Sista dagen .....

...på uppdraget.
Nu väntar en bra tid.
Har sålt som faan i butiken och det har bevisligen vänt.
Orosmolnet är E.
Hon är på väg rätt in i väggen igen.
Antar att det blir rejält denna gång.
Hon ryker på mig och drar långa harangen om hur jag är si och är så.
Viss kritik kan jag förmodlilgen vara berättigad till, emn hennes påhopp börjar bli mindre och mindre sunda.
Hon har det jobbigt med barnen och lägger antagligen frustrationen på mig.
Som en slaskhink.
Känner väl att jag inte ska vara det i längden, men samtidigt får jag ju ha lite överseende.
Eller ska jag det?
Hennes nedåtkurva tär ju även på mig.
Skulle behöva lite energitillskott, lite glädje från henne istället.
Något uppbyggligt.
Men det enda som finns nu är hennes skal och totala frustration över barnen.
Kan förvisso förstå henne, men någonstans har hon ju ett personligt ansvar för hur hon mår.
Det kan ingen friskriva sig från.
Sitt eget ansvar.

Sonen jobbar på i alla fall.
Han värmer min själ.
Är stolt över honom.
Sa det till honom igår, att jag tyckte att han var duktig.
Ska försöka vara med positiv med grabbarna där nere.
Är enligt min nya strategi.

Men det positiva just nu är att uppdraget är slut idag om jag hinner färdigställa några ritmimgar, vilket jag kommer att se till att hinna innan jag går hem idag.
Ska bli skönt.
Ska ta det lugnt i nästa vecka.
Inte gå rätt in i jobbet utan sansa mig.
E vill inte längre sköta papperen, eller vill hon orkar helt enkelt inte.
Ska prioritera att vara barnvakt istället.
Hennes val.
Så det stället till lite problem för mig.
Jag har inte skött papper innan, men får väl se till att göra pånågot enkelt sätt som jag klarar.
I värsta fall får jag väl lämna det till revisorn.
Och min skötsel av papper inskränker sig till att betala fakturorna på nätet, det borde även jag klara.
Ska bygga ett litet konto0r där jag kan sitta och myssla med detta.
Polaren M kommer och hjälper mig att få till det.

Sonen får fortsätta på inslagen väg, ska inte ta ifrån honom ansvar, nu när han börjat ta det.
Tror att det är viktigt att låta honom växa.
Låta honom lära av sina egna misstag.
Låta bli att kladda för mycket med honom.
Fast jag har ju annat att göra.
Ska färdigställa webben.
Vilket kommer att ta mycket av min tid framledes.

Men otoroligt skönt att lämna idag.
LÄmna över ett ganska bra arbete.
Har väl inte förtagit mig, men gjort det jag blivit tilldelad på ett bra sätt och det är det som gäller.
Göra det som förväntas av mig.

Kram på er därute.

Som Hand I Handske.

Vad enkelt allt é.
Det bara flyter på.
Livet löser problemen av sig själv.
Bara jag håller mina feta fingrar från syltburken, så löser sig allt.
Enkelt och utan att jag behöver lägga mig i.
Våren kom med expessfart och med detta högsäsong i butiken.
Valet att ta uppdraget kändes rent dåligt.
Stressen kom smygande.
Har inte lärt mig att låta bli att oroa mig.
Nu har jag oroat mig för April jättemycket.
Men på uppdraget har det blivit en lucka.
Dom frågade om jag möjligtvis kunde tänka mig att göra en paus i uppdraget och återkomma till hösten.
Dom ville spara timmarna till andra arbetsuppgifter.
Som om något hade kunnat vara bättre.
Går hem i morgon och återkommer då säsongen är över.
Det bara löser sig.
Tänk alla timmar jag har oroat mig för hur allt ska kunna lösas.
Allt löste ju sig själv.
Måste fatta att jag inte är kapten på skutan utan ska bara hänga med.
Oroa sig för framtiden är ett bra sätt att förstöra dagen idag.
Om jag då kunde lära mig......

På söndag hämtar jag hem hunden.
På Söndag har vi visning av huset, var viss 6st som hade anmält sig redan.
På Söndag får vi se.

Känns otroligt bra just nu.
Friheten flåsar mig i nacken.
Ska bli så jättekul att komma till butiken.
Tänk vilken frihet jag har framledes.
Vet ju att sonen kan.
Gissa vem som kommer att ha lugna förmiddagar, inte sonen i alla fall.
Ska ta det lugnt på mornarna,, gå ut med hunden, äta frukost, softa.
Arbeta och stå på kan sonen göra.
Vilket lyft i livet.
Apropå lyft, kan ju åka ut på förmiddagarna och hålla på med flygnignen, är ju inte så ofta som vädret tillåter, men nu kan jag passa på när vädret är med.
Härligt. 

Känner mig......

