Dag 42

Är nervös inför kvällen. Vet inte om jag klarar det här på ett vettigt sätt.
Åka på krogen. Nu.
Detta va inte övertänkt. Detta var överilat.
Bestämmer mig för att gardera mig. Letar upp ett AA möte.
Fattar inte att det är ett kvinnomöte, men det är ingen som säger något.
Dom ser nog hur jag mår.
Mår inge vidare.
Är stressad och darrig. Svajar.
Nåja, mötet gör susen.

Känner mig stark i min nykterhet osäkerheten försvann, eller i alla fall kan kontrolleras för nu.
Ringer M och ber om att han har telefonen öppen på kvällen, vilket han lovar.
Ser till att komma lite sent. Slipper förfesten. Känner inte ett dugg för att vara med då de andra grundar upp sig.  Åker hoj. Åker småvägar. Är koncentrerad. Laddar. Vägen är härlig.
Åker direkt till krogen. Samling i baren.
Minns rådet i Leva nykter. Tar mig direkt till baren och får en cola. Det flyter på fram till matdax.
När vinet serveras kommer det sug. Blir lite avundsjuk på dom som får.
Får också ta om jag vill.
Valfritt.
Dividerar lite om huruvida jag vill ha ett glas eller ej. Kommer fram till att det jag vill ha är inte ett glas utan minst en hink med vin, vilket dock inte erbjuds på för tillfället.

Showen startar. Vad är nu detta för skit. Svensk Schlager heter den.  
Sicken jävla ökenföreställnig.
A ringer mitt i den urusla showen. Pratar med henne en timme.  Hon mår dåligt och då ringer hon till mig.
Ler inom mig. Snacka om att en blind leder en blind.
Åter vid bordet.
Äntligen tar denna skit slut. Nästan värt att supa till bara för att slippa höra abc å dom andra skitlåtarna. Svensktopp. Ryser.
Jag bryter upp från festen vid 22:30.
Är nykter.
Har hojen.
Har lyckats.
Test ringer M vid 22:30, telefonen avstängd.
Inte bra.
Den där M är nog kanske inget att lita på ändå M kanske inte ska vara min mentor.
Tur att det inte blev jobbigt.
Men ska lägga detta på minnet. Kommer aldrig att klara min nykterhet om jag inte är nogsam i allt. Även då det gäller människor omkring mig. Att ha någon som inte svarar trots att han lovat, det duger inte.
Duger inte alls. 
Kan vara skillnaden mellan liv och död för mig.
Tar småvägarna. Känner den friska luften.
Lite kyligt.
Härliga kurvor.
Kör för fort men det skiter jag i. Hojen får bestämma tempot i kvällsmörkret.
Jag åker till E och sover där.
Nöjd med min kväll på krogen. Men ska vänta ett tag till nästa gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback