Hå hå JA ja....

...jag till min firma draga varje da.
Sicken poet ja e.

Har mått lite lagom ett tag. Tog på mig d där med klanten som ja sa upp.
Blivit stressad.
Rubbad i mina grundvalar.
Har gått mycke på möten ett tag.
De sista två börjar kännas normala igen.
HAe svårt att lyssna, tyckte folk svamlade. Orkade inte ta till mig delningar.
Igår va d som d ska igen, lyssnade och tog till mig, dalade själv i ämnet.
Ämnet va andra steget
Steg 2:
Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.

Återge oss vårt förstånd.
Betyder ju att någon som författat detta förutsätter att det finns något förstånd att återfå.
Ibland undrar jag om jag har något, eller ens någonsin haft något.
Kanske inte va alkoholen som gjorde mig galen, va galen redan innan.
Men eg spelar det heller ingen roll.
Agerar jag som om jag hade vett, då fungerar programet lik förbannat.
Göra som dom säger åt mig.
Enkla saker.
"köp dig ett par bra skor å gå på möte"
"gå på möten så blir du nykter vare sig du vill eller ej"
"ge faan i det första glaset, det e det enda glas du behöver bry dig om"
e ju ganska enkelt att avstå ett enda glas.
Så håller mina vänner på.
Mal in buskapet i min själ.
Å ta mig faan, är jag inte nykter i dag åxå.
Det funkar.
Trots bristande intellekt och allmän ovillighet så är jag nykter.

Idag är det Torsdag.
Min relaxdag.
Har beslutat att Torsdag fm är min egen.
Öppnar på firman och 9:45 - 14:00 har jag egen tid.
Idag blir det batu och solarie.
En lunch i lugn och ro.
Kanske en promenad i stan.
Kanske ngt annat.
Kanske tar en tupplur.
Vet inte, ska basta, sola, raka mig byta kläder, gotta mig.
Sen sätta sprätt på resten av tiden.
Min tid.
Egen tid.
Utan hund.
Utan telefon.
Skön tid.

Kram på er därute i vårsolen....

Ödmjukheten.....

......segrade.
trots allt.
Skickade ett brevtill honom.
Ett vasst brev, med vassa formuleringar om uppsägningen.
Detta gillade han inte.
Ringde mig.
Jag tog hit honom.
Sade upp honom och vi skrev en överenskommelse som vi båda kunde acceptera.
skakade till och med hand innan han gick.
Jag sa inget om vad jag egentligen kände förhonom. Höll tyst.
Talade tydligt om förhonom attvi släpper det som varit, löser våra mellanhavanden på ett sätt som vi båda kan accepteraoch avslutar.
detta accepterade han.
Är blödig.
tyckte lite synd om honom.
Han fick en veckas extralön utan att behöva vara här......*suck*....
Hade inte hjärta att knocka honom mer.
Inte sparka på en stackars sate som ligger.
Kommer inte attkunna vara kallhamrad mer känns det som.
Hade lust att trycka till, men empatin är för stor från min sida.
Ja ja ja, får väl inse att jag e en dunboll........

Jaha...

....å hur ödmjuk å fin e jag dårå???
Hade bestämt mig för att kicka fåntratten i fredags.
Bestämt tid.
Kl 12:00 skulle jag kalla in honom på kontoret.
Veckan som gåt hade varit full av mygel och klatarselarbeten som han utfört, elller inte utför egentligen.
Klanten kostade mig ca 6000:- i matreal.......på grund av slarv...inte okunskap.
Okunskap kan jag ahntera, men slarv och minsta motståndets lag......tål jag inte.
Nåväl, gjorde några ärenden på fm.
Kom åter.
Då står fanskapet med en kund å gör saker han inte ska.
biter ihop och tänker att jag tar d senare.
Frågar i förbifarten var jobbet han skulle göra är.
Han pekar nonchalant å säger att de e kass.
Ska ju till kund idag....
Skiter väl han i sa hela hans uppenbarelse.
Där spricker det.
Talar om för honom att han kan packa ihop å dra.
Inför kund å allt.
Adrenalinet kokade i mig.
Var tvungen att gå ut.
När jag kommer in igen...nu lugn....skriker han till mig...dumt gjort.
Är mycket tydlig med vart jag vill att han tar vägen.

Han påtalar innan han går att han ska ha lön...........
Håller mig lugn.
MEn har inte kallat honom saker eller hotat eller skrikit...så e lite nöjd, men hade känts bättre att göra det lite mer utstuderat, varit lite elak mot fanskapet....men kanske bäst såhär.
Ringde arbetsförmedlaren, som e insatt i ärendet och hon blev ju inte direkt nöjd med honom.
Skulle försöka se till att han får extra karensdagar, vilket värmde mitt elaka hjärta.
Själv ska jag missa att utbetal lönen.........tillräckligt länge för att d ska bli jobbigt för honom, men inte för länge.
ska ta reda på exakt hur länge jag kan slira med den,.
Kan ju batala till fel konton osv.
Fel kan ju alla göra......det vet ju han om någon.
Å då har jag utförda transaktioner att påvisa om det skulle bli ngn tvist.
Men man ju inte bli straffad för att man gör fel......*ler sött*
Ska göra mitt bästa för att det ska svida i hans plånbok......han kostade mig 6000:- bara på fredagen.
De andra dagarna har jag inte orkat räkna ut......å känner att det inte är bara jag som ska lida....

Ah....d va skönt.....att skriva av sig.
Nu ska jag å sonen arbeta lite.....i god stämning och på ett proffigt sätt.
Kram