Livet går ju bra...eller gör det??

Uppdraget går bra. Lite monotont att sitta och göra samma saker bakom en burk.Å andra sidan är det jag själv som tagit fram denna arbetsrutin en gång i tiden. Lite roligt att ett sånt stort företag har behållit mina rutiner den tid jag varit borta.

Har köpt mig en bil.
Lurad igen.
Vaffö kan jag aldrig lära mig att ge faan i och tro att jag ska fixa och dona. 
Tror, på fullt allvar, att jag ska fixa till denna rosthög till ett bra fordon.
Betalar ett för högt pris.
Blir stående efter vägen på väg till jobbet.
VARFÖR kan jag inte lära mig?
VARFÖR inte spara ihop till en bra bil?
VARFÖR ska just jag ha en hjärnkapacitet som en gräddkola?
VARFÖR ska jag envisas med att tro att dagarna innehåller 65 timmar och jag är pigg som en mört efter jobbet?
E anser att jag tappat allt vett och sans. Hon fattar inte vad jag ska med detta plåtchabrak till.
Hon har ju rätt é klart, men man é väl man och envis som en röd gris.
Lägger aldeles för många timmar och många pengar på denna plåthög.
E vill hellre umgås å mysa i soffan.
Nåja, jag får den förbannade bilen besiktad i alla fall.....

En kompis erbjuder mig att köpa hans firma. Han håller på det jag drömt om sedan barnsben.
Men jag vågar inte köpa.
Är för feg. Vågar inte lita på nykterheten.
Men sugen är jag.
Vore roligt att sadla om.
Vore kul att vara sin egen.
Hade eget på 80-talet, men den firman tog Kung Alkohol ifrån mig. Synd, för det var en bra firma med framtidsutsikter.
Tror att det gått att leva på den än idag......men så blev det inte.
Företaget lever vidare än idag.
Nåja, men att börja om.
Allt detta jobb. Allt slit.
Är ju nynykter.....







En lugn och skön tid

Nu känns det ganska bra.
Möten 2-3 gånger i veckan.
Det är stabilare, lugnare.
Vi har semester. En riktig semester. 
Har inte råd att åka någonstans, men vi är lediga. Fria.
Är inte som min semester brukar se ut. Öl till frukost varje dag, utan något annat.
Vila.
Solsken.
Umgänge  med E och sonen.
Ofta påminns jag om att jag faktiskt inte är bakfull.

Att vara på sin vakt

E skall åka på semester i 10 dagar.
Kommer att vara ensam.
Jag skall betala räkningar och se till det löpande, är hon som brukar fixa med den biten.
Tycker det är trist att hålla på med sånt.
Imorgon åker hon.
Vi sitter i bilen och pratar.
Mina tankar styrs av Kung Alkohol.
"säg inget. Hon ska ju på semester"
"Du fixar detta själv"
Som att ha en liten jävul på axeln som viskar till mig.
"inget hon behöver veta"
"Du hanterar detta, det är lugnt"
E Pratar på om sin semester.
Jag har inte betalt räkningarna.
Så gott om pengar finns.
Har sagt till mamma att jag inte kommer upp till dom, E tror fortfarande att jag skall dit.
Jobbet har jag några kompdagar.
Så allt är som upplagt till.......................ja till vaddå.
-Jag planerar återfall, säger jag till E
Jag avbryter henne mitt i en mening.
-Va?
-jag planerar fanta mej för ett återfall.
Försöker att förklara hur min sjuka hjärna håller på.
Jag har utan att vara medveten om det sett till att kunna dricka ostört då E åker på semester.
Vi vänder bilen och åker till M.
Han fattar läget.
-det är så det är.
Kung Alkohol.
Listig Falsk och Stark
Krisen över..... för denna gång......i väntan på nästa.

Läskigt att hjärnan inte ens försöker samarbeta.

Det är gott att leva...

Har en go period just nu.
Kung Alkhol har inte varit så påstridig hela tiden.
Kan ibland gå en hel dag utan att jag tänker på alkohol.
Siiter i bilen, solen skiner. Det är gott.
Åker för att handla.
Svänger in och parkerar.
Plötsligt slår det mig.
Jag är inte bakfull.
Mår inte illa.
Vilken känsla.....härligt
Tacksamheten flödar genom min kropp.


Sommar och sol

Dagarna blir till veckor som blir till månader.
Har nu varit utan alkohol i 15 månader.
Livet har sakta börja stabilisera sig.
Tar det lugnare.
Natt maran kommer allt mer sällan.
Går ibland en hel vecka utan nattligt besök.
Det är sommar nu.
Uppdraget går hyfsat, men besparingar och personalminskningar har gjort att många är pressade. Mycket pressade.
Stämningen på avdelningen är inte som förra gången.
Gör det jag ska göra.

Har nu 10 mil till eftervården, men det är ok.
På eftervården kommer återfallen med jämna mellanrum.
Professor ”jag är bättre än alla ni andra tillsammans” har fått en kompis.
Nu är dom 2 st som sitter och raljerar.
Ryker ihop med dom båda minst en gång per möte.
Kan bara inte hålla käften när dom badar i sin egen förträfflighet.
Fattar inte vad dom raljerar efter. Dom har båda tagit återfall.
Trots detta sitter dom och pratar om hur viktiga och duktiga dom är.
Klart irriterande.
Men tar inte med mig det hem eller låter dom bestämma hur jag ska må.
Jag retar dom bara så pass att dom får upp pulsen lite…..
Har blivit mer överseende med dessa.
Enklare att förstå.
Är inte lika rädd längre.

Har dragit ner lite på AA möten, går numer bara 2 gånger i veckan.
Det är en dos som är lagom för mig, ska inte bli för få möten.
En del drar ner på möten, för att sedan sluta med möten helt.
Många vittnar hur dom sakta gått tillbaka i beteende och efter en tid druckit igen.
Ska försöka hålla mig från den taktiken.

Blir påmind om min kompis finnen lite då och nu.
Men accepterar hans beslut.


Dag 425

Måndag.
Idag är dagen som det gäller.
Ska ut på uppdrag.
Äntligen. 
Har längtat hit. Denna dag. Min dag. 
Är tillbaka.
Eller tillbaka är just det jag inte är.
Har skapat något nytt i samma ramar. Har klarat ett av mina mål. Har tagit mig  till livet. 
Är vem som helst som har ett jobb, en uppgift.
Har blivit en av alla myror som gnetar med varsitt strå. 
Har bastat och tvättat mig noga.
Köpt lite nya kläder, fast jag egentligen inte har råd.
Men bara för idag skall jag se så bra ut jag bara kan.
Sitter i bilen på väg till mitt uppdarag.
Vad har jag lärt mig nu då?
Ingenting egentligen.
Egentligen är det ganska enkelt. Bara att ge fan i det första glaset en enda dag.
Det kan alla.
Det enkla har tagit mig ända hit.
Jag min gamla fylltratt har hållit mig från alkohol i 425 dagar.
Smaka på det. 425 dagar.
Jag, som inte ens kunde hålla 425 timmar.....
Det snyter man ta mig fan inte ur näsan.
Rätar på mig lite i bilsätet.
Känner mig lite, lite stolt.
Eller stolt, egentligen är det nog inte stolthet jag känner, utan tacksamhet, eller kanske någon annan känsla som jag har svårt att känna igen.
Har svårt att veta vilken känsla som är vad.
Det känns bra i alla fall, jag är ju inte bakis.
Jag ryser till.. Plötsligt blir jag kall. Fryser.
Känner kung Alkohols kalla skugga svepa in i bilen.
Minns glasklart min sista fylla.
Alla dessa spyor.
Illamåendet, men slipper det idag.
Parkerar på den stora parkeringen.
Tittar mot den grå massan av byggnader. Går mot ingången.
Solen lyser.
Känner mig hemtam, fast som en främlig.
Nä, nu har jag ett jobb att göra,  har inte tid att prata mer just nu,  måste jobba.
Har en uppgift att fylla.

Dag 421

Idag är det sista dagen utan uppdrag.
Känns onekligen lite pirrigt.
Pratar med R och tackar för hans stöd de senaste månaderna

Dag 420

På väg till jobbe i bilent.
 Klurar på vad är det som driver oss fyllon egentligen.
Innan missbruket har rotat sig.
Tror att det finns lika många orsaker som det finns fyllon, missbrukare.
Men den gemensamma nämnaren kankse är dom sju dödssyndera.
Vi har alla struntat i dom.
1.Högmod.
Många av oss medborgare anser sig lite förmer än andra som anser sig lite förmer
Förr sa man:
Vid utövande av denna last spändes man i Helvetet fast vid ett hjul som snurrade tills man gick sönder
2 Avund.
Avund, denna vidriga egenskap.
Att orättmätigen misstycka till andras framgån.
Det är väl lätt för honom, han har ju pengar, är en vidrig kommentar som ofta yppas.
I helvetet får man sitta i iskallt vatten.
3. Vrede
Gå å kika på en fotbollsmatch, eller då krogen stänger.
I helvetet styckas man levande
4. Likgiltighet.
Likgiltighet inför min nästa.
I helvetet slängs man i en ormgrop.
5. Girighet.
Hyllar soch äras.
Fallskärmar och smarta avtal.
Man anses smart om man kan sko sig. Smart om man tar ut oskälig ersättning.
Göra rätt för sig, varför då, om man kan lura någon annan att göra det.
Rättvisa vaddå??? Man e ju smart........
I helvetet  tvingas man sitta i en kittel med kokande olja.
6. Frosseri.
Frosseri är heller inget okänt begrepp.
Många av oss strävar efter mycket mer än vad vi egentligen behöver
I helvetet tvingas man äta råttor, paddor och ormar.
7. Lust.
Lusta. Big brother kulturen får till och med ett gammalt fyllo att må illa, och då skall det betänkas att många av oss inte är speciellt kräsmagade……..
I helvetet blir man Insmord i eld och svavel.

Dom 7 dödsynderna gäller väl inte nu va??
Dessa synder har under generationer danats fram, förmodligen med praktisk erfarenhet.
Börjar tro att kanske, men bara kanske är det så att dom kan gälla även idag.
Är det mera ok bara för att många beter sig illa?
Är det ingen synd om man bara gör som alla andra?
Synd, finns det idag?
Eller har jag som modern människa rationaliserat bort det.
Som aktiv hade jag det defenitivt.
Men nu?
Nu ser jag i många fall effekten av att inte hålla mig sund inför dessa synder.
Kan det vara så att det trots allt är ödmjukhet, ärlighet, omtanke om min nästa, generositet, trohet, lugn som ger mig själv sinnesro?
Även att jag lever i modern tid.
Men att leva i modern tid, det har ju människan alltid gjort……
Å precis så upplever ju jag det.
Kan inte tänka mig att någon på 1500-talet tyckte att hon eller han va så jävla omodern och hade insikt om vad framtiden hade på lager. Tror att vi nog är mer lika än olika.
Funderar.
Det skulle ju betyda att jag måste ändra på mig en hel del.
Det är nog inte rätt att bara göra som alla andra å gå på i ullstrumporna.
Det ger inte mig sinnesro.
Parkerar bilen lite modernt.
På jobbet är det som vanligt.
R kommer och pratar lite med mig.
Jag blir glad.
Jag finns.

Dag 419

Hälsar på M på vägen hem.
Vi tar en korv.
Pratar om mitt arbete i 4:e steget.
Kommer fram till att de 7 dödssynderna är det som jag skall jobba utifrån.
Dom 7 dödssynderna?
Är inte dom glömda?
Dom gäller väl inte idag, eller gör dom det?

Ringer mamma.
Talar om för henne att vi inte kommer att ta över gården.
Ser ingen ekonomisk lösning i detta. När vi kikade på den så var det så mycket som var tvungen att göras. Nästan som den högre makten inte ville ha dit mig.
Mitt syfte i livet är inte att flytta hem igen.
Mamma känner likandant säger hon. Hon upplevde att när vi hade åkt så blev det mycket bättre för henne. Hon kände att trycket på henne föll av henne. Hon menade att gården blev fri på något sätt, den måste inte förvaltas inom släkten utan dom kan sälja och lämna när dom vill.
Roligt att vårat besök genererade något positivt.
För mig och Ellen var det också positivt. Vi kom fram till att vi inte skall flytta.
Vi ska gräva där vi står.
Dom säger på AA släpp taget. Spela inte gud. Din högre makt fixar det åt dig, bara du släpper taget.
På något vis har jag nog släppt taget. För funderingarna om att bygga hus på min tomt verkar mycket mera rätt. Får köpa till en bit mark som jag i så fall skulle behöva.
Det va inga problem alls.
Vatten skulle en kompis kunna fixa billgt, jättebilligt. Kök har en annan kompis som jag skulle få köpa för en billig penning, kammin likaså. Så på en dag har mycket löst sig, om vi bara gräver där vi står.
Känns som om min högre makt vill ha kvar mig på det ställe jag finns. Ska försöka förvissa mig om att det är så. Be ödmjukt om hans vilja med mig.

Eftervård.
En i gruppen tyciker inte att han behöver gå här längre, han kan själv. Han var här och visade upp sig.
Han var troligen inte ok.
En annan ska ut och resa, till spanien, med 6 veckors nykterhet i bagaget.
Pucko…..
Har svårt att inte döma. Men försöker.
Ser inte att det finns vilja, men ska även här släppa taget och vara glad och tacksam att det inte är jag som utsätter mig för dessa stolleprov.
Har svårt att ödmjukt vara tacksam för det.
Efter mötet får jag bensinstopp på hojen.
E har haft reserven på, och nu står jag här utan soppa.
En i gruppen hjälper mig.
Hon är snäll.
Kommer till slut iväg i alla fall.
Kanske var det en liten knäpp på näsan för att jag inte är ödmjuk inför andra människor, jag vet inte.
Kommer hem.
Är lite kall efter åkturen.
Förbannar det svin som snott mina mc-kläder.
Min gjutning har blivtit ganska bra.
Gläder mig åt det.
Kryper ner i sängen.
E ringer.



Dag 418

M ringer på morronen.
Han har varit hos läkaren.
Det ser inte så bra ut för honom. Han har något i hjärnan som läkarna inte vet vad det är.
Han säger att han inte är orolig, men det är han nog.
Men på ett sätt förstår jag honom, han tycker själv att han lever på övertid, å då är det ju lite lättare att ta det. Men tungt för honom.

Ska ringa till kusin K och snacka lite med honom. Kanse kan jag få lite mer tips därifrån.
Har bestämt mig för att mitt liv ska se annorlunda ut. 
Känner att jag gör helt rätt i att byta inriktning på liv. Är nödvändigt.
Spännande att leva.
Jag å Ellen har bra dagar nu.
Vi har det gott med varann.
I stugan flyter det på i sakta mak.

Till helgen planerar vi att åka hem och kika på gården lite.
Ska bli lite spännande att se hur E ska reagera på föräldrahemmet.
Tror att hon kommer att gilla läget.

Kommer att ha några jobbiga år framför mig tror jag. Men otroligt spännande år. Å jag hoppas på att det kommer att vara givande år åxå.
I sommaar kan det nog kanske bli så att vi börjar köra upp grejer och så sakta börjar titta å planera för att ev göra stall. Men det e ju en hel del jobb som ska till.
Tänkte att jag nog börjar med att göra i ordning i logen.
Där ska gräsklippare, snöslunga å sånt stå.
Typ ett maskingarage.
Traktorn ska jag nog ha i lilla stallet på andra sidan.
På sikt får jag nog se till att bygga en byggnad på andra sidan till garage/verkstad.

Dag 417

Vaknar å e förvånansvärt pigg.
Kommer till jobbet i bra tid.
Mycke snack om varvet idag.
Känns gott att jag inte bröt utan plågade mig i mål.

