Måndag igen

Eftervård. Regn och motvind.
Tänkte att det återigen skulle bli ett trist eftervårdsmöte, men se det blev det inte.
Gruppen har börjat vakna till.
Bara några som gnyr å gnäller nu.
Igår körde jag en cd, med AA:s tionde steg. Uppskattades väl sådär. Men satte nog igång lite tankar i alla fall. Men det finns lite motstånd i gruppen.
blir trött på det. Ingen, INGEN, har ju bett någon av dom attsluta dricka, med är bara dom sjlvasom har ställt det så för var och en av dom, så att dom hamnat här.

Syrran och hennes barn kom å hälsade på igår. Ska stanna 2 dagar. Full blås i kåken då jag kommer hem.
Är lite ovant, missade the Shield på TV.
Men det e ok.
Roligt med lite liv....

Att vara ett fyllo....

.....är ganska behagligt.
I alla fall om jag är ett nyktert fyllo.
Tänkte på det i morse, vad skönt det är att leva.
Förr tyckte jag bara att det va ett helvete å vakna, ta mig ur sängen och uthärda dagen.
Bakfull och grinig.
Idag är jag bara grinig.......

Eller inte ens det, går med hunden i skogen en sväng innan jag åker till jobbet.
Det är kallt och hösten har slagit grepp om naturen, men inte om mig.....
Är tinad invärtes.

Kram

Regn...

Regn ute, regn inne, regn i sinne.....
Nä, poet blir jag nog aldreig, men blöt det blev jag o i morse då hunden absolut skulle ut.
Försökte övertala honom att strunta i det och somna om, men han skulle ut....så det var bara att palta på sig kläder och glatt skutta med ut i regnet och leran.
Ååå, vad mysigt det var att hoppa i varenda pöl.....
Tyckte högst en av oss.......

På mötet igår, det var stegmöte.
10:e steget lästes.
Det handlar om självransakan och att erkänna direkt då vi har fel.

Å det gör jag redan.......fast det behövs inte...Jag har aldrig fel......suck...
Har som tur är inte kommit så lång i programmet att jag ska ta i detta nu, här finns en del att ta i.
Men delningarna runt bordet gav mig lite att tänka på.
Förändringen av mina AA vänner är klart märkbar, trots detta delade alla om att just dom inte förändrats något utan nog hade lång väg kvar.

Kanske är det så att vi, jag, sakta förändras mot något bättre, det går så sakta att jag själv inte uppfattar förändringen, utan den liksom smyger sig sakta in.
Jag blir lite mindre kantig, lite mer tolerant osv.
För ser jag ärligt på hur jag var Dag 1, så har jag nog förändrats en hel del.
Till det bättre tror jag.

Jag var in på en sida, fritt fram, där en medborgare tagit på sig att lista alla brottslingar, med namn och person nummer och adress å alltihopa.
Han hade åsikter om rattfyllon.
Ensidigt belysta problem är enkla att lösa.
Men går man med lampan och lyser upp hela problemet så blir det genast mer komplex. Å den där enkla, snabba lösningen kanske visar sig inte vara den allra bästa.
Vad gäller rattfyllon så är det väl hur ska dessa komma bort från vägen som det borde läggas kraft på?
Att hänga ut enskilda fyllon kanske inte är den optimala lösningen på problemet.
Nåja, har inga åsikter om det är bra eller dåligt det han gör, men helt genomtänkt kanske det inte är.

Nu gäller det huka i garderoben igen. En storm är på väg att dra in över oss.
Hade tänkt att åka till mina föräldrar i helgen, men tror att det är klokt att avvakta lite. Kanske ingen hit att bli stående i en bil mitt i skogen hur länge som helst.....

Kram på er....


Måndag & eftervård

En lugn måndag.
bara regn och stillsamt på firman.
Har börjat knåpa på hemsidan.
Är massa jobb...

Eftervården växer,det är massa folk där nu.
Kom en ny till igår, en kvinna, kan ju vara lite trevligt bland alla gubbar......
Ärbättre tryck nu, skillnad mot då jag kom.
Lite roligare att åka dit nu.
Igår pratade vi om gudsbegreppet.
GUD, så som du själv upplever honom.
Det finns bara hedningar i vårt land tror jag, nästan alla, inkl mig själv, är väldans skeptiska till det där med gud, du vet han med nattmössa och skägg.
fast det gäller, som jag ser det att låta programmet gå i i mig ändå, oavsett vad jag har för förhållande till gud. Annars tappar jag nykterheten och utan nykterhet ingen blogg.....
Gruppen kom fram till att det nog räcker att se GUD, som Gemenskap Utan Droger, så funkar det.
Så funkade det för mig åxå.
Har skrivit om det någonstans här på bloggen om hur gudsgrejen hanterades i AA av dom/oss som har svårt att tro på han med nattmössan.
Första gången jag gick på AA, fick jag nog och det tog 6 år innan jag hittade dit igen.
Då, 2003, spelade det ingen roll vad eller vem jag skulle tro på, då vill jag bli nykter.
Känner ibland att det där med gudär bra att skylla på, lägga fokus på ett gudsbegrepp som inte betyder ett smack. Sedan börja supa för att AA är kass.
Rättfärdiga sitt supande med att inte tropå gud.
Kan ju vrida till det så att gud får mig att dricka.......
Så var det ju förmig då.-97, tyckte det var en skitförening det där AA.......å söp igen.

Läste en dikt igår
Det går en man på stranden,
han gör fotspår i den släta sanden.
Märken som är tydliga och klara.
Men endast en våg raderar alla spår,
att han just var där.........

Tycker den är fin. påtagligpå någotsätt.
Har läst den innan någonstans och sparat den i ett dokument som jag hittade.
Tänkvärda små rader...
Kram







Kom å Tänka på.....

.....Dag1

Igår på AA mötet snackade vi lite om varför vi var där.
Har tänkt på det inatt.
Vet varför jag var på möte igår.
Så här var det den allra första dagen..........ryser när jag läser från dag 1..........

Håll till godo med en repris.......

