migrän går nog att framkallas....

.....bara att lyssna på den objektiva lokalradion i mitt område.
Den objektiva lokalradion väljer att låta en representant för det nya "innepartiet" Fi, få spy ur sig sin livsbitterhet i direktsändning.
Brukar sällan eller aldrig bry mig så mycket om sånt, men sitter ju framför min burk med en liten hörsnäcka och denna gång fastnade jag tyvärr.
Fär nästan migrän på dessa kärringjävlar.
Å programledaren, självklart en frånskild bitter kvinna 40+, tar bitterkvisten på fullaste allvar.
Dom är lite förvånade att dom bara fått drygt 1% i valet, är åxå förvånad att dom fick någon röst alls...
Bitterkvisten spyr galla över folkhemmet och kärnfamiljen, den är omodern och inte relevant i dagens samhälle.
Familjen är det farligaste stället att vistas på.
Där finns dom stackars förtryckta kvinnorna släpandes, hukandes, bärandes hinkar med vatten och skurar golv alltmedans familjetyrannen, mannen, sitter med brynja och öl i soffan och skriker kommandon. Vägrar den stackars kvinnan något av hustyrannens invigelser, pryglas hon.
Allt enligt det medeltida regelverk som idag råder i det främmande landet "familjen".
Orkar och ids inte kommentera mer om denna bitterkärring.
Det finns ju ett annat parti, som åxå ligger i marginalen och har liknande åsikter, fast i omvänd form.
Kanske därifrån detta Fittstim, fått sin inspiration, nazismen.
Bara att ta deras åsikter rakt av, spegla ändra lite åsså kommer ett färdigt fittprogram ut.
Du är jättedum, du är fel.
Jag däremot är jättebra och kräver respekt, säger du emot så gömmer jag mig bakom floskler och attackerar dig din lilla lipsill med snopp.

Funderar på hur ofta det andra partiet får höras i radio oemotsagda. Personligen vill jag inte höra någon av dom, å särskilt inte oemotsagda.

Måste sluta att lyssna på rappakalja..........

Ska försöka att vidare hålla mig borta från dessa resonemang, men det är inte lätt.....
Vad tar man mot migrän?

Men visst var det roligt förr....

då, då det begav sig.
Kom å tänka på hur det var förr, pga mitt tidiare inlägg.
Kom å tänka på en dag.
Kom å tänka på vad jag idag slipper.

Vakande sakta till sans, klockan skrällde.
Satt i soffan, tvn var på.
Dreglet rann på min haka.
På bordet stod en tom bag in box, Tivoli, ett surt vitt vin.
Dricksglaset var inte riktigt tomt, drack alltid vin ur ett stort ölglas.
Svetpte slatten, fast det var inte vin, det var sprit.
Spydde som en räv.
Hade druckit en bag in box och en halvpanna, därav mitt mående, men det fattade jag inte nu.
Måste till jobbet.
Tittade på tandborsten, spydde igen.
Kravlade på mig lite kläder och kom iväg.
Härligt frisk och sund.
När jag satt i bilen lovade jag mig själv heligt och dyrt att idag skulle jag inte dricka något, idag skall jag vara nykter.
Skulle göra färdigt några saker i datorn som jag vid 10-tiden skulle presentera inför projektet.
Huvet snurrade, såg bara massa flimmer i skärmen.
Fick gå på toa å spy några gånger, det där gröna som kommer är inte så gott, lite småsurt faktiskt.
Fick ihop mina papper och mötet startade.
Där satt gossar från ABB och projektledningen.
Förevisade det jag hade åstadkommit och frågestund inleddes, ursäktade mig artigt om att jag nog var tvungen att bryta lite för ett toabesök, vilket inte var så ovanligt.
Tittade mig i spegeln, hur faan kan dom ta mig på allvar.
Kallsvetten rann åsså kom spyorna igen, härligt grön kletslem.
Tillbaka till mötet och besvara frågor.
efter mötet hade jag fått lite mer att ta tag i, gossarna hade varit så nöjda med mitt arbete så långt.
Äntligen blev klockhelvetet så pass mycket att jag kunde stämpla ut.
Tänkte att idag skall jag hem å sova, SKA vara fräsch imorgon.
Lovade mig själv detta heligt när jag satte mig i bilen.
Men det kunde ju inte skada att åka förbi bolaget, kunde ju köpa hem lite till helgen, några öl eller så.