Funderar en hel del på flytt å på gnarp.
Pappa verkade ju inte så oäven att det skulle kunna gå att realisera, men gjorde inte direkt vågen.
Fast det hade jag väl inte väntat mig heller.
Jag funderar på skogsfastighet, jag får inte ihop det…….det verkar aldeles för lukrativt, så jag tar å ringer till Kusin K. Han är storvulen och patron,  å säger åt mig att glömma skogen.
Det är inga pengar i det.
Han tror mer på att öppna ett stall i gnarp. Han bedömer det som om jag skulle kunna ha 20 hästar på den marken. Kanske det.
Men ser att 20 hästar skulle vi kunna leva ganska bra på.
Fast vet inte om jag vill det.
Max 10 hästar tror jag.

Dag 416

Vaknar i hyfsad tid.
Är inte altför illa åtgången sefer gårdagens varv.
E jag å mams å papps åker till stugan.
Häcken ser lite trött ut å får vatten.

L och E kommer förbi å vi spikar lite på bastun.
Får ett trist besked.
En i gruppen från hemmet finns inte längre bland oss.
Kung Alkohol har tagit ytterligare en skalp.

Men matrealet börjar sina.
J ffrån hemmet kommer å kikar på halsbandet och vill ha ett likadant.

Dag 415

Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.

Dag 415

Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.

Dag 415

Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.

Dag 414

Har Pratat med uppdragsgivaren om hur det går med uppdraget, men det e som det är.
Det kommer att ta tid innan det blilr något, på något sätt så känns det igen.
Detvara bli så.

Är lite spänd inför morgondagens varv, men samtidigt ska det bli lite kul att vara med åxå, lite folkfest.
Ska ta en liten uppmjukningsrunda idag å känna mig för lite.
Har laddat med gröt igår å pasta idag, ska möla mer pasta och gröt.
Är hyfsat tränad. Borde klara av det utan att bli altför kass. Förkylningen har dock inte gjort något för att underlätta.

Annars är det väl som det e på jobbet, känns lagom inspererande.
Idag kommer mamma å pappa ner å hälsar på, dom har med sig häck.
Ska bli roligt att träffa dom. Vill gärna att dom ska se mig lite piggare.
För nu är jag pigare. springer ganska lätt på steget. Vet att mamma kommer att kolla mig noga, men tål att synas just nu. Kommer att prata lite om deras hus åxå denna helg, får se vad dom svarar.
Är i alla fall roligt att dom kommer.

Dag 413

Har sovit bra.
Är inte trött, förkylningen börjar släppa ordentligt nu.
Är bara lite slemmig på morronen. Bävar en del inför loppet, men har reviderat målsättningen ordentligt. Ska ta det som en folkfest och försöka njuta av att vara med............i den mån det nu går....

Ser fram emot att jobba utsocknes igen, trodde  inte det, men som tur e så kan man ju ändra på sig.
Det tunga just nu e ekonomin. 
Har inte riktigt råd med någonting. Det är frustrerande att inte kunna unna sig någonting någongång. Det va månader sedan jag kunde ”belöna” mig å min nykterhet. Det måste till en förändring på den fronten. Vet bara inte riktigt hur det ska gå till.

I stugen rullar däremot på ganska bra. Det börjar ta form runt bastun. 
Men även där är det pengarna som hakar det hela. Med lite flyt så kanske vi får till lite stålars framöver och kan göra infarten utan att behöva vänd på varje spik hela tiden. 
Tror å hoppas det iaf.

Har fixat vatten inne, känns ovant å lite lyxigt. Har åxå reviderat bygget en hel del. Ska bygga lite smartare och mindre, för att på så sätt få färdigt fortare och spara pengar. Men det gör det att jag nog måste riva det jag gjorde förra året, men det får vara som det vill med det.
Det spelar inte någon roll längre, det viktiga är dock gjort, har hittills klarat nykterheten, kanske tack vare att jag terapibyggde en del, det blev tyvärr inte perfekt, men kan använda det mesta av det jag gjorde, så det é inte ogjort arbete, men jag får förbättra en del. 
Känns i alla positivt i det stora hela numer.

Men ekonomin e som den e altså,  va tvungen att låna 2000 av M, han va snäll och lånade ut till mig, men det e ju för jävligt att behöva låna.
Känns inte så bra, men å andra sidan så har jag ju faktiskt någon att låna av numer, det hade jag inte för ett år sedan.

Dag 412

Vaknar i hyfsad tid. 
Är inte tillfreds med livet.
Vet inte riktigt vad det är men är frustrerad. 
Har varit det en tid.
E känns bara jobbig just nu.
Sonen, E och jag är i stugan. Men det inte finns ngt engagemang i nån av dom.
sonen är ju som han är. Men irriterar mig.
Tycker att hela projektet där ute nu känns mer å mer oöverstigligt. 
Är inte i balnas. 
Det är för mycket som inte funkar i livet.

Dag 409

Idag är det sängen som gäller.
Ligger och ligger.
Är trist. 
Åker å äter på Mc Donalds, det kunde jag ju ha gett faan i……….

Dag 408

Idag är det behandlingshemmet som gäller.
Inte utan att jag helst hade legat kvar hemma i sängen. Men tar mig ur sängen.
Huvet dunkar och jag är riktigt risig.
Men tänker som så. Är ju bara förkyld, tänk om jag varit bakis åxå, då hade det  varit riktigt jävlig. 
Enkelt att komma ur sängen då.
En  bra dag på hemmet. Har fått band till det stället, det är bara så.
R från jopbbet va me å han é riktigt trevlig den mannen, är glad att jag berättade för honom

Dag 407

Idag är det sådär. 
Är frustrerad på jobbet. 
Irriteras över att jag ska sitta här å göra skoljobb.
Har pratat med R, J och M om att jag faktiskt kan tänka mig att åka utsocknes igen.
Det finns ett uppdrag där. 
Ringer till uppdragsgivaren, han blir glad att jag kanske kan komma. 
Börjar så sakta ställa mig in på att ta ett år utsocknes.
Idag har jag utvecklingsamtal med nye arbetsledaren. Han som fick jobbet jag sökte.
Han verkar helt ok.
Vi pratar mesta ganska löst.
Trycker rejält på att jag vill ut på uppdrag, att jag inte e nöjd med att sitta här längre.
Berättar om uppdraget jag skakat fram.

Totalt sett så känns det ganska bra. Har fått posotivt från uppdragsgivaren och det verkar lösa sig med uppdrag för mig nu.
Fast vips så vill andra helt plötsligt ge mig uppdrag, känns bra att ha tagit styrning i detta med uppdrag.

Fikar med C. En trevlig pratstund med honom.
Min akuta ångest har släppt och jag mår ganska bra.
Hoppas på att krisen e över....................för denna gången, på väg mot nästa kris.

Eftervård.
Är väl som det är med den. Sitter av mina timmar och faktiskt har det gett lite idag när jag åker hemåt.

M ringer å pratar lite. 
Pratar med mamma. 
Det ser  trögt ut, rent generellt, med att ta över där uppe.
Det kommer nog att bli långt ifrån enkelt, vet inte riktigt hur det ska gå och om vi ska.
Tänker så det knakar på att hitta en lösning på det hela.
Men faktum är att vi blivit lite mer negativa till att det ska funka där uppe.
Vet inte hur det ska lösa sig med ekonomin.
Inser svårigheterna med att försöka bli egen utan att ha något startkapital.
Det är som vanligt, återvändsgränd utan pengar.
Känns ibland lite som om jag ska ge upp mina fåfänga försök attt få till ett liv med sinnesro och  lugn, för frågan är om det blir med sinnesro och lugn.
Kan ju bli ett evigt jagande på pengar, å det är jag inte det minsta intresserad av.
Ska det bli flytt av så ska det bli till ngt bättre, inte jävligare och jobbigare.

Dag 406

Min chef har helt plötsligt börjat agera för att få ut mig på uppdrag här.
Troligen trodde dom nog inte att jag kunde fixa det själv...................
Nu har han/dom ngt på gång säger dom.
Känns skönt att jag har "mitt uppdrag" att ta till.
Får en känsla av att dom inte trodde att jag skulle duga till att fixa mig ett uppdrag. 
Min chef sa för ett tag sen att jag skulle ta ett uppdrag utsocknes.
När jag gjorde det så började dom agera. 
Förstår inte riktigt, men det behöver jag inte heller göra.
Huvudsaken é att jag nu känner att jag går vidare. 
Det gör jag.
Av egen kraft.
Det är skönt.

Dag 406

Vaknar på riktigt fel sida.
Är inte ett jävla dugg nöjd med tillvaron. 
Försöker att vara lite positiv, men hittar inget att glädjas över. 
Sätter i alla fall ord på det som fått bägaren att rinna över.
Jag kommer troligen inte att kunna springa gbg varvet.
Det stör mig otroligt, det va viktigt för mig att få springa det.
Från början hade jag ju velat springa på 2 timmar, men förkylningar å annat har gjort at jag reviderat den tiden. Nu är jag förkyld å har varit det i snart 3 veckor.
När i helvete har jag varit det innan.
Det finns ju bara inte.
Detta nederlag har gjort att jag sakta har brytits ner. Det va droppen.
Inte en enda jävla positiv grej kan jag räkna upp just nu.
Fast jag försöker ärligt.
Ser inte någon annan skillnad just nu än att jag inte behöver spy på morronen, iof positivt, men det räcker inte. Vi, både E och jag, har inte det så lätt just nu,.
INGET flyter.
Ny lägenhet, att glädjas åt.
Då krockar hon å får oförskyllt skulden.
2 inbrott i förrådet, ingen av oss har råd att tanka, har inte råd att köpa byggmatreal så att jag kan göra det drägligt i min stuga.
När jag ser efter lite mer lugnt så är det nog så att det är ekonomin som e den stora boven, vi är otroligt låsta av att inte ha pengar till någonting mer än mat. Å det duger inte. 
Klarar inte en vinter till i stugan utan vatten å iaf lite flyt.
Vet inte vad jag ska ta mig till just nu.
Känns OTROLIGT tungt. För tungt.
På jobbet är det pest å pina, jag sitter å gör skoljobb å annat totalt ointressant.
Det känns som om jag idag nådde gränseen för vad jag tål.
Frågan är bara vad jag gör nu???????????
Har bestämt mig för att skita i jobbet, det får gå som det vill med det. 
Kommer att åka hem å greja i stugan. Så att jag iaf kommer att ha vatten till vintern. Så att jag står ut med att vara där då. 
Vet att det kommer att bli en tuff vinter. Så det gäller att jag
Ser till att göra det drägligt för mig till dess.
Men det känns jävligt å desto jävligare än på mycket länge idag.
Trodde inte att en så ynka grej som varvet skulle knäcka mig. 
På något vis spelar det längre ingen rolll om jag springer eller ej, glädjen är borta.
Bara att bita ihop ett tag igen då.
Å hur å var ska jag ta kraft till det????
Min kraft börjar sina.
Tror inte att jag har haft några överdådiga förväntnignar på nykterheten, men jag hade nog iaf trott att det skulle vara bättre än då jag va aktiv, just nu känns det inte som om det spelar så stor roll.
Har det juinte mycket lättare å bättre idag än för ett år sedan, förutom att jag inte går på så mycket mediciner.
Nåja.................ska försöka att hitta ngt positivt att hänga upp mig på.
Men det é faaaannnnn, inte lätt när INGET går enkelt någon gång.
Känner att det gamla sura livsmönstret knackar på min dörr igen.
Å jag bävar eller skräms inte för det, det är nog oroande men skiter i det.
Smiter från jobbet, det har börjat bli en vana det där, en riktigt ful vana.
E hänger med till stugan, spikar på bastun, men är långt ifrån harmonisk.

Känner mig oerhört frustrerad över jobbet och jag finner ingen vettig lösning om jag skulle sluta. 
Hemmet är ju inte direkt en lätt uppgift, men på sikt tror jag på det, men att sluta jobba å flytta dit idag är ju omöjligt. Frustrationen nästan spränger mig.

E ringer till M, hon e orolig för mig å min nykterhet.
Kankse är det så att det e befogat, men tror nog att E behöver fokusera på sig själv istället för att hålla på å oroa sig.

M ringer och ger min en avhyvling i telefon.
Ska ge fan i vela runt och självömka. Är ta mig faan inget synd om dig.
Ta tag i dej nu, säger han.
Gå på möte.
ja ja ja ........jävla redig han e då......blir irriterad på honom.

Ringer C, vi bestämmer att vi ska fika dagen efter.

Dag 405

Sonen sover länge.
Lagar varm choklad till honom.
Arbetar på bastun, sonen hjälper till och det är en fin dag.
Det känns skönt med sonen. Han har blivit vuxen. En fin kille. Trevlig. 
Bråkar inte på honom, utan låter han hållas med det han vill. Det funkar. Vi är båda nöjda.
E kommer ut på hojen. 
Sonen lagar mat, kyckling, den är inte riktigt klar men det är säkert gott. 
Käkar inte, utan har nog jobbat för länge så jag tar det lugnt.
E är på al-anon, jag duschar och fixar till mig i lägenheten.
Det är en bra dag.
Det är soligt och skönt.
Det är gott att leva.

Dag 404

Vaknar i hyfsad tid.
Känner mig ganska pigg.
Hämtar Sonen Han är ute med hunden när jag kommer.
Kramar inte om honom direkt, då kramar han om mig så där gott som bara ens barn kan göra.
Det känns otroligt skönt. Blir lycklig i själen.
Vi handlar lite och kommer äntligen igång med bastun.
Har en mysig dag med sonen. Vad skönt det har blivit, jag går inte å gnäller på honom utan låter honom sköta sig själv och göra det han anser att han vill.
Har släppt taget om gossen. Min gosse. Det är inte utan att jag med stolthet tittar på honom.
Min gosse. Ung och oförstörd.
MIn fina gosse. Ja, i den mån nu en finnig, lång drasut nu kan vara gosse.
Men i mina ögon är det samma gosse som med glädjen strålande ropade pappay till mig och frågade var mutte pitt finns. Mutte pitt, inte lätt med musse pigg när man är liten.

Dag 403

Är otroligt trött.
Ligger och ligger hela dagen å tittar apatiskt på TV.
Kommer inte upp. Somnar tidigt.
Konstigt att denna totala trötthet plötsligt slår mig med jämna mellanrum.
Är nog inte så frisk och totalt återhämtad som jag tror.
Öken

Dag 402

Upp som en sol åsså ner som en pannkaka.
Trött, trött, trött.
Det är som det är att åka till jobbet.
Känner bara för å dra härifrån.
Idag är det möte med chefen, får väl vänta med att åka tills vi har mötat klart.
Är frustrerad. Vill ut på uppdrag.
Gör något…….


Dag 401

Det är kontraster i livet. Jag hälsar på inne hos R.
Högsta hönset, vår VD tittar in. 
-Hej, ditt gamla fyllo säger han.
-Hej,svarar jag lite överumplad
Han kramar om mig varmt och nästan lite faderligt.
Kramar honom tillbaka.
Han har lagt några kilo runt midjan.
Kanske dom kilon jag gjort mig av med.
Känner mig stolt över att han gjorde och sa som han gjorde.
Vad det är viktigt att människor ser varandra.
Det värmde min kalla gamla själ.

Senare ringer J frågar om debitering på nya uppdraget va ok.
Frågar min arbetsledare och han sa ok till det.
Det verkar som om det äntligen kan bli något. Ska bli otroligt skönt att komma igång igen.
Känner mig INTE tillfreds med att sitta på kontoret längre.
Är på Intervju om ett annat uppdrag. Verkar även det vara ett uppdrag som skulle passa mig.
Men om jag själv får välja så väljer jag nog mitt gamla, känns tryggare. Känner alla jag ska jobba med, åsså är det  ju inte för all evighet som jag ska vara där. Tror mig kunna styra det denna gång lite bättre, jag tycker att det verkar som om dom lyssnar på mig lite mer här nere än det va på det gamla kontoret. En positiv känsla i magen.
Det känns som om det hela kommer att lösa sig.
Det känns däremot lite trögare med mamma å pappa.
Är fundersam över om pappa verkligen är kry.
När vi kikade på gården så såg det ju inte så där riktigt bra ut. Känns som om han inte är med i huvet. Bådar ju inte gott direkt. Verkar som om mamma har noterat men inte vill se, utan hon lägger mycket av det på henne själv. Tror att det inte e ok med honom.
Det går ju inte att få kontakt med honom alls, fast det kanske det inte har gått någongång, det vet jag ju inte, har ju varit aktiv så länge att jag inte riktigt kan bedöma det.
Men kan bedöma att det han presterar just nu inte verkar riktigt klokt i alla fall.
Jag ska i alla fall hålla mina fingrar borta ifrån det. Det får dom själva ansvara för.
Kan inte göra mer än att svara på frågor………..OM någon ställer dom till mig.
Måste bli bättre på det.
Har mitt 4:e o 5:e steg att ta i istället. Det är nog så det räcker för min del. Vi pratade lite igår om att B från behandlingshemmet kanske kan göra 5:e steget med mig. Vore ett bra val.
Lär inte kunna manipulera så mycket där………*ler*
Jag å M hämtade resten av pannorna hos J. Kändes bra att få det gjort.

