, då finns hon inte längre med mig.
Hade velat ha henne med nu, gett henne frihet och lyxkant på tillvaron........
Nåja.....som du ser e de en saknad efter henne.
Inte så kul att fira vår triumf ensam......

Hunden B har gjort intåg i ilvet. En go kompis.
Bor i en liten nästan omöblerad 2:a, men centralt och med cykelavstånd till jobbet.
Så känner att livet e värt att leva trots allt.
att livet blivit gott, tack vare min nykterhet.
Visst blev ensam, men ingen är outbytbar och vet att det kommer att finnas en passande kvinna för mig, den dan jag ska ha en sådan, de ser min högre makt till......*ler*
Sonen, mitt livs stolthet.
Sonen som ja tyckte va så besvärlig då han blev till, trodde de skulle vara skit med en son....idag e han ljuset.
Grabben som ställer upp i vått å torrt.
Grabben, min son, min pojk.

Så nu känns de klart me skrivandet.
Känns som om ja kommit till vägs ände med de.
Skriver inge bra längre....
MEn ska låta bloggen ligga kvar.
Kan ju ändras till imorron, ¨ångesten kommer åter.
Då skriver jag igen.
Eller lusten kanske kommer igen.
Eller annat

Önskar er alla som läser och läst en riktigt God Jul....Nykter sådan
Och ett nykter Nytt År.
Kram på er där ute