Livets gilla gång..

Tar det lugnt även idag.
Igår va en skön dag.
Avlutade med AA möte i min hemmagrupp.
Vi pratade om 11:e steget.
Meditation och bön.
Jag sa att jag aldrig varken bad eller meditierade.
Är ju inte troende.
Men när ordet gick runt och jag lyssande vad som sades så kom jag på att jag visst mediterar.
Gör det ju varje dag.
Då jag tar mina promenader med hunden.
Då går mina tankar fritt och jag lär känna mig själv.
Då kan mina tankar fara iväg, ibland på riktigt osunda saker ibland på kreativa uppbyggliga saker.
Men bön då.
Jodå, använder faktiskt sinnesrobönen.
Gud,
Ge mig sinnesro att acceopteraq det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och
förstånd att inse skillnaden.
Den använder jag ju såklart.
Så när mötet var över så hade jag insett att jag nog är mer andlig än jag trott.
Tror att det kanske är en av anledningarna till att jag lyckades vara nykter igår.
Att jag lyssnar på mig själv, tar beslut om saker.
Ska ju inte sitta med en flasak i hande och iunte fatta vad som hänt, vore ju helt värdelöst.
Ska det drickas igen så ska det vara ett aktivit val.
Lika som att det är ett aktivt val att inte dricka idag.
Idag har jag beslutat mig för att försöka att inte dricka något, det beslutet räcke idag, imorgon är en dag som som jag inte tagit något beslut för.
Har lärt mig att ett bra sätt att förstöra dagen idag är att oroa mig för dagen imorgon.
Tänk om jag inte lever imorgon, vad har jag då för nytta av att ha oroat mig för den dagen??
Är bra för mig att tänka så.

E är trött och grinig, som en gammal kärring.
Är trist.
Tycker att det börjar bli påfrestande med att hon aldrig komemr vidare.
Det som slog mig idag under min promenad var att problemet kanske är så att ajg går på AA, jobbar med mig själv och utvecklas.
Hon har slutat på Alanon.
Har hört att det är ett bra sätt att glida isär på. E vill inte lyssna på det alls, men jag börjar tro att det kan vara en av anledningarna till att vi glider mer och mer isär.
Fast går ju att vända trenden......

I helgen skall vi till Köpenhamn. Ska nog käka lite antabus tror jag. Ska på inköpsresa. Bo på flott hotell, bli bjuden på mutmiddag och ha det ganska bra.
Förra året flödade spriten ganska rejält, jag åt antabus då också.
Fast egentligen så tror jag inte att jag behöver antabus, måste medge att jag ganska lätt kan hålla mig nykter, speciellt efter 24:00, då är jag riktigt glad att jag är nykter.
Riktigt glad.
Men har bestämt mig för att äta antabus ibland, bara för att.

Fast ibland känns nykterheten som ett handikapp.
Är inte lätt att få nya vänner.
Allt och alla umgås mest ihop med alkhol.
Har inte tänkt på det innan, men det mesta umgänge finns i samband med alkohol.
Dricker jag inte, ja då verkar det som om jag inte har nägot att tillför ai det sociala livet.
Självklart tror ajg att det finns ett socialt liv utan alkohol. Är väl inte bara nyktra alkisar som inte dricker.
>Men där kommer nästa utmaning för mig, efter att jag sett om mitt hus och skapat ett liv.
Umgänge.
Socialt.
Hur gör man då?
Har aldrig umgåtts med någon på det sättet.
Kommer att återkomma till detta då det är dax.

Kram på er alla där ute och tack för att ni ids läsa om mina blindsteg.

Segt

Är så trött på att stressa och sprinmga omkring.
idag skiter jag i alltihop och tar det lugnt.
sitter framför datorn och leker istället.
Det gör nog varken till eller från.
Bara slappa.....