Det lunkar på i lugn takt. Sonen kommer nog i morgon.
Ska bi kul att träffa honom.

Berättade för mamma att finnen inte orkat längre.
Hon minns honom från hemmet.
Han satt i hans grupp och jag vet att mamma gillade honom. Hon har ofta frågat hur det går för honom.
Hon gillade honom. Hon blir ledsen.
-Den fina pojken. Han var ju inte gammal heller. Vad tråkigt, säger hon.
Hon tycker att det är läskigt, blir orolig för min skull.
Allvaret bankar på.
Finnen är den andra från min grupp som dött och återfallen i gruppen har haglat.
Ja, tyvärr, det är på allvar detta. Blodigt allvar.

Dag 400

Är på eftervård
Blilr så trött på dessa duktiga framgångsrika människor att jag blir galen…..
Sitter och berättar om hur bra allt är.
Det är inte bra, vi är inte här för att vi är så jävla bra…VI är här för att vi supit oss bortom allt förnuft.
Passar vi oss inte ta Kung Alkohol oss.
Fattar dom inte att det är med livet som insats...VAKNA
Blir attackerad mest hela tiden i gruppen nu. Men står upp för det jag tror och känner.
Apropå att bli tagen förresten.
Fick ett trist besked häromdagen.
Min kompis, finnen, han från hemmet.
Kung Alkohol har tagit honom.
Han orkade inte nyktra till denna gång.
Han valde repet.
Förstår honom, men jobbigt. det blir så påtagligt.
Det är ingen enkel väg det här.
Är mycket osäker på att jag själv skulle orka göra detta igen…tror inte det.
Vi snackade mycket på hemmet, finnen och jag, han sa redan då att inte orkade mer.
Sa att detta var sista chansen. Han var trött.
Vi var överens om att det här med att nyktra till inte är någon hit…
Kommer att bära med mig mycket av vad vi pratade om.
Han kommer att finnas i mitt hjärta länge.

Dag 394

Var hos E.s föräldrar och tvättade bilen. E stannade på middag, jag åkte på möte.
När jag kommer hem efter mötet berättar E för mig att hennes föräldrar varit misstänksamma mot mig en längre tid.
Hon hade tagit E åt sidan och allvarligt frågat vad det var för möten jag åkte på egentligen.
Tyckte att jag uppförde mig lite konstigt och så alla dessa möten hela tiden.
E berättade att det var AA jag gick på och berättade lite om mitt missbruk.
Hennes mor sa lättad:
-Jaha, jasså AA. Vilken tur, vi var så oroliga att det var Jehovas vittnen han gick till.
Att jag gick på AA var inget hon kommenterade……..

Ungefär lika logisk som min mamma.
Hennes värsta dag är den dagen jag slutade att dricka.
Förtår inte henne.
När jag frågar henne hur hon menar, svarar hon bara
-Men det förstår du väl själv……
Föräldrar har nog ett eget sätt att se på saker…….jag fattar inget…..


Dag 381

Berättar för Högsta hönset på jobbet om min situation.
Han blir förvånad. Det trodde han inte säger han.
-Du har ju varit en trevlig och glad kille.
Försöker förklara, men det är inte lätt.
Berättar för honom om den gången vi åkte hiss ihop.
Hade supit stabil några dagar, jobbat, men varje kväll dragit i min hyfsat stora mängder.
Var ruskigt dålig på morgonen, tog bilen till jobbet. Spydde några gånger på vägen ner.
En gång på motorvägen.
Vevade ner rutan bara. 
Att sidan på bilen blev inkletad.......vad gör väl sådana petitesser i Kung Alkohols rike.
Väl framme på jobbet, så kom det igen. Stod och spydde tarmarna ur mig i rabatten utanför jobbet.
Ska ta hissen upp efteråt.
Känner mig inte så jätte fräsch.
Då kommer han och tar hissen ihop med mig upp.
Andades så lite jag kunde. Försökte se pigg ut men skakade och hade frossa
Han pratade på. Inne i sitt liv.
Han märkte inget.
Helt otroligt.
En blind nunna med goda avsikter hade sett.
Vet inte om han förstod vad jag pratade om...
Däremot pratade vi en del om andra potentiella.
Jag sa att 10% på alla arbetsplatser har alkoholproblem. Det är statiskt bevisat.
Detta gäller tydligen inte på vår arbetsplats, det skulle ju betyda att 60st här skulle ha problem.
Så kan det inte vara. Å då är det inte så, punkt.
Nåväl, det gick bra i alla fall.
Tyckte det var viktigt att berätta för honom själv. Vill inte att det ska komma från annat håll.

På eftervården är det inget kul nu.
Professor ”jag är bättre än alla ni andra tillsammans”  har supit.
Tokfan tog en resa till varmare länder för att ”ladda batterierna”.....jävla Jöns.
Nu sitter han i gruppen och fattar inte vad som hänt.
Han tvekar om han eventuellt trots allt är alkis kanske.
Blir såå trööööt
När jag påtalar min åsikt, fräser han till mig.
Det värmer min gamla elaka själ…..mår bättre av att reta upp honom på tå.

En annan gubbe i gruppen har supit ur sig från vården och på väg bort från den här världen.
Gruppledaren var hemma hos honom.
Han blev chockad, mår dåligt och delar med sig.
Gubben hade magrat 8 – 10 kg, bara på några dagar.
Han vägrade att åka med och få vård.
Inget att göra åt.
Troligen kommer han inte tillbaka mer......
Som sagt, detta är ingen lek.
Kung Alkohol har tålamod och är Listig, Falsk och Stark.

Dag 365

Dag 356
Min stora dag.
Vaknar tidigt.
Är glad …….men…..
Det känns som en vanlig dag.
Ingen orkester står utanför och spelar.
Ingen allmän flaggdag.
Känns precis som vanligt.
Hänger på mig mitt eftertraktade halsband.
Men det är inget speciellt.
Känner mig inte euforisk.
Detta är en vanlig dag.
Jag som väntat och längtat så efter denna dag.
Åker till jobbet.
Visar mitt smycke för min chef.
Inget särskilt på jobbet heller.

På mötet bjuder jag på smörgåstårta.
Härlig känsla att kinna bjuda på den.
E är med på mötet.
Ett bra möte.
Somnar tillfreds och nöjd i sinnet.
På natten kommer nattmaran, hårt och obeveklig.
Hon skiter i vilken dag det är……..

Dag 360

På eftervården är jag stingslig.
Hugger på gubbarna en del.
Är spänd och nervös inför min ettårsdag. Stingslig.
Har lätt att få hela gruppen emot mig.
fast inte ledaren, han verkar gilla min något fyrkantiga inställning.
Är kompromisslös då det gäller drickat.
På alla plan.

Dag 353

Har mitt halsband klart. Ligger i sin lilla låda.
Snart....några dagar till....
Tar med mig det hem till mig.
Ska ta på det snart.

Är så spänd och laddad inför min ettårs dag dagen då allt ska lösa sig
Dagen då ALLA kommer att gratulera mig.
Dagen då ALLT kommer att vara löst.
Dagen som är nyckeln.
Den stora dagen.
Har beställt smörgåstårta att ta med till AA.
Tänk vad alla kommer att gratulera mig.


Dag 350

Hämtar guldsmycket.
Lägger det hemma.
Vågar inte prova det.
Vågar inte bära det innan ett års dagen.
OM jag får uppleva den dagen.......vill uppleva den dagen.
Vore förarjligt att snubbla nu, när jag är så nära.
Tänk, nykter ett helt år.....en evighet.....jag mitt gamla fyllo.....otroligt.....

Dag 341

Ettårsdagen närmar sig.
Ser fram emot denna dag.
En stor dag.
Vet inte om jag vågar se fram emot den. Vågar inte ta ut något i förskott.
Har en tro på att andra året blir enklare.
har ju gjort denna dag ett år tidigare hela tiden. Bara titta tillbaka i dagboken och göra exakt som förra året, då dricker jag åtminstone inte. Vet inte om det kommer att bli så. men det känns så.
Idag kom beskedet om den nya tjänsten jag sökt.
A och min chef tyckte att det var för tidigt för mig.
Men att jag gärna kan söka nästa tjänst.
Ja, det kan jag ju göra.
Men bestämmer mig sittande att jag inte kommer att söka någon mer tjänst.
Men delger inte detta, håller det för mig själv.
Blev inte sur eller så. Men känner att orsaken inte är ok.
Gillar inte att dom bedömer huruvida jag fixar saker eller ej, med avseende på fylleriet.
Hade känts bättre om jag inte fått jobbet pga att någon var bättre eller bättre lämpad.
Gillade inte det.
Men förstår hur dom tänker. Kanske skulle tänka så själv i deras situation.
Nåja, det är som det är med det.
Nu är det glömt och över.
Vill ut på uppdrag nu. Är trött på att vara här inne på kontoret.
Verkar inte vara högprioriterat att få ut mig.
Träningen går i alla fall bra, alltid nåt.

Dag 320

Börjar se fram mot min ettårsdag.
Beställer ett guldsmycke.
Har själv ritat ett AA märke.
Ber guldsmeden att göra ett efter mina anvisningar.
Hon lovar göra sitt bästa.
Hon har en närstående med alkoholproblem som hon villigt delger mig det mesta om.

På eftervården har det kommit några nya som är lite suspekta.
En gubbe, han är professor.
Lite för mer än oss andra fyllon.
Vi som inte kan förstå hur det är i hans hårda värld. Fakulteten, eller vad han kallar det.
Han är överlägsen och inte alls så mycket alkoholist vi andra satar som han tvingas sitta ihop med.
Han vrider och kråmar sig i avancerade ord.
Pucko......han är lika mycket fyllo som vi andra.
Jag har börjat att tilltala oss, med adress till honom, som gamla fyllon.
Det retar gallfebern på honom.
Det gillar jag.
Hugger på honom så fort jag får en chans. Påtalar att han är fyllo som vi andra.
Han vill absolut inte bli beblandad med oss fyllskallar.
Irriterade högfärdsblåsa.
Tror inte att han klarar en månad utan att supa, men så får jag inte tänka, än mindre säga.
Men det gör jag ändå.
Det retar honom än mer.
Jag har haft en viss förmåga att få känslorna att svalla här i gruppen hela hösten. Klarar inte att det sitter människor och tror sig vara förmer eller inte vara alkisar.
Varför tror han att han är här?
För att det går så bra på jobbet?
Han är här av samma orsak som vi andra.....ALKOHOLISM.
Samma sak med han som drack sin jävla glögg.
Detta är ingen lek. Detta är blodigt alvar.
Fattar vi inte att vi är körda tar Kung Alkohol oss utan pardon.
Mot Kung Alkohol hjälper inga vackra ord.......


Dag 302

Tränar.
Har kommit igång bra med löpningen.
Isterbuken börjar tunna av lite. Känner mig lättare.
Skall springa Gbg varvet.
Är riktigt het på det.
Vill/ska klara att springa på ca 2 timmar.
Vågar inte tänka på min ettårsdag, men visst har jag siktet inställt.
Är på Hemmet på föreläsning.
Är en speciell känsla att vara där igen.
Roligt att träffa J.

R på jobbet är viktig för mig. Går ofta in och pratar med honom.
Gillar att prata med honom. Den enda ventilen på jobbet som jag tycker är riktigt bra.
Mötena med min chef blir mer redovisning av att jag inte dricker.
R tyckte jag skulle söka den nya tjänsten, vilket jag också gjorde.
Han tyckte att den tjänsten skulle passa mig bra.
Kanske är det så.

Dag 293

Vi vaknar tillsammans.
Vi är tillsammans.
Vilken kväll och natt.
Otroligt jobbigt och härligt.
Att hitta tillbaka till varann.
Lägga alla masker åt sidan, bara vara nakna och ärliga.
Vi är båda nöjda och glada idag.
Denna urladdning var nödvändig.
Inte förrän båda är helt ärliga och öppna kan det bli något.
Nu är det något.
Något bra.
Idag.

Dag 292

Är trött å känner av träningen i kroppen. 
Sover för lite. Har svårt att komma i säng.
Är lite irriterad över E
Men det e ok.
Vaknar mitt i natten.
Nu får det vara nog.
E ligger och irriterar mig.
Känner att det måste bli en lösning med henne.
Är förbannad på henne.
Hon beter sig. Hon är inte ok mot mig. Håller på glider undan och velar runt.
Framåt ½ 7 är jag riktigt arg på henne.
Ringer henne innan 7.
Väcker henne. '
Skäller ut henne efter noter. Är riktigt förbannad på henne.
Hon är nyvaken och inte direkt förberedd.
Ställer henne mot väggen.
Hon medger att det är som jag säger.
Ställer ultimatum.
Hon vill fundera säger hon.
Inte läge att fundera mer nu. Är trött på detta jävla veleri från hennes sida.
Nu eller aldrig.
Hon har velat klart.
Säger åt henne att komma hem till mig ikväll eller ge fan i att komma för all framtid.
Lägger på.
Vet inte om det va så genomtänkt trots allt.
Men skit samma, nu är det som det är. Nu får hon bestämma sig hur hon ska ha det.
Jävla velmaja....
Vet inte om hon tänker komma eller ej. Spelar ingen roll. Måste få ett avslut på detta skit.
På kvällen kommer hon.
Jag är fortfarande riktigt ilsk på henne.
En lång kväll med mycket känslor.
Långt efter midnatt somnar vi.
Tillsammans.

Dag 290

Har ett skarpt jobb som jag klarar av lekande lätt, på några timmar.
Känns skönt att se att hjärnan funkar bättre nu.
Men har svårt att tycka att det är intressant att jobba, har svårt att tycka att det är viktigt.
Men slapp min arbetskamrat i alla fall.
Va på träning. Känns bättre. Bra lär det väl aldrig bli, men bättre blir det.
Blir otroligt trött, men även det har bättras.

Dag 288

Är så in i helvete trött i kroppen från i går, kommer inte ur sängen.
Missar att åka med kompisen till jobbet.

Dag 287

Spelar korpmatch 7:50. 
Gör ett mål som omväxling, men vi får torsk.
Åker hem i snögloppet och somnar i fåtöljen.
Ska iväg till E och så en match till.
Bilen sunkar sig igen. 
Får springa igång den, men kommer iväg. Tur att jag har en backe så nära.
Åker till E och hämtar lite grejer, hon é lite som hon é.
Vi sitter som två fåntrattar och tittar på varann. Men säger inget.
Ny match kl 20:50, nu vinner vi säsongens första match, en riktig kämpaseger.
Men segt med 2 matcher samma dag.


Dag 286

Sover inte så länge som  jag tänkt. Det är sunkväder idag igen.
Hämtar klyven och fixar lite med veden, vad enkelt det går med lite bra grejer.
Med E är det som det är.
Vi är inte längre tillsammans, men vi håller kontakten.
Jobbig situation.
Hon är svår att förstå sig på.
Börjar irritera mig på henne.