Dagen efter vaknade jag i min säng.........som ett svin.
Spydde, klädde på mig och for till jobbet.
Lovade mig själv heligt och dyrt att idag skall jag inte dricka något, idag blir det inte som igår.


Förra gången....

...jag var på detta företag som konsult. Så jobbade jag med samma personer. Då, på den tiden söp jag rätt friskt, va bakis så gott som varje dag.
En kille, vi kallar honom C, var med i utkanten i projektet som jag ingick i.
Han var på hugget på mig hela tiden.
Småhögg och var allmänt småelak.
Jag höll god min, visste att konsulter inte var så populära. Ofta beroddee det på en avundsjuka, då dom fastanställda, felaktigt trodde att vi konsulter tjänade så mycket mer än dom.
Dessutom hade vi, rätteligen, mycket extra förmåner. Bla så hade vi afterwork, med så gott som fri sprit en gång i månaden, resor och annat. Såna saker förekom inte på företaget jag var konsult på.
Till slut blev det dock ohållbart, C uppträdde för illa mot mig för att jag skulle kunna vara kvar ansåg jag då. Gick till min projektledare på uppdraget och la fram mitt problem. Räknade med att få sparken direkt då jag inte höll käften och jobbade på, men så blev det inte.
Chefen tog ett snack med C.
C klev in på mitt kontor,  riktigt sur och undrade vad i helvete jag höll på med.
Sa inget, lyssnade medan han öste sin skit över mig.
Han tyckte att jag var feg och överkänslig.
Till slut frågade han mig hetsigt varför i helvete jag inte hade sagt något direkt till honom?
-Är du för rädd för att fråga mig direkt?
-Nädå, svarade jag lugnt. Jag tycker att du är en skitstövel och jag anser att jag inte skulle uppnå ett enda jävla dugg med att prata med dig direkt.
Han tvärtystnade.
Jag tittade honom stint i ögonen.
Efter en stunds tystnad frågade han
-Hur blir det nu då?
-Vad mig anbelangar är denna sak utagerad, för mig är du noll, dvs jag har varken något för eller emot dig.
Vi pratade lite till och sedan gick han.
Jag var kvar ytterligare ett år.
Han höll sig på sin kant och jag på min vi hade ett, ska vi säga lite svalt förhållande till varandra.

Den killen är nu min chef på detta uppdrag. Han är inte uppdragsgivare, men jag sitter och gör jobb till honom. Vår relation är väl inte öppenhjärtlig, jag antar att han inte gjorde vågen då jag kom, men han vet att jag har kunskap som han har nytta av och jag har ett uppdrag att göra.
Men måste ge honom lite kred.
Han har inte en enda gång hittills varit försåtlig eller pratat med underton. Vi har en, som jag ser det, bra relation.
stort av honom tycker jag. Det är han som sitter i överläge, men han gör inget utöver vad som är artig.
Men måste tala om att han är ytterlig noggrann med att gå igenom det jag levererar till honom och att jag vid minsta detalj får en tydlig markering om att allt inte är korrekt.
Men tonläget från honom är inte på något sätt fientlig och saker och ting ska ju vara korrekta så.....
Men måste medge att då jag insåg att jag skulle jobba ihop med honom så trodde jag nog att han skulle trycka till mig vid första bästa tillfälle, typ raljera på något möte eller så. Men det har han med all heder inte på något sätt gjort, alla påpekanden sker ytterst internt och diskret från hans sida.
Å det lär jag få leva med.........