....lugn, trots allt.
Allt som snurrar runt mig.
Mycket saker som händer hela tiden, men på något vis har jag lyckats behålla lugnet.
Trots röran på firman, så har jag inte skällt eller dummat mig.
Försökt, och lyckats, med att komma med förslag uppgifter som löser problemen istället för att skälla och domdera.
Ska börja köra den stilen istället.
Måste vara bättre, framför allt för mitt eget blodtryck....

Tänk om detta hade hänt då jag va aktiv......vojne vojne vojen.
Sicka utskällningar, sicken stress.
Hade betett mig som ett urbota fyllo.
Ser ibland mig själv i butiken, kan vara en kvinna eller man, ett fyllo.
Ska handla till sitt barn.
En del "kompenserar" och handlar dyrt och fint, andra snålar så det räcker till drickat.
Få har någon mellanväg.
Ser desperationen ligga under ytan och lura.
Utbottet är där.
Känner igen rörelserna, telningens försiktiga steg, partnerns vandring på skör lina.
Allt kretsar kring fyllot egnetligen.
Barnets inköp blir på något sätt sekundärt.
Först och främst fyllots behov.
Ibland har jag lust att peta lite på bubblan, men avstår så klart.
Bubblan är så tydlig att jag upplever att jag kan ta på den.
Fyllot känner ibland att jag ser, ser saker som brukar passera obemärkt.
Direkt reagerar fyllot, exakt som jag en gång reagerade.
Gillade inte nyktra människor då.
Fyllon gilar inte nyktra, särskilt inte nyktra fyllon, såna som jag.
Vi är jobbiga, upplevde det själv.
En kille P som brukar hjälpa mig lite gillar honom nu, men när jag träffade honom första gången tyckte jag attt det var en idiot.
Fattade inte varför men ogillade honom starkt.
Nu vet jag att det berodde på att han var ett nyktert fyllo, jag ett aktivt.
Upplever detta nu från andra sidan.
Vilket inte är så oangenämt.
Detta gör att jag kan hålla fokus.
Det viktiagste först.
Nykterheten.
ALLT annat löser sig......Bara jag är nykter.
Nykterheten är nyckeln.
Nykterheten är friheten.
Nykterheten är lugnet, stabiliteten.
Nykterheten är att välja livet.

Faan vad bra jag har det när jag tänker efter......är ju nykter och solen skiner.
Sonen och E är nöjda, hunden kommer till helgen.
Kan man ha det bättre????

När jag....

......kom till firman igår var det kaos.
SOnen och gossen i verkstan har varit för arbetsvilliga.
Tagit emot aldeles för stora jobb och för många.
Dom har svårt att reda upp de saker de dragit på sig.
Ringde sonen nu på morgonen och sa att det nog är som så att det är viktigt att styra.
Inte bli styrd.
När kundernas krav tillgodoses med omedelbar behovstillfredställelse, så blir det inte bra.
Dom får springa fortare och fortare bara, som flipperkulor.
Arbetena dom gör blir inte bra, göra om och springa fortare.
Till dom en dag ger faan i att komma alls.
Så ska vi inte ha det.

Talade om för sonen att han måste styra.
Ta tag i rodret.
Planera sin dag noga och hålla den planeringen, oavsett om det kunder med panik.
Kunden får hjälp så fort vi får tillfälle.
Försökte få honom att förstå vikten i att skapa sig en arbetssituation som går att arbeta effektivit i.
OM dom låter kunderna slå takten så blir det tyvärr heller inga bra jobb gjorda.
Under stress missar man och det blir fel.
Ska prata med sonen igen, hjälpa honom att ta styrning över sin dag.
Men det är nyttigt att dom fastnar i klistret lite.
Dom får erfarenhet och kan lättare tackla dessa problem, vilket kommer att vara nödvändigt om nästa butik blir verklighet.
Nyttigt för mig åxå. Får träna på att vara lugn. Inte kritisera. Inte komma med syrliga vassa kommentarer.
Måste på ett lugnt och betryggande sätt stötta dom båda.
Ge dom självförtroende så att dom reder upp situationen.
Annars får jag ju stå där själv och det vill jag inte.
Gillar inte att ta reda på annans röra.

E har sin syn på dt hela.
Hon glider med.
Väntar på nya förslag från mig ang totallösningen med nya butiken.
analyserar och kritiserar, väntar på nästa försla osv....
Har kommit på att hon glider med utan ansvar.
Hon är inte den som tar fram förslag.
Hon nagelfar förslagen utifrån hennes ståndpunkt.
Vet inte varför det har blivitså.
Så ska det inte vara.
Vi ska ju ta fram förslag ihop och diskutera oss fram till lösningar som är möjliga ......ihop.
Så är det inte nu.
Fast det ligger väl också en bekvämlighet i att ta ställning till något, än att själv klura ut något.
Kanske är mitt eget fel att jag serverar ompletta förslag i rasande takt.
Men tycker det är viktigt, inte minst för mig själv, att jag tänker igenom olika lösingar, när vi väl står där, då är det försent att tänka, då ska allt göras.
Men förstår henne lite, hon tycker att hon blir marginaliserad, att sonen får större utrymme.
Att jag inte prioriterar oss osv.
Men det är inte det det här gäller.
Detta gäller i första hand att sy ihop något beständigt.
En lösning som klarar några år utan att någon börjar konstra.
D är ingen duvunge som jag ställer i hörnet.
H har egen vilja och är tydlig med det.
Sonen är lättare att hantera, men inte heller han tar skit någon längre tid.
E har sina ståndpunkter klara, i alla fall i hennes huvud........tror jag.
E är i alla fall inte helt enkel hon heller.
Åsså jag själv, är inte heller viljelös.
Så det gäller att se till att alla får en frihet att röra sig inom.
Känns som om det är mitt ansvara att allt funkar.......MEN så är det inte.
Bara i mitt huvud just nu är det så.
Vet att D och H kommer att komma med förslag/krav och förhandla sina bitar, prata oss ihop.
Så egentligen behöver jag inte oroa mig.
Dock har dessa herrar förtroende för mig, vilket jag måste leva upp till.
Eller så tar jag bort trycket från mig och lägger upp förutsättningarna och släpper det där.
Vet inte hur det blir.....
Behöver bara ha det klart med E så jag vet hur hon står i frågan.
Men har inte det.

Till helgen skall Hunden B komma. Kan vara hos oss över påsk.
Ska bli så roligt att ha honom igen.
Längtar efter dagen då uppdraget tar slut och hunden åter kommer hem.
Längtar eftetr promenaderna.
Nosen.
Mår så bra då jag har hunden med mig, kompisen som aldrig sviker, som alltid viftar på svansen och finns i min närhet. Har försökt att inte tänka så mycket på honom, men inte lätt.......
Nåväl, ska ta tag i dagen nu....
Kram på er därute.....

Träningsvärken....

...molvärker.
Va väldigt va massa otränat dökött kan värka då.......
Har i alla fall börjat mer handgripligt med flygningen nu, men längtar till att få börja flyga på egen hand.
I går fick vi hjälp av en tjej som flygit lite innan, men med ungdomens erfarenhet och nybörjarens totala kunskaper så blev det mest galet det hon hjälpte mig med.
Men min numer totala ödmjukhet gjorde att jag ödmjukt gjorde som hon sa tills hon själv insåg att det nog var bättre att vi tränade på det som vi skulle och som vår utbildare sagt.
Utan att jag pikade. glirade. hånade, ironiserade eller annat korkat vanligt beteende.
Kändes ganska bra faktiskt.
Men hu vad det biter i i mina gamla krigsskador.
Har riktigt ont i ena knät, men det tänker jag bara skita i, låtsas om att det inte finns, men inte så lätt när jag går som en gammal gubbe just nu, haltar.
Måste bli lättare i kroppen.
Ska bli lättare i kroppen.
Men tar det lite lugnt, får försöka att ta det på lite sikt.
Lite roligare nu då jag kan på egen hand ge mig ut och öva, känner mig hyfsat säker på de saker som jag ska öva på nu. Så nu blir det att hitta bra ställen och vara på och öva.

Kollade hockeyn. Låg i soffan och tänkte på visningen av huset till helgen.
Känns lite att folk ska komma hem och kritiskt granska vårt boende. Tycka saker.
Bedöma huset, bedömma oss känns det som.
Vi får betyg på det genom bud på huset.
Ingen trevllig aktivitet.
Bra att låta någon annan sköta detta.
Skulle nog själv ha lätt för att bli lite irriterad.

Har klart för mig i skallen hur det skulle kunna se ut med den nya butiken nu.
Har låtit det ligga till sig lite i huvet.
Har ett förslag, en linje som jag kommer att prata för då vi har vårt möte inom kort.
Verkar vara en realistisk plan.
Enda orosmålnet är att ju fler vi bli ju fler viljor att ta hänsyn till, men jag skall försöka vara lite i bakgrunden, inte vara så framträdande, hålla mig på min kant och släppa taget, låta dom andra ta sina beslut och själva ta konsekvenserna, på gott och ont.
Men visst jag har lite att tillföra, har faktiskt klarat min butik nu i snart 3 år, men skall försöka att tona ner mig lite. tror att det är det bästa för samarbetet.
Men med dessa personer borde det funka.
Ingen är speciellt girig, vad jag vet i alla fall, och utan girighet så brukar det funka.
den största faran med sånt här när man blir fler är girigheten.
Någon vill tjäna enkla pengar snabbt.
Finns inga enkla pengar för oss.
Vi kommer att få arbeta för de pengar vi ska ha.
Men tror att samtliga är medvetna om det.
Har ju dessutom haft ihop det ekonomiskt med D innan så där är det inga problem.
Å känner jag D rätt så kommer han och jag att kunna övertyga H om att vår väg är bra, om han nu mot förmodan skulle ha någon dold girighetstalang. Sonen är heller inget problem då han ännu några år kommer att vara med och lära.
Så det verkar kunna fungera detta.
Tror att det är rätt personer och rätt tid.
Nästan för enkelt.........

I natt kom E hem.
Hon var också fulli träningsvärk, men verkar nöjd och har fått lite energi tillfört.
Bra...

Flyget....

......närmar sig.
igår testade jag skärmen för första gången.
Häftigt.
Roligt.
Spännande.
En kick.
Kan nog tänka mig att detta tillfredställer min oro i själen.
Har ju härt om många missbrukare som vid tillnykringen hittar på andra saker.
Detta kanske är min grej.
Hoppas det.
Tror det.
Känns som om detta är något för mig.
Men kommer troligen att skita ner mig då jag för första gången verkligen drar iväg upp i luften.
Är ju en sak i teorin att tänka sig flyga......något helt annat att faktiskt göra det......att hänga dår i några snören 500meter upp i luften.
Tror att pulsen nog stiger lite då.........häftigt.

Den Nya...

...butiken verkar kunna bli verklighet.
Pratade med en kompis igår, polaren D.
En polare från innan jag söp bort mig.
En annan gammal polare från det ljuva 80-talet, polaren H är vidtalad.
Gamal pålitliga vapendragare.
Dessa herrar har just nu önskan om att göra något annat.
Trötta på sitt nuvarande.
Intresserade av att vara med.
Kom på den ljusa briljanta iden, nu då E inte är så sugen på att vara med, att ta in dessa herrar i gemenskapen.
Sonen, D, H och jag skulle vara ett vinnande team.
Å som grädde på moset behåller jag själv min gamla butik och slipper göra stora omändringar i mitt liv.
Skulle nästan vara för bra och för enkelt för att vara sant.
Vi får se på detta......

Lugn & fin....

...är jag väl inte direkt.
Men lugnare.
Sonen sköter sig bättre och bättre i butiken.
Det funkar.
Bara jag håller mina prinskorvfingrar ur syltburken så funkar det.
Men är det inte så lite generellt?
Att när chefen håller käft och håller sig undan, då flyter det bäst.
Så tror jag att det är på ganska många ställen.
Chefen vill förbättra men det enda som händer är att människor blir frustrerade, då dom inte för göra på det sätt dom anser vara bäst.
Så funkar nog även min son antar jag.
Så gäller att lägga band på mig.
Ta det lugnt.
Inte tjata inte gnata inte vara en böld i röven.
Försöka vara en indpirerande ledare, vilket inte är helt enkelt.
Va inget jag tänkte på då jag startade min firma.
Men visst är det väl så att ett bra ledarskap även bör finnas på en liten arbetsplats.
Fär nog studera lite vad det där med bra ledarskap egentligen är för något.
Har aldrig behövt reflektera över det innan.
Ge förtroende.
Låta människor få göra sina egna misstag, utan att klnaka och hacka.
Låta dom komma till mig om det är något dom undrar över.
Släppa taget helt enkelt.
Samma som med spriten, så länge jag själv inte håller på att kladda med det så funkar det.
Konstigt det är egentligen.
Ju mindre jag gör ju bättre funkar det.
Kan man ju fundera på.......*ler*

Ska försöka jobba in sonen på ett sätt så jag får lite egen fríhet.
Men ska jag lyckas med det måste jag bli en bättre ledare.
Ska tänka på det fortsättningsvis.

Är ambivalent med huset.
Är ju ett fint boende vi har, men trivs inte riktigt.
Inte riktigt vad jag vill ha som boende.
Så det är väl egentligen inget att våndas över.
Bara att stå på och skapa det jag egentligen vill, men inte så lätt.
Huset var en av de första sakernma jag skaffade mig på nykter kaliber och något finns i saken som gör att jag hör ihop med huset. Fast gäller väl även här att släppa taget, inte vara bunden vid saker.
Se till andra värden.

E är och åker skidor, myglar i fjällen.
Hoppas att hon har bra dagar.
Hon behöver vila.
Även jag behöver vila, men är inte lika genuint sliten som vad hon är.
Jag går mot mitt mål, en dag i taget.
E verkar snurra runt med utan fast kurs, kanske därför hon blir sliten.
Hon orkar inte ha drömmar och mål, ser bara dagen och härdar ut dagen idag.
Hoppas hon kommer hem med förnyade krafter och förnyad gnista.

Själv längtar jag inte riktigt lika mycket efter hunden längre, saknaden är inte längre monumental.
Men visst behöver jag hunden.
Promenaderna.
Luften.
Kontakten.
Livet med hund.

I helgen hoppas jag på att det blir flyga av och att inte vinden spelar oss ett spratt igen.
Är så sugen på att lyfta nu.
Har väntat så långe.
Ska få min skärm i helgen och kan därefter börja balansera och glidflyga då det blir en bra kväll.

Nu....