Dag 282

Vaknar lätt, men känner mig inte ok.
Har drömt om att jag druckit.
Vet nu att det är ok att drömma. Fattar inte vad dessa jävla drömmar ska finnas för....
Är blodtrycket ok tro?
Antagligen inte, har inte tagit min medicin som jag ska.
Tar på morgonen.
Läser Dagliga Reflektioner i hyfsat lugn och ro.
Bra!
Kommer till jobbet, det känns sådär, men ska försöka göra det bästa av det nu i alla fall. 
Arbetskamraten går mig på nerverna……
Mina chefer har nu kommit på att jag skall samarbeta med en kille. Vi ska färdigställa modeller.
Jobbet i sig kan ett barn klara av, men ok. Någon ska göra det.
Uppgiften är lite tålamodskrävande.
Har suttit med detta några veckor nu.
Det är ok.
Men den förbannade människan jag ska jobba ihop med…..
Måste vara min högra makt som gett mig någon form av straff.
Vet att min chef är medveten om min kollegas lite egna sätt att lösa livets små gåtor på. Han är i princip satt härinne för att ingen vill ha honom.
Funkar inte med folk. 
Har varit tålmodig.
Hade inte tänkt låta honom få mig att skriva en rad om honom här.
Men nu måste jag ösa ur mig.
HAN ÄR GALEN.
Totalt utan insikt om sitt egna tillkortakommanden. Totalt.
Ser sig själv som en vältränad, intelligen social kille med humor.
Han ser mig som sin bästa kompis.
Jag är med i programmet och är numer ödmjuk och fin i min framtoning mot honom. Men har sista tiden varit tvungen att gå in på dass, ta fram mitt AA häfte bara för idag, och sakta läsa igenom detta och begrunda vad som står.
Där står bland annat att jag bara för idag inte skall reformera någon annan än mig själv.
Gör så gott jag kan med detta.
Inte nog med att jag ska jobba ihop med honom.
Han ser sig själv som min mentor i detta utmanande jobb…….. Han kommer med tips. Lyssnar jag inte i hans ögon tillräckligt, blir han påstridig och jobbig.
Mycket påfrestande person.
Har delat en del om honom på möten, för att kanske få lite tips om hur jag ska hantera honom.
Men det är samma gagg varje gång.
-Ta det lugnt, låt inte han bestämma hur du ska må...osv osv
Varje fika sitter han limmad vid min sida.
Idag ville han att jag skulle gå med och simma med honom……PÅ MIN FRITID……
Ödmjuk som jag numerär svarade jag
-javisst, det skulle vara roligt.
Är beredd att gå å bada med fanskapet. Allt för att träna min ödmjukhet.
E tycker att jag är helt borta i kolan.
Har tappat allt fotfäste säger hon.
Tycker att jag överdriver mina åtaganden. Är väl bara att be honom dra åt helvete.
Min innersta önskan är kanske att dränka fanskapet……..
Inte lätt att vara ödmjuk…
Apropå ödmjukhet.
En vän i gemenskapen, med många års nykterhet, berättade för mig häromdagen då jag ömkade mig om min eländiga situation på jobbet.
Han hade också haft lite problem med sin ödmjukhet.
Efter otaliga uppträdanden med totalt avsaknad av ödmjukhet och lyhördhet gav hans sponsor honom ett uppdrag.
Han skulle vara intresserad av allt alla ville berätta för honom.
Intresserad på djupet.
Ställa följdfrågor och ta till sig av andra människors erfarenheter.
Han berättade att det tog emot, men sponsorn var obeveklig.
Han gjorde en bussresa utrikes.
Bussen var full med kärringar som hade lite udda intressen.
Bland annat konst.
Han hade oturen att hamna bredvid en hängiven konstintresserad kvinna i övre medelåldern.
Hon hade talets gåva och ville gärna delge min kamrat allt om hennes stora intresse.
Måla tavlor….
Vem fan målar tavlor???
Min AA vän var tvungen att efter varje ramsa svara, ärligt och ödmjukt
-Nämen vad intressant det låter. Berätta gärna mer.
Han delgav att han hellre hade tänt eld på sig än genomlidigt detta.
Han lyssnade intresserad på kärringskrället hela resan.
Men…….det finns ett men…
Idag målar min AA vän tavlor.
Han har haft 2st vernissager, med framgång och god kritik.
Kärringskrället pratade omkull honom.
Om han kunde ödmjuka sig att måla tavlor, då ska jag ta mej faan härda ut fåntratten på jobbet.
Men visst, ibland skulle det nog vara en välgärning att skicka honom på nödslakt…
E träffade honom på julfesten, hon skrattar gott åt min situation.
Men jag vet att hon tyckte att var minst sagt påträngande och obehaglig som person….det sa hon….
Jävla sätt, hon ska ju stötta mig…..tänk på att jag är alkis och en skör människa.
Men hon bara tycker att det danar min personlighet på ett bra sätt………hagga….


Idag är det träning med jobbet. Ska bli kul.
Hur det än är så har jag lite go i mig nu.
Har inga planer på att ge upp iaf.
Tränar. Känns ganska ok, blir inte sådär totaltrött som jag brukar.
Det är ju ett framsteg.
Åker sedan på möte och ömkar mig lite för min arbetssituation.
Mycket svalt mottagande.
Ingen fattar mig........

Dag 281

Segt att komma iväg till jobbet, men det går.
Smiter tidigare, skall kika på en skorsten, men hittar inte dit.
Åker hem å lagar mat.  Får faktiskt tummen ur å lagar 16 middagar.
Fyller frysen. Är hyfsat nöjd.
Första gången sedan Dagen D som aktiviteten i köket är vettigt.
Hittar inte riktigt sinnesron.
Nattmaran hittar mig som vanligt.

Dag 280

Sover för länge, men drar iväg till jobbet.
Kommer sent.
Bilhelvetet laddar inte som den ska.
Ringer och kollar vad en utbytesgenerator kostar. 2650.
Men det löser sig bra, byter bara en jordkabel för 120 kr så ska det funka.
Jag köper en vedklyv av M för pengarna jag ”tjänat”
Ta Det Lugnt för helvete.........det löser sig.

Dag 272

Nårsdagen
Hur kul e detta då??
Snöar å gloppar.
Var är strömmen?? Inte här i alla fall.
Hur jävla svårt kan det vara att leverera ström??
Ytterligare en dag i nykterhetens ljus......
Förbannade nattmara.

Dag 271

Dagarna flyter ihop. Härdar ut. Står ut.
Idag är det Nyårsafton.
Hipp hipp hurra.....
Folk firar nyår med smällare.
Själv sitter jag å självömkar framför teven i kylan.
Men parabolen funkar, är ju bra….
Det är kallt inne nu.
Tycker synd om mig själv. Kan inte förmå mig att gå på möte. Vill inte.
Orkar inte.
Så går strömmen. Förbannade jävla ström.
Funkar bara sporadiskt.
Tänder ett ljus.
Kall risgrynsgröt är inte så gott som det låter….
Samlar ihop mig.
Tar fram gitarren. En sträng går av.
Ta Det Lugnt.
Lägger mig i sängen och surar.
Nattmaran kommer till mig.

Dag 264

Idag är det julafton.
Julafton.
Hur kul é dé?
Känner mig ensam och ömkar mig.
Det är synd om mig......
Har ingen el idag.
Elen kommer och går, mest går.
Det är kallt hemma.
Härdar ut dessa förbannade dagar.

Åker på AA möte.
AA är aldrig stängt, finns alltid möte att åka på. Idag är en dag som jag uppskattar det.
Vi är bara 2st på mötet.
Tänder ljus, stämningen kommer. Vi har möte.
Ett bra möte.
Skönt att komma hemifrån och komma hem en stund.
Känna samhörigheten. Veta att jag inte är ensam.



Dag 263

Julmånaden fortskrider.
Julångesten sprider sig sakta i AA grupperna och eftervården.
Många av oss har julminnen vi inte minns.......eller vill minnas.
Delningarna blir mer och mer ångestfyllda.
Det hjälper mig, stärker mig.
Jag är inte ensam.
Har inte så mycket ångest inför jul, men tänker inte fira jul
Kan förstå att vissa har det svettigt inför jul.
Alla grusade julars jul, som nu ska firas i den nyktra tomtebolyckan.
Familjer som ökar kraven och så vidare.
Kan ju få den mest ihärdige att darra en smula.
Själv är jag inte med i den hysterin…..

Går på julledighet.
Hur kul är det då??
Ser inte direkt fram emot att tillbringa tid hemma. Är ingen bra bostad.
Svinkallt och snö.
Känner mig övergiven och ensam. Är låg.

Är på eftervård.
Förra gången va han inte här.
Han med flinet och den alkoholfria glöggen.
Han har supit som ett uttorkat vårdike.
Sitter nu och mår skit.
Fattar inte vad som hänt.
Fattar inte hur det kunde bli…..
Bla bla bla bla……
Är inte ett dugg empatisk.
Tror han att det är någon jävla lek?
Säger inte så mycket, det kan hända mig med.
Men tänker en hel del
Tycker att han är en idiot.
Tycker det va kasst att ingen gick på honom då han surrade om sitt jävla alkoholfria glögghelvete.
Försöker att inte vara skadeglad.
Hans högdragna flin och överlägsna blick är i alla fall borta.

Jaha……å hur bra är jag själv då då??
Hurra vad jag är bra.............
Faan…..ingen ödmjukhet, ingen empati, ingen förståelse.
Tror att jag är obotlig, uppblåst och en stöddpropp………..borde vara lite ödmjuk inför detta.
Men det är jag inte ett dugg…..tycker han e kass i huvet.
Fast det är ju därför han är här…ja ja då…vi är här…..
Måste fatta på djupet att det kan hända mig med.........Kung Alkohol har ögonen på mig.



Dag 249

Snart är julskiten här.

På eftervården pratas det om alkoholfri glögg.
Hur sopigt är inte det då???
Alkoholfri glögg, vem faan vill ha det? Vaför?...retar tarmen bara ju....
En tjomme pratar om hur han testat och letat fram en glögg som är sååå goood.
Nu kan han dricka glögg som alla andra.
Tänker att han kommer inte att hålla många dagar till. Säger åt honom att passa sig.
Han fattar inte vad jag pratar om. Tycker att jag är stöddig och stor i käften.
Jag drar igen kakhålet, men tycker att han är en idiot.
Alkoholfri glögg.................sicken jävla sopa....
Men nu är jag med i programmet och ska inte reta mig på andra.
Ta Det Lugnt.
Lev Och Låt Leva.
Hans bekymmer. Men han har ett högraget flin i nyllet och det irriterar mig.
Tycker det är konstigt att ingen mer än jag hoppar på honom om detta, men så är det.
Har nog med min egen jävla jul så jag sikter i honom nu, vill han supa så ska han ju göra det.
Alkoholfri glögg........hmptf....dricker han det kommer han att supa......Punkt

Dag 248

Kommer ur sängen sent. 
Det gör inte så mycket, ingen saknar mig på jobbet.
Ett bra jobb jag har. Går tidigt ochj kommer sent å ingen bryr sig.
Tror inte ens att någon märker det, för ingen tittar.
M säger åt mig att se till att sköta mina tider.
Säger åt mig att lägga av å fjanta runt
Det ingår i tillfrisknandet att sköta ALLA åtaganden.
Ska väl för fan inte behöva dagispersonal för att kolla mig.
Säger åt mig att kärpa mig.

Han är sä jävla redig..............

Dag 247

Vaknade hos E. 
Är tacksam att det inte va jag som va ute igår. Vet precis hur hon mår nu. Hon ynkar sig.
Jag är snusförnuftig och lite högragen mot henne. Retar henne.
-Så går det när man inte tänker efter före.
Hon är bakis säger hon.
Friska människor har inte baksmälla, dom bara tror det.........
Känns skönt att slippa vara bakis.
Tänk, jag har inte varit bakis en enda gång på 8 månader.
Otroligt skönt nu när jag tänker på det.
Bra att hon drack igår.

Smiter tidigare från jobbet. Känns otroligt jobbigt att vara här nu. Vill bara härifrån. 
Känner mig så ensam på något sätt.
Pratar en del med R, men kan ju inte sitta i hans knä hela tiden......
Ingen som pratar med mig och jag är nog lite för social för att stå ut med det i längden. Det är detta som jag har retat mig på i många är. Alla sitter bara tysta framför sina burkar. Ingen ser någon annan och ingen bryr sig heller. Känns inte som om det är min grej riktigt.
Det har blivi så tydligt efter att jag nyktrade till.
Fast vänta nu........är det verkligen omgivningen som ändrats??
Åker runt och kollar var hundklubben ligger.
Kan ju vara bra om det nu blir någon hund vad det lider.
 
Så va det det där med jobbet då. Jag har en tanke/fantasi om att jag kommer att få det bättre om jag jobbar på nätterna. Har under några år nu ett flertal gånger ”upptäckt” att denna miljön kanske inte passa mig.
Det är dax nu att göra något.
Det där med att ”sen ska jag skaffa hund, man skulle ta ett annat jobb” osv, det är nu, sen är nu. 
Har drömt färdigt, det är dax att agera nu.
Totar ihop brevet till vaktbolaget och skickar iväg det.
Får väl se vad dom svarar. Ska jag jobba med detta så kommer jag att få jobbet, annars kan jag nog se mig i månen efter det. Så det löser sig nog. Har nu gjort mitt i denna fråga för denna gång 
På något vis så vill jag bara söka det jobbet just nu. 
Har inte lust att rota med fler bolag just nu. Konstigt att jag känner så, men det kanske beror på att jag har släppt taget lite. Litar på att om jag ska jobba med det så kommer jag att få jobbet enkelt, annars ska jag nog inte ha det nu. Fast fan vet om jag egentligen är beredd att byta nu på direkten, vore ju lite bra att jobba upp ekonomin lite innan. Ska nog inte tänka för mycket på det. 
Har tagit mitt beslut och det kommer att stå fast.
Jag kan stolt se tillbaka på min tid på detta jobb. 
Har skött mig och klarat att göra en hyfsad ”karriär”. Är omtyckt och har i stort gjort detta bra. 
Har klarat att vara kunskapsmässigt duglig och ibland duktig. 
Har löst en del svåra problem och jag har varit godkänd som konsult. Tror till och med att jag gjort mig ett namn inom mina kunskapsområden. Men det kommer inte att bli mer framgångar inom denna gebit.
Jag har tappat drivförmågan och lusten att utveckla mig, tappat lusten att sitta framför en burk. 
Tycker idag att det är viktigare att utvecklas som människa, och det är dax nu.
Det känner jag.
Dax att samla ihop mig.
Dax att tänka efter.
Dax att utvärdera och bedömma läget.
Dax att ta ett beslut om min framtid. 
Tror att jag får möjlighet med det på mina vaktrundor på nätterna och rastningsrundorna med hunden.
Tid, jag får tid till eftertanke och försonong med mig själv.
Det är egen kvalitetstid jag söker. Det är det som jag vill ha. Egen kvalitetstid.
I min nuvarande situation har jag inte förmåga att ta det.
Har inte förmåga att börja träna, eller engagera mig i saker som är betydande för mig. 
Glömmer gärna att jag har ett jobb å göra, skall göra mig fri.
Fri från beroende, snus å sprit.
Fri att kunna ha friska mellanmänskliga relationer.
Fri att kunna reda ut mina innersta tankar och önskningar.
Fri att förverkliga det som är viktigt flr mig. 
Har tom tankar på att om det är nödvändigt, sälja min hoj.
Att åka hoj på det sätt jag gjort är över för min del. Den drivkraften finns inte inom mig längre.
Nu längtar jag efter en själslig frihet som jag inte visste fanns, fast vet nu att den finns å det är bara jag som kan hitta den. Men för att hitta den måste jag leta.

Mamma  ringer, hon har klurat lite på det där med att vara nattvakt, nu har hon fattat.
Hon fattar mig min lilla mamma.
Hon är nog den enda i världen som faktiskt förstår mig, bara jag ger henne lite tid att tänka på det jag har i huvet, så fattar hon. Det kanske är det som är skillnade hon lägger ner jobb på att försöka förstå, det är det nog inte alla som gör, därför förstår dom inte heller.

M ringer, han undrar hur E tyckte om honom.
Han har fixat så att hon kan gå på eftervård.
M avråder mig från att byta jobb nu.
Men tänker inte lyssna på det. Tänker gå efter eget huvud denna gång, men behöver nog inte bry mig.

J från hemmet ringer och vi pratar en stund, han är väldigt mycket inne i programmet. 

Hade tänkt ringa till D, men det blev inte så igår, vet inte om makten tyckte att det va för tidigt eller om jag schabblade bort det, det blev i alla fall inget.

Dag 246

S från gruppen ringer, han ska gå I min hemmagrupp ikväll och vill ha hjälp med att hitta. 
Vvalde bort att gå på festen och åker istället på AA.
Min högre makt hjälpte mig att välja rätt väg. Konstigt det där, bara att släppa taget så blir det rätt.
AA är det jag ska gå på å inget annat.
Måste komma ihåg varför jag går där och sköta mina åtaganden.
Jag pratade med arbetsledaren och han fattade läget..........tror jag

Pratar med mamma på telefon, hon börjar nu fatta vad jag håller på med, hon inser till viss del, att det handlar om att överleva för min del.

Vet inte om jag kanske sätter för stor tilltro till hunden. Men så kanske det är så för mig.
Så svårt att veta att jag inte gör några ankor nu. 
Har inte råd att misslyckas.

För att misslyckas krävs det att jag försöker, det är därför en del aldrig misslyckas.
Jag gör ju redan ett försök ju, misslyckas kan jag inte. Det enda som kan hända är att det tar längre tid innan jag hittar det jag söker. Det är nog så att jag är lite bohemisk i mig själv, kanske dax att låta mig vara det också i mina tankar. Har ju försökt så det räcker med annat, å det gick ju sådär.
Halvmessyrer vore oss till ingen nytta.
Som jag känner det idag så kommer jag att byta jobb.
Ska känna lite mer över jul å så.
Jul, ja. Vad kul det ska bli då. E vill att jag är med dom. Jag vill inte. Vill inget.
Är inte ett smack intresserad. Tänker vara ensam hemma och sura.
Har skaffat parabol, räcker bra för mig.

Imorron ska jag ringa till D, får se om jag kanske hälsar på dom i helgen eller så.

Ringer till Försäkringskassan, men får inga svar om varför pengarna uteblir.
Är ju lite knepigt att betala räkningar utan pengar. Men det är ju inte deras buisness.........*ler trött*
R på jobbet kom å frågade mig om råd ang en kollega som har det lite körigt med spriten just nu.
Det känns ju lite upplyftande.
Känns skönt att det inte é jag.
Visste vem det var innan han sa vem det var. Kände det när jag jobbade där nere.
Får väl se vad det kommer ut av det här. Är glad att det inte är jag.
Den stackars arbetsledaren är en prövad man, men har fått lovord av R. Det gör att jag nog får revidera mina åsikter om honom.
Ska försöka med det.

På mötet va vi bara 3st, men det gav mig ändå en bra sak att ta med mig i livet.
Ska tänka på att inte jaga andra, låta andra fråga efter mina tjänster.
Låta andra komma i deras takt, jag tänker då på alkoholfrågor. Tror att det är en bra strategi. Tala om att jag finns men inte erbjuda saker dom inte frågat efter. Samma som att jag inte ska svara på saker ingen frågat efter. Svårt att lära om men jag är en bit på väg.

Hämtade E på krogen på natten. Hon va ganska bladig.
Vad tröttsamma fulla människor är..............

Dag 245

Har sovit bra. Fast har det kallt hemma, trivs sådär. 
Ska härda ut vintern. Det har jag gett mig fan på. Det ska jag. 
Ska inte hetsa upp mig eller förhasta mig, utan ta det lugnt och sakta.
Snart kommer våren och då lättar där ute. TDL.
Pratar med A på jobbet. Har  frågat henne hur hon ser på det hela, hon har tänkt sig att jag arbetar som konsult som vanligt, men går in och föreläser ibland och vid behov.
Låter bra tycker.
Hade fått för mig att hon ville mer, vilket jag kankse hade hoppats, men nu vet jag och kan planera utifrån det. Även hon säger att det finns stora möjligheter att vara tjänstledig. Kanske att jag nu ska passa på och vara det. Vore nog bra för mig att få tid att tänka.
På något sätt känns det som om time out vore en bra lösning.
Ska betänka detta noga innan jag agerar.
Vill jag verkligen skaffa hund?
Vill jag verkligen betala priset, att bli nattvakt.
Finns det andra lösningar?

Pratade med banken, det verkar som om pengarna kommer i nästa vecka. Vore skönt.
Pratade med arbetsledaren om att jag inte är så sugen på att gå på festen imorron.
Han ville att jag skulle komma en stund. Får väl se på det.......
Tänker mycket just nu. 
Vill utreda alla möjligheter för att kunna bli närvarande i livet.
Det går inget vidare. 
Antar jag att det bästa för mig vore att ladda för att kunna göra vettigt ifrån mig på jobbet.
Den styrkan har jag inte. Den energin finns inte i mig för tillfället.

På eftervårdgruppen pratade jag lite om mina framtidsplaner och fick positiv feedback.
Vad har jag för nytta av pengar och framgång om jag hänger full i ett rep?
Gäller att hitta rätt. Hitta något att leva för. Intressen?
Vet inte vad jag ahr för intressen längre. Förr var det enkelt, hade massor av intressen. Nu är det bara tomt kvar. Vet inte ens vad jag gillar längre.
Det viktigaste är att göra mitt liv värt att leva och det är inte på det sätt jag lever just nu.
Min nykterhet är tidsbegränsad om jag inte gör något aktivt åt min situation.
Enkelt att säga.............

Pratade med E på kvällen.
Hon ifrågasätter mina tankar, det är bra. Men det blir mycket snack om mig just nu.
Svårt att prata med en som ser friskt på saker och ting. Svårt att förklara mig. 


Dag 244

Pratar lite med R på jobbet om hur reaktionerna skulle bli om jag ansökte om tjänstledighet. Han ska forska i det lite sa han. Känner att det vore det optimala att vara tjänstledig ett år eller så. Då skulle jag ju kunna ta ett mindre krävande jobb och landa i min nykterhet. Kanske vore något. Ska prata lite med A framöver. Kanske redan imorron.

Va på läkarundeersökning, kändes sådär. 
Uppfattar läkaren ganska så stöddig. Han sa att många som druckit har en depression och att det är behandlingsbart, vilket är lika med piller.
Jävla tjatande om dessa jävla piller. Jag vill inte ha piller. Om jag skulle behöva någon kemikalie i min kropp så vet jag en som funkar för mig.
Sedan tycker jag för det första att han inte ska ge mig  piller. För det andra så är det väl tveksam om piller löser någonting för mig.  Övertro på skit är min åsikt.
Lös problemen istället för att döva symtomen.

Pratade på tel med mamma. Hon fattar inte hela saken tror jag. Hon tror att jag kan fortsätta min karriär och tycker att byta jobb är ett steg ner i karriären.
Karriären, vilken jävla karriär?
Jag måste överleva.
Om jag inte är nykter har jag ingen nytta av vare sig karriär eller bra lön.
Vad har jag för nytta av karriär och bra lön hängandes i ett rep????.....det är där jag hamnar om jag inte ser till att ta nykterheten på allvar.
Blodigt allvar.
Detta är ingen lek.......inte för mig i alla fall......
Halvmessyrer vore oss till ingen nytta.
Jag tror att för mig är det viktigt att tillse att jag kan skaffa en hund, och jag är beredd att betala priset för det. Nykterheten först. En hund gynnar min nyktrerhet.
Priset att bli nykter är högt och det finns tyvärr ingen genväg.
Inite för mig.
Gäller att komma ihåg det.
Varje dag.
Men låter min mamma vara ovetandes om dessa tankar........................

Dag 243

Får inget gjort alls på hela dan. Ligger framför tv:n och slappar.
Åker på möte. 
Konstig stämning innan mötet. 
Känner mig ifrågasatt. Går i någon form av försvarsställning, vet inte riktigt vad det beror på, men jag känner att jag behöver försvara min takt och mitt sätt att sköta min nykterhet.
Det behöver jag naturligtvis inte, men det känns så och det gör mig inte riktigt bekväm.
Men det spelar ingen roll, för jag har rak kontakt med C och M, och det är dom jag lyssnar på.
Dom vet har mer info runt mig. 
Ska  försöka vara lite mer tillbakadragen i gruppen.
Mötet va i alla fall bra.

Dag 242

Grejar å eldar lite. E är väl inte överdrivet intresserad, men det är inte jag heller. Byter till vinterdäck.
Vi åker till M och pratar lite. E tycker det är bra, å jag åxå. Kommer fram till att vi ska jobba i stegen lite och att det nong inte é fel att byta jobbinriktning.

Vi tar en pizza och har det ganska mysigt. Ringer L och vi bestämmer att träffas på Liseberg.
Skulle aldrig kommit på tanken att gå på Liseberg i svinkylan om jag inte varit nykter. 
Vad mycket folk det är ute och rör på sig. Det har jag aldrig märkt innan..........
Vad häftigt det är att träffa L. Vi kramar om varandra.
Känslan av bräcklighet blir påtaglig i min själ.
Skönt att se honom helskinnad och nykter.
Marknaden är inte riktigt vad jag tycker é något att ha. Inte E heller.
Det är kallt.
Vi åker hem till L och tar en fika.
På vägen hem åker vi förbi D, jag ringer men dom är inte hemma.
Ska nog vara så. Ska ta tag i honom på ett annat sätt antar jag.
Känns iaf som om det är dags att ta tag i honom snart.

Dag 241

Det går bättre å bättre dag för dag.
Känner mig trött, men kommer till jobbet som jag ska.
Tittar in till A, hon vet å hon ser glad ut för min skull.
Känner mig positiv och glad.

Beslutet att ändra på mitt liv är genuint. Ska köpa mig en hund nästa år. Frågan är bara hur min arbetssituation kommer att se ut. Snart dax att ta i det.
Härliga problem.

Har mina tankar hos D lite idag åxå.
Kankse att jag snart ska ta och ringa till honom....brrrrrr....

Tog en sväng på stan på lunchen. Köpte tofflor. Är euforisk, känns lite som när jag slutade dricka. 
Är otroligt positiv.
Fast det är väl som det varit innan med dom mörka tankarna, lite överreaktion. Måste balansera mig bättre även när jag känner mig uppåt. Inte låta mig dras iväg varken upp eller ner.
Glädjas och bekymras sant, inte rusa iväg.
Men det är faan vad bråttom jag får direkt jag känner det minsta medgång.
TDL.

Dag 240

Vaknar hos E.
Dessa dagar börjar gå mig på neerverna. Sitter för mycket och det är inget vidare. 
Det där med att skaffa hund är oåterkalleligt. Frågan är bara hur och när.
När  blir nästa år. Hur är lite mer oklart. Ska prata med M i helgen om hur det skulle kunna se ut att jobba kvar, för det vore det allra bästa. Men ingen nödvändighet.

G kom å satte sig å skulle prata lite med mig. Då kommer en arbetsledare störtande, boksatvligt talat buffligt avbryter oss.
Jag tittade mest på honom och lät det hela bero.
Han ska inte bestämma hur jag ska må.
Hans kompetens som chef, skulle jag kunna ifrågasätta en hel del om det var min uppgift att göra det.

Banken ringde, jag hade sagt fel dautm när mamma fyller år. Inte så imponerande.
När hon senare hör av sig så säger hon att hon inte kan se några som helst problem i att låna ut pengar till mig. Det känns så skönt. 
Har klarat min ekonomi.
Jag har klarat det.
Jag kommer att få en vettig ekonomi i framtiden. Inget att klaga över. Mina pengar kommer att räcka, månad efter månad. Det är slut på att gni å vända påvarenda öre.
Det känns så befriande.

Pratar med L från hemmet. Vi snackar om att ev träffas till helgen.
Tänker en del på D, det börjar bli dax att höra av sig till honom snart. 
Jag vill det, men bävar lite inför att ringa honom. Måste samla ihop mig lite innan jag gör det.
Tänk om han avfärdar mig.
Det tror jag inte, men kan ju inte heller vara säker, han är ju en bestämd gosse, men tror att han kommer att gilla att jag hör av mig. Men måste vara förberedd ifall han avfärdar mig.
Men lite nervös är jag allt, det ska erkännas.
Med P känns det inte alls så nervöst.
Jag vill i alla fall att D är med när jag söker  hund.

Dag 239

Är på banken å pratar med en tjej.
skumt hur jag ramlar in i friskas människors liv. för henne en vanlig dag på jobbet. Hon är glad och trevlig.
Hon verkar inse min situation lite grann. Fast jag kan ju inte vara helt öppen med alla mina affärer, säger inget om att jag é alkis.
Hon säger när att hon nog ska fixa till något bra.
Det känns fint.
Tänk om det kommer att lösa sig. Vore ju underbart. Tänk att få en ekonomi som fungerar.
Precis när jag går ut från från banken ringer min chef, hur typiskt énte det då.
Ingen på jobbet har sökt mig på 3 veckor, jag smiter ut en halvtimme, då ringer det.
Är ju som det är.
Men känner mig euforisk. 
Vet att det är nu jag ska ta det lugnt. TDL. TDL.
Inte yvas, vara balanserad.
Inte förstora eller förminska problem.
Inte förstora eller förminska framgångar.
Viktigt att vara balanserad.
Ska ha ett möte med min chef. 
Ska då Ta Det Lugnt och vara balanserad.
Går till honom direkt jag är åter på firman. 
Känner mig lite som en skolpojk när jag sitter där och pratar. Han frågar och frågar. Men hur lätt är det att förklara för en frisk. Försöker att svara så friskt jag kan, men ser ibland att han undrar vilken planet jag är ifrån. Inte lätt.
Gick ganska bra på mötet. Vá lugn å fin. Å ärlig.
Talade om att jag har svårt att se mig sitta framför en dator om 2 år, det verkade han förstå.

På mötet på kvällen pratade jag lite med M om framtiden å så. Låter nog som om jag får se mig om efter ett jobb där jag kan ha med mig hunden.
Funderar lite på Securitas, eller nåt.

Dag 238

Känns ok att vakna hos E. 
Är  mer balanserad idag. 
Kanske finns en lösning även för mig, tänker då  på ekonomin.

Leksand vinner å jag tjänar lite på unibet.........bra.

På eftervården blängde den gamla eftervårdledaren en del på mig, men det skiter jag i.
Snackar lite med vad han nu heter, polisen, om att ev börja träna lite ihop.
Han har också funderingar om att skaffa hund å så. 
Hämtar E å ungarna hos E:s faster efteråt. 
Är  ju sådär att komma dit. Känner mig lite bortkommen.

Ska till banken imorron, får se vad det ger.
Sover hos E.

Dag 237

Måndag igen dårå.
Kommer inte ur sängen. Tar tid att tvinga mig upp. Men kommer iaf till jobbet till slut. 
Är  totalt håglös.
Vet inte vad det beror på, men det är så.
Det ringer från läkarmottasgningen. Hon blir lite tveksam till hur jag mår, hon erbjuder kurator hjälp, men jag avböjer.
Tror inte att det är det som är problemet. Hon frågar om jag druckit ngt, men det har jag ju inte, hon tycker att jag är duktig.
Ja, kanske det.
Hon gör sitt bästa för att komma med lösningar, men jag känner mer att det blir fånigt, självklart kan jag tänka själv, fast jag är lite nere. Förslagen som kommer är kanske lite väl enkla.
Men säger inget utan lyssnar å svarar.
Väljer att gå ut å äta idag. Tycker att det är skönt att göra det, men egentligen har jag ju inte råd med det. 
Är så trött på att inte ha råd.
Hämtar lånelappar på banken.

Vad gör man när man plötsligt inser att hela ens liv é åt helvete?
När allt man trott varit bra och värdefullt, visar sig vara bluff??
Att hela min existens är tom?
Har inga vänner, inget boende, ingen ekonomi. 
Jobbar med saker som gör att jag känner mig instängd.
Livet känns inget vidare just nu.
Måste komma på något som gör det hela värt att leva för.