Lättare idag

Idag är jag mer positiv än igår, det är bra.
Men vet vad mitt missnöje berodde på igår, va ju inte riktigt frisk, hade feber.
Vad gnällig man blir av lite feber, fast jag känner väl efter för mycket bara antar jag.

Igår gjorde sonen sin första affär i butiken. Syndes på honom hur stolt han var. Rak i ryggen och innerligt glad. Roligt.

Själv somnade jag gott i går kväll, var helt slut Förunderligt är sock att jag vaknar varje morgon, med hopp om att ha långt kvar innan klockan skall ringa, men varje morgon inser jag att jag vaknat 5 minuter innan klockan ringer. skumt som om jag är inställd.

Idag känns allt lättare.

Arbetet....

....går vidare. JAg är ute på mitt uppdrag och kommer så att vara til slutet av April.
Känner att detta är gansk mördande, blir väldans isolerad. E åker till barnen denna vecka, jag går upp ½ 6 och kommer hem vi 19 - tiden. Urtrist.
Har det fruktansvärt tråkigt just nu.
Inte tid att umgås med någon, å vem skulle jag umgås med?
Men det otroligt tråkigt att sitta framför en burk hela dagarna, har gått upp do där kilona som jag lyckades bli av med innan uppdraget. Åsså har mitt blodtryck stigit igen.
Å promenaderna är borta.
Å hunden hos är hos mina föräldrar.
Känner mig ensam.

Funderade i bilen i morse om jag skulle ta och börja träna, men inser att det skulle vara omöjligt att få till tid för det.
Trodde att det skulle vara roligt att komma ut på jobb igen, men det är som sagt mördande tråkigt. Längtar tillbaka till firman, vil hellre vara där. Inser nu hur mycket jag trivs med att vara på min egen firma.
Nu känner jag mig lite främmande då jag är på firman, vet ju inte riktigt vad som är på gång, sonen sköter ju ruljanserna.

När E och jag är ihop kännser jag mig ändå ensam, hon är som inne i en bubbla och vägrar att komma ut. Hon sitter mest antingen och spelar ngt meningslöst hjärndödande dataspel, tittar på tv eller så läser hon. Säger jag något så tycker hon att jag är mansgrisig och antagligen längtar efter någon uppasserska istället. Då svarar jag ja......vore trevligt med någon som brydde sig......
Det var länge sedan nu som hon var levande och full i liv.
Har försökt att närma mig henne, men har nog gett upp nu, låter henne vara bara.
Vissa dagar, som idag, vet jag inte hur det ska kunna funka att vara ihop med någon som inte är där.
Känner lite tvekan inför att utveckla och skaffa en butik till, är inte övertygad om att E kommer att vara med. Fast hon kommer att vara med men hon är så frånvarande hela hon, liksom inte med alls, även om hon står framför mig.
Men det är väl så här det kan vara ibland.

Sonen fungerar i alla fall väl och det gäller väl att se det som är gott i livet......

Sonen och jag...

....va ju iStockholm på mässa. Va massor att tiitta på. Jobbigt att gå runt.
Mina leverantörer, de jag köper mest av, va otrologt nonchalanda och arroganta mot mig. Undrade vad jag gjort, men troligtvis är dom vana att bestämma över oss som är små och obetydliga.
Gjorde ett snabbt överslag och räknade ut att jag nog handlat för en hel del det senaste året och adom nog borde vara lite mer rädd om sina j´kunder. Satt och övervägde om jag skulle be dom dra åt helvete direkt på plats, men som tur var sa jag inget. Sonen sa att han såg precis vad jag tänkte och han hade inte blivit det endaste förvånad om jag gått igång på deras beteende. Tänkte ett tag att jag nog inbillar mig, men sonen undrade varför dom var så underliga.
Jaa du det undrar jag med.
Men bestämde mig i bilen he och idag under dagen att jag ska säga ifrån på ett internationellt och mycket bra språk, det ekonomiska, jag skall handla tillbehör och i minsta möjliga varor från dessa i år. Antar att det kommer att vara lite tjurigt då vi ses nästa gång, och så får det nog bli.
Gillar inte att dom e så helt utan ödmjukhet.
Men stålar brukar vara ett bra sätt att markera sitt missnöje med.
Kan ju gå så att jag missar dessa grejer, men då får det gå så, inte mer med det.

