Dag 46
C ringer till mig. Det känns skönt att jag slapp ringa till honom. Vet inte varför det är viktigt för mig. Hade ju naturligtvis gjort det och inte tänkt mer på det, men det var skönt att han ringde som han sa. Det känns som om jag kanske kan lita på honom. Jag vet inte riktigt varför, men hela hans person utstrålar pålitlighet.
Naturligtvis är han väl bara en människa med sina brister och fördelar, men det känns som om han gör sitt allra bästa och med det kommer man långt.
Vi bestämde att vi skall ses hemma hos honom på torsdag. Tycker det var väldigt skönt att slippa ta hem honom till mig.
Vill inte visa upp hur jag har det. Det är nog en misär jag lever i. Har inte toalett, ingen dusch, ingen värme i huset som fungerar. Isoleringen är tunn som papper i väggarna. Har dessutom hållit på å snickrat en hel del på fyllan, inte direkt en yrkesmans verk. Gräset är midjehögt.
Detta va vårat sommarhus som vi, jag och S, köpte för att kunna åka ut på landet ibland och ha det skönt.
Idag bor jag här. S är borta och drömmen vi hade död sedan länge.
Alla vettiga människor hade sålt stället och skaffat ett boende, men jag har inte förmått. Eller kunnat heller för den delen. Huset är betalt och således billigt att bo i. Men det är ju ingen bostad, det va inte ens tänkt att ha som bostad. Idag skulle jag inte kunna sälja det ens tillvrakpris. Jag fipplade bort min lägenhet. Så jag sitter där jag sitter. Som man bäddar…..
Men detta är inget jag vill skylta med. Inte alls.
E tycker att det är mysigt.
Varma dagar på sommaren.
Kan meddela at det är lagom mysigt i januari.
C pratar en hel del om känslor. Blir rädd och tveksam bara vid tanken. Det skrämmer mig att visa mig svag och sårbar, men måste nog igenom det också.
Vet ju hur stark och duktig jag varit innan och hur bra det gick.
Dax att göra något annat och ingår det att reda ut känslor så får jag väl göra det också då rå.
Han pratar en del om att hantera ångest.
Jag säger att jag inte har någon ångest, han låter förvånad, men argumenterar inte.
A ringer å vi pratar i ett par timmar.
Hon är skum. Ringer bara sådär ibland. Då pratar hon på och bygger liksom relation med mig. Men sen hör jag inget på flera månader. Tills hon ringer igen och fortsätter där vi va sist. Nu har jag vant mig vid henne och blir inte så förvånad, men konstigt är det. Har försökt att nå henne ibland, men det går inte. Bara telefonsvarare och hon ringer aldrig upp. Tills en dag hon kommer på att hon vill prata med mig. Alla är inte som alla andra….
Har berättat för henne hur det är ställt med mig.
Hon är glad för min skull att jag inte druckit på så många dagar.