Ge upp....
Har ju precis kommit på fötter.
Är bara en sån där otursperiod som ska uthärdas.
Vet inte om det e sant, men har i hela mitt liv haft otursperioder innan ngt gott ska komma.
Denna gång har det verkligen bitit i så ser fram emot en ordentligt uppsving på något plan.
Som tex, igår bröt tv:n ihop, har bara 3 kanaler.
Händer ju inte bara....men nu är det så.
Iddes inte ens bli irriterad.
Bara att härda ut.
Fast vissa dar är det motigt och självömkan rinner ur mina öron.
Badar i självömkan.
Men har hittills lyckats bryta och komma igen.
Problemet denna gång e att jag fått käften full på så många plan.
Men har hittat en lösning på firman.
Har jobbat igenom, eftr bästa förmåga och tror jag lyckats få styrning på skiten.
Den där satsningen jag gjorde verkar vara sann.
Verkar gå i lås.
Går det i lås, då ska jag med ett leende ta benet och all annan skit utan att blinka.
Kommer att vara på grön kvist till nästa säsong då......å det smakar fågel.
Men är inte där än, men det verkar som om det är en pålitlig gubbe jag handlat med......får väl se.
Har åxå fixat finansiär om det skulle skita sig med pengar.
Om jag står tjock med lager å så.
Revisorn e nöjd.
Har ökat marginalerna så som jag planerat och företaget går med vinst.
Så varför skulle jag ge upp?
På mötet igår så orkade jag sitta kvar hela mötet.
Hade iof ont, men det funkade.
Hundstackarn sov och jag öste ur mig min ångest.
Kastade ur mig.
poff.....åsså va det inte så mycket ångest.
Kanske bara är vanlig sund trötthet jag känner.
Vet inte...
Är sliten, nere för räkning.......men på väg upp....ska upp....
Kram på därute i livet
Ja, varför skulle du ge upp? Finns ingen anledning. Fortsätt med mötena, det är skönt att ha någonstans att lasta av sig och få lite nya ideer. Tänk på att det inte är bra för alkoholister att vara ensamma, trötta, hungriga o s v.