Det var i alla fall en givande resa med andra leverantörer, så det lyfte lite...
Tur att jag numer är nykter och hade denna gång möjlighet att lägga band på mig.
Men enl sonen lyste det om mig vad jag ansåg om situationen, fast jag är inte helt säker på att dessa blinda elefanter insåg detta. Dom trodde nog att dom har mig som i en liten ask och ensidigt sätter alla regler, men så är det inte. I min butik bestämmer jag och ingen annan. Punkt.
Vill dom bestämma något så är butiken till salu.

Sonen är väldans trevlig att ha med, han hänger på och lär sig efterhand. Han kommer att bli en bra tillgång när han fått lära sig.

Annars går vi mest i utvidgningstankar. Om vi ska sälja halva butiken och investera i en ny, en stor rackarns butik. Men vi vet inte riktigt än. En ny butik drar med sig mycket jobb, men även möjligheter att få det ganska bra.Vore kul att se och höra mina kaxiga leverantörer om detta skulle gå i lås. Skulle i så fall bli en ganska stpr kund, kanske den största om jag väljer att sälja deras produkter, fast då får det allt bli lite mer ödmjuka förhandlingar. Det skulle glädja min gamla fyllesjäl att bara avvakta och se vad som händer, vara motsträvig och ifrågasättande. Påpeka deras upprädande på mässan och oskuldsfullt fråga om dom har bytt strategi? Jag kommer i så fall få ta över andra leverantörer som tom är stärre än dessa så jag behöver i såna fall verkligen inte krypa och be.
Skulle vara trevligt.
Mycket trevligt.
Men vi får väl se vad som händer....   


Vet inte hur det e egentligen

Vad konstigt livet, samhället blivit.
När jag söp märkte jag nog inte förändringen, så ibland "upptäcker" jag att saker och ting har ändras, blivit annorlunda, människor agerar annorlunda än vad jag tror.
I morse sa dom på radion att en bit av en ljudämpare hade lossnat på en bil.
Alla varnades.
Flera gånger gick varningen ut om bilar som krypkörde och slutligen hade det blivit stillestånd i båda rikningarna, men polis var på väg för att lösa det hela.

Varför i helvete kunde inga masa sig ur bilen och lägga ljudämparskrället åt sidan?
Nä polis ska komma och göra det........mycket underligt.

Igår blev en liten pojke bestulen på sin framtid, han knivmördades totalt meningslöst.
Idag sitter experter och berättar om vad som skulle ha gjorts, som vanligt klarsynta och med lösningarna klara. Reporten undrade varför inte dessa hålls inlåsta, men se det går inte alls det.
Alla måste ju återanpassas in i det lyckliga samhället.
Sen att dom blir sittande ensamma, utan arbete, utan pengar och egentligen utan allting, det spelar ingen roll dom är ju så humant behandlade. Antagligen har dessa personer det mycket bättre på instution, dår det serveras mat, en ren säng och kansek något terapijobb, personal som kanske inte har massor av tid, men dom finns i alla fall där. Kanske är det den totala isoleringen och att vara utstött till och med från vården, som gär att någon kan göra något så totalt meningslöst som att ge sig på ett barn.
Den totala isoleringen känner jag igen, har upplevt hur det känns att vara totalt ensam med endast sjuka tankar och en förvriden verklighetsbild som enda sällskap. Där omgivningen i alla former är hotfull, okänd och skall hållas på avstånd. Spela normal på jobbet. Låtsas vara ok.
Förr eller senare hade även jag ramlat igenom, fast det gjorde jag ju, var ju faktiskt beredd att ta mitt eget liv, är inte heller helt friskt och sunt.

