Dag 75

Denna evenerliga ångest.
När tar det slut???
Nattmaran rider mig hårt, hårdare än min prövade själ tål.
På AA säger dom att ingen får mer än man tål......faaan trot.....
Vaknar tidigt. Trött som ett utsketet plommon. Ringer A men hon svarar inte idag heller.
Känner att jag verkligen behövde bli sjukskriven
Åker till M.
Vi snackar lite om steg 4 . Han vill att jag skriver min life story.
Min hjärna är som snömos och håller med om allt han säger.
Orkar inte.


Dag 74

Vaknar ganska tidigt.
Ringer A, men hon svarar inte.
Känner att jag verkligen vill bli sjukskriven idag. Tror att det är bra för mig. Är så in i helvete trött. tröttheten är så minumental att hela min uppenbarelse är som bedövad.

Är sjukskriven. 
Orolig och detta känns ganska bra trots allt.

Är inte ett enda dugg klok. 


Dag 73

Känner en omättlig trötthet på jobbet.
Ringer till I på läkarmottagningen. Vill bli sjukskriven fram till semestern. Vore skönt. Vore dessvärre en nödvändighet. Ska dit imorron.
Pratade med C, han trodde att det nog kunde vara bra att sjukskriva sig lite.

Är så in i helvete trött!!!!! 


Dag 71

Har i helgen som gått lärt mig en del.
Ta Det Lugnt.
Denna devis återkommer hela tiden i mitt huvud.
Ta Det Lugnt.
Har så svårt för det, vet om det, men det spelar liksom inte någon roll, stressar på ändå. I helgen har jag åkt omkring hela tiden, har inte tagit det lugnt, har inte haft sinnesro.
Igår tänkte jag stressa iväg på ett möte. Det är aldrig fel att gå på möte, men ibland räcker det med att just Ta Det Lugnt. Sansade mig och idag är jag mer utvilad, för att jag tog det lugnt.
Det är svårt att göra det när det kryper i hela kroppen och stressen, ångesten spirar, fast ångesten har avtagit. Den har faktiskt det, såklart finns den kvar, men det har övergått i ständig oro i kroppen, har svårt att varva ner.
Jag gör det jag kan, eller gör jag verkligen det.
Vid en ordentlig genomtänkning så framkommer det att det finns massor jag kan göra.
1. Ta en promenad. Jag har inte lyckats komma ut på en enda promenad.
2. Gör något kreativt. Plocka av bordet. Planera eldragning. Gör en ritning på trädgården. Tänk på hur garaget kan bli. Har jag mer ork. Gå igenom lite ekonomi. Städa ur en låda. Tvätta bilen. Gör i ordning mc grejerna. Gå ut på nätet och titta på ngt uppbyggligt, chatta inte.
3. Ring C och prata lite.
4. Hälsa på M om han svarar
 
