Det är annat nu.....
Så underligt.
Det som var så viktigt förut.
Alkohol, kompisar, åka hoj, jaga brudar.
Ja allt som jag levde för.
Allt som var så mycket värt.
Idag tänker jag inte på det.
Tänkte på det i morse då jag gick med hunden.
Vad skumt det är att mina tankar inte far iväg till det gamla någongång. Att jag inte saknar något.
Att jag inte försöker försköna det som varit.
Längtar tillbaka till allt roligt.
För jag har haft mycket skoj genom åren, fast kan inte påminna mig så mycket nu.
Är det så att mitt tidigare liv BARA var bluff och tomhet.
En falsk lycka.
En falsk flask tillvaro.....
När jag går med min hund i skogen. Ensam. I egna tankar.
Då om någongång borde ju det gamla roliga göra sig påmint.
Men det är inte så.
Kanske är det för att det var så länge sedan som jag upplevde glädje även med alkoholen, var ju senast på 80-talet som det var roligt.
Men någe behållning borde det ju ha varit kvar.
Men det verkar ta mig faan inte som om det fanns något av värde i mitt gamla liv.
Den enda känsla som poppar upp är en sorgmodig känsla.
Känner sorg över att ha kastat bort så många meningslösa år till Kung Alkohol.
Känner vemodet komma ibland.
Att jag inte hade vett att ta tillvara det enda liv jag fick på ett bättre sätt.
Hade ju så många chanser.
Hade det ju så bra förspänt.
Nu som gammal gubbe på 44år, känns det ju lite patetiskt att börja satsa på sig själv, så som jag skulle gjort när jag var 20år.
Tåget har liksom gått.
Det är en sorg i min själ.
Att jag fipplat bort så mycket saker och så många människor.
Alla vänner jag skulle/borde ha idag, som är bortsöpna.
Allvaret tar mig ibland.
Allvaret gör sig påmint då jag ser mig i spegeln.
Hängbuken är distinkt, fårorna i mitt ansikte är ingen pojkes.
Ögonen är inte spjuveraktiga.
Spegelbilden stämmer inte med då jag tittade mig senast i spegeln, fast det säger ju sig självt, det var ju över 20 år sedan jag tittade.
Hör ibland människor dela om en sorg över att bryta med Kung Alkohol.
"bryta med en gammal kompis" osv
Jävla skitsnack.
Vilken kompis skulle vilja mig så illa som alkoholen.
Är väl ingen vän att ha?
Så det tugget fattar jag inte alls.
Inte över huvud taget.
Ser det mer som om jag lurat min värsta fiende på ytterligare ett nederlag.
Lurat, ingen lurar Kung Alkohol, han bidar sin tid, tar mig nog endera dagen.....fast inte idag.
Idag är min dag.
Min dag som jag fylla med vad jag vill.
En dag i frihet.
Men på något sätt har Kung Alkohol ett finger med i spelet idag också.
Han ser ju till att jag har vemod i min själ.
Hej igen!
Nå, för mig låter det mer som om du nu ser livet för vad det är, upp och ned. Med alkohol försökte vi jämna ut allt och avtrubba sinnena. Därför minns vi varken det roliga eller det hemska. Nu blir känslorna starkare. Vänta bara, du får nog din ranson glädje också och då kommer det att kännas desto mer. Tror jag.
Kram
Lasse