Är...
Trött.
Vill sova ett dygn.
Men är på jobbet.
Segt.
Kroppen skriker efter vila.
Är svårt att få i mig riktigt med riktig mat.
Kanske det i komination med att det är väldans krävande att hoppa omkring på kryckor.
Känner mig matt.
Men är troligen så att det har varit en lång tid av påfrestningar och att jag nu börjar gå ner i varv.
Har accepterat min belägenhet på alla plan.
Är inte så nöjd med att vara singel, men har "bestämt" att vara ensam ett tag.
Inte ränna in i något.
Fast igår va hon, klasskompisen hemma och rastade hunden.
Hjälpte mig att tvätta honom, han var sååå skiiitig. Luktade skunk.
Men blev ren.
Hundar e roliga, dom tar det som en personlig förolämpning att bli tvättade.
ruskade sig lämpligt så vi båda blev blöta.
brukar hinna undan, men är inte så snabb på ett ben i ett blött badrum.
Körde hem henne efter.
Hon gav mig en blick som betydde något helt annat än hundpromenader.
Men jag låtsades inte om det.
Orkar inte med ngt just nu.
Visst vore väl fint att få till det, är riktigt svältfödd på sex, men....
Så funkade jag förr.
Nu får det vara.
Ska vara ensam ett tag.
Börja trivas i mitt eget liv.
Skapa en plattform.
Föröska hitta sinnesron i mig själv.
Det där med förhållande tror jag stör mer än det tillför.
Så för första gången i mitt liv skall jag avvakta.
Kan ju bli vän med henne.
Har aldrig blivit vän med en kvinna innan.
Tror att det är bra för mig att inte ränna iväg, blir så lätt fel.
Ska se till att OM jag inleder ngt med ngn så ska jag tro på det.
Så har det inte alltid varit.
En sund tanke faktiskt detta med förhållanden, att bli vän först är faktiskt nåt jag skulle rekomendera mänskligheten, det förhindrar så mycket skit i framtiden!
Nä, lycka till med allt!