Allt är sant...
Eller?
Såklart är det sant, min sanning.
Förresten finns det lögner?
Nä, bara dolda sanningar.
Idag är dom lediga på firman.
Ska väl vara hemma och klappa katten eller bara mygla.
Så är själv här idag.
Är trist.
När det startade var det skönt att vara sin egen, sköta sig själv.
När sonen och den första mekanikern kom tyckte jag att det blev trångt, inget blev gjort på det sätt jag tyckte man skulle göra saker. Nu har jag vant mig, accepterat att det finns fler sätt, bättre sätt än mitt sätt att göra saker på.
Kan ibland tycka att det fikas för mycket osv.
Men nu....sitter här å det e aldeles tyst.
Inge roligt alls.
Ska vara glad och tacksam att jag har folk som vill och kan jobba här.
Är ju så det ska vara.
Folk och telefon hela tiden, då är det kul.
Nu är det tvärtyst i verkstan.
Sonen kommer inte förrän 9.
Får väl göra bokföring...
Att gå på kryckor e frustrerande.
Måste ha hjälp med det mesta.
Det som blir gjort hemma är ju jättesnällt att ngn vill förbarma sig, men saker blir så halvdant.
Är väl inte tillräckligt tacksam kanske, men svårt att uppskatta när det som blir gjort inte räcker för att det ska fungera. Fick hjälp med att ta in maten.
Men hon ställde kylvaror på bordet.
Jaha, vad va den hjälpen till?
Luktade illa i slasken, fick hjälp med att diska av, men soporna kom inte ut.
Vad hjälpte det då?
Fick hjälp med att montera in en tv i sovrummet, men antennsladden ligger på golvet och jag snubblar och fastnar med kryckan på den hela tiden.
Såna saker gör mig nästan tokig.
Känns som om det kan kvitta med hjälp om det ändå inte blir bra, fast vet att jag ska vara tacksam för det jag får...
Svårt det där.
Friheten från alkoholen har jag i alla fall.
Idag.
Och igår med.
Tänker inte så ofta på den frihet jag har.
Normalt sett hade ju denna gipsperiod blivit minst dubbelt så lång.
Hade ju supit, trampat på gipset, tappat bort kryckorna men gått på foten ändå, varit iute i regnet så gipset blivit blött. Tyckt att det kliat och borrat hål i gipset osv osv.
Hade förmodligen pajat min fot för evigt....
Men har inte gkort det.
Har skött mig klanderfritt.
Bara satt i foten 2 gånger hittills.
Visst ena gången va väl inte så smart, körde moppe och glömde gipset stannade och satte i foten......
Men för övrigt.
Har faktiskt efter bästa förmåga skött mig.
Tagit hand om mig på det sätt jag klarat.
Tagit det på allvar.
Är en vinst som kommit med nykterheten.
Även att irritationen står högt ibland, så fogar jag mig, accepterar trots allt.
Men jobbigt är det.
Ska göra mitt bästa för att inte bli gipsad igen.
Är inget som behöver återupplevas för min skull....
Du har stora krav på andra människor.
Vill att de skall vara lika perfekt som du?
Det blir de aldrig.
Vänj dig med det.
Släpp det.
Det blir lugnare då.
Se dem med alla DERAS fel och brister.
Och försök inte ändra på dem.
Det kommer aldrig att lyckas.
Så låt dem vara.
Lev och låt leva!
"Den djävlige"
coz