Helvete.
Huvudet flimrar. Blicken sluddrar, kan inte fästa den.
Det otvättade golvet gungar.
Sakta börjar jag fatta var jag är.
På golvet.
Vaknar långsamt till sans, liggande på det kalla trägolvet utan isolering.
Dörren är olåst, står vidöppen.
Det är mörkt ute. Konstigt. Nyss va det ju ljust. Försöker resa mig upp. Men det går inte, kroppen lyder inte. Allt känns overkligt.
Allt är overkligt. Jag är totalt skitpackad. Försöker resa mig igen. Det går inte. Ligger på rygg.
På köksbänken står en halv flaska Jaegermeifter kvar.
Blir sugen på en liten rackare. Det skulle vara gott.
Men kan inte resa mig. Ser allt som i en film. Fryser. Är stel efter viloplatsens hårdhet och kyla. Vet inte hur många timmar denna blackout varat, Kravlar mig upp på knä. Kommer till slut upp stående. Håller mig i köksbänken. Svajar. Kan inte fokusera blicken riktigt.
Töcken.
Häller upp ett snapsglas med jäger. Sveper det. Känner den vidriga kletiga sörjan i strupen. Kväljer. Det går inte. Kan inte dricka mer. Men det finns ju kvar.
På etiketten finns en beskrivning om hur man kan blanda skiten med vatten.
Blandar ut och äntligen kan jag svälja ner det.
Vaknar liggande på ett kallt trägolv utan isolering.
Långsamt går det upp för mig att jag vaknar på samma ställe igen.
Nu är det ljust ute. Dörren står fortfarande på vid gavel. Har ingen aning om vad klockan är. Antar att jag borde egentligen vara på jobbet.
Men där är jag inte.
Ligger på mitt köksgolv igen.
Det är inte första gången.
Känslan är som att ligga vid ett stort avgrundsdjupt svart, iskallt hål. Golvet lutar mot hålet.
Mina ben hänger ner över kanten. Känner iskylan från hålet. Precis sån kyla som finns i en tom ishall. Sätter i mina fingrar i laminatgolvet, men det går inte. Glider sakta, sakta neråt. Neråt.
Jag ryser. Mår illa.
Kravlar mig upp till halvsittande och tittar mig omkring. Ser mig omkring, som om jag aldrig varit här innan. Ett slitet skitit trägolv, en gammal kyl som står på frys. Kylen är laddad med drick för flera dagar framåt. Även om jag hade kunnat ta mig dit, så vill jag inte ha mer nu. 
Klarar inte mer.  
Det är bra nu. Gråter. Sitter i kökshörnet och gråter.
Tårarna rinner på mina kinder, men reagerar inte så mycket för dom.
Tittar tomt i mitt kök. Det är över nu. Hit men inte längre, nu får det vara slut.
Spriten har knäckt mig.
Kung alkohol vann.
Jag förlorade.
Jag är alkoholist.
Jag har totalt tappat kontrollen över mitt liv.
Vad gör jag nu?
Vet ju att det inte går att sluta dricka, eller dra ner eller på något annat jävla sätt få kontroll på alkoholen. Jag är körd.
Det går tid, vet inte hur lång.
Lång tid. Mina trötta tankar kretsar till hur faan jag ska kunna lösa det här.
Fast vet att det inte finns någon lösning.
Jag är körd.
Funderar på någon annan lösning än att ta mitt liv, men kommer inte på något som jag tror skulle kunna fungera.
Att sluta dricka  är omöjligt, det vet jag. Har gjort tappra försök innan.
Dragit ner, druckit mindre, andra sorter, inte ensam å alla upptänkliga regler.
Gemensamt för alla är att inget har fungerat för mig. En gång lyckades jag vara nykter i 10 dagar. 
Sen drack jag igen. 
Men att avsluta mitt liv här å nu?
Är det det enda som finns kvar?
Bestämmer mig för att rigga upp ett rep.
Det finns några hål i takbjälkarna som går att använda. Men det går inte. Kan inte resa mig.
Å har för lågt i tak. 
Å hänga sig sittande, nä.
Kravlar mig upp och hämtar ner en kökskniv.
Vá i Japan på tjänsteresa förra året och där köpte jag några knivar, bla den jag nu har i min hand.
Sitter i mitt kökshörn och tittar på kniven. 
Ryser. Mina tårar rinner, men är lugn.
Nästan eftertänksam.
Vet ju att det inte finns någon annan utväg. Det enda jag vet är att nu har jag fått nog. 
Vill inte mer.
Vill inte spy mer, inga mer blackouter, orkar inte skaka mer, inte må skit hela tiden.
Vill inte mer. Men vill inte dö heller.
Men ekvationen är knepig.
Kan inte supa mer.
Kan inte sluta.
Kan inte leva och kan inte dö.
Ser ingen vettig lösning på detta.
Vettig lösning?
Hur tror jag mig kunna få en vettig lösning på galet problem som inte stämmer någonstans.
Inser att jag kan inte supa mer, men vet att jag inte kan sluta supa.
Jag kan inte leva och jag kan inte dö.
Vad fan gör jag?
Sitter i hörnet och försöker få mina tankar vettiga, är ju egentligen en vettig kille.
Att ringa någon kanske, det är nog bra.
Funderar ett långt tag.
Har ingen att ringa.
Har inga kompisar kvar.
Ringer den enda människa jag vet just nu.
Mamma.
Förklarar läget så gott jag kan, hon är ju inte dummare än att hon räknar ut hur det är ställt med mig.
Säger till henne att jag ska ta ett beslut om det här med alkoholen, att jag fått nog.
Det måste till en förändring.
Lovar att höra av mig om någon dag då jag har bestämt hur jag ska göra.
Kan kanske föreställa mig hur hon har det just nu.
Hon är som sagt inte korkad min mamma.
Ångrar nästan att jag ringde och oroade henne, hon sitter ju maktlös 50 mil härifrån och kan inte göra mer än att oroa sig. Fast det e hon ju ganska bra på.
Kniven i min hand är skarp.
Alla mina knivar är skarpa.
Känner på eggen. Vet att jag nu bara har att skära till på sidan av halsen så behöver jag inte bekymra mig mer. Men det blir ju jävligt söligt.
Vem ska ta reda på det?
Mamma? Sonen? E kanske?
Verkar inte vara så trevlig uppgift.
Ska jag lämna Sonen nu?
Vill inte lämna så här, men har jag något val?
Det går några timmar, Sitter i mitt hörn.
Kämpar för mitt liv, vet att tråden är skör.
Men det gör inte så mycket.
Dör hellre jag än har detta helvete.
Gråter.
Hittar inga egentliga anledningar till att leva vidare.
Alla positiva saker jag kommer på, är dödsdömda på förhand. Ser inget i livet som jag presterat som ger mig tillräckligt mycket glädje att orka komma igen.
Men ska jag ta livet av mig nu? Ja, varför inte?
Men jag ska nog göra det när jag är nykter.
Det tar ytterligare några timmar att komma fram till beslutet att jag nog ska försöka nyktra till först.
Å är jag nykter behöver jag ju inte ta mitt liv.
Nu ser jag hur jag kan hålla mig vid liv en stund till. Blir nykter och lovar mig själv att hålla mig vid liv till nästa gång jag super. Lägger ifrån mig kniven.
Beslutet är taget. 
Ska bli nykter eller så dör jag.
Öppnar en öl för att lugna ner mig. Men vill inte ha, det smakar bara blask.
Häller ut halva.
Ringer mamma och berättar om beslutet att bli nykter.
Ringer till E och berättar att jag ska bli nykter.

Går ner till lillstugan å lägger mig. Känner hur kallsvetten å ångesten griper tag i mig.
Slumrar.
Försöker dricka vatten, men vill inte ha.
Somnar.
Vaknar igen. Det är mörk ute. borde vara hungrig, jag har inte ätit sedan i Onsdags å idag är det fredag. Men vill inte ha. Försöker med vatten igen.
Ångesten kryper i mig. Far upp och hyperventilerar. Tittar ut i natten.
Lägger mig i dom blöta lakanen igen. Somnar. Vaknar och är invirad i kalla blöta jävla lakan. Åsså va det morgon. Skakningarna har börjat. Faan idag ska ju E å M å S komma.
Paltar mig upp.
Är inte på topphumör direkt. Dom kommer. Dom vill grilla.
Visst grilla ni.
Är inte med. Förstår inte riktigt.
Men har inte druckit något. M grillar och bjuder mig på en korv.
Det är den äckligaste korv, alla kategorier, jag någonsin har ätit i hela mitt liv.
Ätit, jag tuggar bara lite i kanten på den.
Ger M alla öl som är kvar. E får resten av mitt vin.
Äntligen ger dom sig av.
Går å lägger mig. Vet att det börjar snart.
Lakanen har inte blivit bättre sedan sist.
Somnar.
Vaknar svettig. Hör röster utanför.
Någon tänker ta sig in, någon är ute efter mig. 
Springer ut för att jaga iväg dom, men det är ingen där.
Svetten rinner. Det är mörkt.
Fryser. Somnar men vaknar igen, kallsvettig.
Är i gränslandet, sluddriga tankar.
Får panik å springer upp å andas. Ut. Andas.
Går runt, andas. Andas. Panik. Tittar ut geenom fönstret. Kallsvett. Somnar.
Gryning.
E ringer, hon säger att hon är på väg ut till mig.
Är darrig.
Behöver bada och tvätta mig. Tänder i bastun.
Hör att E kommer när jag är i bastun. Det är skönt att tvätta mig.
Det va ett tag sen jag tvättade mig, kanske förra söndagen.
Sedan dess har jag varit full mest, men nu är jag på väg att bli nykter. Borsten river gott i min hud. Känns som om hela helvetet liksom skuras av. Fast är darrig och mår egentligen inget vidare. Men det spelar inte någon roll. Det är bra nu.
Detta är sista gången.
Lovar mig själv det, aldrig mer.
Nästa gång väljer jag en annan lösning.
Kommer aldrig att behöva göra detta igen, oavsett om jag dricker mer eller ej.
Känns skönt, bara denna gången, sen slipper jag.
Känner mig beslutsam i mitt beslut.
Stå ut, bara idag.
Har ingen mat hemma.
E åker med mig å handlar.
Det får bli på Konsum, ICA har stängt. Gillar inte Konsum, har så konstiga varor där.
Jag köper Kakor, kex, rån, godis, 4 backar läsk, vatten. Ska se till att jag i alla fall inte är hungrig eller sötsugen den närmaste veckan. Men mat är jag inte sugen på. Inte på något annat heller.
Kan inte äta, men vet att snart kommer matsuget å hungern å så är det bäst att vara garderad.
Är garderad.
Så garderad jag någonsin kan vara.
Jag har 2 dagars nykterhet om jag lyckas lägga mig nykter ikväll.