Orken tryter

Känner mig så trött.
Är sliten efter denna långa period på tårna.
Känner mest för att ligga hemma på soffan och äta chokladpraliner.
Men segar mig till jobbet.
Gaisten har lagt sig.
I helgen skall vi åka till köpenhamn, till en leverantör.
Bo på hotell.
Ha det bra.
Men egentligen vill jag vara kvar hemma.
Spika på garaget.
Eller vaxa bilen, eller vad som helst.
Men visst är det mysigt att komma ut, komma iväg, bryta trenden, se något annat.
Men exakt hur mysig är Köpenhamn i December.
Förra året snögloppade det hela tiden, vi försökte promenera lite i stan, men frös som hundar.
Ska ha med mig bättre kläder i år......

Sonen arbetar på och verkar nöjd med att göra det. Det är härligt att se honom nu. För bara ett halvår sedan fick jag ringa och väcka honom varje dag, men nu är han på tå.
Det känns så roligt med honom.
Han verkar intreserad och kommer nog att vara kvar ett tag.
Det är skönt.

Med E vet jag inte hur det e egentligen.
Hon är ganska avtrubbad, verkar lite borta. Går omkring som i en vacuum.
Men hon kommer nog igen. Fast faan vet.
nu ska hon ju öka arbetsdosen efter jul.
Hion ser ut som ett utsketet plommon redan nu, så.....
Men det ska jag försöka släppa, det är faktiskt hennes ansvar att se om sig själv.
Jag har sagt vad jag tycket, mer verkar det inte som jag kan göra för dagen. 

Så var måndagen över.

Skickade ett långt mail till min chef på eftervården, där jag försökte förklara varför jag inte kan vara kvar.
Vet inte om det är läst eller så, inte fått någon respons alls.
Är som att skicka ut det i ett svart hål.
Vet inte ens om det var rätt att skicka mailet.
Men nu är det gjort och jag har sagt vad jag behöver säga i detta.

I gruppen blev det lite låg stämning.
Dom gillade inte att jag skulle sluta, vilket i sig är positivt, men det känns inte så bra.
Känns trist att sluta nu då det börjar hända saker i gruppen.
Nu när gruppen börjar få liv och delningarna har börjat betyda något.
Då ska jag hoppa av.
Men så är livet.
Ska gå vidare i min nykterhet istället.

Tog en l¨ång promenad med hunden i morse, över 1 mil, joggade sista kilometern.
Känns ganska bra, men är tung i steget.
Kommer att ta tid innan jag kan börja jogga riktigt.
Men känner redan att jag har mer styrka i benen.
Kan gå ganska raskt nu.
Bara att gnessa på så kommer det.....

Det är annat nu.....

....än då när jag söp.
Så underligt.
Det som var så viktigt förut.
Alkohol, kompisar, åka hoj, jaga brudar.
Ja allt som jag levde för.
Allt som var så mycket värt.
Idag tänker jag inte på det.
Tänkte på det i morse då jag gick med hunden.
Vad skumt det är att mina tankar inte far iväg till det gamla någongång. Att jag inte saknar något.
Att jag inte försöker försköna det som varit.
Längtar tillbaka till allt roligt.
För jag har haft mycket skoj genom åren, fast kan inte påminna mig så mycket nu.
Är det så att mitt tidigare liv BARA var bluff och tomhet.
En falsk lycka.
En falsk flask tillvaro.....
När jag går med min hund i skogen. Ensam. I egna tankar.
Då om någongång borde ju det gamla roliga göra sig påmint.
Men det är inte så.
Kanske är det för att det var så länge sedan som jag upplevde glädje även med alkoholen, var ju senast på 80-talet som det var roligt.
Men någe behållning borde det ju ha varit kvar.
Men det verkar ta mig faan inte som om det fanns något av värde i mitt gamla liv.
Den enda känsla som poppar upp är en sorgmodig känsla.
Känner sorg över att ha kastat bort så många meningslösa år till Kung Alkohol.
Känner vemodet komma ibland.
Att jag inte hade vett att ta tillvara det enda liv jag fick på ett bättre sätt.
Hade ju så många chanser.
Hade det ju så bra förspänt.
Nu som gammal gubbe på 44år, känns det ju lite patetiskt att börja satsa på sig själv, så som jag skulle gjort när jag var 20år.
Tåget har liksom gått.
Det är en sorg i min själ.
Att jag fipplat bort så mycket saker och så många människor.
Alla vänner jag skulle/borde ha idag, som är bortsöpna.
Allvaret tar mig ibland.
Allvaret gör sig påmint då jag ser mig i spegeln.
Hängbuken är distinkt, fårorna i mitt ansikte är ingen pojkes.
Ögonen är inte spjuveraktiga.
Spegelbilden stämmer inte med då jag tittade mig senast i spegeln, fast det säger ju sig självt, det var ju  över 20 år sedan jag tittade.
Hör ibland människor dela om en sorg över att bryta med Kung Alkohol.
"bryta med en gammal kompis" osv
Jävla skitsnack.
Vilken kompis skulle vilja mig så illa som alkoholen.
Är väl ingen vän att ha?
Så det tugget fattar jag inte alls.
Inte över huvud taget.
Ser det mer som om jag lurat min värsta fiende på ytterligare ett nederlag.
Lurat, ingen lurar Kung Alkohol, han bidar sin tid, tar mig nog endera dagen.....fast inte idag.
Idag är min dag.
Min dag som jag fylla med vad jag vill.
En dag i frihet.
Men på något sätt har Kung Alkohol ett finger med i spelet idag också.
Han ser ju till att jag har vemod i min själ.


