Prövningens tid är här.

Är på gränsen till vad jag klarar av nu känner jag.
Det jävla gipset ......
Är så in i helvete frustrerande att vara gipsad.
Allt jag gör tar sån tid.
VET,.....ska ta det lugnt och vara tålmodig.
Men blir mest frustrerad och irriterad.
Kan ju fan inte göra någonting.
Är ju som lam nästan.
HAr så mycket jag behöver göra, men det går bara inte.
Detta kommer att bli en mycket jobbig tid.
Visst vet att jag måste ta det lugnt och acceptera min belägenhet, men jag har svårt med det.
Har svårt att finna mig i detta......

Åter......

......i Sverige.
I Gips.
Störtade 3:e dagen.
Benet avslaget på 3 ställen.
Ont som faan.

Skulle jag våga ta morfin mot smärtan?
Nä, vågade inte ta någonting. Inte ett enda piller.
En frömån som jag försatt inser jag nu.
Det gör ganska ont att bryta benet.
HAn som körde in mig varr tvungen att åka tillbaka.
Ensam och ont på et sjukhus där ingen ens kunde lite engelska.
Men det gick bra. Dom drog rätt benet rönkande och gipsade mig.
Tog 3 timmar så var jag klar.
Lite speciellt i Portugal, det finns inte kryckor på sjukhuset, så jag blev satt i en taxi och tack å adjö.
Fick krypa in på hotellet.
Var orolig för att ta piller, vågade inte det.
Låg på hotellrummet och bet ihop.
Min rumskompis var glad i drick, så det fanns hyfsat med whisky på rummet.
MEN.....
Denna vecka var jag befriad.
Befriad från ondsinta tankar om att dricka.
Befriad.
Det hade kunnat finnas hur mycket bränvin som helt,  jag noterade det knappt.
Räknade inte hur många öl som fanns.
Höll inte koll på nivåer i flaskor å så vidare.
Var befriad.
Vilken frihet att slippa kämpa med det i mitt tillstånd.
Programmet fungerar för mig.
När jag kraschade malde sinnesrobönen i mitt huvud.
Kunde samla ihop mig och prata lugnt och redigt med de som först var framme hos mig.
Accepterade olyckan redan på marken.
Har inte grämt mig.
Visst e det trist att bryta benet, men det som hänt har hänt, bara att acceptera.
Det lyckades jag med.
Lyckades behålla, ellet få, sinnesro.
Har varit väldigt stressad.
Jagad.
Men efter ett par dagar i sjuksängen så insåg jag att jag mår bra.
Har sinnesro.
Otroligt.
Jag som var nervös innan.
Men kanske är det som så att jag var nervös för att jag tar deta på allvar.
Är så viktigt för mig att behålla min nykterhet.
Laddar och ser till att jag har kraft inför en sån här grej.
Är så viktigt.

Flygresan hem var väl sådär, men hade fått klartecken av min sponsor att jag kunde äta panodil.
Så det tog jag några och det funkade för mig.
Tror att det mest satt i huvet, men  men...

Så nu sitter jag här på jobbet med brutet ben.
Gör väl inte sådär jättemycket nytta, men kan väl alltid irritera någon med intressanta tips.......
Får försöka att släppa taget.
Ge ansvar till sonen.
Sonen funkar utomordentligt bra.
Är så stolt för honom.

Är tillbaka och det känns skönt på så många plan.
Har lyckats med min föresats att resa utomlands på egen hand och vara nykter.
Inte hålla mig nykter utan att vara nykter på ett lugnt och harmoniskt naturligt sätt, det har jag lyckats med.
Hr varit befriad från kung alkohol.
Trodde inte det var möjligt.
Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det.
Hur det än blir med min nykterhet imorgon så har jag varit helt befriad och utan saknad av alkohol på min första resa utomlands på nykter kaliber.
Härligt med frihet...........

Nervös....

...inför resan.
Sitter på jobbet långt innan 7, ska åka ½9.
Har inte tagit antabus, men har med mig.
Vet inte om jag riskerar.
Minns förra gången jag reste.
Då stannade vi till i baren på landvetter, Gin Tonic.
Sedan var den resan som den var.....
Skakningar och svettningar när jag kom hem.
Fast då var jag aktiv.
Det har gått långt över 5 år sedan jag reste sist.
Har inte vågat resa trots att jag varit nykter i 4½ år.
Har inte vågat, velat riskera.
Men nu ska jag iväg.
För första gången i livet ska jag resa nykter.
Åker ensam utan E.
Darrig men beslutsam.
SKA göra detta själv för min egen skull. Måste göra detta på detta viset.
Svårt att förklara, men det är viktigt för mig att göra detta på just detta sätt.
Ska utsätta mig, sitta i ett flygplan, utan möjlighet att kliva av på 5 timmar.
Första gången sedan jag nyktrade till som jag sätter mig i ett utrymme med alkohol utan utgång.
Är egentligen inte orolig i min själ, är beslutsam.
Måste ta detta steg för att kunna bli fri.
Funkar det inte och jag väljer att lyfta glaset så vet jag priset av det.
På mötet i går delade jag om detta.
Ett genuint beslut finns i mig.
Denna helvetets resa skall jag aldrig göra om.
Har svurit på att aldrig mer i livet behöva nyktra till, skaka, ångesten, svetten.
Så lyfter jag glaset blir det inte bra.
Vet vad jag riskerar.
Vill ha mitt liv kvar.
Vill leva ett nyktert liv.
Ska inte lyfta glaset idag, det har jag bestämt, oavsett flyg eller ubåt......

Sonen kommer att hålla igång firman.
Sonen ja......eller alla.......ingen har med ett ord nämt eller förmanat mig om det här med dricken.
ALLA tar för givet att jog kommer hem som jag ska.
Hem kommer jag, det vet jag, men skicket....
Tror och är övertygad att jag kommer hem som jag ska, annars hade jag inte åkt.
Men vem kan veta om morgondagen?
Vore ingen höjdare att åka ambulansflyg hem och rätt in på avgiftning. Har hänt människor i min AA grupp.
En annan var i Indien, varit nykter i 16 år, skulle bara ta en öl......9 dagar senare hittade dom honom utorkad och förvirrad liggande i gränd.
Detta kan hända mig med.
Är smärtsamt medveten om det.
Men skiter i det idag.
Idag blir en underbar dag.
Jag skall på semester.
Tänk.......komma hem från en resa och vara utvilad.
Har aldrig hänt mig.
Har alltid kommit hem som ett utsketet äpple på ett silverfat.
Men inte denna gång, denna gång kommer jag hem med energi och massa foton som ni ska få titta på.

Kram på er alla där ute.

Det var väldans...

Vad många som tittar in här hela tiden.
Trodde att sajten skull självdö om jag slutade skriva, men så är det inte.
Ska ta tag i det igen.
Försöka dela med mig av min väg.
Men först ska jag , tro det eller ej, ha semester.
Ska åka utsocknens och flyga skärm.
Ska lägga ut några härliga bilder då jag kommer hem.
Men ska börja skriva igen.

Kram på er alla därute i sommarvärmen