.....är vårt hus ute till försäljning.
Känns sådär.
Både och.....
Nödvändigt då vi faktiskt inte klarar/vill arbeta så mycket med ett tungt hus. Men det är ett jättefint hus.
Trivs där på ett sätt, på ett annat vill jag flytta.
Va ju det första riktiga som blev med min nykterhet.
Men det har nog spelatut sin roll nu, vill till bebyggda trakter.
Vill kunna åka inlines med hunden.
Där vi bor nu finns bara grusvägar.
Vill bo lite enklare i ett mer lättskött hus.
Fast visst är det synd, kommer förmodligen att längta tillbaka.
Men livet måste gå vidare utvecklas och göras/skapas till det man vill.
Förutsättningarna för det vi vill finns inte riktigt i och runt det hus vi nu har, så valet är egentligen enkelt.
Fast vi har inte bestämt något annat boende.
Vi tar en sak i taget.
Säljer först så får vi se sen.
I värsta fall har ju syrran en husvagn som vi säkert kan låna under tiden vi är bostadslösa.
Har ganska klart för oss hur och var vi vill bo.
Ska bara dyka upp något som passar oss, vilket det gör förr eller senare.....å vi kan vänta.
Denna flytt blir nog min sista.
Ska flytta in i något beständigt denna gång.
Ska inte lägga mer energi på att irra runt i olika boenden.
Komma hem.
Komma till det ställe där jag kan bo, leva och åldras.
Så vi har ganska många krav, får väl se hur många sonm vi kan uppfylla.
Har tänkt på ett radhus, vilket egentligen är det optimala boendet för oss.
Men som sagt, vi får se......en sak i taget.
Sälja först.

Solen......

.....skiner.
Ute.
Själv sitter jag framför en burk.
Är fjättrasd.
Känner för att vara ute.
I sluset.
Men sitter här i mörkret och längtar ut.
Längtar tils detta uppdrag är slut.....faan vad jag längtar efter det.
Vill till butiken.
Vill bli fri igen.
Är så trött.
Trött på att jaga.
Att vara köpt.
Egentligen skulle jag bara resa på tjockröven och gå hem.
Men sitter tålmodigt timme efter timme och gör det jag skall i burken.
Konstruerar.
Är egentligen roligt jobb, men solen skiner ute och jag längtr ut till mitt eget.
Är inte med här egentligen. Är bara besökare.
Besökare i verkligheten.
Besökare i mitt gamla liv.
Fast utan alkohol.
Va enklare då jag kunde trycka mig full av alkohol på kvällarna och svimma i soffan, nu är jag klar och redig i pannan mest hela tiden.
Va enklare att stå ut då.
Fast jag stod egentligen inte ut då heller, bara trodde att jag gjorde det.
Kan inte riktigt förlika mig med att vara på en stor arbetsplats och bara försvinna i grådammet.
Vill hellre vara på min egna firma.
Fast glädjen den dagen detta är över och bankkontot fyllt kommer att göra att jag kommer att se tillbaka med glädje.
Vara glad att jag gjorde detta.
För det är värt det, fast solen skiner.....
Solen kommer att skina ännu mer då jag kommer ut.
Då är det sommar.....kanske.

Det har blivit jättemycket att göra på firman.
Vet inte om det funkar bättre eller sämre eller lika bra som då jag är där, men tror att vi nog tappar lite kunder.
Sonen är väl ingen stjärnsäljare direkt, fast å andra sidan så vet ju kunderna att jag kommer på eftermiddagarna å dom som vill handla av oss kan nog vänta ett par timmar isf.
Ska inte oroa mig över saker.
Ska försöka släppa taget och inse att dom nog gör det bästa dom kan och det får räcka med det.

Inte så....

...stor grej egentligen.
På vägen till jobbet nu på morgonen, slår det mig att det inte är så stor grej långre, det här med nykterheten.
När jag tog mig upp ur det svarta hopplösa hålet hade jag olycksbröder och systrar som jag tillsammans med kämpade. Minns att jag nästan varje dag kramade någon.
Vi ringde varandra, grät tillsammans, skrattade tillsammans.
Väntade med förskräckelse på vem av som skulle falla nästa gång.
Många blev kvar där på slagfältet, kvar i alkoholens grepp, men vi lämnade, gick vidare.
Vi blev några stycken som nu försöker skapa något nytt utan alkohol.
Nu hörs vi ibland.
Pratar lite, nästan som vanligt folk å sen vidare i våra i liv.
Nästan en saknad av kampen.
Men egentligen var och är det ingen stor grej.
Går ju ypperligt att leva uttanför skuggan av Kung Alkohol.
Riktigt trevligt faktiskt.

Nu till helgen hoppas jag på fint väder så att jag får lyfta, flyga med min nya skärm.
Skall bli så roligt att lära mig flyga.
Från djupaste lergrotta till ett härligt flyg på bara några år.

Butiken rullar på. Sonen sliter. Han är förkyld, vill stanna hemma. Men ingen finns att sätta in i stället så det är bara för honom att bita ihop och gå till jobbet.
Göra det han ska och försöka härda ut.
Fast tycker inte säskilt synd om honom egentligen. Så har jag haft det länge, så är det i ivet.
Ibland får man ta i lite extra.
Igår då jag kom till butiken så var där fullt.
Hade kö i disken.
Fast pengarna låter vänta på sig.
Men visst är väl livet lite lika med brännvinet, efter slitet kommer belöningen.
Man får ta skeden i vacker hand och göra det som måste, sedan om man varit tillräckligt noggrann, då kommer belöningen.

Kram på er därute

Dagarna går....

...fort.
Veckorna rinner iväg.
Sonen har kommit hem efter semestern......till slut.
Han rörde till det lite och kom några dagar senare än vad jag trodde.
Så det blev lite kaos på firman en stund.
Men nu är det uppklarat och förhoppningsvis kan dagslunken återinträda.

Saknar AA.
Har itne varit på AA på länge nu.
Känns som om jag aldrig varit där.
Känns så avlägset.
Känner mig avklippt från AA.
Ingen bra känsla.
Vet att det är i mig som det är så, inte i verkligheten. Men känslan av att fippla omkring i livet utan trygghet är konkret. Känner mig sårbar och utsatt, ensam.
Fast inget har ändrats ändrats mer än att jag inte går på AA.
Många klarar ju av att vara nyktra utan AA, fattar inte hur dom klarar det.
Skulle inte klara mig så länge utan AA.
Men 6 Veckor kvar. bara att gilloa läget, hålla mig till planen och inte ge efter....

Får väl....

...inte vara sämre man än att ändra lite på viktkurvan.
Det va ju helt hopplöst att låta bli dom goda ostarna i helgen.
Jag och E va ute och käkade panerad ost och stekt potatis.
Va inte vad min viktkurva hade tänkt.
Men skriver om den nu, ids inte ha dåligt samvete för detta.
På krogen var det mycket foklk. Mysigt att gå ut och äta. En äldre snubbe gled ner i stolen bredvid.
Riktigt småbladig.
Ensam, småfull och gammal.
Ingen avundsvärd situation.
E tyckte att när vi kommer upp i den åldern så kan jag börja dricka vin ihop med henne, varje dag.....
Låter inte som en framtid jag tänkt mig.
Flyger hellre fysiskt än psykiskt.....
Som det  känns i dag så blir jag ingen vintutande gubbe med hängbuk, utan en viril gubbe som sprätter omkring och irriterar folk med massa onödigt vetande.

Polaren ringde nu på morgonen.
Va trött på å jobba.
Vem faan e inte det då???
Pratade med honom en god stund.
Vi pratade om att göra något i sommar. Ta hojarna och dra ut lite.

I helgen började jag på utbildning i paragliding.
Häftigt.
Å som den alkis jag naturligtvis e så tjackade jag upp mig på en utrustning.
Så nu är jag ägare av en flygutrustning.
Fast har inte flygit en meter än........
Men har gjort all teori och ska flyga nästa helg.
Sak bli roligt.
E är måttligt impad av mitt tilltag, fast hon är ju inte flygare som jag och numer talar jag en flygares språk.
Va massa grejer det e att tänka på innan man kan flyga då.
Teori som värsta utbildningen.
Meterologi är inte min starkaste sida.
Har aldrig tänkt på att det finns olika moln. Cumulus och Nimbus å såna. Trodde det va båtar......

På Onsdag kommer mäklare och tar bilder på huset, igår kväll möblerade vi upp huset så det ser lite mysigt ut.
Lite vemodigt är det allt. Vi har ett jättefint hus.
Fast inte för oss.
Vi ska inte bo så.
Får se hur vi löser boendet framledes, men det ska väl ordna sig.
Vet inte var och hur vi vill bo.
Så det får bli på loftet på firman ett tag, till vi bestämt jur vi vill bo.

Idag kommer sonen hem från USA.
Han har massor att göra på jobbet, så hoppas att han nu är utvilad och alert. Det har börjat bli säsong nu och arbetsintensiteten har ökat dramatiskt.
Websidan är dock inte riktigt klar än, men vi jobbar på det.


Viktkurvan....

.....har vänt. Ligger bara lite lite över mål.
Har ett diagram på datorn där jag skriver i min vikt varje dag och ser precis hur jag ligger till.
Efter fadäsen i helgen har jag hämtat hem och ligger nu bara några hekto över mål.
Inte alls orimligt att jag når planerad vikt under helgen.
Målet är 97 kg på måndag, vägde idag in på 97.8kg.
Ska göra mitt bästa för att hänga på kurvan nedåt.

Funkar det inte så får jag väl skriva om målkurvan.....*ler*......

Vårkänslor.....

......har jag väl inte direkt, men lite börjar det kännas att mörkret är på väg att bli lite mindre monumentalt.