Så var det, varken bättre eller sämre, utan ganska precis så, eller jag minns det i alla fall så.
Minns det som igår, fast var det jag?
Var det verkligen jag som hade försatt mig i denna utomordentligt trassliga situation?
Hur tänkte jag då?
Varför?
Har inga svar på det..........bara mitt minne som säger att jag slipper vara där idag om jag gör det som dom säger åt mig på AA

Kram ni alla där ute......

Åsså velar vi lite till....

Mitt stora beslut om att inte flytta höll ju en hel dag.
Har fått nys om en fastighet som jag kan ha både till boende och som firman kan vara i.
Tjänar massor på hyra om det skulle funka.
Får väl se.....

Polaren L Har dragit ur en tand.
han ringde mig och var beslutsam över att ta ut 2 tänder samma vecka.
När första var dragen ångrade han sig .......*ler*
Han gnyr lika som jag över saknaden av tanden.
Ont gör det....

Är lite förvånad över hur lätt dagarna går.
Hur lite jag tänker på sprit.
Skönt att kunna koppla av lite.
Ikväll blir det iaf AA möte. Förra onsdagen låg jag ju hemma i tandvärk.....

Velandet är över..

Vi hade ju bestämt att sälja huset.
Att bo enklare.
Att vara ledig på fritiden.
Mäklare har kontaktats.
Åsså kom jag på en sak.
Var ska bilen vara utan garage?
Gillar hunden betong och stad?
Gillar jag att inte ha ett riktigt hem.
Jag som haft dålig bostad i hela mitt liv, detta är min första riktiga bostad.
Ska jag släppa iväg detta?
När det nu blir konkret. Står inför fakta att börja avsluta och göra fint inför försäljningen så vägrar jag.
Jag vill inte flytta till ingenting bättre alls.
Beslutade mig i helögen att skapa det hem som vi från början tänkte oss.
Detta var ett beslut taget i trötthet och nästan desperation av att inte ha tid till något annat än firman.
Har ju som jag sagt jobbat som en jävla dåre de sista månaderna för att få det att gå ihop.
Nu har det gått ihop och det hyfsat ljust ut.
Varför då ställa till det med boende?
JAG FLYTT INT......

Mamma o pappa var nere å hälsade på i helgen. Trevligt med besök.

Å ikväll skall jag åter på eftervårdsträff.
Är väl sådär, men ok.....bara att göra det och hopas att det inte är för många återfall på g.

Visdomstanden

I Måndags drog jag ur en visdomstand.
Det var inte så vist gjort.
vad ONT det gjorde.
vad lång tid det tog.
trodde det skulle vara en enkel grej, men så var det verkligen inte.
Har legat i 3 dagar och bara haft ont.
Åsså kan jag ju inte äta piller heller.
Hade varit fint med lite benzo desssa dagar, men den lyxen har försatts.
Så det fick räcka med alvedon.

