På Löndagar....

2006 / Permalink / 1
.... och Söndagr åker vi ibland ut och äter frukost.
Brukar ta Rasta, är väl inte topp, men funkar.
Dukad, frukost buffé.
Nu har den snåla jäveln bytt system, personal plockar ihop ens frukostbricka.
Å exakt hur kul e det.
Mysfaktor noll.
Vi åker och äter frukost för att vi gillar buffe.
Vi stod där och tittade fånigt på varann, jag och E.
Sicken sabb av en Lördagsmorgon.
Så vi struntade i fruksost, sura som disktrasor åkte vi till jobbet istället.
Är fortfarande putt för detta tilltag.

Annars har helgen varit bra.
Har kommit nära E igen.
Vi rök till sist ihop igen och fick rensat luften ordentligt. Så nu är det bra igen......
Men trots det osannolika så är det nog så att jag nog får ändra på mig lite, vara lite mer uppskattande för det hon faktiskt gör.
För det är trots allt så att utan E vore det inget roligt att hålla på.
Visst e jag trött på henne ibland och visst går hon mig på nerverna ibland, men troligtvis så är inte heller jag helt perfekt.....än. 
Ödmjukhet och tolerans är inte mian starka sidor.......än.
Jobbar på det, men har inte nått riktigt ända fram.....än.
Skulle kännas otroligt tomt om det blidde så att E inte var med när vi tar över nya butiken. OM vi tar över.
Så vi får väl försöka att gnessa på ihop.
Tror att även E tycker lite samma i detta.

#1 - - coz:

Hej.
Det där var roligt att läsa.
Jag har samma problem.
Jag försöker dagligen att förändra min sambo.
Men vad fan,det går ju inte.
Vem fan är jag i stånd att ändra nån?
Jag kan ju fan knappt ändra mig själv.
Mycket tjafs blir det och du vet vem som
får tänka efter och ge sig?
Jag ber henne om ursäkt minst två gånger om dan.
Det är lite lättare då hon jobbar.
Då får jag gå hemma och ordna allt som jag vill ha det.
Så på vardagarna är vi för trötta för att gräla.
Men helgerna hänger man på varandra och det blir
för mycket.
Jag är nog inte menad att leva med någon kvinna
innan jag själv kan acceptera dem med alla deras
fel och brister.
Vad fan,hon accepterar ju mig och jag,
är den största egoisten som levt på denna
sida av polcirkeln någonsin.
Jag skäller på henne för hennes smågrejer som
jag inte gillar.
(jag är pedant och vill ha ordning jämt.)
Hon är tvärtom.Säger bara "vem bryr sig".
Men hon sköter sitt när det är dags.
Inget skulle funka om inte jag gav efter
och det,brukar ta tid.
(Alkoholskador eller skador från barndomen)
Mina egna brister är stora som kameler men dem
sväljer hon lätt.
Därför älskar jag den kvinnan.
Önskar jag var lite mer som hon.
Ha det bra nu och ge upp tjafset.
Inget kommer ändå att ändras av tjafs.
Detta har jag insett.
cozmo
Ps.
Jag kanske har ett för stort behov av ensamma
stunder,jag vet inte,jag verkar inte kunna
bli särskilt social ännu på länge.
Hej.
Ps igen.
Detta problem kom upp i gårdagens TV-program
PARADISET.Jag skrattade hela tiden.Repris 15/2.

Till top