Tror att en bra början kan vara att skaffa hund.
Men hur ska jag kunna göra det?
Kanske genom att bli arbetslös, det kanske vore en bra sak för mig. Det kan vid ett första påseende verka helt galet, men är det verkligen det??
Kanske det skulle funka om jag får andra arbetsuppgifter.
Står jag ut 2 år till?
Tycker att jag länge nog nu, tänkt att börja leva sen.

Skulle vilja träffa någon. Men det är inte realistiskt.
Tycker att det é tomt efter E på sitt sätt. 
Men det ska nog vara slut med henne tror jag. Fast det é lite synd.

Min närmaste arbetsledare  har inte kommit å snackat en enda gång med mig än. Tycker det är lite anmärkningsvärt. Undrar varför han skulle veta något alls egentligen. 
Ska inte gnälla på andra så mycket, men hans agerande är undermåligt. Det är såna här saker som gör att jag inte tycker att jag trivs så bra här. Känns som om jag är något som katten släpat in

Blir irriterad på hur E egentligen hanterat det hela. Ringer henne och säger att vi ska ta en fika. 
Träffar henne förutsättningslöst, jag vet inte om jag vill vara med henne eller ej, vill i alla fall prata med henne. 
Tycker inte det é så moget att ringa å göra slut på telefon. Sen vill jag säga henne hur jag ser på det hela. Jag är balanserad och säger det jag känner på ett som jag tycker bra sätt.
Vi pratar igenom våra mellanhavanden. Det framgår, som jag antog, att hon egentligen inte vill att det ska varaa slut. Vi startar om det hela igen, nu med lite andra ”regler”.
Vi gör upp om hur det hela ska se ut och är förvånansvärt överens.

Pratar med C. Vill att vi tar en bugge, men han kan inte, har bestämt med sin mamma, känns trist, men är ok.
E:s dotter anmäler sig glödande om att vara hundvakt i all evighet och jättemycket, får väl se säger jag.

Dag 236

Lagar lite mat.
Har ingen lust att åka till M, så jag skippar det. Åker iaf på möte. men får ingen energi.
Känns som att återigen lägger jag en trist helg i minnaesbanken.
Vet inte vad jag ska ta mig till, gäller att härda ut.
Bara att kämpa på.
Segt men det ska genomlidas.
Om 4 månader är det vår,  då tror jag att det värsta är gjort.

Kollade på nätet vilka som har anmält sig till klassfesten, verkar ju vara öken ju.
Inte mer än 5 är anmälda. Å dom kommer jag inte ens ihåg.
Blir bra att det inte bara beror på ekonomin.
Så jag tror att jag nog står över denna tilldragelse.
Synd.

Dag 235

Har det trögt.
Funkar inget vidare. Försöker att elda lite iaf, men har bara ingen entusiasm.
Träffar en tjej från nätet.
 Vi tar en fika.
Jaa, hon va ju kul.
Lyssnade på henne i 45 min. Sedan bröt jag upp å åkte hem.
Fattar inte varför jag skulle ge mig till detta.......finns ju ingen vettig förklaring.
Hon var ju inte ett dugg intresserad av någonting annat än väder å vind.
Så jävla tråkig....
Trodde att jag var tråkig, men i den konkurrensen står jag mig bra.......är en kul kille...
Å hon pratade så högt att hela fiket hörde. Om ingenting.
Va junte så kul.
Hyrde 4 videofilmer, å la mig i sängen istället.

Dag 233

Vaknade tidigt. Är inte så mysigt att gå ut mitt i natten å pissa, men inget val så det är bara att knata ut.
Det är kallt å svart. 
Självömkar mig lite.Kallt även inomhus nu, fast jag har två täcken och det är skönt att krypa ner i sängen igen. 
Somnar om. När klockan ringer är jag inte ett dugg intresserada av att gå upp.
Det känns lite lättare idag. 
Har sovit inatt. Kommer till jobbet vid 8. På radion har Gert Fylking bytit upp sig från en penna till en motorcyckel, CBR900RR, inte dåligt gjort.
Snart är det jul igen. Va ska jag göra då??
Har fanimej ingen aning, har heller ingen speciell lust med något heller.
Börjar vänja mig med tanken att jag inte kommer att kunna åka på klassfesten.
Tråkigt, men så är det.
Jag kommer förmodligen inte heller att åka till Jonte. Får nöja mig med firmans julfester. Å det é ju inte alla som får får två julmiddagar på sin firma. 
Skulle behöva köpa lite kläder, jeansen sprack igår morse, men får nog avvakta lite med det.
Kanske efter jul.
Får nog vara nöjd om jag kan fixa att köpa ett par vantar. Men skulle vilja ha en skinnjacka, en fin skinnjacka.

Ska laga mat. 
Skär lök.
I handen, samma kniv som dagen D.
Mina tankar far iväg.
Släpper allt och går ut. Luriga tankar nu. Ska akta mig. Ta Det Lugnt.
Tar bilen och åker iväg.
Äter på Mc Donalds istället.

Dag 229

Sov nästan inget inatt. Ångesten har tagit min sömn.
Oroar mig för saker, det flyter inte.
Blev sen ankomst idag igen. 
Måste få ordning på livet så det blir enklare. Men den där inre oron igen. 
Är  inte tillfreds.
Längtar efter sällskap, men vill inte ha någon hos mig.
Tror att en hund skulle vara bra för mig.
Är konstigt på jobbet, kommer inte igång. Men ska att ta det lugnt.
Ringer E, hon låter knepig tycker jag. 
Får inget grepp på henne, men det är nog bra att vi inte har något förhållande. Tänker lite på A.
Synd att hon mår så dåligt, det gör ju jag också så det är tur att vi inte geggar ihop oss, men tror att hon vill det. Men ska inte göra något där.
Imoron är det fredag.
Ska bli skönt med en helg. Tänker inte göra ngt. Bara vara hemma.

Ringer till E, men hon svarar mig konstigt igen. Vet inte vad det är med henne, hon verkar inte må så bra alls ju. Å sist vi va med varann va hon ju konstig åxå.
Undrar vad det é med henne. 
Ska släppa det nu, bara fokusera på att få till mitt liv bra istället.

En positiv bit idag. 
Möbelfirman, där jag köpte fåtöljen,  ringde och undrade när jag skulle hämta fåtöljen.
Jag fann mig och sa att jag inte vill ha någon längre.
Skyllde på att det va en skuld jag skulle betala till en missbrukartjej, och om hon inte hämtat den än så är det väl lika bra att köpet går tillbaka. Det tyckte han också.
Så nu har jag en fåtölj gratis. 
Kommer att få behålla den utan att betala något.

Får besked om att det blilr dyrt med bilen. Det kommer att kosta 1400 att köpa en ny växelförare. 
Behöver inte detta just nu. 
Tog en risk när jag köpte motorvärmaren inser det nu. Skulle gett fan i det. 
Kalaset kostar min då slutligen en bit över 3000 så köpte jag skor åxå.
Det blir drygt 4000 kronor det. Skulle inte gjort detta känner jag nu.
Jag är helt sopren på pengar, det lär ju inte bli bättre vid lön heller. 
Måste prioritera vilka räkningar jag ska betala.............igen.
Det känns tungt.
Vad har jag lärt mig på detta då?
Är ruinerad å inget annat å det ska jag ha jävligt klart för mig. Har inga marginaler över huvud taget.
Vete fan hur det ska bli.
Är minst sagt olustigt det här. Får väl se om försäkringskassan har lust att skicka några pengar alls. Känns inte ett enda dugg bra det här.
Måste snabbt lösa det här, men hur???????
Kanske trolla lite? Klumpen i magen är tillbaka å huvet dunkar.
Mår skit å musten börjar ta slut i mig, det är lite för mycket nu. Lite väl mycket som inte fungerar. För INGENTING fungerar.
Vet bara inte var jag ska ta kraft ifrån å ta mig ur sängen imorron. Har bara ingen aning.
Till vad och varför ska jag hålla på??

Ligger  framför tv:n och tittar på skitprogram. Det är inte roligt det här.
Tycker själv att jag har ett riktigt skitliv.

Dag 228

Försov mig idag. Lite ovanligt.
Idag ska jag ev träffa A, men hon hör inte av sig så hon har väl glömt det antar jag. Nåja, känns trist att vara så obetydlig, men måste inse att jorden inte kretsar runt mig. Hon har förmodligen viktigare saker att ordna med. Men känns lite tråkigt och jag blir lite ledsen, men inget jag kommer att prata om.
Kankse tar upp det i gruppen eller på AA, men inte i verkligheten. Hade annars behövt prata med henne lite. Skulle vilja ha lite hjälp med att komma på en riktig läkarundersökning.
Skulle kännas bättre att veta hur jag efter omständigheterna egentligen mår.

Vet inte hur jag ska få till att åka på klassfesten. Har egentligen inte råd med det. Iaf inte på det sätt som jag hade velat göra det. Bo på hotell å ha det mysigt. Gå på AA i stan och sedan gå på fest. Verkar för dagen inte genomförbart. Kanske kan sova hos E i Uppsala, men får se.
Va inte så jag hade tänkt det hela.
Igår kom åxå en inbjudan till Jonte i Strängnäs. Kommer också nu i Dec. Vet inte hutr jag ska ha råd med det heller, men känner att jag nog borde åka dit Skulle vara lite kul att se alla. 
Kanske sista gången jag ser Jonte. Har lite dåligt samvete för att jag aldrig hört av mig till honom. 

Klurar på hur jag ska minimera min reskostnader. Kanske en diesel och bygga om till lätt lastbil.
En golf diesel. Men ska först köra ner Corsan, jag har ju satsat lite i den nu. Motorvärmare och så. Fast så fort lånet är betalt kan ska den bytas mot något vettigt.
Men ska ta det lugnt. Inte agera på något sätt innan paniklånen är betalda.

Funderar mycket nu.
Känner mig inmålad i ett hörn.
Den dåliga ekonomin gör att jag upplever moment 22 hela tiden  Oroar mig även för att inte kunna betala alla räkningar denna månaden.
Jobbigt just nu.
Jobbigt att inte känna att det funkar. Att det ondes hela tiden.
Fast vet att jag måste igenom, men varje dag är en kamp just nu.
Känner ingen större glädje.
Förhandlar hela tiden om nykterheten. Det är väl inte så farligt med en fylla. Kanske 2 om året...osv.
Jobbiga tankar som är svåra att bryta. Men måste fokusera på något som intresserar mig, men där går jag bet pga pengar. Så det är  tungt nu.

Jag pratade med A lite idag ändå. Gick dit helt enkelt. Vi pratade om min ekonomi. Fick lite tips om hur jag skulle kunna lösa det hela. Så jag skall gå till banken i nästa vecka och lägga alla papper på bordet. Vidare vet jag att A skulle vilja använda mig i alkoholfrågor på jobbet. Hon är insatt i att det kommer att ta tid innan jag kan börja. Men tror att hon å jag kommer att komma överens om former och så. 
Beslutande sittande att jag kommer att fråga M och C om råd om när och hur det ska se ut.
Men jag siktar på att gå igång med det nästa höst. Då har jag 1½ års nykterhet i bakfickan.
OM jag inte väljer att ta återfall. Det skall vara en sammanhängande nykterhet inget annat.
Men känns bättre nu. Kanske en lösning iniom räckhåll.

På mötet kom hopplösheten ikapp mig igen. Känns tungt med alla skulder och så. Ynkade lite på min delning. Pratade med M om att träffas på Söndag för att ev kunna få lite info om vad det är jag skulle kunna erbjuda jobbeti framtiden, så jag inte målar ngt luftslott.


Dag 227

Så vaknar åter i röran. 
Är tungt att motivera sig ur sängen även idag. 
Är  mer och mer passiv. Väntar, avvaktar.
Fast vad är vaetl?
Är ju minst sagt pressad ekonomiskt. Så rörelsefriheten är begränsad.
Begriper inte att maghelvetet inte svullnar av någon gång. Borde den ju göra.
Är trött på att vara fet.
Känner mig inte tillfreds. Det mal i huvet. Försöker att acceptera min situation, men har inte ödmjukhet så att det räcker riktigt. Vill ha det bättre, för det tycker jag att jag förtjänar. Så det funkar inte just nu. Måste acceptera och finna mig i att det är som det är. Inte tro att saker löser sig självt. Ska inte rusa iväg nu, när jag kommit ändå hit.
Ett problem är att jag börjat att förhandla om min nykterhet.
” det funkar nog att ta en fylla” .
Vilket inte är bra. Är ärlig i mina grupper och kommer nog att bita huvet av dessa idiot tankar, men dom é lite jobbiga.  
Har fantasier om att skaffa en ny tv, men bör nog fokusera på en ny dörr istället. 
E nykterhetsvinst vore på sin plats......., kankse vore bra med en tv.
Går igenom min ekonomi lite. 
Kan glömma allt vad utsvävningar heter. Kommer att ha fullt upp med att betala skulder. Tror att det åxå é det viktigaste. Ska försöka lägga allting på is ett tag till och bara slanta av på skulderna. Det är hur tråkigt som helst, men tror att jag kommer att uppskatta det framöver. På sikt är det det bästa jag kan göra. Bli skuldfri. Att det är tråkigt just nu är inget att göra åt. 
Skall försöka att ta mig till stockholm på klassfesten, det vore roligt, men absolut inget krav. 
Ska vänta tills dom sätter ut alla som har anmält sig, blir det inte dom flesta, så avstår jag. Kostar för mycket för mig.
Det verkar som om min bil blir klar i morron. Vore ju häftigt. Känns lite som en vinst på något sätt.
Försöker verkligen fokusera på det som är bra, men det är svårt när pengarna bara inte räcker. Gäller å gneta på. Måste börja laga mat igen. Fast det é ett helvete med disk å så. Måste tvinga mig till det. Det är tusenlappar i månaden att tjäna på det.

Va på eftervården idag. Kändes klart mycket bättre i denna gruppen. Va i alla fall prat om nykterheten här. Tror att jag kommer att trivas där. Verkar vara ett gott gäng.
Pratade om att jag känner mig ensam och att det är jobbigt att bli nykter. Sa att jag är inne i en  återfallsprocess. Det va jag inte ensam om, det känns skönt att inte vara ensam.

Ringde E på kvällen. Hon ville inte ha något mer förhållande med mig. Det kändes lite tråkigt, men tror att det är nödvändigt. Tror på att vara ensam ett tag, ett långt tag.
Ska göra som dom sa på hemmet. Först skaffa en växt, när det funkar, då blir det en hund. 
Slutligen är jag kanske beredd på en relation.
En frisk relation.


Dag 226

Vaknar hos E. Hon é skum.
Lånar hennes bil och hon tar min. Hoppas att få ordning på den nu.
Hon ska lämna in den. Vore skönt att få back på den igen. Dom ska även sätta in motorvärmare. 
Funderar över min situation just nu.
Ska fokusera på att skaffa hund. Något som jag länge har velat ha.
Ska ju leva nykter och kommer att kunna ha hund framöver. Har alltid velat ha hund. Men som tur är avstått. Är ett välkänt grepp i tillfrisknandet. Men det är ju en bit dit.
Pratade med J från hemmet på telefon, ska inte bli lika programbunden.
Vill kunna vara lite ”friare”. Tycker att det här med att låta andra göra som dom vill kan bli ”låt gå ” mentalitet. Vill ha svar inte bara hummanden. Ett rakt svar med en genomtänkt ställningstagande uppskattar jag.
Gillar inte det där tysta ”jag hade inte gjort så” mentaliteten.
Men det är min uppfattning.
I morgon är det eftervård i ny grupp. Hoppas att den blir bättre.
Har fanimej inte tid att vara där om det inte é ok. Så är det bara.
Åker hellre på ett AA möte extra i veckan.
Men nu ser jag positivt på detta och hoppas att det blir bra.
Det blir det nog.