 

Åsså Måndag igen

Känns lite skumt att avsluta eftervården nu, men känner att så får det bli. Har väl inte skaffat så många kompisar på att välja att göra det jag nu gör, men som jag ser det så får det bli så.
Men lite konstigt att kliva av nu.
Bär med mig det lite.Tänker och vrider och vänder på det hela, men kommer fram till att så här får det bli.

Samtidigt skall det bli skönt att få mer ledig tid. En AA vän sa att det nog var min högre makt som sett till att det blivit så här, att jag behöver detta. Att jag tvekat inför eftervården en tid och nu fick hjälp att välja det rätta. Kanse är det så, vad vet jag.....

Har varit hemma och tagit det lugnt hela helgen, Försöker hitta min sinnesro.Min energi, mitt sätt att leva, men det är inget jag klarar över helgen.....
Gick långpromenad med hinden,har hittat en stig som nog är drygt en mil,ska gå därofta framöver,fast såbra stig var det inte, hästsar kliver omkring där ochdet blir ganska kladdigt efter dom.
Men ser det som utmaning och träning inför gbg varvet.

Är lite svårt,ovant att ta tag i mina saker hemma. Är som om jag är på besök ho någon lyckligt lottad, smyger omkring och vågar liksom inte, vill inte ta för mig som jag ska.
Är väl så att svinetinte skaha det så bra, eller något.
Men tänker vänta ut mig, låta detta tid. Låta mig landa och bygga upp det jag egentligen vill ha. Ett riktigt hem, en plats att hittaenergi och kraft i. ett projekt som jag ser kommer att ta tid.

Kram på er

Julångesten...

Hur är det med den?
Själv har jag planerat julen, ska åka till mamma och pappa och fira med E och sonen.
Roligt att sonen skall vara med.
Ska inte vara några paket i år.
Ingen orkar.
Ingen vill.
däremot skall vi gå på nyårsrevy, det skall bli lite kul. Har aldrig varit på det, inte med sinnet i behåll i alla fall.
Kommer inte ihåg att jag varit på något vetttigt någon gång när det varit nyår.

Pratade med min sponsor igår kväll, ang storgrisen.
Han accepterade mitt bitt beslut om att dra mig ur allt vad vårdverksamhet är.
Tror att han egentligen tyckte att jag skulle vara kvar och stå upp för det jag tror på. Men känner att jag varken orkar eller vill. Satsar hellre på firman och mig själv än lägger energi och tid på att bemöta storgrisen.
Chefen i verksamheten var/är nog ganska oförstående, men det bryr jag mig inte om. Skiter i det.
Fast lite trist att lämna min grupp, efter så kort tid.
Men så får det bli.

Vet inte hur jag egentligen känner för detta. bryr mig. Tycker egentligen inte att det är rätt att jag ska kliva undan och bete mig outgrundligt inför m'änniskor jag tycker om. Å andra sidan har jag inget intresse i att stå upp mot/med storgrisen. Är lite bekymrad över att det kan uppfattas som om det är jag som har felat. Att det är jag som lik i min garderob.
För är det inte så att den som har fel smiter.
Kanns lite som om jag smiter undan. Viker ner mig.
Men känner samtidigt att jag inte vill mer med den personen. Inte i någon form.
det enda skulle vara att ha honom framför en hagelbössa, men det känns inte som om den lösningen är förenlig med AA.

Storgrisen var min sponsor.
Ömmade så för mig.
Jag berättade mina innersta tankar för honjom. Jag har gråtit inför honom.
Han sålde sin firma till mig, då hade jag bara varit nyker i drygt ett år.
Han försökte manövrera ut mig från firman. La ett skambud på under täckmanteln att han var nmin vän och vill hjälpa mig. Han sklulle då ha kommit över mer än 200 000 som jag gnetat ihop.
Han lurade mig genom att sälja saker som inte var möjliga att sälja till kund. Som jag sedemera fick lösa tillbaka från kunder till hyfsat stora pengar. När jag pratade med honom detta använde han ALL sin kunskap om mig för att blidka och fortsätta lura mig.
Han försökte med splittra mig och E.
Slog in elaka kilar mellan oss, för att få mig ensam och mindre försvarsbenägen.
Han använde sin kunskap om mig mot mig.
Totalt hänsynslöst.
Antar att hans mål var att jag skulle börja dricka igen så att han skulle kunna framstå som den stora hjälten då han gav mig en symbolisk summa för företaget.

MEN HAN SKET SIG Å DET GRÖVSTA.
I efterpelet som blev så slutade han gå i vår AA grupp.
Han hälsar inte på vänner som han känt i 13år och som han haft "nära"  kontakt med.
Han flyttar ihop med en tjej som han är sponsor för.
Han är en riktigt sjuk jävla galning som borde bli uppsträckt å det grövsta.

Men.......inte av mig.
Jag skall gå vidare i mitt liv.
Jag vet att han håller koll på hur firman går, och jag har ökat omsättningen med dubbla sedan fåntratten kom härifrån.
Vet att det retar honom mer än något annat och känner mig väl nöjd med det då då........
Fast visst retar han mig.
sicken jävul.... att använda det jag anförtrott mig till honom med största vånda, mot mig....sicket svin.

Å nu poppar fanskapet upp igen...........

Storgrisen visar sitt fula tryne...

Åsså kom dagen då jag återigen korsar vägen med min gamla sponsor.
Sponsor, när det gäller honom blir det ett skällsord.
Hans som försökte lura av mig allt, pengar, psyke och nykterhet.
Han jobbar i organisationen där jag är eftervårdsledare.
Ringde och sa upp mig med omedelbar verkan.
Lämnar detta nu.
Min närmsta handledare gillade inte detta alls, men jag förklarade så gott jag kunde utan att säga något.
vill inte gräva upp all denna skit från då.
Har inte ens skrivit om detta här på bloggen.
Vill inte dela det. Är för geggigt.
Blev så dumt alltihop. Han blandade in andra och det renderade till konsekvenser.
Å nu är storgrisen i organisationen.
Tog ett snack med min nuvarande sponsor och han förstod vad jag pratade om.
Min handledare gillade inte storgrisen heller, men sitter inte i position att kunna göra något.
Högsta chefen fick luren.
Sa inte så mycket till honom, mer än det jag sagt här nu.
Men känner att jag vill inte vara med. sa att mina tjänster står till förfogande igen när, inte om, det uppdagas hur det är med storgrisen egentligen.
Han är sjukare än jag någonsin varit och självklart kommer det att framkomma, men jag känner att min energi skall jag lägga på firman under tiden.

Blir så dumt när man ska förklara för någon, utan att säga något.
Blir lätt som en personlig vendetta mot storgrisen, å det är det ju åxå kanske, men det finns andra aspekter. Pratade med en annan AA vän på tel. som har lite mer distans, som är lite mer slipad, som har lite mer erfarenhet än vad jag har. Han skall åxå ringa till chefen och lägga fram sin syn på saken.
han ser det ur ett helt annat perspektiv och det är nog bra.
Ska nu försöka att släppa detta.......

Ur minnesbanken

året är -92.
Jobbar som fartygsvärd på en känd båtrutt.
Massa folk.
Gör 19 resor på 21 dagar.
Massa brudar massa drick.
Är inte nykter en enda timme.
Träffar 2 tjejer, en tjej på vardera vakten, när den ena är iland jobbar jag med den andra.
Perfekt upplägg.
Behöver aldrig tänka på att ragga, utan bara glida med.
De sista dagarna börjar hjärnan ge upp, blir mjukare och mjukare i huvet.
Har ett dygn hemma inför sista resorna.
Detta dygn skulle vara skönt att sova, men tar hem en av brudarna och vi dricker och knullar oavbrutet istället.
När båten lämnar kaj för de sista dagarna är jag så mosig och slut i kroppen att jag bara intre fattar att ingen reagerar.
Fast mina kolleger är ganska förtjusta i barerna också.
Går med vaktchefen på en runda, i varje bar stannar vi till och får en fernet.
Efter mitt pass går vi iland, har då jobbat i 20 timmar, går på pub och jag köper med mig ett lock öl.
Slocknar i brudens säng.
vaknar nerpissad
Hon tycker att det är lite udda.
Men jag förnekar alltihop och säger att jag nog svettats lite för mycket bara......
Tar en öl och glömmer det.
Vet inte vad hon egentligen tyckte eller sa, lyssande inte så noga.
Av någon outgrundlig anledning så upphör min anställning på denna båt. Dom väljer en annan kille.
Mönstar av.
Det är sommar, sol och baksmälla.
En helvetisk baksmälla i högsommarvärme.
Måste ju nyktra till nu.
Tar baksmällan hemma, själv.
Begåvat..........men inser inte hur sjuk jag faktiskt är.
Vaknar upp några dagar senare och bestämmer mig.
Ska ALDRIG mer dricka.
Kastar alla ölglas, hade en ölglassamling med över 100 olika sorters glas.
Häller ur all sprit i slasken.
vad skönt.
Aldrig mer alkohol.
Efter 10dagar drack jag igen.
Skulle ta 5år innan jag försökte mig på att bli nykter nästa gång.
Då kommer klockan att stå på -97, fast den lilla episoden tar vi en annan dag.

Kram på er där ute i regnet....

Livet är som en påse....

...tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med någe.
Har fyllt helgen med att ligga i soffan.
Nykter men sjuk.
E va i tyskland med en kompis, skulle på någon sminkvisning.
Trist att inte kunna ta tillvara på mina lediga dagar.
Igår var det släktkalas, men jag valde att ligaa kvar i soffan.

Ibland känns nykterheten meningslös,, spelar det egentligen någon roll?
Jag har inte mycket roligare nu än då jag söp, visst mår lite bättre men det där härliga livet lyser med sin frånvaro. Är mycket slit.
Har mycket krav på mig. Ska sköta firma, hund, mat, hus, bilar, se till att sonen gör det han ska osv.
Tycker ibland att hela skiten kan kvitta.
Tittade på tv, Planeten.
Tog mig lite. I det stora hela är det inte så bra. Men även i det lilla är det inte perfekt. Vi människor bryr oss väldans dåligt om varandra. Ingen har tid med något. Alla yrar runt och jagar sin lycka.
Sin lycka. Lyckan att kunna konsumera lite till.
Eller är det så att jag har kommit på avvägar och inte lyckas komma med i den allmänna gemenskapen.
Kanske är det så det är. Får hoppas det i alla fall. Att det är jag som är avfälling och inte kommer med, för om det är så torftigt som jag upplever det, då är det ju lite illa. Är det då någon idé att slita med denna nykterhet?
Oavsett vad som händer så skall jag vara nykter.
Ska jag?
Om livet är meningslöst, vare sig med eller utan sprit.
Ja det ska jag, kan vara meningslös nykter lika gärna som packad, men det jag menar är att jag trodde nog att livet som nykter skulle vara lite mer givande. Lite mer nyanserat, känna dom små dofterna, se dom små nyanserna, upptäcka nya saker.
Men det regnar ta mig faan på mig lika mycket nu som innan.......
Känner lite frustration över att det liksom inte släpper loss....
Tex bilen. Vi köpte en fräck cabbe att åka i. Men var ska jag åka??
Jag vill inte åka någonstans.
På bilträff?
Det blir mest att vi åker till och från stan, eller tar en tur runt i nejden någon gång då å då.
Kanske är det så att jag inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv.
Ibland saknar jag en riktig baksmälla. Kravla mig ur sängen och i kylen finns det kalla öl.
Kalla öl dagen efter ..........finns det något bättre.....
Om det är något jag saknar i mitt drickande så är det just dessa kalla öl på morgonen.
Dom va riktigt goda.........
Fast resorna till dom goda ölen va inte alltid lika goda....så totalt sett va dom väldans få.....dom goda ölen.
Så jag försöker med att vara nykter idag med, så får vi se imorgon hur jag tycker då.

Kram

Förhållandet blomstrar

Hon, den klimakteriepåverkade, har nu strålat upp sig och tycker att det mesta är roligt.
Helt plötsligt så börjar vi ta i varann och har det ganska så bra.
Kom till och med till igår...........är ju trevligt.....
Fast i väntan på....
Ska junte säga att blir något annat än bättre, men.....
Men det är ju idag som räknas och idag är det bra.
Idag lagar hon soppa som står hemma och väntar när jag kommer hem.
Kanske är det så att jag har beslutat mig för att inte tramsa mer. Kommer att bli kvar i huset och firman får ligga där den ligger. Mitt beslut kanmske skapar tryggeht hos henne.
Jag är trygg med mitt beslut och sprider kanske tryggheten vidare.....vet inte men så kan det vara.
Hon mår ju inte bäst just nu och kan vara så att det är lättare att vara med någon som står fast och är där hon tänker sig. vet inte, men skönt tycker jag att det är i alla fall.....

Förunderligt på jobbet, det har satt lite fart igen och jag har plötsligt en hel del att göra.

Kram på er alla där ute.....

Söndag

Va sån där gammal behandlad patient på mitt gamla behandlingshem.
Är rätt ok.
eller brukar vara det iaf.
Igår va det sådär,. Ingen rolig grupp.
Blev mest bara trams, men ödmjuk som jag är så tog jag det lugnt och fint. sa inte så mycket utan lät gruppen få det dom ville av mig.
Blev hyfsat ändå till slut, men det tristaste mötet hittills.
Får allt vara lite mer klös om det ska va roligt och givande.
saknar dom där ångestsprutande ilskna alkisarna, är ont om såna.
gillar när det hettar till och blir ifrågasatt. Gillar inte det där mjäkiga.

Nåväl idag skall jag ha eftervårdsgruppen.
påt igen....

Kram

Å hur lätt är det?

Att hålla inriktningen.
har ju bestämt mig för att bo kvar i huset.
Landa där jag är.
Gräv där du står osv.
Fick frågan igår om jag fortfarande var sugen ¨på att köpa det där bolaget som blir till salu snart.
Sonen vill det.
Egentligen är det helt rätt att köpa det, istället för att driva vidare min butik.
Omsätter 12 miljoner, vi får lön från dag1.
Kommer att äga fastigheten.
Priset är överkomligt.
Men hade ju bestämt att slå mig till ro här......
Ambivalensen sprutar ur mina öron.
Kan ju inte landa på ett ställe om jag redan tänker på att flytta.....fast har ju inte bestämt mig än.
Svårt.
Men detta är lyxproblem, snacka om att ha det bra i livet........

Tror egentligen att det bästa valet för mig är att vara kvar i min lill firma utan stora skulder eller stora inkomster, men att på sikt få min lilla firma att rulla ihop med sonen.
Den där andra firman blir så jävla mycke. Anställda och ett jävla slit.
Visst stålarna finns där, men vet att jog kommer att jobba så in i helvete mycke mer än nu.
Jobbar mycket nu åxå, men myglar allt en hel del åxå.
Där blir det inget mygel alls, 100% från 6 på morronen till 7, 8 , 9 på kvällarna.
Vet inte om pengar kompenserar det......

E håller i alla fall på att flytta ut känns det som.
Hon strålar av glädje och har fått en nytändning.
Vi skall bli särbo, lösningen på alla problem och allt anna t åxå.
Tror att hon bara mår bra under förändring.
Tror att det är hennes sätt att komma undan....förändra. ju större problem ju större förändring.
Men det är hennes grej.
Ska inte gå med i hennes grejer. Skall stå fast i min övertygelse och stå kvar i den.
Inte vara rigid, men försöka att se till att göra val som är bra för mig.

I morse regnade det. Skulle gå promenaden med hunden, men kom inte ur sängen i tid. E ringde å väckte mig, så jag hann inte. Hunden ville inte gå ut i regnet. Tittade bara oförstående på miog då jag öppnade dörren och sa att han skulle ut.
Han gick och la sig i soffan istället.
Och somnade.
Fick mota ut honom när vi skulle åka. Då rantade han bara rätt in i bilen och satt och mös, medan jag fjantade runt ute och blev blöt.
Jävla hund.....
Nu har regnet upphört och solen tittar fram, nu är han ute på gården och fixar.
Själv får jag arbeta och se till att butiken setr ok ut osv.
Borde blivit hund istället.

på söndag skall jag vara sån gammal behandlad patient på mitt gamla behandlingshem.
Är svårt att förbereda sig inför det.
Vet ju aldrig vad som kommer att hända eller hur folket där är just nu.
Men tänker göra som vanligt, låta dom intagna bestämma. Dom ställer frågor om det som berör dom och dom funderar på. Jag försöker svara och prata lite runt det, efter bästa förmåga.
På så vis blir det upp till dom hur och vad mitt besök kommer att ge.
Tycker att det är ett bra sätt att agera på.
Gillar att var och en får ta tag i sitt eget. Inte komma upp och mata dom med massa som kanske ingen efterfrågar eller vill höra om alls.

Idag när jag stängfer butiken skall jag åka hem och ta det lugnt, men antagligen kommer jag att sitta framför min dator och bygga webshop till firman.

Det va väldigt va det blev möcke idag då rå....så slutar nu...
Kram

Sorgen....

På AA mötet pratades det om sog.
Sorg över brännvinet.
Förstår det inte alls....
Känner åxå en sorg, men inte över att inte kunna dricka.
Känner en jäätesorg i mig för att jag slabbat bort så många år tillingen nytta alls.
Tänker på alla timmar av meningslöst varande.
Först skaffa brännvin, sedan supa, sedan vara full, sedan må skit..
Inget man gör på en kvart direkt.
På morgonpromenaden med hunden så tänker jag ibland på alla dessa dagar, dessa meningslösa skitdagar. jag fick ETT liv, EN chans, å den har jag nästan försatt.
På slutet av 80-talet var jag på gång, stod i startgroparna för något bra. Egen verksamhet med lönsamhet, massa kompisar och bra kontakter på det mesta.
2003 vaknade jag upp på ett isjkallt köksgolv. Psykiskt och fysiskt vrak.
Dessa år är som jag ser det förlorade.
Går inte att ta igen eller göra om.
Där finns en sorg hos mig, att jag inte klarade bättre....
Men där finns åxå en ilska mot Kung Alkohol. En trotsighet att inte vika ner mig igen.
Att inte göra sunkiga val så att alkoholen blir en lösning igen.
Min sorg över mina bortsl'ängda år kan ibland bli tung och monumental, men inte mer än att jag alltid känner ännu mer beslutsamhet i att leva en dag till utan alkohol.
Jag har ingen sorg över att slippa dricka.



