Livets gilla gång..
Igår va en skön dag.
Avlutade med AA möte i min hemmagrupp.
Vi pratade om 11:e steget.
Meditation och bön.
Jag sa att jag aldrig varken bad eller meditierade.
Är ju inte troende.
Men när ordet gick runt och jag lyssande vad som sades så kom jag på att jag visst mediterar.
Gör det ju varje dag.
Då jag tar mina promenader med hunden.
Då går mina tankar fritt och jag lär känna mig själv.
Då kan mina tankar fara iväg, ibland på riktigt osunda saker ibland på kreativa uppbyggliga saker.
Men bön då.
Jodå, använder faktiskt sinnesrobönen.
Gud,
Ge mig sinnesro att acceopteraq det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och
förstånd att inse skillnaden.
Den använder jag ju såklart.
Så när mötet var över så hade jag insett att jag nog är mer andlig än jag trott.
Tror att det kanske är en av anledningarna till att jag lyckades vara nykter igår.
Att jag lyssnar på mig själv, tar beslut om saker.
Ska ju inte sitta med en flasak i hande och iunte fatta vad som hänt, vore ju helt värdelöst.
Ska det drickas igen så ska det vara ett aktivit val.
Lika som att det är ett aktivt val att inte dricka idag.
Idag har jag beslutat mig för att försöka att inte dricka något, det beslutet räcke idag, imorgon är en dag som som jag inte tagit något beslut för.
Har lärt mig att ett bra sätt att förstöra dagen idag är att oroa mig för dagen imorgon.
Tänk om jag inte lever imorgon, vad har jag då för nytta av att ha oroat mig för den dagen??
Är bra för mig att tänka så.
E är trött och grinig, som en gammal kärring.
Är trist.
Tycker att det börjar bli påfrestande med att hon aldrig komemr vidare.
Det som slog mig idag under min promenad var att problemet kanske är så att ajg går på AA, jobbar med mig själv och utvecklas.
Hon har slutat på Alanon.
Har hört att det är ett bra sätt att glida isär på. E vill inte lyssna på det alls, men jag börjar tro att det kan vara en av anledningarna till att vi glider mer och mer isär.
Fast går ju att vända trenden......
I helgen skall vi till Köpenhamn. Ska nog käka lite antabus tror jag. Ska på inköpsresa. Bo på flott hotell, bli bjuden på mutmiddag och ha det ganska bra.
Förra året flödade spriten ganska rejält, jag åt antabus då också.
Fast egentligen så tror jag inte att jag behöver antabus, måste medge att jag ganska lätt kan hålla mig nykter, speciellt efter 24:00, då är jag riktigt glad att jag är nykter.
Riktigt glad.
Men har bestämt mig för att äta antabus ibland, bara för att.
Fast ibland känns nykterheten som ett handikapp.
Är inte lätt att få nya vänner.
Allt och alla umgås mest ihop med alkhol.
Har inte tänkt på det innan, men det mesta umgänge finns i samband med alkohol.
Dricker jag inte, ja då verkar det som om jag inte har nägot att tillför ai det sociala livet.
Självklart tror ajg att det finns ett socialt liv utan alkohol. Är väl inte bara nyktra alkisar som inte dricker.
>Men där kommer nästa utmaning för mig, efter att jag sett om mitt hus och skapat ett liv.
Umgänge.
Socialt.
Hur gör man då?
Har aldrig umgåtts med någon på det sättet.
Kommer att återkomma till detta då det är dax.
Kram på er alla där ute och tack för att ni ids läsa om mina blindsteg.