Dag 55

Inga hjärnspöken inatt, vilket gör att jag vaknar utvilad.
Alla åker till Uppsala på morgonen. Ska också åka. Går omkring lite, känner mig ganska lugn.
När jag packar för jag en känsla av att detta är min sista dag. Kommer inte att komma fram dit jag tänkt mig.
Känner ingen oro eller ånger eller tvekan, endast en sorg över att inte kunna tala om för mina nära att jag mår bra och att det är okey. Funderar lite på om jag kanske kan skriva en lapp, men hittar ingen bra formulering.
Går ut igen. Nu får jag ingen känsla, ingen reaktion. Jag känner dock att jag kommer att komma hem.
Konstig känsla.
Eller ytterligare ett bevis på att jag är galen/håller på att bli galen.
Får en fin tur hem.  Går på möte. Delar om min känsla. Folk ruskar på huvudet åt mig. Men för mig känns det sant och sunt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback