Dag 83

Vaknar av att farsan kör röjsågen.
Ler inom mig. Ibland är han som ett barn. Men jag känner mycket ömhet för min pappa, på ett sätt jag aldrig gjort innan. Han gör så gott han kan och det räcker för mig.
Känns svårt att begära mer.
Vi färdigställer plintarna och jag får lite förhållningsregler om hur och vad jag ska snickra så det blir bra.
Lyssnar på det han säger å en del är inte så dumt. Känner mig tillfreds trots stamningen.
När alla åker så känns det skönt.
Att få vila lite. Slappna av.
Men har klarat att ha alla här och tror att alla har varit nöjda med att vara hos mig. Bara syrran saknades.

Förbereder mig att gå på möte. Är tillfreds.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback