Att veta vem jag är....

2006 / Permalink / 1
...är viktigt.
Får inte glömma.
På mötet igår var ämnet"sista fyllan".
Senaste kanske hade varit bättre, vi vet ju inte om det var den sista, förhoppningsvis den sista.
Det delades runt bordet.
En del riktigt tunga delningar.
En sak som slog mig var att de flesta som satt runt bordet, hade gjort ett val.
Nyktra till eller dö.
När jag slutade dricka så var just dessa alternativ de enda.
har trott att jag var lite unik, har inte insett att så många av oss har gjort just det valet.
Men när jag tänker påsaken så är det nog där vi hamnar, spriten håller på att förgöra oss, både mentalt och kroppsligt. Till slut är jag tvungen att ta ett beslut, om jag är i stånd till det, nyktra till eller dö.
Å då går jag till AA.
Tror inte att jag kan tillgodogöra mig programmet innan jag kommit dit. Fattat att jag är körd. Fattat attdet inte finns nägon framtid ihop med alkoholen. Dessutom måste jag acceptera att läget är som det är.
Ingen enkel sak, men vem har sagt att det ska vara enkelt?
Påtagligt många har lite samma erfarenhet/inställning  som jag till alkoholen.
Delningarna går runt och alla berättar samma sak, fast i olika miljöer.
Men budskapet är klart.
Ingen runt bordet har någon framtid ihop med alkoholen.
Jag tror inte någon som kommer till AA har kommit fel eller komit för tidigt, till AA går man nog bara om man behöver det ordentligt. Dom flesta kämpar emot det oundvikliga in i det sista, den härliga alkoholen vill viinte släppa, åt helvete med familj, barn, vänner, husoch hem, arbete, bara vi får dricka.
Åsså en dag tar vi oss till AA.
Upptäcker att det finns ett liv utan alkohol. ett bra liv utan sprit.
Sicken blåsning egentligen.
Vad massa skit jag hade undvikit om jag böjt på nacken 10 år tidigare.
När jag ärligt tittar på mitt drickande genom åren, så var det ju hög tid att sluta innan jag fyllde 20........men se det ville jag inte......
Idag vet jag att jag är först som sist....alkoholist till den dag jag dör.
Utan undantag utan respit, varje dag, varje timme tom vare minut.......
min största farhåga är att glömma hur det egentligen var.
Få tankar på att kanske en öl, kanske en kall öl på altanen en sommarkväll.
Det kan ju inte skada mig.
Ingen blir väl sjuk av en enda öl.
EN öl.
En kväll, bara för nu....
Eller kanske en Gin-tonic en ljum sommarkväll
Kan ju inte heller skada.
lögnen växer och vips tror jag att jag kan ta en öl som förr.
Uppleva det där sköna, som det va förr.......men va det så skänt förr då?
Jag har aldrig tagit en öl eller en Gin tonic.
Så egentligen vet jag ju inte.
Å varför skall jag börja med att ta en öl, nu när jag är över 40???
Nä, fram med sanningen och erkänn.....JAG klarar inte av alkohol och ska hålla mig långt ifrån.....
kram
#1 - - Lasse:

Hej ditt gamla fyllo.
Fin delning för mig att läsa den där. Nu är jag tack och lov på banan igen, jag och min kompis Antabus och AA har landat igen och ska försöka inse just det du skriver, Jag och alkohol har ingen framtid alls ihop om resten av mitt liv ska bli med kvalitet.
Ha en skön dag!

Till top