Halva ansiktet är riktigt svullet, men jag är på jobbet idag.
Va även på eftervårt i måndagskväll, fattade inte att det skulle bli så illa, så jag åkte dit och tyckte det var aså bra så.....
Skulle tagit det lugnt om jag vetat vad som väntat.....
Nåväl,det blir iaf bättre så skante ömka mer om detta........

vi ska sälja huset.
Vi har kommit på att detinte är så bra för oss at ha hus, bara jobb.
Å jobb har jag så jag klarar mig.
får se var jag kommer att bo då huset blivit sålt, men ska nog komma på något.
Vi har ju faktisktingen spekulant än.
Kan bo ett tag på firman till jag kommit på hur jag vill bo.....

 

Gammal behandlad och klar....

På Söndag skall jag åka till mitt gamla behandlingshem och prata.
Skall prataom hur jag sluppit ta några återfall.
Har gjort det innen.
En lite konstig situation att sitta där.
Som om jag skulle veta.
Som om jag skulle kunna.
Som om jag var nyckeln till hur dom ska klara sig.
Jag vet inte hur andra gör/ska göra.
Kan bara hålla mig nykter idag för min egen skull.
Får frågor då jag sitter där om hur man ska göra.
Hur ska jag veta det.....

Men ändååker jag varje gång dom ber mig.
Har lovat mig själv att vara behjälplig om någon ber mig.
Det fanns människor där då jag var i behov av hjälp.
det som känns lite udda är att alla tror att jag sitter inne med svaren.
jag har inga svar på något, bara en fruktansvärd skräck och ångest inför att själv behöva lyfta nästa glas.

På jobbet är det lite lugnt nu.
grannfirman har under en lång tid spelat radio högt som faan, så det ekar in i min butik.
Dom har radion på jämt. Så in i helvete irriterande då jag försöker lyssna på annan kanal i datorn.
Har bett ödmjukt 2 gånger att dom gärna får stänga av radion då dom går hem.
Men resultatet har varit bristfälligt.
Tog fram min gamla bergsprängare.
Den är det bra kräm i.
Satte högtalarna in i väggen, valde en annan radiokanal.....åsså på med lite volym.
Tog bara en liten stund, så tystnade deras radio.
Dom ville inte heller ha 2 olika kanaler i öronen.
å nu är volymen precis så bra som den ska va.
Ödmjukhet är bra, om man bara är riktigt tydlig.......

 

Återfallsgruppen

Imåndags vardet dax igen.
Är ju eftervårdsledare, som ni säker redan vet, men borde heta återfallsgrupp.
det är så jävla B att hela tiden sita å lyssan på åtrfallslögner.
"vet inte vad som hände..."
"tyckte att det gick så bra......"
"Vaddå, nä jagbehöver inteAA, kan själv....."
osv osv, in till leda.
Är rätt trött på det.
Vaffö ska jag lägga tid och energi åt ett gäng som inte har lust att vara nyktra.
Har sån jävla lust att säga åt dom att skita i eftervård å alltihop, gå hem å sup med er. Ni kanske inte är alkoholister.
Ni hamnade nog på behandlingshem pga otur, taskiga fruar, orättvisa cheferoch livetsorättvisor.......
Men så får man väl inte tänka,fast det gör jag ändå.
Ska sluta som ledare så fort jag gjort mitt år.
Är spyle på att höra om återfall.
fast i AA grupperna har det åxå varit många återfall.
Har försvunnor 3st urmin hemmagrupp nu i sommar.
trist.
Men det är deras val.

på jobbet har det varit jobbigt en tid nu.
Pengarna vill inte riktigt komma in i den takt jag önskar.
Vi ligger lite knapert till, men nykterheten har jag å då kan jag ju agera och göra något åt det.

E är i klimakteriet......hur kul é det då.....
Hon va ju tokig innan........

Sonen är hemma å e sjuk.
Idag är det bara jag å en pryo på jobbet.
En lugn dag.
En bra dag.
kram