Regnet strilar......
Det va väldigt va blött det är då.
Ingen flygning igår, å inte heller idag.
Jobbar idag.
Har det lugnt och gott.
Ingen mer än jag här nu.
Ska ta det lugnt och fint idag.
I går på mötet pratade vi om att förlåta.
Förlåta sig själv och andra.
Har inte förlåtit den feta grisen.
Har ingen avsikt att förlåta honom heller.
Men tänker inte heller låta honom uppta mina tankar eller lägga energi på honom.
Men en dag korsas våra vägar igen.....
För övrigt har jag förlåtit.
Har förlåtit mig själv.
Fast har inte riktigt behövt att förlåta mig själv.
Startade ju nykterheten i ett läge då det var hopplöst. Kände mig förlorad. Slagen.Ute. Nere. Knockad.
Med guds försyn och lite tur valde jag livet väg, i samma stund accepterade jag åxå det som varit.
Bestämde att lägga det bakom, gå vidare.
Bli någon som jag väljer att vara.
Vill vara.
Har inte sedan den dagen klandrat mig så mycket för den jag var.
Vad jag gjort osv.
Visst, kan tycka att det gamla livet var riktigt onöningt och att det väldans massa år att fatta att spit och jag inte hörde ihop.
Men att älta det gamla, må dåligt för det gamla.
Det har jag helt enkelt inte tid med.
Har fullt upp med att skapa en framtid.
Vill inte att dåtiden skall styra mitt liv.
Vill släppa taget.
Självklart inser jag att vissa saker ur det gamla måste jag ta i.
Men menar inte riktigt på det sättet.
Menar att jag måste gå vidare i livet, ta vara på de nyktra stackars dagar jag fått.
I morgon kan allt vara över och jag väljer att dricka igen. Det vet jag inget om.
Gäller att ta vara på dagen idag.
Dagen idag är min dag.
Ska göra kreativa saker.
Inte saker som belastar eller raserar.
Göra uppbyggliga saker.