Häromdagen var det ett program om FI, Feministiskt initiativ. Sicket gäng.....
Hur i helvete kan dessa personer haman på tv?
Finns det inget vettigare att sända än ett gäng bittra kärringnar som sitter och ondgör sig över allt utom deras egen förträfflighet.
"Jag tror inte på familjen" sa någon bitterkvist.
Hon tänkte inte på att dom flesta i samhället faktiskt lever i familj. Att många människor faktiskt strävar och gnetar tillsammans, mot ett gemensamt mål. Lever ihop i vått och torrt.
Jag vet många människor som när livskamraten dör, försvinner meningen och  sakta tynar även den kvarlämnade parten bort och dör stilla.
Vi, Fi och jag själv, får nog vara lite storsinta och inse att det är oss det är fel på. Det är vi som inte klarar att hålla ihop en familj, vi som inte har någon. Vi som är en samma.
För dom flesta människor, vanliga människor, dom klarar faktiskt av att ha familj och jag har hört att många även älskar sina familjer. Själv har jag supit bort allt vett och sans och har för egen del gett upp vad gäller familj, men jag har inte gett upp vad gäller mellanmänskliga kontakter, jag försöker skapa, ibland taffligt, ibland plumpt, men jag försöker. Jag VET att det är mig det är fel på, att det är jag som får ändra på mig. Är tacksam att jag fått den insikten.
Blir även lite trött på mansbilden dom har i de bittras förening
"har du snopp har du fel", men även dessa har väl rätt att spira ut sin ångest på något sätt.
En intressant företeelse är att ingen vågar säga något till dessa damer, utan dom smeks medhårs av någon "jag är så upplyst och fin människa att jag tycker åxå som du" mentalitet.......

Ja ja ja, skante tjata om sånt jag inte begriper mer nu....är egentligen inte ett dugg insatt i debatten och borde väl egentligen hålla käften, men nu gjorde jag inte det.....

I helgen skall jag och sonen till den kungliga hufvudstaden och gå på mc mässa. ska bli riktigt roligt att bara han och jag kommer iväg.
Är så roligt att umgås med honom, är så stolt över honom.
Är det finaste jag har.
Tänk vad konstigt det är, då han föddes önskade jag ibland att han inte skulle finnas. det var så mycket besvär med honom då tyckte jag. Jag söp så det stod härliga till och hans mamma var jättedum.
Alla var ganska dumma och jobbiga tyckte jag då. Tänk om jag vetat då att jag skulle komma att älska den gossen mer än mig själv. Fast det tog inte så lng tid innan han tog plats i mitt kalla hjärta, tog nog bara ett år eller så, sedan dess har han sakta tinat upp min själ och idag finns bara värme där för honom.
 Men måste ibland lägga band på mig, när han gör klantiga saker på firman har jag lätt för att bara gå på, skälla och domdera med honom. Men ska upphöra med detta, jobbar aktivt på att upphöra med det.

Åsså lilla E, hon är nog nästan gladare än vi för att vi ska åka bort. Nu får hon vara själv. Tror att hon behöver det. Behöver slippa alla en stund och bara koppla av med sig själv.

så egentligen ska jag inte gnälla så mycket som jag gjorde i början på dagens lilla reflektion.
Kram på er

Å hur roligt är det med snö då

Iddes faaan inte skotta massa snö igår kväll då jag kom hem.
Tog sats å ställde bilen bara.
Det var nästan en halvmeter.........fy faan.
Vaffö blir det inte bara sommar å sol?
Hålla på å krångla så här....

