Är...
Så förbannat less.
Inget går bra just nu.
Jobben vi gör får vi tillbaka.
En kille sjukanmälde sig idag.
Inga jobb på väg in.
Ser ut som om jag måste friställa en över vintern.
Pengarna räcker inte till.
Vill inte låna men blir nog tvungen, iaf om jag ska ha gubbarna kvar.
Vet inte hur jag ska göra.
Åsså detta jävla ben.
Frustrationen, irritationen stiger i mig hela tiden.
Å när jag kommer hem är jag ensam och nästan som lam.
Är svintrött.
Har svårt att fungera hemma.
Städa går inte.
Laga mat...
Äter illa, bara snabbmat.
Irriterad på E.
Tycker att vi ändå varit ihop i 5 år.
Hon kunde i alla fall ta ut hunden.
Så nu är det tungt.
Riktigt tungt.
Fyllde 45 år igår.
Åååå vad roligt.
Somnade framför tv:n.
Så nu är det inte roligt.
Svårt att få det att funka.
Känner mig så otroligt ensam.
Vet att om jag går på möten blir det bättre, men kan inte sitta med fothelvetet så länge.
Tröttheten i kroppen är monumental.
Som om benet tar all kraft från mig.
Skulle behöva ngt positivt nu.
Känner att min gräns för vad jag klarar inte är så långt bort just nu.
Känner ibland bara för att skita i att gå upp på morgonen.
Men.....
Sen var det det här med semestern, hade semester för första gången sedan jag startade firman.
Å det kostade....
Känns orättvist.
Är INTE positiv idag.
Fast visst. Vet att det skulle vara värre om jag söp.
Vet att det inte finns något så jävligt att det inte blir värre om jag super.
Men fan trot ibland.
Vet att det e så.
Tycker att det borde släppa lite med missflytet nu.
Har hängt i länge nu.
Åsså regnar det åxå.......
Oj va jag tror att du skulle behöva ett möte! ;-)
Det låter som om du befann dig i en återfallsprocess faktiskt. Nedåtgående spiral. Återfallet börjar ju månader och år före det första glaset. Så vad gör du åt ditt mående idag? Tar du ansvar för ditt välbefinnande?
Kram!