I ett gammalt fyllos huvud

......har kommi in i en annan fas.
Livet har tittat fram.
Är inte beredd på det.
Tänktente på dä.
Tänkte bara på att bli nykter.
Nykterheten i sig skulle lösa allt.
Bara att bli nykte och lyckan kommer per automatik.
Så enkelt är det inte.
Är ju en jävla lång väg.
När nu nykterheten inte är akut varje dag inställer sig frågan vad gör jag nu då?
Mitt liv var i spillror då jag söp.
Är fortfarande i spillror, eller i alla fall inte "färdigt", inte på långa vägar.
Det här med socialt liv.
Odla intressen.
Umgås.
Har total noll koll.
Märker det mer och mer att det där med socialt liv blir viktigare och viktigare.
Känner mig mer och mer isolerad.
Trots att inget egentligen förändrats.
Men känslan är ädrad.
Står inför stora förändringar.
Har tänkt mycket i helgen.
Vad göra med min nykterhet.
Har ju tänkt att ta den där butiken.
Men E svajar. Sonen är ung och känner att hela tyngden för att detta skall funka hamnar på mig.
Vet inte om jag vill och orkar det.
Skulle kansek vilja skörda lite nu.
Ta det lite lugnt.
Njuta av livet.
Skaffa mig ett enkelt boende.
Sköta min lilla butik ihop med sonen.
Göra roliga saker på min fritid.
Kanske paragliding.
Något jag velat testa så länge jag minns.
Eller något annat.

Idag på väg till min kontorsplats gick jag tillsammans med en kille som jobbat här i 39år.
39år på samma ställe.
Han sa att han ångrade att han inte bröt upp någon gång.
Ångrade.
Lite sent att ångra nu.
Fegheten har ett högt pris.
Nu kommer han att resten av sitt liv fundera på vad som hade hänt om han vågat.
Är glad att det inte var jag som gick där.
Han beskrev att tryggheten hade fått honom att stanna.
Tryggheten.........

Så idag är jag ambivalent.
Vet inte riktigt hur jag ska agera.
Vet dock att jag skall flytta från huset till ett enkelt boende.
Det får bli ett beslut.

Nästa stora steg blir att ta beslut i den nya butiken.
Hur skall jag göra?

Tror att jag inte kan räkna så mycket med E.

Blir i så fall utan E.

Vet inte om jag vill det.

Men samtidigt vill jag inte gå som min kollega, och fundera resten av livet på varför jag inte vågade.

Men gäller att inte dö i steget, då e det ju till ingen nytta alls.

Är heller ingen nytta med det om livet i fortsättningen bara innefattar jobb.

Ska fundera på detta ordentligt.

Har fått en känsla av att jag vill leva också.

Vill göra saker.

Vill uppleva saker. Uppleva mer äv via tv:n.

Mycke tankar idag.....