Visst fan...
Sonen och jag.
Grabben med G.
Min pöjk.
Han kom pliktroget tidigt i morse.
Jobbade sent i går kväll, vi jobbade till 9.
Han gnyr inte, trots att lönen denna månad kanske inte blir så bra.
Inget pip, kör sitt rejs i verkstan och gör det bra.
Så va faan gnäller jag om.
Har ju allt jag kan önska mig.
En son som är guld.
Min frostiga själ tinas upp ihop med honom.
Han är väl ingen glädjesprudlande skojare varje dag, men ingen grinpitt heller.
Tänk vad livet ändrar sig.
Då han föddes trodde jag att livets helvete hade dragit över mig.
Fattade inte att åkerspöket som va på tjocken bar på den finaste gåva någon någonsin gett mig.
Hon, åkerspöket, numer min sons mor, gav mig något större än jag någonsin kommar att få av någon.
Men jag mitt pucko, grät av självömkan inför denna pestens tid med son.
JAAAAAA, jag vet.....är inte frisk i kolan det minsta.
Å hon åkerspöket, va snygg, intelligent, rik......ja allt man kan tänka sig om en kvinna.
Men jag min eländige fåntratt till suput tyckte de va roligare med dåliga fruntimmer och surt hembränt.
Fast har enträget haft min varannan helg i hela hans uppväxt.
Ja ja ja .......tur att livet är föränderligt.
Du uppskattar ju gåvan nu - är inte det ett sundhetstecken?
Jag hoppas du njuter av insikten att du har en toppengrabb och att du talar om det för honom! Jag vet att det ibland är svårt att uppskatta det fina man har för man fokuserar på alla problem.
Tack för tipsen om mjölk och fläsk. Äter sällan fläsk - gubben är ju storjägare så frysen är full av älg... men mjölk o ost åker det ner en hel del av...
Kankse ska göra någon sorts diet men du vet hur det är - helsvårt att börja och massa ursäkter för att skjuta upp det till imorgon...
Anna