Sjuk....
Är nog frisk nu.......*ler*
Ä r nog inte det.
På mötet igår pratade vi om att släppa taget, ge över sig till gud.
Har svårt där.
Gud och jag e inte riktigt överens.
Han påstår att han finns, jag tror motsatsen.
Men spelar egentligen ingen roll.
det viktiga är att släppa taget inse att jag inte är allvetande och att andra har något att säga mig.
Min högre makt.
Har inte funderat så mycket på vad den egentligen är, finns bara där på ngt sätt.
Men är inte så viktigt för mig.
Det viktika är att finna kraft att vara nykter...en dag i taget.
Den kraften finns så är väl bra då......eller?
Ensamheten dånar kring mig.
Är ensam.
Har inga kompisar.
Har bara arbetet.
Fast funkar ju bra, börjar 6 på morgonen och håller på till 7 på kvällen.
Behöver ju inte så många kompisar då.
Men är det rätt att dränka sig i jobb?
Ja kanske, vad är alternativet?
För mig..
Vet vad alternativet borde vara men det är inte så för mig.
Borde vara att umgås med kamrater och ha en givande fritid.
Men har inte det.
HAr inte kamrater.
Å egentligen, om ärligheten skall fram, inget större intresse i att träffa männisor över en fika.
Blir ju lätt fika, eller käk om man träffas.
Är inte bekväm riktigt då.
Gillar inte att sitta å prata för mycket, pratar ju bara runt om väder och grannen.
Vill hellre ha aktivitet att göra....
Flygningne va bra, men på förekommen anledning så skall jag nog avstå från den aktiviteten en stund.
Vad göra istället?
Torka prästkragar och sätta i ett album?
Är inte riktigt min grej.
Svårt att hitta en sak, intresse som lockar mig och samtidigt ger lite socialt umgänge.
Under tiden jag klurar på det är kanske arbete en bra sak för mig.
Se till att firman blir stabil.
Skapa en grund att utgå från.
Arbeta på och göra mig lite överflödig, få loss egen tid.
Lättare sagt än gjort det här....
Känner igen det där, har bara ett fåtal vänner själv, en från förr och två nya, har svårt för att släppa människor intill mig så där som man måste göra för att kunna bli vänner!
Är väl lite av en ensamvarg när det gäller just kamratskap!
Umgås gärna med människor på jobb eller dyligt, men efter det så är det raka vägen hem igen!
Kompisar är ju en sak, men vänner, det är svårare det!!
Funderar på om detta kommer sig av mitt förflutna, men ärligt talat tror jag att jag är född sån! vet inte riktigt!!
Men jag trivs med det!!!
ha de gott!