I ett gammalt fyllos huvud

Rackarna vår att inte visa sig ...
Fryser ju om mina små damfingrar....

Pratade med min mamma igår. Va negativ hon är.
Då jag söp tyckte jag att det va så bra att prata med henne, tyckte hon hade bra åsikter om det mesta.
Idag tycker jag att hon mest gnäller på hur eländigt allt är.
Hur hon får göra än det ena än det andra för människor som inte bryr sig.
Jag sa till henne att skita i att göra saker om hon inte vill, men hon förstår inte vad jag pratar om.
Som om jag kom från en annan planet.

Vaffö mummla om min mamma nu då.
Jo, det får mig att tänka på hur mycket jag inte förstår.
Hur jag idag ser på livet helt annorlunda än innan.
Hur AA sakta har fått mig att inse att det finns ett liv härute som jag själv skapar.
Min mamma sitter i fällan där hon "offrar" sig för sin omgivning.
Hon blir den kämpande hjälten i motvinden, tappert kämpar hon vidare trots världens nonchalans.
Självömkan kallas det på AA.
Vet inte vad friska kallar det, men jag ser så tydligt hur hon med tiden blivit ett offer för sin självpåtagna förträfflighet eller vad det är.
Jobbigt att inte kunna få henne att förstå att det hon gör för andra bara är luftslott, inget uppbyggligt.
Men det är hennes liv och hon som skapar sitt liv, inget jag skall lägga mig i eller ha åsikter om egentligen. Men ibland korsas ju våra vägar då vi umgås och pratar och jag numer lever på mitt som hon har mycket enkelt att förstå.
Hon inser att jag måste agera på ett visst sätt för att få en nykter dag och må bra.
Men hon förstår inte att även hon har det valet.
Även hon kan välja att göra eller inte göra saker för att få en bra dag. Men där stoppar det.
Tror inte att hon inser att att även hon har valet, att det gäller att välja även om man inte har problem med alkoholen, vilket hon inte har.

Springer på människor lite då och nu med samma problem. De sitter i situationer de själv skapat och är lite sådar lagom missnöjda med allt. Oförmögna att se att bollen hela tiden rullar tillbaka till dom själva.
Friska människor är konstiga. Jag förstår dom inte.
Sedan jag påbörjade att tillfriskna förstår jag allt mindre.

Det är inte lätt att förstå.

Kanske ska jag inte heller förstå.
Kanske ska jag inte titta på friska människor alls.
Kanske ska jag bara koncentrera mig på mitt eget tillfrisknande och inse att jag måste skapa mig en egen väg i livet. En väg som jag själv tror på.
Kanske är det så att jag aldrig kommer att kunna förstå de som är friska.
Kan vara så att jag supit bort mina marginaler och för mig kommer det alltid att vara svart eller vitt. För mig finns inte marginalerna att dra på mig missnöje och annat.
För friska kanske det inte gör så mycket, dom sitter på det torra i alla fall.
det är bara jag och mina gelikar som inte har den möjligheten.
Jag/vi måste vara på vår vakt och se till att varje dag levs som om det vore den sista dagen, idag är dagen som gäller, imorgon kanse Kung Alkohol tar mig igen och då är allt över.
Friska människor slipper det.
Dom kan räkna med morgondagen.........