Att bestämma sig

Har nu bestämt mig definitivt att springa Gbgvarvet.......igen.
Förra gången, mitt första nyktra år, gick ju sådär, fick dra mig runt sista halvan.
Ljumsken pajade och viljan var det enda som tog mig fram.
På tiden 2.38......hmmm....målet var 2.00.
Fast då sprang jag för livet på ngt sätt. Var otroligt viktigt för mig att ta mig runt.
denna gång är det mer för att hängbuken börjar bli lite väl platstagande.
Ska lubba runt på 2 timmar denna gång.
Har börjat lite lätt.
En timmes promenad varje morgon, till vovvens stora lycka. Han tycker det är jättebra......
Har hittat en slinga som jag står ut med att knata runt. lite eländig terräng så det tar emot ite åxå.
Ska börja jogga framåt dec-januari ngn gång.
Sedan lägga distanslöpning så fort snön smälter.
Kan nog bli bra.
Gäller bara att ha orken nu i början. Vet att det kommer en svacka med motivation om sådär 2,5 - 3 månader.
Har börjat gå ner så sakta i vikt.
då jag nyktrade till vägde jag 104 kg, tror jag det va.....
Idag 92 kg.
När loppet går skall jag väga under 86 kg
Ingen orimlig plan.
Skall meddela löpande....(vitsigt va)......hur det fortskrider.

Ngt gammalt fyllo som känner sig manad att hänga på????

Kram


Leva normalt....

Eller så normalt det nu går.
E mår sådär, i fredags blev jag så trött på hennhe så jag bara vrålade till henne.
Kallade henne saker.
Inte bra.....men va faan...
Hon har en längre tid trampat på minn nerv och nu var det dax att sätta ner klackarna.
Hon stack i vanlig ordning och hörde av sig dagen efter.
Då skulle vi flytta isär.
Iddes inte prata med henne, hon var/är så svart och vit ibland att jag bara inte orkar.
efter ytterligare några dagar kom vi på att vi nog skall bli särbo.
Förra gången E flydde iväg och lämnade förlovningsringen, så bestämde jag mig för att stanna.
Stanna kvar i huset.
Stanna kvar och skapa mig mitt eget liv, med eller utan henne.
Detta gäller även nu.
Hur hon beslutar att göra är för mig ovidkommande, ja inte känslomässigt mot henne, men hur jag gör.
Oavsett om hon faktiskt flyttar eller ej så kommer jag att ta en helt annan plats i vårt boende.
Kommer att skapa ett hem jag är nöjd med och som fungerar.
som det nu har varit så har E bott i huset varannan vecka, men har tagit väldans stor plats i hur saker och ting skall vara. den veckan jag har varit själv har jag, som det barn jag är, struntat i att göra det som jag borde. Är man 4 år så är man.....
Trotsåldern.....barsligt, fånigt och omoget agerat av mig.
Jag har inte själv agerat på ett sätt som varit ärligt, vare sig mot mig själv eller E.
Där ger jag mig själv underbetyg....
Därav mitt beslut att faktiskt ta ansvar för hur jag har det omkring mig, vad jag gör eller inte gör osv.
Tex så har jag sedan vi flyttade in velat ha ett annat rum som sovrum, men E har vägrat. Idag bytte jag och gjorde iordning det rum som borde varit sovrum från början, då tyckte hn att det var bra.
Fast gäller att hitta en balans och inte bara köra över.....
Tror nog att det som är viktigt för mig för att få saker att fungera åxå gynnar E, bara hon kikar ut ur sin tunnel.......