Dessa saker är helt omöjliga att få till när de behövs. Är på väg att snöa in. Stressar runt som en yr höna och blir otroligt trött av det. När tillfällle är att återhämta mig, kommer stressen, oron och hjärnan går i baklås.
Lätt att se just nu, men inte så lätt när det händer. Detta måste förändras. Har satt gränsen vid 100 dagar, om det inte skett en förändring så kommer jag att lägga mer fokus på denna sak.
Se till att planera för vila och planera för aktivitet.
Någon liten aktivitet varje dag, eller varannan eller annat som passar. Får akta mig framledes för att låta det bara gå.
Vad är egentligen Ta Det Lugnt?
Jag tror att det är ganska enkelt. Det betyder inte att jag ska ligga passiv hemma på sofflocket. Det betyder nog att planera mina dagar på ett vettigt sätt, så att jag  får rimligt med saker utförda och tid för eftertanke. 
Så måste det vara.
Att planera min tid så det inte bara händer saker hela tiden. Det är också en sak som jag vet av erfarenhet att jag är dålig på. Skall försöka planera helgen på ett vettigt sätt..
Se till att jag får en bra och lugn start på dagen.
OK, vad är det som gör att jag misslyckas vare dag? Och med vad misslyckas jag?
Jag misslyckas med:
Att tvätta mig och bli fräsch, inte varje dag, men ofta nog för att det ska vara ett misslyckande.
Att i lugn och ro förbereda mig för dagen.
Borstar tänderna i stress för att hinna få in första snusen.  
Rakar mig inte.
Äter inte frukost.
Vet inte vilka kläder jag ska använda, tar oftast de jag använde igår.
Vet inte hur jag ska packa min matlåda, denna vecka har det bra, men oftast improviserar jag.
Vet inte vilken mat jag ska med.
Bäddar inte
Hittar inte saker som tex plånbok nycklar etc
På det hela taget kommer varje morgon som en överraskning, en happening.
Vad är det som gör att jag misslyckas?
Är stressad och orolig på morgonen.
Tycker att jag är för trött på kvällen för att lägga energi på att göra i ordning inför morgondagen.
Här ser jag redan lite vad jag kan förbättra, men det har jag vetat sen innan, och det har inte funkat.
Har kanske för höga krav på morgonen?........fråga C
Men antar att jag skulle må mycket bättre om jag kunde Ta Det Lugnt på morgonen, där kom det igen.
Ta Det Lugnt.
Det som stressar mig på morgonen är att jag vill iväg till jobbet tidigt, så att min dag inte blir så sen, så att jag hinner hem i tid. Hinner hem i tid.
Till vad? 
Har inget som jag måste passa hemma, men ändå är det som när jag drack, måste hem, måste hem. Till varje pris måste jag hem snabbt. Då för att dricka nu för att det är en ovana. Det ä detta som är roten, har fortfarande mitt missbrukarbeteende. Stressen att komma hem snabbt. Låter enkelt att ta bort den, men den sitter djupt i min sorgliga själ. Det är nog nyckeln till att få till en vettig morgonritual.
Hur ska jag angripa detta?..............Ring C och fråga hur han tänker om detta.
Det kanske är en början om jag några mornar tar och tvättar mig omsorgsfullt och gör en rejäl tandrengöring, om jag måste snusa så gör jag det innan. 
Om jag tar och inför en kvällsritual först. Jag gör ett antal moment innan jag går och lägger mig.
1 Lägg iordning kläder för morgondagen.
2.Förbered morgondagens mat.
3. Ta en kvällspromenad, minst till postlådan, dock ombytt.
4.Tvätta mig och borsta tänderna.
Faan det låter ju som om man är 4år.
Vid en eftertanke så är jag faktiskt bara 67 dagar gammal. Glöm inte det .

Idag har jag en lite annan syn på det här med att leva nykter.
Hade förutfattade meningar om hur ett nyktert liv skulle gestalta sig. Hade farhågor om att det skulle vara ett ytterst innehållslöst och tråkigt liv.
Innehållslöst och tråkigt. Om jag stannar upp där lite och tänker igenom det.
Innehållslöst liv.
Jo mitt liv som nykter kommer inte att innehålla spyor i rabatten utanför jobbet, spyor på tomten. Kommer vidare inte att ligga som ett s runt toastolar och spy, för att sedan lugnt skölja ner med öl.
Jag kommer inte att vakna på köksgolvet, skakande med frossa och direkt kasta mig över en flaska sprit,  kommer inte heller ha minnesluckor på ibland hela kvällar flera dagar i veckan, och jag kommer inte att vakna så gott som varje morgon med en smak i munnen som om varenda fågel skitit i min mun, mitt huvud kommer inte att dunka och banka, kommer inte att kvälja av tandborsten, kommer inte få kväljningar bara vid tanken på frukost, kommer inte att vara tvungen att medicinera så hårt mot mitt blodtryck, kommer inte lukta gammal soptipp, kommer inte att gå i gamla kalsonger till jobbet, kommer inte heller använda samma unkna kläder alldeles för länge, kommer inte att endast rulla på ny deo under armarna, kommer inte låta skäggstubben bli centimeterlång innan jag rakar mig, kommer inte att låta det gå över en vecka innan jag tvättar mig, kommer inte att åka i en bil som aldrig blir omskött och till sist kommer jag inte att komma hem till en stinkande bostad där det ligger ölflaskor och vinflaskor överallt och kamperar ihop med dammråttorna.
 
