Vovven B.
Har haft eländes huvudbry om hur jag skall lösa problemet med min vovve
Efter många om och men så blev det till slut en toppenlösning. Några bekanta tog honom.
Sagt och gjort, med en tår i ögat lämnade jag min vapendragare till familjen, dom hade redan två tikar så jag visste att han skulle få det bra.
Vet inte hur jag tänkte, men vill väl så gärna att han skulle få ett bra liv.
Tänkte i alla fall inte på att tikarna var kastrerade, vilket inte är så bra
Dom avger nämligen ingen doft, eller i alla fall inte rätt doft, så vovven B, som är begåvad med en ärthjärna, hada alltså ingen koll på vad det var för några andra fyrbenta fåntrattar som sprang omkring där.
Bäst att spöa upp dom tänkte han, om han ens tänkte
Hur som så satte han tänderna i Matte, som tyckte att det var en bra ide att skydda sin vovve med sitt lår, vovven B högg inte, slog bara in tänderna en bit i låret på sagta matte
Så var den sagan all och vovven B forslades med mindre glada miner åter till mig
Jag måste dessvärre tillstå att i detta fall hade Vovven B större hjärna än mig
Såklart att jag int ska lämna bort honom, när jag inte fattade det av egen kraft så tog han själv resolut tag i saken
Så nu lufsar han omkring i huset igen.
Fick ta ledigt från jobbet några dagar för att försöka få en lösning på detta problem
Idag löste sig allt till det bästa, hittade ett pensionat i närheten som gärna tar emot honom
Som kan rasens små egenheter och förstår sig på dom.
Vid besöket förklarade jag vadf som hänt och pensinatägaren ruskade på huvudet.
Sa att det hade han kunnat tala om innan
Sa att Matten nog var godhjärtad, men ack så blåögd, att sätta fram ett ben då en hund har inlett en attack på en annan hund är detsamma som att be om ett litet jack i benet
För säkerhets skull testade vi min vovve, lät honom träffa på en anna dominant herre, vips så rök dom ihop. Vi tog isär dom och synade de båda kombatenterna
Båda vovvarna var av godhjärtad art, ingen hade huggit eller gett någrra tjuvnyp, endast försökt mäta sig
Min vovve gav med sig och nu VET jag att det som hände inte var min vovves fel
Det vissta jag innan, men ville att någon som är opartisk testar lite också
Nu vet jag att Matten inte riktigt hade koll, och då får det ju vara som det blir med den saken
HUr som helst är nu min lilla gossing hjärtligt välkommen till pensionatet och kan bo där då jag är ute på jobb. Känns riktigt gott att ha hittat en bestående lösnig för min bästa polare.
Men nu väntar väl en liten räkning för sveda och värk, men vad gör väl det en dag som denna