Dag 225

Pratade idag lite med X på jobbet.
Han har problem, har inte kommit igång i progammet alls. 
Han slutade med drickat för nästan 20 år sedan. Nu har det kommit ikapp honom, han mår skit. Utan att vara skadeglad så är det ändå ett kvitto på att den väg jag valt inom AA är en väg som kan komma att hålla. X ska hänga på till AA på Söndag,........... om han får tid  *ler*
Förunderligt vad vi dras till varandra. En ann känner en ann. Finns några till här på avdelningen som sitter i samma båt som oss. Några medvetna, några kommande.
Att ingen ser något. Både jag och X är förvånade över att ingen ser. Men som npgon sa, för att kunna se i mörkret måste man titta.....

På hemmet sa dom att vissa känner sig hotade av oss pga sitt eget drickande. Kusligt vad det är så. En gosse, som inte ens vet om mitt problem, går åttor kring mig. Undviker mig rent fysiskt. Vill inte vara i min närhet. När vi pratar är han fientlig mot mig. X noterade det innan mig. Vi var kompisar innan jag nyktrade till. Som om han vet. Tycker det är fashinerande. Att det är så tydligt. Men tror inte att gossen har noterat detta för sig själv.
Men vet hur han ser på mig, har själv undvikit nyktra människor. Tyckt dom varit opålitliga. Svåra.
Det känns, i alla fall idag, att jag lärt mig något. Det kommer att bli en lärorik tid dom närmaste åren.
Ringde till M efter mötet. Han va grinig för att jag inte hört av mig.
Pratade om det här med att kanske börja jobba med min nykterhet på jobbet.
Han sa GLÖM DET. Å då gör jag väl det då.
Visste det egentligen. Ska hålla mig ifrån att vara någon messias, är inte torr själv.
Han är bra. Ärlig och rakt på sak.
Firade idag 7 månader, inga stora ovationer. Noterade det bara. Men är skönt. Nu trampar jag vidare mot 8 månader. Hoppas att få uppleva det.....

Dag 224

Ringer sonen, han sover.
Är väl inte heller på G direkt.
Vi bestämmer att höras i morgon.
Lika bra det, känner inte mig alls pa G.
Åker på möte och får några beska sanningar nedtryckta i halsen.
Känner mig lite bättre efteråt.

Dag 223

Är trött och sliten.
Är ledig. Vill inte. Ligger mest och slaggar. Har inte någon energi att jobba med.  Får inget gjort.
Hur lätt är det?
Skiter i en hink. Har inget vatten. Isolering är det ont om.
Tycker att jag har det eländigt.
Vet att det ska bli så här ett tag.
Denna vinter.
Ska aldrig bädda så illa för mig igen. Ska se till att ha det bra i framtiden.

Dag 222

Sover hos E. Är rätt tacksam för att nte ha småbarn.
Idag känner jag mig glad. Känns som om saker å ting kanske kommer att bli bra.
Har i alla fall fått helt klart för mig att jag ska ta det lugnt.
Mycket lugnt.
Känner mig tryggare idag.
C ringer å vi bestämmer at ta en fika på kvällen.
Känns skönt med honom.

HSB ringde igen, dom drar av 10 000 på priset.
Verkar lite konstigt. Men kommer nog att acceptera det hela, så är den skiten borta en gång för alla.
Det var ett bra brev jag skrev.
Funderar på om jag ska driva det hela vidare för att komma undan helt.
Dom har ju gjort fel.
Inser att jag har nog inte råd med det.
Det är en skälig summa och ska nog inte fresta min lycka för mycket, brukar ju inte gå så bra då. Förresten, är nöjd med vad jag uppnått.
Sist vi pratade hånflinade han mig i örat och sa att det bara var att betala och hålla käften.
Tror inte att han skrattade åt mig när han la på luren idag.
Har inte på något vis varit otrevlig eller falsk. Utan har, på ett i mina ögon sett, ärligt och hyfsat ödmjukt sätt, sagt hur jag ser på det hela.
Skulle förmodligen kunna strula till mig lite mer pengar, men känner att jag har en bra deal, en rättvis deal. Så jag ska betala, bara han skriver en faktura som är vettig.

Min chef har inte kunnat ha möte med mig idag.
Kan kanske bero på at jag inte är den viktigaste på planeten, saker är som dom är oavsett vad jag tycker.

Dag 218

Har sovit på saken nu. Ringer till eftervården och gnäller lite.
Faan vad lite ödmjukhet jag har. Går på i ullstrumporna, som en missbrukare......suck.
Är tveksam om hon uppfattade något om min förvirrade förklaring ang grodor och häckar. Inte för att hon inte hörde, pratade högt, fast kanske inte tydligt.....
Går på i ullstrumporna, som en missbrukare......suck.
Förklarat att jag minsann inte kan NÅGON annan dag, än tisdag. Kommer att vara tvungen att avsluta eftervården.
Hon är rutinerad. Har nog haft halvgalna fyllon i luren förut.
Hon förklarar lugnt att det inte är några problem. Hon har hört klagomål innan på den grupp jag går i.
Hon fixar en ny grupp. Gruppen har samma dag och i lokalen bredvid. Inga problem..
Fan också, kan inte slingra mig ur eftervården. Måste acceptera hennes förslag som ett gott förslag.
Byter grupp  fom nästa gång.
Kommer att hamna i en grupp i lokalen bredvid, den skulle vara bättre. Då tror jag väl på det då då.
Kom på att jag inte kan förändra någon i gruppen, utan bättre att jag byter grupp och försöker att inte irritera mig på sådant som é värdelöst.
Så så får det bli. Får kännas bra då då........
Funderar på huruvida det kommer att kännas att träffa dom i gamla gruppen.
Beslutar mig för att stå för mitt beslut även inför dom det gäller. Är min nykterhet och då skyr jag inga medel på något sätt.
Känns Ok att stå för detta.

Vad som däremot inte känns riktigt lika ok, är på jobbet.
Har svårt att företa mig ngnting, svårt att komma till skott och koncentrera mig på det som jag ska göra. Känner samtidigt att det nog är bra för mig att vänta lite med att dra igång någon form av nykterhetsaktivitet. Känner mig lite fånig, när jag ser på mig och mina tankar med lite distans.
Vad tror jag att jag är?
Jag är faktist inte torr bakom öronen. Ska nog inte förhäva mig i min prakt, utan ta det lugnt.
Det där med att ta det lugnt har jag svårt för.
Blir gärna stor när jag får lite medhåll/beröm. Måste fokusera på att vara BALANSERAD.
Ta Det Lugnt och vara balanserad.
Faan vad trött jag blir på mig själv.
Det är så lätt att bara rusa sta och tro att jag är något. Är ett fyllo, inget annat. 
Detta är inte riktigt ärligt heller.  Känner att jag nog egentligen är lite förmer än min omgivning.
Att det ska vara så svårt att bara stava till ordet ödmjuk.
Frågar min chef om vi ska sätta oss lite å planera idag, men han é fullbokad.
Känner mig som en fis. Det känns inget vidare att begära hans tid.
Men han är en bra grabb, mycket bra grabb. Är glad att det är han som é min chef.
På vägen till E ringer sonen å undrar vart jag är.
Har glömt att jag ska träffa honom. Visste att jag skulle träffa någon idag.
Chansade på att det var E.
Ringde till henne och stämde träff.
Är nog helt förvirrad.
På mötet fick jag några sanningar av M och J nedkörda i halsen.
Känner mig lite dålig som inte hör av mig till M som jag ska.
Ska försöka att skärpa till mig lite på den punkten.

HSB ringde mig på väg hem från mötet.
Han tyckte att vi måste komma överens och vill ha en förlikning.
Nu gäller det för mig att vara iskall och inte ta i för mycket och tro att detta kommer att bli gratis.
Ödmjukt böja mig vid en vettig förlikning.
Vill dock driva vidare att jag får ett skriftligt svar av dom. Det verkar inte som om dom är så pigga på att skriva. Men ska inte tro att allt bara försvinner, utan ta i detta lugnt å fint.
Trilskas det för mycket ska jag betala å glömma skiten. Måste det för min egen skull. Ska inte gräva ner mig i skit som egentligen inte spelar ngn roll.

Dag 217

Är på eftervården. Är svajig. Jobbigt nu. Mår skit.
Är irriterad, en malande ilska om varför livet ALLA orättvisor hamnar hos just mig.
Har frågor, som jag ställer i gruppen. Måste ha svar.
Det blir bara för mycket.
Får svar om några grodor i Australien som man kan slicka på och uppleva ett rus.
Blir så ilsk att jag inte kan prata mer.
Är tydligt irriterad då vi avslutar.
Ledaren vill prata med mig efter mötet.
Han har väl fattat att han e dum i huvet.
Är så ilsk att jag bara fräser till honom och går därifrån.
Ids inte prata med åkerspöket.
Hit kan dom ju försöka få mig igen.
Jävla ufon.

Dag 215

Kommer lite senare till jobbet idag.
Har ingen större arbetsförmåga, men tar mig i alla fall hit. Känns segt att sitta framför en dator.
Så mycket annat som brinner just nu.
Behovet att prata om mitt missbruk är stort, kan liksom inte släppa.
Vet inte heller om jag ska släppa.
M säger att mitt sinne är ruttet och att mitt högmod kommer att kväva mig.
Vad tror jag att jag är.
Men det känns så otroligt meningslöst. Finns så viktiga saker att lägga energi på.
Ska försöka reda ut vad som är vad i detta. Tror att jag måste jobba med något mjukare än detta.
Kan inte vara en hel människa utan att kunna utvecklas som person.
Gör jag det nu? Här, i min nuvarande arbetssituation?
Är så platt på något vis. Känns oviktigt.
Skall försöka att ta det lugnt, tänka igenom noga.
Men en förändring måste till det är helt klart, frågan är bara hur och till vad.
Är duktig på mitt arbete, var det i alla fall, det vet jag. Men stimulerar det mig?
Har inget driv för att bli något. Det blir tomt då.

När jag pratat lite om detta får jag bara förundrade blickar från människor som inte försår vilken planet jag kommer ifrån. Dom vet ju visserligen inte att jag kommer från ett svart hål, men något andligt borde väl finnas i alla människor, eller?
En arbetsledare kommer och ska prata.
Han frågar å frågar. Slingrar mig så gott jag kan.
Funderade ett tag på vad han skulle ta sig till om jag berättade sanningen för honom. Det är lätt att bli irriterad på honom. X reagerade på arbetsledarens sätt att vara. 
Är  lite konstig till mods.
Undrar varför han ställer frågor han inte vill ha svar på?
Tänk om jag varit helt ärlig och sagt till honom exakt så som jag uppfattar min situation och hur det blev som det blev.
Tror inte att han då skulle sitta riktigt lika självgod då.
Skulle nog till och med kunna varit jobbig för honom.
Men det är bättre att han tycker att jag är en mysko typ, än att lägga korten på bordet.
Som jag ser det har han nog inte kommit så långt i programmet än, men det är ju min åsikt.
Nu raljerar jag, men det skiter jag i.
Friska människor behöver inte programmet, dom kan ju detta med livet ändå.
Tycker helt enkelt att han kan krypa ner i sitt hål igen och sluta att låtsas bry sig om något han skiter i. 
X är mer irriterad på honom än vad jag är. Trots att han inte hör allt.
Håller med X, men har lättare att acceptera än vad X har.
Vi pratar lite. Kommer fram till att han kanske inte kan bättre. Vi tror att han gör sitt bästa och med det känns allt bättre. Skönt att ha en själsfrände på jobbet.
Lite lustigt. han prickade mig direkt. Visste utan att jag sa något. Men jag missade honom. Det är klart han har många års nykterhet bakom sig.
Påmnner inte ens om en fyllskalle längre. 
Inte på utsidan. Men när vi pratar hör jag.
Vi har mycket att prata om.

Dag 214

Är segt att komma ur sängen. Tar emot duktigt. 
Kände av trycket i huvudet ordentligt i natt. På morgonen hade det släppt.
Kanske är det stress, vet inte.
Att vara urbota korkad, gör det ont? I så fall är det det.
Men känns som om det finns lite grepp om situationen.

På eftermiddagen kommer ett förslag om att jag ska börja köra ett välkänt program igen.
Håller på att spy på skiten, har bara ingen som helst lust att ens försöka sätt mig in i detta.
Säger att jag inte har kunskap så det duger till att göra detta uppdrag.
Dom tittar på mig men det skiter jag i. Jag tänker inte hoppa in i ngt jag inte till fullo hanterar, visst skulle jag kanske fixa detta uppdrag, men till vilket pris..glöm det.
Har suttit tillräckligt med sånt på förra uppdraget.
Kan bara inte förmå mig att börja med det igen.  
Vet att jag borde vara tacksam och ta emot uppdraget med öppna armar.
Men det går inte. Är inte beredd på något sätt.
Får ångest över att inte klara. Känns tungt, fast på ett underligt sätt.
Känner mig maktlös över mitt tillstånd.
Flyr till min ångest toalett. Sitter i mörkret en bra stund. Det flimrar för ögonen. Tittar när flimret ändrar färg. Som att få en riktig trynklapp. Fast utan den dova känslan.

Åker på möte i grannstaden. Spyr ut mitt eländes elände. Alla fattar precis hur och varför jag mår som jag gör. Bara jag som inte fattar något.
Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Dag 213

Känner mig alldeles konstig i huvudet. Det flimrar för ögonen och har tryck bakom ögonen, mest det högra. Känns jävlig underligt. Är på jobbet. Har övningar i datorn, men svårt att se riktigt.
Det suddar. Måste ut. Tar en promenad. Fryser.
I huvudet rör sig tankar om hur det är att leva i envåldshärskaren Kung Alkohols kalla famn.
Prins Ågren och Påve Ulrik flinar mig i ansiktet.
Tycker inte att det är så kul.
Har ingen riktig bostad. Bilen är kass. Jobbet känns öken.
Jag vet, självömkan, fast tycker att den är befogad.
Är ändå ärligt tacksam över att vara nykter idag.
Att leva i envåldshärskaren Kung Alkohols rike betyder känslomässig svält och matriell nöd.
Bara att gilla läget.
Lever idag i skuggan av alkoholen. Den skymmer solen.
Fördunklar mitt liv på alla plan. Försöker att se det ljusa i tillvaron. Inte helt lätt att göra det alla dagar. Speciellt när kroppen trilskas och jag mår som jag gör idag.
Går i snålblåsten.
Kylan tränger långt in i min ruttna själ.

Går på AA möter. Saknar H. Han har dött när jag var på hemmet.
Tycker det är tråkigt.
Många av oss har dragit på sig saker som med tiden tar ut sin rätt.
Får höra om en snubbe som varit nykter i 16 år.
En dag i somras klippte han gräsmattan. Blev törstig. Fanns bara lättöl hemma.
Han tänkte att hur farligt kan det vara.
Med så många års nykterhet klarar jag nog en lättöl.
Han klarade sin lättöl och alla efterkommande ölen och suparna.
Klarade alla utom en. Den sista.
Den tog hans liv.
Det tog 3 månader.
Hör dessa saker med jämna mellanrum, hur någon efter lång nykterhet åker dit och kort därefter avlider.
………ryser. Fast vet ju inte om det bara är skrönor. Hoppas det.
Men som någon sa:
”Ett glas är för mycket och 1000 för lite”
Mötet pågår.
Pratar lite om att jag vill börja jobba med dessa frågor på jobbet.
Dom ansåg att det kunde vara bra OM jag är försiktig med mig själv.
M sa att jag är en idiot, och borde bli torr bakom öronen själv.
”Vem faan skulle du hjälpa?”
Men känner inom mig ett oemotståndligt behov av att få prata om dessa saker. Har inte för avsikt att börja med det nu, men jag förbereder mig. Gör det omedvetet och även i viss mån medvetet. Har börjat skissa på en plan i huvudet så smått.
Är ju bara ett embryo än. Funderar lite löst på att försöka få igång kamratstöd i någon gångbar form i samband med att jag föreläser lite om hur det är att vara missbrukare. Skulle tro att jag kan hålla på med det i 3-5 år, sedan släppa detta och bara ta hand om mig själv via ett max 2 möten i veckan. Att på det sättet få det här med missbruket genomjobbat ordentligt.
M säger åt mig att skärpa mig.
”Om sju år kan du tänka på det, lägg av nu”
Tror att jag kommer att göra ett bra jobb, bara dom låter mig hållas. Ska ta upp det med min chef när han kommer åter, inget konkret, men i alla fall.
M blänger bara på mig, när jag pratar. Säjer inget mer.
J säger åt mig att jag nog borde använda huvudet till mer än bara ha mössan på.
Vaddå? Fattar inget.

Dag 212

Idag är jag piggare. Sitter å kör lite på datorn.
Det går sådär.
M är bakis. Han vill att jag ska ut på uppdrag.
Svarar, visst kan ju inte sitta här å uggla hur länge som helst.
En stilla fråga i mitt ruttna sinne.
Undrar om han har förstått någonting av vad som sades i fredags?
Tycker det verkar lite konstigt att jag ska ut på första bästa uppdrag, som inte ens passar mig.
Sa inte något utan väntar på att min chef kommer åter.

Är på mitt första eftervårdsmöte.
Kommer inte att längta efter det direkt. 
Det är för lite prat om våra problem, mest en massa skitsnack.
Det är ju inte för att vi är så fina och balanserad människor som vi hamnat hä. I denna grupp verkar ingen vilja minnas om varför vi har samlats här. Inte för att få kompisar jag är här.
A från hemmet,  går i samma grupp.
Hade dragit igång första helgen han också.
Tycker att det här är lite läskigt om jag ska vara ärlig.
Det är nu 3 som druckit direkt efter att ha kommit hem.
På ett sätt bryter det ner mig, på ett annat stärker det mig.
Känner mig å ena sidan chanslös mot Kung alkohol.
Alla faller omkring mig.
Ett annat sätt att se det, är att dom tar mina återfall.
Gäller att hålla isär begreppen och fokusera på min egen nykterhet. Det är den och bara den som betyder någonting.  Hur andra väljer att göra ska jag inte lägga mig i.
Försöker att inte reagera, men det är svårt.
Svårt att inte bli högmodig och självgod för att jag inte har tagit återfall.
Svårt att inte tycka att dom inte kämpar. 
Måste inse att alla nog gör så gott dom kan och agerar utifrån deras förutsättningar och deras historia. Ska agera utifrån mig å inget annat, försöka att inte vara högmodig och småsint, utan ta till mig det andra gör och vända det till styrka i min nykterhet. Utan att för den delen döma någon annan.
Det är svårt men nödvändigt.

Jävla nöt till gruppledare i alla fall.
Dom är 2st. Den ena svamlar om att han har denna grupp istället för att gå på AA. Pucko. Tror att massa nynyktra satar skall kunna utveckla hans nykterhet. Blir så trött.
Den andra snackar bara massa skit om trädgård, har klippt nån jävla häck eller vad han surrar om.
Blir mest trams.
Kommer inte att tåla dessa herrar många gånger.
Känner mig ilsk på dom men säger inget. Är ju första gången. 
Kanske är det så att min högre makt har gett mig dessa fåntrattar för att jag ska få tillfälle att på riktigt lära mig sinnesrobönen.
Ta Det Lugnt. Lev och Låt Leva. Kan bara förändra mig själv. Släpp taget.

Dag 211

Har sovit hos E,  hon är i Helsingfors på kurs.
Första dagen på jobbet.
Känns pirrigt att gå hit. Känner mig konstig till mods, inte direkt nervös. Uttittad.
Går korridoren fram. Det känns ovant. Är som om jag aldrig varit här innan.
Folk hejar som vanligt. Går till fikarummet. 
Är som om jag har en stör uppkörd i röven. Går stelt och knackigt. Svårt att inse att detta är en vanlig morgon för alla här, utom mig.
Inget konstigt att någon är borta ett tag, har väl varit på uppdrag.
Men för mig är det en udda morgon. Har svårt att prata om ingenting. Helgens bravader. Människor skrattar. Min blick flackar och hör hur jag mumlar i skägget.
Kaffekoppen darrar i min hand.
Tror att det ligger mest hos mig själv. Har klump i magen. Men hanterar det.   
Träffar på G.Pratar lite med honom. Upplever honom nu lite skum. Annorlunda mot sist.
Känns på längre avstånd nu.
Vet inte vad det är men, känner mig inte riktigt bekväm med honom nu.
Tackade i alla fall honom för att ha agerade på ett vettigt sätt.
På eftermiddagen kommer R. Har väntat på honom. Är noga med att få prata med honom.
Det var han som en gång anställde mig. Vill berätta själv för honom.
Viktigt för mig. Han ska inte höra något på omvägar.
Är spänd inför hur han ska reagera men berättar för honom hur det är ställt med mig.
Är inte säker på att han vet att jag varit borta, fysiskt alltså.
Han är inte längre min chef.
Han tar det väldigt bra och det känns ok att berätta.
Är bra att han tar det på rätt sätt. Tycker om honom, han är rak och rekorderlig.
Inga puckofrågor om varför och sånt.
Raka vettiga frågor. Han lyssnar mest. Är lätt att prata inför honom.
På eftermiddagen orkar jag inte mer.
Kan bara inte spela normal längre. Måste ut. Få luft.
På vägen ut möter jag en arbetsledare.
Han vet inget å ska heller inget veta. Konstig prick den gossen.
Fast har väl egentligen ingen rätt att ställa krav på honom, han har sin fulla rätt att vara ointresserad av mig.
Är helt slut när jag kommer hem till E.
Sover 12 tim.

Dag 209

Möte på jobbet.
Ska börja jobba på Måndag. Blandade känslor att vara på jobbet.
Mötet gåt ok och alla är överens om att vi ska ta det lite lugnt i uppstarten.
Säger inte så mycket. Tycker att det inte spelar så stor roll egentligen. Gör det dom vill för att dom skall känna sig trygga från arbetsgivarens sida.
På hemmet var det några som hade invändningar mot att dom skulle skriva på papper och bli kollade osv. För mig kvittar det lika.
Skriver på de papper de vill.
Det är inte detta möte eller dessa papper som avgör om jag dricker eller inte dricker igen.
Det kan inga papper i världen göra något åt.
Är för arbetsgivarens skull, dom känner sig tryggare.
Skulle jag hissa glaset så har inte jobbet något problem med mig, möjligtvis med kransen till min begravning, men hur ska dom förstå det.
Hur ska någon frisk människa kunna veta vilkoren för mig just nu?
Jag vet att det är så, men utvecklar inte det på mötet.
M är informerad om mig. Blev det då jag va på hemmet.
Lämnar jobbet och är så tillfreds som det går. Gick bra.
AA möte på kvällen.

Dag 208

Vaknar hos mig själv.
Är svinkallt här.
Saknar att jag inte har vatten eller toa, har väl skämt bort mig en del på hemmet.
Men är lycklig, fattar inte varför men jag mår prima. 
Åker och köper ett par varma tofflor. Går knappt att sätta ner fötterna på golvet, är iskallt. 
Köper ett par andra skor åxå. Vagabondskor. Är stolt över att ha råd med dom.
Det är det första jag köper kontant och alltså äger, på hur länge som helst. Känns skönt. 
Ringer J från hemmet, han har det bra. 
Ringer L också, han blir glad att jag ringer.
Ringer finnen och vi bestämmer att gå på AA möte. Känner att behövs idag.
Ska vara på jobbet imorgon och behöver lite sinnesro innan det. 
Känns skönt att ha vänner att ringa.
Riktiga vänner som vet hur det är på riktigt inte som E eller mamma. Dom försöker så gott dom kan, det vet jag, men dom förstår inte hur gärna dom än vill.
Med finnen och dom andra behöver jag inte säga något, dom fattar ändå.
Vilken tur jag har. Att jag träffat så fina människor. 
Tänk vad andra tycker att vi är kass. Om dom bara visste vilket slit vi har haft för att vara i startgroparna , på väg att bli normala.
Egentligen borde vi ju få applåder varje gång vi kliver på en buss. Men friska människor tycker inte att det är så mycket att applådera att man är nykter.
Det normala är att vara nykter.


Åter till verkligheten

Fick lite tips om förhållningssätt på arbetsplatsen, med mig hem från hemmet.

Många patineter som återvänder till sin gamla omgivning efter avslutad behandlingupplever en del problem.
Arbetet:
Som nykter alkoholist är du en främmande fisk. För en del kan din nykterhet ses som ett hot mot deras eget drickande/droganvändning.
Dina arbetskamrater har antagligen sett utslagna gatualkoholister framför sig då man pratar om alkoholister. Att du som är i samma ställning, har liknande förhållanden och kanske ett dryckesmönster som påminner om hans/hennes får ju vissa konsekvenser.....

Vidare är kunskapen på din arbetsplats vad gäller beroende sjukdomar normalt mycket liten.
Naturligtvis kkommer frågor som:
-Kan du vara med på fetsen?
-Ska vi arrangera spritfri fest?
-Ska vi låtsas att vi inte vet?
-Låta dig vara ifred?
-Tål du höra våra historier från helgen?
-Ska vi kolla dig?
Osv, osv

Ett vanligt skäl till ovänligt bemötande när du kommer tillbaka från behandlingen kan vara att dina arbetskamrater har ett dåligt förhållande till alkohol/alkoholister.
En miljon svenskar har en alkoholist i sin närmaste omgivning. Det finns stora möjligheter att någon på just  din arbetsplats har haft ett eget "litet helvete" med detta.

Hur hantera deta?
Till att börja med är det den aktive alkoholisten som människor brukar reagera mot. Vår erfarenhet säger att när man väl förklarat att man gått genom behandling för att tillfriskna mot sjukdomen, brukar alkoholisten/drogmissbrukaren mötas med respekt.
Ett vanligt omdöme är att det är starkt att ta itu med sina problem.
Det är viktigt att att göra klart för sina arbetskamrater att det är DU som ändrat din livsföring, och att detta inte behöver ändra din arbetsplats.
I de fall din nykterhet leder till att du utsätts för trakasserier, dra dig inte för att ta upp detta med dina kontaktpersoner på arbetsplatsen.

Kom dock ihåg att det vanligaste är att du blir bemött med respekt!
Du uppfattas som någon som gjort en stark insats.

När du varit tillbaka på arbetsplatsen en tid, inträffar det ofta att arbetskamrater vill "lätta sitt hjärta" för dig när det gäller hans/hennes egna eller närstående problem.
Tala om hur du gjorde för att få hjälp. Låt den ta egna beslut som kan vara riktigaq i deras fall.

Känner du mig?

Vem är jag?
Jag är den största brottslingen i historien.
Jag har dödat fler människor än som fallit i alla krig i världen.
Jag har gjort människor till vrak.
Jag har fövandlat många förhoppningsfulla ungdomar till hopplösa samhällsparasiter.
Jag har fört oräkneliga miljoner in på dåliga vägar.
Jag har förstört de svaga och krossat de starka.
Jag har gjort visa människor till dårar.
Jag har lagt ut snaror för den oskyldige.
Den förtvivlade fattiga hustrun känner mig.
De hungriga barnen känner mig.
De föräldrar, vars hår grånat i sorg över barnen, känner mig.
Jag har ruinerat miljoner och skall försöka ruinera många miljoner till.

Mitt namn är:         
                                  
KUNG ALKOHOL


Dag 207

Så var det då dags. Sista dagen här.
Har fått lite frågor att svara på, gör det på sista sittningen.

Vad är det viktigaste för dig efter behandlingen?.
 Vara Nykter.

  1. Att landa hemma. Vila. Är fysiskt trött, sliten. Skall ev göra en läkarundersökning.
  2. Gå tillbaka till jobbet. Få till en bra veckorutin.
  3. Ta Det Lugnt. En Sak I Taget. Reda ut med E.
  4. Träna. Bygga relation till sonen.
  5. Ordna ett vettigt boende.
Kort sagt fortsätta det jag har påbörjat.

Beskriv så konkret som möjligt hur du ska göra för att nå dina mål.
  1. Imorgon bitti skall jag äta frukost. Vila.
  2. Skapa en vettig veckorutin. Sömn, mat, vila.
  3. Använda söndagar till det dom är till för. Vila och förbereda kommande vecka.
  4. Komma igång fysiskt. Funderar på GT varvet.

Har du konsekvenser som du oroar dig för, isf, vad ska du göra åt det och hur?
Fysisk hälsa: Läkarundersökning, är inte pigg. Träna, vila, äta och ta hand om mig.

Lagligt: Är laglig.
Ekonomiskt: Fortsätta som innan.
Sex/Närhet: Beror på vad E o Jag vill.
Familj/Socialt: Tänker inte leva upp till någon moral jag inte har.
Känslor/Mentalt: Vara ärlig. Inte låta andra bestämma hur jag ska må.

Finns det något hos dig själv som du borde ändra på?
Vara mindre svart och vit. Ta mindre plats. Låta andra vara som dom är.
Ödmjukhet, ödmjukhet och ödmjukhet.
Bli ärligare.
..och sådant du är nöjd med och vill behålla?
Min vilja, mitt go.
Min innerliga vilja att slippa ta nästa glas.
Min stegrande livsglädje.
Tror mig ha mycket att ge i mellanmänskliga relationer, både i yrke och privat.
Vad är det, som oroar dig mest att möta i vardage?
Kan det vara ett hinder för att tillfriskna?
Hur hanterar du det?
Inga synliga hinder, mer möjligheter.
Oroar mig mest för återfall. Men känner inte något akut idag. Kommer tex att ta antabus idag, för första gången. Vill ha gjort det en gång, enklare om jag ska ta det igen.
AA är min livlina.
Vad skulle kunna få dig att dricka igen?
Idag ingenting.
Min nykterhet är mer värt än något jag vet……Idag.
I morgon ALLT.
Vad ska du göra dagligen för att kunna vara nykter, förutom AA och eftervård?
Ta till vara på söndagrna.
Ta det lugnt. Inte låta andra bestämma hur jag ska må.
Vad förvöntar du dig av din eftervårdsgrupp?
Inte så mycket. Jag har AA.

Känns skönt att avsluta min sista redovisning här.

Alla ställer sig i ring runt mig. Lägger sin hand på mig och ber sinnesrobönen för mig.

Känns häftigt.


Så var det då äntligen dags att lämna. Nu är min tid slut här. Längtar hem, eller kanske mer ut till mitt kommande liv. Ett liv utan Kung Alkohol.

Är så ivrig att komma igång, men vet att det finns fällor och att jag måsta vara försiktig.

Ta Det Lugnt. En Sak I Taget.

Jag och min chef har utskrivningssamtal.
Kommer att skriva på kontrakt o min nykterhet med jobbet. Känns ok.


Någon sa:
Om du påbörjat ljusets väg och har sett ljuset. Då är du beredd att kämpa för att vara kvar i ljuset.
Tycker mig ha sett ljuset och tror mig veta exakt vad som menas.
Det är något helt annat än det svart hål jag kommer ifrån, det vet jag hur det är.

Tack för att ni tog emot mig och gav mig allt detta.
Kommer att tänka tillbaka på på dessa 28 dagar med ljus och värme i mitt hjärta.

En mycket imponerande 3:a. Har sagt det förut, men tjatar om det igen. Det är härligt att se ditt ödmjuka mottagande av undervisningen du fått här. Det märks att du sett ljuset.
Stay In The Light!!!

Kom att tänka på en sjömansfras.
Om du vill se ljuset från fyren – titta i mörkret.
Det har varit inspirerande att vara med om din utveckling
Lycka till.

/Dina rådgivare



Så var jag då hemma igen. Det var 28 dagar sedan jag lämnade huset.det är kallt inne.

INte mer än 8-9 grader i huset. Sitter på sängkanten. Har tagit antabus för första gången. Vill bryta mittt högmod. Är trött. Vattnet har frusit. Kommer att vara utan vatten i vinter. Ingen toa. Orkar inte bry mig just nu. Jävla hem och komma hem till. Hade det bättre på hemmet. Mycket bättre.
Känns tomt. Har gett allt......för detta.
 Men är ändå lycklig för att jag är nykter.
L och J, från hemmet har ringt, men orkar inte prata nu.
Somnar vid 8-tiden
E ringer vid 9-tiden, men jag vill inte prata vill sova.
Somnar påklädd under 2 täcken.