Tråkigt liv??  ............Jag kan inte komma på ett enda tillfälle de senaste åren , där mitt sätt att dricka på något sätt har förhöjt eller förbättrat upplevelsen av någon enda tilldragelse, hur gärna jag än skulle vilja.
För mig är det ingen uppoffring att vara nykter, för mig är det en vinst, en gåva.
Hur är det då möjligt att jag har gjort denna kovändning på bara några få dagar, 70 dagar.
Det är kraften hos AA som har gett mig detta. Jag har inte gjort någonting själv, jo nu underskattar jag mig själv, har öppnat mitt sinne och lyssnat. Har lyssnat tagit till mig och lyssnat igen.
Jag som alltid har pratat mest själv, har lyckats att lyssna på någon annan än mig själv, det har inte varit lätt alla gånger, men jag har tvingat mig att lyssna och ta till mig.
Alla svar jag söker finns hos AA, bara jag lär mig att lyssna, lär mig att hålla mitt sinne öppet, lär mig att inte tänka kritiska tankar. Det är lätt att kritisera andra som pratar om saker som inte passar mig, men om jag lyssnar och sorterar bort det som inte passar mig idag och tar med mig det som passar mig idag, då har jag fått något av någon som jag inte trodde jag kunde få något av.
Å det får jag utan att behöva göra mer än att lyssna.
Men jag har i hela mitt liv aldrig lyssnat på någon annan än mig själv, därför kan det ibland vara svårt att vidhålla detta nya, men jag tränar och för varje dag blir jag lite bättre på att ta till mig saker. Å även här har jag AA att tacka. Min tacksamhet till AA är stor och den växer för varje dag. Jag ska göra allt som står i min makt att inte glömma att jag har AA att tacka för mitt liv.
Utan AA hade jag med säkerhet inte varit nykter idag, så tack AA för ytterligare en dag i nykterhet, och jag hoppas att jag en gång, när jag tillfrisknat ytterligare, kommer att få tillfälle att ge tillbaka

En liten reflektion över min arbetssitution. Jag gick ju hem i förra veckan, jag berättade ganska öppet om varför jag gick hem. Men ingen har frågat hur jag mår.
Lite underligt men det är nog det här jag menar  när jag tänker på att kanske byta yrke. Menar absolut inte att verksamheten skall stanna upp och att hela företaget skall uppskatta och oroa sig för mig, men om inte annat så för projektets bemanning, men kanske är löjlig.
Om jag vore ansvarig, så skulle det ligga i mitt intresse om folk kommer till jobbet eller ej. Konstigt, men det kanske är så det är.
Tidigare tyckte jag ju att det va ganska bra att ingen frågade om ngt någon gång, det underlättade ju betydligt när jag kom hit å va bakis, men ser man det nu i ett mer nyktert perspektiv så tycker jag nog att det hela är undermåligt.
Kanske att det hela är självömkan, men det vore nog till fördel för alla parter om vi brydde oss om varandra lite mer.




Dag 70

Försökte med den nya taktiken att skriva upp vad som ska göras för att klara av morgonrutinerna.
Tog det i alla fall lugnt, jag kom inte ur sängen.
Övriga rutiner gick på samma sätt.
Ska försöka ikväll att göra i alla fall ngt av det jag ska, men det är inte lätt. Får ingen ro i kroppen att ta tiden.
Ta tiden, det är det jag ska göra, men yrar iväg och sitter framför datorn, eller tv:n. Vet inte riktigt hur jag ska få till det här. Väljer ju bort att följa det jag egentligen vill. Nåja, ska ta tag i morgon bitti igen, ska inrikta mig på morgonen, det är det som är viktigast.

På  jobbet är det öken just nu. Fungerar inte riktigt bra. Blir inte mycket gjort. Blir uppskattad efter det jag presterar, vilket i sig är riktigt, men just nu är det tungt att bli bedömd på samma villkor som andra friska människor omkring mig. Det är bara så det är, bara att bita ihop, det är svårt, när jag har fullt sjå med att tillfriskna och se ut som om jag finns på denna planeten.

Har i alla fall blivit varse om att min kropp har tagit mycket stryk genom de lidande åren, det märks nu när jag har förutsättning att känna efter. Det är inte så kul att inse att jag inte är vid full vigör. Det var väl i och för sig  ingen överraskning, men nu när jag får känna av konsekvenserna är det ju lite annat.
Förr gick jag på vilja.
Vilja och kicken av alkoholen dagen innan.
Då kändes ingen trötthet. Kände ingen begränsning. Kände mig kanske lite sliten, men direkt påverkad av mitt dekadenta liv, det va jag inte.
Nu ser det lite annorlunda ut.
Orkar inte så mycket, ungefär hälften av vad jag tror, efter att ha dragit av lite övermod.
Det är svårt att acceptera att jag inte orkar, eller acceptera kan jag göra, men inse och handla efter de nya förutsättningarna är svårt. 
Då va jag innestängd i min egoism och mitt missbruk. Nu är jag innestängd av mina begränsningar i tillfrisknandet, men detta tillstånd är i alla fall positivt övergående, det gamla tillståndet var också övergående, fast då i en helt annan riktning. Ser positivt på mitt tillstånd nu, men antar att jag kommer att minnas denna tid som en ganska kaotisk tid, så som jag minns tidigare nyktra dagar.
Har dålig insikt i att jag är nynykter, det har ju gått över 2 månader nu, men jag lyssnar på dom som varit nyktra i år, så får jag lite insikt i att det är kaotiskt första året, jag har bara 10 månader kvar, så har första året gått, sen blir det lättare enl utsago.
Men känner att det är fullt tillräckigt att klara denna dag. Börjar förstå det här med att ta en dag i taget, har lätt för att dra iväg och tro att allt ska vara löst redan igår, men även där är detta ett känt faktum hos många andra som genomgått samma som jag.
Så det är väl bara att försöka att Ta Det Lugnt och låta tiden göra sitt, och sköts mitt under den tiden så ska det nog bli en ljus framtid för mig också.
Det är svårt att Ta Det Lugnt, men jag försöker, varje dag försöker jag, det bästa jag förmår,  för det mesta lyckas jag inte, men ibland, då den minuten kvarten känns allt bra, sedan yrar jag till det igen.
Detta är inget, som någon sa, man snyter ur näsan. Detta kräver tålamod och envishet. Ska ha tillbaka mitt liv och jag är beredd att ta till alla till buds stående medel för att uppnå det, däribland finns ju tålamod.
Tålamod är en dygd.
Med den galnes envishet ska jag ha mer tålamod än envåldshärskaren Kung Alkohol och konstant använda det enda vapen jag har, att inte ta det första glaset idag, kanske någon annan dag, men inte i dag. Det är det enda sättet jag kan ta tillbaka mitt liv på, att inte ta det första glaset.
Kan låta som om jag är obeväpnad, å det är jag, jag står här naken och livrädd med kungens skugga kallt hängande över mig, känner ibland hans kalla andedräkt, så i den bemärkelsen är jag så gott som obeväpnad, men tar jag inte det första glaset, som alltid finns bara en armlängd bort, så kommer han inte åt mig, då men bara då, slipper jag åter se ner i det svarta hål som jag vet finns i botten av flaskan. Så jag brukar mitt enda vapen i naken fruktan, i förtvivlan, av intelligens, av självbevarelsedrift av alla anledningar jag känner till brukar jag detta enda vapen jag har.
Att slåss mot envåldshärskaren Kung Alkohol är inte lätt, men priset jag får betala om jag låter mig besegras är för högt, alldeles för högt. Har redan betalat ett högt pris, men har klarat mig billigt undan om jag jämför med många av mina olycksbröder och ber om att aldrig mer behöva ta ett glas.
Ta ett glas, det kan väl inte jag dö av.
Nä troligen dör jag inte av det glaset, utan utav något av dom tusentals efterföljande glasen.
Så beslutet står fast, trots att jag vet att jag inte dör av ett glas, det första glaset får stå orört.
Förresten när har jag någonsin tidigare varit sugen på ETT glas???  Kan inte påminna mig en enda gång, där jag varit nöjd med ett enda glas, inte en enda gång på alla år. Vad får mig att tro att jag skulle nöja mig med ett glas idag. Så alla diskussioner om ett glas är befängda och fulla av lögn.
Försöker numer leva ärligt och då är snacket om ett glas ännu mer osannolikt, det gör att om jag lyfter det första glaset, då har jag åxå valt de efterföljande glasen,
Visst valet är mitt och jag begår inget brott om jag lyfter glaset, men sviker mig själv.
Lurar mig själv i fällan.
Kastar bort alla nätter av ångest, alla dagar av oro, alla möten och jag förkastar allt jag lärt mig.
Hamnar på ruta noll igen, har inte en enda dags nykterhet i bagaget. Det vore en väldigt jobbig situation.
Kanske aldrig mer blir nykter och jag vill inte dö full. Kraften att ta ett nytt beslut kanske inte kommer till mig. Min gud kanske bara ger mig en chans. Min gud är ju lite oberäknelig, eller rättare sagt, jag har svårt att tolka vad han vill med mig. Han har gett mig kraft att ta beslutet att sluta vara aktiv alkoholist, det ska jag vara tacksam för, inte räkna med att han ger mig kraft en gång till, det vore att utmana mer än jag vågar.
Han har gett mig kraften att ta beslutet en gång, det beslutet ska stå fast, annars var beslutet att bara nyktra till och återhämta mig, men det tror jag inte att han menade. Det känns i alla fall inte så.
Fast vad vet jag??
Hur som helst så står beslutet fast idag. Idag blir det inget glas och får jag råda så blir det inte något glas någon annan dag heller, men jag råder inte över morgondagen eller gårdagen endast rådande dag kan jag råda över, så idag blir det inget glas.


Dag 69

Idag är det 15 dagar till lön och inte en spänn kvar. 
Har levt över mina tillgångar. 
Måste ta det lugnt med just pengar. Det är inte nyttigt för min nykterhet om  jag inte lyckats med denna biten.
Imorgon skall jag försöka ta det helt lugnt, en lugn morgon med frukost.
Ge mig själv en bra start på dagen, problemet med detta är att jag stressar  iväg för att jag vet att jag vill hem på eftermiddagen, men har inget att stressa för.
Men behöver komma hem. Det är viktigt för mig att komma hem. Jag längtar hem.
Det är i och för sig bra. Men  måste hitta ett sätt att på ett bättre sätt hantera min vardag. 
Skall försöka att komma i balans denna vecka.
Ska prova med att sitta på altanen och läsa lite när jag kommer hem. Ta ngt att äta, och sedan så blir det tv. Lugnt och stilla. 
Känner att sista veckan har varit för stressig för att det ska vara bra för mig. Springer på och det blir rörigt. Idag skall jag inte ha mer måsten än att jag tar mig hem, åter på altanen och läser lite. Det får räcka för idag. Jag kan hämta kopplingarna någon annan dag, det är inget som brådskar.
På AA säger dom:
Ta Det Lungt
En sak i taget
Det viktigaste först.

Att det kan vara så svårt med något så enkelt.
Ta det lugnt genom att varva ner på altanen som jag inrett för ändamålet.
En sak i taget Varva ner räcker för idag.
Det viktigaste först. Att inte försätta mig i situationer så jag väljer att dricka. Har större möjligheter att slippa dricka när jag är lugn och har sinnesro, så är det inte nu. Det viktigaste är alltså att skapa förutsättningar så att jag blir lugn.
Det är lätt att läsa och förstå vad jag ska göra, klart mycket svårare att genomföra, men tränar varje dag och varje dag blir jag lite bättre på att leva nykter. Tycker fortfarande att mitt beslut är det bästa jag tagit, trots att jag agerar som en yr höna, men att jag gör det beror på att jag inte har förmåga att ta till mig det som står i böckerna. Vet intelligentmässigt att alla mina egna tankar är sjuka tankar, men tillåter mig att tänka själv i för stor grad.
Mina tankar är sjuka och skall behandlas med friska tankar, tankar som väcks genom att studera mina böcker. Jag har kommit en bra bit på väg, men att omvandla till handling har jag svårt för.
 
På jobbet känner jag mig utanför, jag vet att det förmodligen inte är så, men jag känner så. Känner också att dom inte försöker utnyttja det jag är bra på, utan nöjer sig med att jag sitter och gör lite ritningar. I och för sig ganska skönt nu när jag mår som jag gör, men jag mår nog bättre av att vara med. Det känner jag att jag inte är just nu.
Och det är nog faktum inte självömkan,........hoppas jag i alla fall.
 

Fixar vattnet. Det känns skönt att ha vatten. Det är inte helt klart, men det jag har gjort är bra gjort. Det beror på att jag gjort en sak i taget och tagit det lugnt. För första gången på mycket länge har jag lyckats att göra något utan att slarva. Visst, är inte helt klar och det återstår en del. Det som är gjort är riktigt gjort och jag behöver inte göra om någonting. En härlig känsla att sätta på diskmaskinen. 
Detta är en vinst pga att jag hållit mig nykter.
A ringde igår, hon mår inget bra, ska se om jag kan hälsa på hos henne, men vet inte om jag orkar. 
Har viktigare saker för mig.
Att hålla mig nykter, promillefri.


Dag 68

Inatt drömde jag en trist dröm. Jag blev bjuden på vin, ett fint vin. Jag ville helst inte smaka, men jag tog ett halvt glas, trots att jag visste att jag skulle få börja om från dag 1 igen. Men det tog jag ingen notis om, jag drack upp halva glaset och tyckte att det va ett gott vin. Riktigt kände vinsmaken i drömmen.
Det va inte kul att vakna.
Min hjärna är sjuk.

