Eftervårdsledare
Men idag har jag torka på idéer.
Vad ska jag prata om?
Är mycket enklare i teorin, att veta hur andra ska göra. Helt klart lite svårare at agera och driva något själv. Känns lite skumt att vara den som ska svara på frågor, som ska veta saker, som ska kunna hantera detta med lite förnuft.
Förnuft är jag förutan och bara för att jag lyckats hålla mig från första glaset i några dagar så medför inte det automatiskt att jag kan något. Känner mig mer och mer okunnig om detta ju fler nyktra dagar jag lägger til.
Då, förut, i början, då, då visste jag minsann hur det skulle vara. Hade planer på att hålla seminarier och sprida min oehört stora kunskap och min stora livserfarenhet.
Idag rodnar jag nästan då jag tänker tillbaka på det jag funderade på då.
Allvarligt, vad trodde jag att jag va?
Gud?
Moses på berget?
Idag har jag förhoppningsvis lite mer självkritik.
Men det var så uppenbart då.
Så enkelt. Bara att slå in i huvet hur jag gjort på folk, så skulle det lösa allt för dom stackarna som inte förstod sitt eget bästa......
Tänkte inte på att det som funkar/funkat för mig ksnske är en ren katastrof för andra.
Idag aktar jag mig för att ge råd eller säga åt någon att göra si eller så. Det gör ju att hela grejen försvåras då jag skall vara eftervårdsledare.
Nåja, ska inte dra för stora växlar på detta, men det va enklare i början.
Så många parametrar att ta hänsyn till nu, då var det enklare.
På jobbet är det mycket att göra, som tur är. Verkar kunna bli en hyfsat bra säsong i år.
I lördags kom en lite parvel med sina föräldrar in. Dom hade köpt en leksak till grabben, fast den fungerade inte. Säljaren ville inte kännas vid dom. Stuntade i sina kunder.
Kände för den lilla parveln, så jag fipplade igång grejen åt honom, egentligen hade jag inte grejer och inte tid heller. Men att se en olycklig liten pojke gör att jag gärna hjälper till om jag kan.
Pojken och mamman blev så glada då jag lyckades få till grejerna.
Tog i hand och tackade.
Men den stora belöningen var att se gossens ögon.
Vad glad han va.
Jag var hans stora idol.
Roligt.
Värmer en gammal kall frusen själ.......