Har svårt att ta det lugnt på firman. Jag kommer vid 5-tiden från mitt uppdrag och skall jobba en timme eller så är det tänkt.
Alltid står det folk å väntar på mig, fulla av frågor. Sonen har inte gjort på det sätt jag tänkt mig.
Blir så irriterad på honom åsså gnäller jag.....
Vet att det inte blir bättre, vet att han gör sitt allra bästa, ändå kan jag inte hålla min feta käft.
Vet ju att han blir ledsen.
Fast å andra sidan ska han ju inte ha någe frisläng av att vara sonen, men han ska ju inte ha det värre heller.
Beror nog mest på att jag är trött och inte orkar riktigt.
Idag ska jag försöka vara bättre.

Till helgen skall vi åka till kungliga hufvudstaden och bo på hotell och gotta oss lite. Bara jag och sonen.
Ska se till att det blir en bra helg.

Men vet att jag borde gå på lite möten så kommer jag att må mycke bättre, bli mycke lugnare, men det finns bara inte tid just nu.
HAr ju planerat in att inte gå så mycket under denna period, men saknar mina möten.
Ska bli skönt då detta uppdrag är över och vardagaen kommer åter.

En bland andra....

...är jag nu.
Sitter med runt fikabordet och ingen varken ser eller vet något om att jag numer är nykter.
Ingen vet något om min kamp.
Alla pratar som vanligt inför helgen, om pubar whiskysorter och drinkar.
Säger inte så mycket, men moltiger inget hellr.
Det skall bli after work.
Öl och fest.
Visst säger jag, vad roligt.
Ingen vet att jag inte kommer att komma med.
Jag slipper vara med.
Slipper att stå i baren till sista man, ragla hem och vakna som ett as.
Slipper skakande ta mig till kylen och hälla i mig återställaren.
Slipper komma, om jag kommer alls, på Måndagen skakig och dan....
Jag slipper i alla fall denna helg.

Istället för denna tilldragelse väljer jag att åka och hälsa på hunden.
Har en bit att åka. Sonen vill låna huset ihop med sin flickvän.
Kommer på att jag bara åker så långt jag vill på fredagen, stannar när jag blir lite seg och nattar över på hotell.
Faan vad billigt det är med hotell, tänk vad jag sparar pengar.
Kostade bara 790:-
En afterwork hade kostat betydligt mer.
Dessutom ingår frukost.
På lördagen åker jag efter frukost, å vilken frukost sen.
Härligt mätt och glad och har inte många mil kvar hem till mamma och pappa.
Hunden blir överlycklig av att se mig. Hoppar in i bilen och vill åka direkt.
Men han lugnar och blir som vanlig ganska snart.
Lägger sig och sover.
En skön helg hos mina föräldrar

Härligt att slippa.
En förmån att slippa.
Är tacksam att jag, mitt jävla råfyllo, har fått valet.
valet att välja. att kunna välja något annat än den förbannade alkoholen.

Att det sen snöar är ju bara grädde på moset.

Kram på er därute

Solen skiner in genom fönstret

....fast det är nog inte så varmt ute. Sitter framför min burk. Har jobbat några veckor nu och börjar bli lite van att sitta framför burken, det va lite jobbigt i början. Svårt att komma ihåg och jag var riktigt ringrostig.
Men nu börjar det släppa.
Har dock ganska svårt att koncentrera mig riktigt på detta jobb.
Har så mycket på firman, sonen jobbar på och denna månad verkar gå med vinst.
Fast har sålt halva firman, ,till en gammal arbetskompis.
Gav honom ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.
Har ju som ni vet haft ögonen på en annan firma i samma bransch i över ett år.
Nu har jag nästan gjort klar affären.
Vi är överens m pris och hur övertagandet skall gå till i stora drag.
Banken är jag dock inte klar med, men har frågat innan och då skulle det inte vara några problem.
Har nästan kravlat fram hela handpenningen, fast det fattas några hundra tusen än.....
men har klart för mig hur dessa pengar skall kunna ordnas.
Tänk vad lätt det måste vara för människor som har pengar, slippa bocka, buga, gräva, sälja andelar, belåna, sälja saker, sälja hus, sälja bil, belåna osv.
Nu blir jag huslös igen.......*ler*
Ska bo lite spartansk, fast med toa och dusch och kök å så, inte så illa som jag bodde då jag söp.
Men lite trångt, bara ett rum.
I fastigeheten som ingår  går det att bygga om vinden till en hur fräck och stor lägehet som helst. Skulle vilja bygga en sån där lägenhet som jag ofta sett i amerikanska filmer, med öppen planlösning. Fräckt.
Får väl se hur det blir med det.

Igår var jag och E ganska oöverens.
Hon ville vara skriven som hälftenägare på allt, firma och hus.
Jag ville inte.
Det tog oss en bra stund, men ibland ganska låg debattnivå, innan vi slutligen kom överens.
Tror att vi hittade en bra lösning till slut.
Sonen kommer också att bli delägare i rörelsen.
Blir en stor rörelse. KOmmer att vara 8 st totalt.
Mig, e, sonen och gamla polaren inräknade.
Allt är inte riktigt klart än, men det är nära nu att mina planer går i lås.
tror att det kommer att bli lite enklare framledes. Kommer att bli mer övergripande chef, behöver inte som nu, springa på varenda grej själv, utan kommer att få lite hjälp.
Men det är väl som vanligt, sopning, städning och allt trist får jag nog fortfarande göra.
Dom lätta lite roligare jobben brukar ju bli gjorda........
Men kommer att finna mig i min roll utan att gny, vet ju själv hur det är att jobba för ngn, gör ju injte så mycket mer än det som man ska. Kan ju inte begära av andra att göra massa saker....å då helst gratis utanför arbetstid......*ler*
Får nog finna mig i att vara där på kvällarna och fixa....
Men kommer att gilla det.

På det nya stället kommer det att finnas ypperliga stigar och cykelvägar att gå på med hunden. det ser jag fram emot att ha olika vägar att välja på våra promenader. Kan tom sätta på mig rollerblades och låta vovven dra mig. Eller ta cykeln, eller jogga, eller varför inte bara gå sm vanligt folk......
Har idag stor framtidstro och livsglädje.

Har inte varit på AA på över en vecka nu, vet att jag leker med elden, ska gå på söndag.
Kram på alla därute som ids läsa
Vi hörs snart igen.


Regn och snö

Arbetar på rätt ordentligt just nu.
Det känns ganska bra trots allt.

Värrevare med AA, går sporadiskt bara just nu.
Känner mig ok, men vet att akta mig.

Nästa helg ska jag till kungliga hufvudstaden och gå på 2 hjulsmässa med sonen.
det skall bli roligt att komma ut lite.

Saknar hunden. Han har det bra hos mina föräldrar, men jag saknar honom hela tiden. Är så tomt efter honom. Är ju van att ha hans nos runt mig hela tiden.
Funderar på att hämta hem trots allt igen.
Men får se, ska hälsa på honom snart i alla fall.

Skriver dåligt nu, vet det, men det får vara så ett tag tills jag hinner bättre.
Kram på er där ute i regnslasket.

Julgröt och tomtar på loftet

Är nu åter i vardagen.
Vilken vardag, hunden är lämnad hos mina föräldrar, saknar honom jättemycket.
Är så konstigt utan honom.
Går nästan och ropar efter honom. Känns öde och tomt utan honom hemma.

Har börjat på uppdraget och jobbar nu från tidiga morgon, går upp kl 5 och kommer hem vid 7-8-tiden.
Är väl sådär men vad ska man göra. Det är ju ganska bra pröjs och vi behöver lite inkomster.

Skriver snart mer
kram på er därute