Jag känner mig inte laddad i jobbet, tycker att det är ytligt och att jag inte utvecklas. Men jag antar att det beror på att jag genomgår en förändring just nu, jag har i alla fall bestämt mig för att inte hitta på någon förändring vad gäller arbetet, inte i år, nästa år kanske, men inte i år. Har så mycket annat att ta tag i  mitt liv just nu så jag behöver inte förändra mer.
Lyckades inte äta frukost idag heller. Det går bara inte. Ger upp för denna vecka, men ska försöka igen nästa vecka.
Måste fokusera hårdare, men kraften i mig börjar sina, har lagt mycket kraft på att bli nykter och är nöjd med den insatsen. Får försöka att ta det lugnt.
Frukost löser sig nog, bara jag håller mig nykter och har bra nyktra dagar.

Tröttheten är jobbig. Denna monumentala trötthet. Den äter mig inifrån.
Igår åkte jag hem och la mig. Blev ingenting annat. Det kanske är naturligt, vad vet jag. 
Tror att det är naturligt också funderar jag inte mer på det.
Tröttheten är inte lika monumental idag, idag känner jag mig lite utvilad trots vindrömmar.
Läste en del igår i de tolv stegen och traditionerna.
Tänkvärt.
Böckerna är bra, men känner att min gräns på vad jag kan ta emot börjar närma sig. Det är ok, idag,  känner inget sug efter att börja dricka igen, idag, det har varit så några dagar nu och det är skönt.
Kanske kan ta ner garden lite och ha det lite gott några dagar.

Dag66

Vaknar ganska lätt. Har sovit hyfsat, trots nattmaran, men hon rider inte så hårt. 
Kan inte förmå mig till att få till frukost.
Skall försöka imorgon igen, men jag får i alla fall en lite bättre morgonritual än tidigare.
Men känner mig inte direkt upplagd för att gå till jobbet, men det är väl bara att bita ihop. Tycker att jobbet känns mer och mer meningslöst. Känner att jag inte utvecklas på ett positivt sätt i detta yrke. Men försöker att ta det lugnt, inte hitta på ngt nu. Vet att jag inte kapabel att avgöra något. Men känner att jag skulle vilja ha ett mer positivt jobb. Kanske mer med att arbeta med människor, men jag tjänar bra och får med tiden ett bra liv om jag stannar kvar, så det är väl det enklaste just nu, och jag har lärt mig att göra det enkelt.Vet att jag egentligen trivs på mitt jobb. Har varit här i snart 6år, så ta det lugnt. Känslorna spelar mig spratt. Vet att jag är ganska duktig på mitt jobb och att jag egentligen gillar det. Måste komma ihåg det. Det är min hjärna som håller på.

Dag65

Känner mig ganska lugn. Har ändå svårt för att ta det lugnt.
Läser inget. Klarar inte att ta till mig. Är mätt. Orkar inte.
Försöker helt utan framgång att få struktur på livet. Försöker integrera lite normala vanor. Som mat, sömntider osv. Men det blir mest fiasko hela tiden.
Bestämmer att jag skall försöka att äta frukost imorgon bitti.
Nattmaran har inte glömt mig.


Dag64

M och S tittar över på en fika. Trevligt.
Känns ovant och lite konstigt att någon hälsar på, bara sådär. Det va många år sen någon hälsade på mig för en kopp kaffe och en pratstund. Vinst igen.
Åker på möte. Ytterligare ett bra möte.
En bra dag i vår herres hage.


Dag 63

En ganska lugn dag.
Är rörig i skallen, men det är väl så det är.
Pratar mycket med E.
Pratar mycket om ödmjukhet.
 


Dag 62

Skall gå till kyrkan lite, men får punka och det är stängt. ska försöka att vara mer ödmjuk. Har tydligen en annan högre makt. Jag skall inga andra gudar hava jämte den…..
Jag och E kikar lite på hojar, hon blir tänd på att byta hoj.
Åker på möte. Träffar F, från krogen. Han har haft det jobbigt med drickat han också.

Jag minns när han började. Tänk vad åren och ärren läggs till var och en av oss. Olika år och olika ärr, men alla är vi märkta av livet.

Ett bra möte. Är dock tvungen att åka lite tidigare.

Köper lite grejer till altanen.


Dag 61

Vaknar tidigt. Kan inte sova. Är rastlös.
Sitter lite på nätet men får ingen ro.
Tar bilen och åker en sväng. Blir över 100 mil innan jagkommer åter vid midnatt. Är nöjd med min bil å ganska lugn igen.
Skönt. Känner mig fri bakom ratten. Men hur friskt är det åka 55 mil, ta en fika och sen åka samma väg tillbaka. Men spelar ingen roll vad som håller mig nykter, bara jag är nykter.
Så idag har återigen lyckats, med dom medel jag förfogar över.
Somnar gott.
 


Dag 60

En lugn dag.
Åker på möte. B frågar varför jag inte kom förra veckan, han tycker att jag skrämdes. Känns skönt att vara saknad och väntad. Pratar ganska länge för att vara jag. Känner att jag blir känslosam. På kvällen känner jag mig ensam.
Ringer M men han svarar inte, han va inte på mötet heller.
Somnar gott, men nattmaran kommer på natten.


Dag 59

Vaknar ganska sent. Har sovit gott. Känns bra att vakna. Är inte bakfull, vilket betyder att jag inte drack igår. Skönt.
Idag känner jag mig full av tillförsikt. Känner att beslutet att bli nykter är det bästa beslut jag tagit. 
Kan inte på något sätt säga att jag saknar mina fyllor. K¤an dock känna lite sorg över att jag inte tål sprit, men att låta bli är värt mycket för mig.
Ser fram emot att hämta min bil idag. 
Ser fram emot att få tillbaka mitt liv. Hur det än ska bli, så ska det vara en nykter framtid som går mig tillmötes.
 

Hämtar bilen. Är lite tveksam till om detta är ett bra köp, men jag litar på min högre kraft att jag har underlättat mitt liv.
Gör det enkelt. Bestämmer att J ska få Volvon, bara jag blir av med det problemet.
E hjälper mig att vaxa upp bilen, den blir jättefin och jag känner mig nöjd. Är helt slut när det är gjort. Åker hem och lägger mig, men jag kan inte somna, mår fysiskt dåligt...kanske blodtrycket som spökar. År orolig, ringer mamma, men hon är inte så pratsugen. Ringer M, han svarar inte. 
Känner mig ensam och orolig, är konstig till mods. Tar mig i kragen och åker till grannstaden och handlar lite bröd. Träffar I och hennes kille på köpcentret.
Pratar lite, men jag känner mig som en lögnhals, när jag inte berättar om hur jag har det ärligt och öppet. 
Vill utlämna mig, kanske är det det bästa ändå.
Njuter i min nya bil på vägen hem. Tar småvägar och kör sakta och fint.
Ska ställa av gamla bilen.
Klarar inte att få iväg avställningen på Volvon. 
Tycker det är jobbigt och krångligt. Känner mig ensam.

Försöker läsa lite danande litteratur, men det går inte, tankarna gör inte som jag vill, är okoncentrerad. Har ganska mycket ångest, men somnar till slut.
En knepig dag, svårt att få grepp om mig idag, men jag har lyckats även idag......är nykter.


 


Dag 58

Kör hem sonen på E:s hoj. Han tycker att det är sådär. Efter mötet blir jag tillfrågad om jag vill vara med I A.R.M. Vi bestämmer att jag ska ringa och att vi tar en fika innan nästa möte. C berättar att han varit I min hemmagrupp I onsdags på möte, och saknade mig.
Får dåligt samvete. Vill inte att dom träffas. Finns ingen logisk förklaring till detta, men känner igen beteendet, har druckit mycket på detta beteende. Har rört till det med M och C I alla fall I mitt huvud, talar om det för C som inte förstår riktigt, så vi beslutar att jag ringer honom någon kväll I veckan och förklarar. Jag ska också prata med M, men jag känner mig inte bekväm med M I denna fråga.
Konstig situation för mig, men känner att jag kommer att få hjälp av C så att det blir rätt. Känns fånigt och dumt att inte kunna detta själv. Men inser att jag inte kan bättre. Men som sagt, förmodligen är det bara hjärnspöken. Hur som helst ska jag reda ut detta.
Kan I alla fall summera tre riktigt bra dagar, känns som en seger bara det.
Bara denna helg har varit värd att bli nykter för.
Känner att det finns ett liv.
Ett riktigt liv, där saker som kan verka små är viktiga.
Glädjen I sonens ögon värmer mig.
Sover hos E.



Dag 57

Sover länge. Sonen kommer upp är försiktig med mig. Fixar pannkaka till honom, han drar I sig 10 st.
E och hennes ungar kommer och hjälper mig att gräva lite I värmen. M ringer och vi tar en tur med hojarna. Sonen är så glad I ögonen, stolt liksom. Jag hoppas och tror att det beror på att jag är nykter.
Berättar för sonen att M också är med I AA. Han har varit det I 10år. Han frågar om han inte är ok nu då, jag säger att det tar hela livet att bli ok.
-Vaddå?....Har han inte fatta på så lång tid?
Han förstår nog inte riktigt, men det gör inget, jag ska förklara för honom när jag blir friskare, huvudsaken är att han är nöjd och glad idag.
Vi käkar våfflor och njuter i solskenet.
Känner mig falsk mot M. Men säger inget. Vet att detta inte är bra för min nykterhet. Måste ta tag I mina känslor. Antagligen är det bara I min hjärna det krockar.



Dag 56

Tycker det är jobbigt det där med bilen. Jag å E åker ut å kikar lite på bilar.
Har inte råd me detta, men måste ha en bil. Kommer inte till jobbet annars. Våndas. Mår dåligt på detta.
Bestämmer mig för att göra som dom sagt till mig på AA.
Gör Det Enkelt.
Frågar säljaren om har någon bil i min prisklass. Han har en säger han. Jag köper den rakt av.
Köper en bil, orkar inte oroa mig mer nu.
Tar beslutet direkt, problemet är löst. Lämnar köpet I min högre makts händer.
Får väl se om jag köpt en prövning eller vad det blir av det.

Känns I alla fall bra.
Hämtar sonen, som strålar
 


Dag 55

Inga hjärnspöken inatt, vilket gör att jag vaknar utvilad.
Alla åker till Uppsala på morgonen. Ska också åka. Går omkring lite, känner mig ganska lugn.
När jag packar för jag en känsla av att detta är min sista dag. Kommer inte att komma fram dit jag tänkt mig.
Känner ingen oro eller ånger eller tvekan, endast en sorg över att inte kunna tala om för mina nära att jag mår bra och att det är okey. Funderar lite på om jag kanske kan skriva en lapp, men hittar ingen bra formulering.
Går ut igen. Nu får jag ingen känsla, ingen reaktion. Jag känner dock att jag kommer att komma hem.
Konstig känsla.
Eller ytterligare ett bevis på att jag är galen/håller på att bli galen.
Får en fin tur hem.  Går på möte. Delar om min känsla. Folk ruskar på huvudet åt mig. Men för mig känns det sant och sunt.


Dag 54

Vaknar vid 8. Är ganska pigg, trots allt. Har sluppit nattmaran.
Ringer till C och pratar lite om gårdagen. Vi är olika som personer.
Gillar honom. Ska försöka att lyssna mer och prata mindre.
Ringer mamma och jag bestämmer mig för att åka en sväng på hojen och hälsa på.
Vill visa upp mig. Tycker jag har piggnat till och vill visa mig, så att mamma inte behöver oroa sig för mig.
Det finns ett möte kl 18:00. Får se till att inte missa det.
Äntligen 50mil asfalt, solen skiner.
Det går fort.
Kör för fort, men känner mig fri.
Fri.
Tänker och rannsakar mig i 150km/h.
Bör nog be E om ursäkt. Stannar. Pratar med E på telefon. Ber om ursäkt för att jag far ut mot henne.
Hon tycker att det inte gör så mycket.
Det är inte bra för min nykterhet att vara labil.
Åker på möte. Hinner precis. En liten trevlig grupp.
Pratade så alla inser att jag inte är ett dugg klok. Inser inte förrän efteråt att jag vinklat det hela illa.
Nåja, försökte i alla fall.

Mamma och syrran läser lite i böckerna från AA.
Farsan fattar nog inte så mycket av det hela. Eller kanske inte vill fatta, så är det nog.
Mamma kommenterar ömkande, som bara en mamma kan, mina ögon.
Hon säger att det är lidande ögon. Min ögon är som från helvetet säger hon.
Blir förvånad. Trodde jag såg pigg och kry ut. Gör det också, i alla fall förhållandevis. Kanske dumt att jag visade mig för henne redan. Trodde att jag piggnat till och skulle se rask och pigg ut.
Men antar att jag kan lura alla utom mamma.
Vem kan lura sin mamma??
Hon skulle sett mig för några veckor sedan. Eller det skulle hon inte.
Vi pratar inte mer om det.
Är iaf ganska lugn.
Somnar direkt jag lägger huvet på kudden.