Ta ut mc:n vore ju inte fel, men ett tag dit för min del. 

Får dagarna att gå utan att anstränga mig just nu.

Vi har ringt mäklare nu.

Ska lägga ut huset på försäljning i nästa vecka någon gång.

Vi har sagt att vi får bo på firman över sommaren, så får vi se sen.

Vore ju inte fel att bli helt skuldfri.

Betala av alla gamla fyllesviter, en gång för alla.

Har vi ett billigt boende så löser vi det ganaks snart.

Fast det där med den nya butiken ligger och kluckar i bakhuvet hela tiden.

Nu lutar det lite mer åt att vi nog får stå över trots allt.

Vi drar på oss otroligt stora skulder och har 4-5års hårt arbete framför oss.

Verkar mer lockande att kunnna ta det lite lugnt, semester, sola och bada på sommaren.

Verkar ju som om vi skulle kunna leva på nuvarande butik, och kanske är det så att man nog inte ska gapa över för mycket. Visst vore det otroligt stimulerande och vinst och allt, men livskvalliten får stryka stort på foten,.....

Men vi får se, vi har inte bestämt oss än.


Vore skönt med ett boende som inte tar någon kraft alls ett tag.
Har ett loft på firman som vi ska inreda lite spartanskt, där kan vi husera en tid.
Vi räknade efter lite löst igår om skulder.
Jag har en hel del kvar av mina fylleskulder trots allt.
Är nog i  alla fall 200 som kan räknas som fylleskulder.
Å det e ju en slant.
Har inte velat se det, men är fortfarande på ekonomiskt obestånd, fast det funkar.
Men vet inte om jag känner för att ytterligare skuldsätta mig innan jag hunnit bli skuldfri från det gamla.
En härlig känsla vore det att vara skuldfri, helt skuldfri.
Vilket lockar och vilket är möjligt om vi inte tar på oss mer nu.
Men vi ska tänka igenom detta nogsamt igen och igen och igen och.....till slut ta ett genomtänkt beslut.
Mitt första genomtänkta beslut i livet tror jag.......

Kram på er därute.


Vikten....

.....går åt fel håll.
Är som förgjort att bli av med lite ister.
Hade tänkt gå ner, inte upp i vikt.
Kanske e fel på vågen......så är det nog......

Blev smärtsamt påmind om det där med återfall då jag läser kommentarerna. INte roligt.
Men visst är det väl så att det är mindre jobbigt att låta bli att ta ett återfall. Men svinet ska inte inte ha det bra ....ska lida.
Känner igen exakt samma sak med viktnedgången som när jag drack.
PÅ något vis sak ett svin som jag inte tro att jag ska må bra och ha komfortabel vikt och må bra. Nä svin som jag ska må skit.
Gör allt för att inte gå ner i vikt. Äter feta ostar och ligger framfrö teven.
Skumt.
Men exakt så var det innan jag förmådde mig att hålla upp med dmitt drickande.
Kunde/ville liksom inte ge mig den vinsten att bli nykter, exakt som nu då jag liksom inte vill ge mig förmånen att gå ner i vikt.
Att gå ner i vikt e ju egentligen ganska enkelt, gör av med mer energi än jag stoppar i mig, men si det går inte alls det. Har det där strafftänkandet mot mig själv kvar.
Maten har åxå blivit någon form av tröst.
Eller mat, käkar ju mest ostmackor, mycke ost åsså mjölk.
MIssbrukar det istället..........*ler*
Får väl vända det till något positivt, ställer ju inte till så mycket elende efter 2 glas mjölk och en hönökaka.......

Blev också illa påmind om det där med Gbgvarvet.
Tror att det nog inte blir något gbg varv.
Uppdraget kom ivägen.
Förstår nu också mer varför det var så svårt att bryta mitt missbruk.
Trycket på jobbet just nu är ganska stort.
Orken tryter och energin, den positiva energin falnar sakta av. Lakas ur.
Nu vet jag att det är temporärt och att jag snart kommer att återuppta mitt goda leverne, men innan hade jag bara denna typen av jobb.
Pallade nog inte trycket.
Drack för att orka och orkade inte för att jag drack.
Mitt sociala liv just nu är obefintligt.
Orken finns inte.
Fast har ju egentligen inte mycket till socialt liv, men social ork då......
Ska göra något positivt i helgen och försöka intala mig att jag är värd att må bra och "får" gå ner i vikt.
Kram på er där ute

Nykterheten...

......har kommi in i en annan fas.
Livet har tittat fram.
Är inte beredd på det.
Tänktente på dä.
Tänkte bara på att bli nykter.
Nykterheten i sig skulle lösa allt.
Bara att bli nykte och lyckan kommer per automatik.
Så enkelt är det inte.
Är ju en jävla lång väg.
När nu nykterheten inte är akut varje dag inställer sig frågan vad gör jag nu då?
Mitt liv var i spillror då jag söp.
Är fortfarande i spillror, eller i alla fall inte "färdigt", inte på långa vägar.
Det här med socialt liv.
Odla intressen.
Umgås.
Har total noll koll.
Märker det mer och mer att det där med socialt liv blir viktigare och viktigare.
Känner mig mer och mer isolerad.
Trots att inget egentligen förändrats.
Men känslan är ädrad.
Står inför stora förändringar.
Har tänkt mycket i helgen.
Vad göra med min nykterhet.
Har ju tänkt att ta den där butiken.
Men E svajar. Sonen är ung och känner att hela tyngden för att detta skall funka hamnar på mig.
Vet inte om jag vill och orkar det.
Skulle kansek vilja skörda lite nu.
Ta det lite lugnt.
Njuta av livet.
Skaffa mig ett enkelt boende.
Sköta min lilla butik ihop med sonen.
Göra roliga saker på min fritid.
Kanske paragliding.
Något jag velat testa så länge jag minns.
Eller något annat.

Idag på väg till min kontorsplats gick jag tillsammans med en kille som jobbat här i 39år.
39år på samma ställe.
Han sa att han ångrade att han inte bröt upp någon gång.
Ångrade.
Lite sent att ångra nu.
Fegheten har ett högt pris.
Nu kommer han att resten av sitt liv fundera på vad som hade hänt om han vågat.
Är glad att det inte var jag som gick där.
Han beskrev att tryggheten hade fått honom att stanna.
Tryggheten.........

Så idag är jag ambivalent.
Vet inte riktigt hur jag ska agera.
Vet dock att jag skall flytta från huset till ett enkelt boende.
Det får bli ett beslut.

Nästa stora steg blir att ta beslut i den nya butiken.
Hur skall jag göra?

Tror att jag inte kan räkna så mycket med E.

Blir i så fall utan E.

Vet inte om jag vill det.

Men samtidigt vill jag inte gå som min kollega, och fundera resten av livet på varför jag inte vågade.

Men gäller att inte dö i steget, då e det ju till ingen nytta alls.

Är heller ingen nytta med det om livet i fortsättningen bara innefattar jobb.

Ska fundera på detta ordentligt.


Har fått en känsla av att jag vill leva också.

Vill göra saker.

Vill uppleva saker. Uppleva mer äv via tv:n.

Mycke tankar idag.....


Ensamheten....

....är monumental.
Har blivit otroligt isolerad.
Har inte tänkt på det så mycket, men ibland blir det så påtagligt.
Har bara E och sonen.......ja å hunden såklart.
Men har nog gömt mig bakom hunden.
Dom veckor E är hos mig är också enkal att överse med.
Men sanningen är att mitt sociala liv är noll.
Mitt sociala skyddsnät obefintligt.
Har tänkt på det sedan jag låg hemma och var sjuk några dagar.
Ingen ringer längre till mig privat.
Har inte gjort något socialt med någon på över ett år.
Bara arbete, firman och planer för framtiden som upptar min tid.
Är inte bra.
Vad är något värt om priset är total isolering?
När jag söp isolerade jag mig, ville, måste var ifred då.
Nu klarar jag inte att bryta min isolering.
Vet inte hur man gör.
Vet inte vad man gör.
I det hela ingår också att jag bor så isolerat.
Vore enklare att bo i närhet till saker och ting.
Om inte annat AA möten.
Kände mig mer delaktig i livet då AA möten var min vardag.
Gemenskapen i grupperna.
Men utan AA har jag ingenting.
Måste bryta detta på något sätt.

Vikten rasar, vägde in mig idag på 97,9 kg.
Bättre än 100,4.
Positivit.
Har beslutat mig för att min vikt skall vara livsbejakande. Ska se till att komma ner i rätt vikt.
Fast en sak förundrar mig.
Pratar ju lite om detta på jobbet och ALLA kommenterar om att hur viktigt det är att få i sig näring, att äta rätt osv...
Mitt problem är inte att INTE äta, mitt problem är att jag äter för mycket.
Har mycket svårt att se att jag skulle löpa någon risk med att leva lite på reserverna.
Är väl någon missriktad välmening antar jag.
Har listat ut att grötfrukost och sedan dricker jag juicer resten av dagen är ett vinnande konsept.
Är inte det minsta hungrig.
Får i mig all näring som jag kan tänkas behöva.
Och är jag hungrig på kvällen så äter jag lite fil och fruktbitar.
Helt ok.

Kanske är det så att jag omedvetet har tröstätit en hel del.
Känt mig lite ensam och sitter framför tv och kåkar mackor och mjölk.
Håller ju inte ett endaste dugg.
Så egentligen har jag bara börja äta rätt och riktigt.

Tror också att jag nog skall fokusera mer på min fritid.
Skaffa en fritid.
Se till att göra uppbyggliga saker ihop med andra människor.
Tror att det är bra för mig.
Tror att flytten till stan, oavsett ny butik eller ej, kommer att göra mitt liv bättre.