Livet går ju bra...eller gör det??
Har köpt mig en bil.
Lurad igen.
Vaffö kan jag aldrig lära mig att ge faan i och tro att jag ska fixa och dona.
Tror, på fullt allvar, att jag ska fixa till denna rosthög till ett bra fordon.
Betalar ett för högt pris.
Blir stående efter vägen på väg till jobbet.
VARFÖR kan jag inte lära mig?
VARFÖR inte spara ihop till en bra bil?
VARFÖR ska just jag ha en hjärnkapacitet som en gräddkola?
VARFÖR ska jag envisas med att tro att dagarna innehåller 65 timmar och jag är pigg som en mört efter jobbet?
E anser att jag tappat allt vett och sans. Hon fattar inte vad jag ska med detta plåtchabrak till.
Hon har ju rätt é klart, men man é väl man och envis som en röd gris.
Lägger aldeles för många timmar och många pengar på denna plåthög.
E vill hellre umgås å mysa i soffan.
Nåja, jag får den förbannade bilen besiktad i alla fall.....
En kompis erbjuder mig att köpa hans firma. Han håller på det jag drömt om sedan barnsben.
Men jag vågar inte köpa.
Är för feg. Vågar inte lita på nykterheten.
Men sugen är jag.
Vore roligt att sadla om.
Vore kul att vara sin egen.
Hade eget på 80-talet, men den firman tog Kung Alkohol ifrån mig. Synd, för det var en bra firma med framtidsutsikter.
Tror att det gått att leva på den än idag......men så blev det inte.
Företaget lever vidare än idag.
Nåja, men att börja om.
Allt detta jobb. Allt slit.
Är ju nynykter.....