Dag 200
Många spekulerar ihur länge M kommer att hålla sig. dom flesta tippar timmar.
Känns tomt efter dom. Egentligen gör det varken till eller från. Blir väl lite tristare speglingar. får inte direkt gåshud av inlevelseförmågan hos vissa i gruppen. Försöket att lyssna och ta till mig av det som är bra ändå. Låter mig inte gå med, då andra gör i mina ögon, konstiga saker. Känns skönt.
ska jobba ännu hårdare på det.
Är förvånad at det faktiskt funkar, det här med behandlingshem. Gäller bara att lyssna: det finns mer än jag tror hela tiden. Har tagit till mig bra och kommer att försöka få in det i vardagen, senare, i livet.
Ska inte låta detta övegå i högmod, men känner mig bättre rustad nu än innan.
Så va det det där med alkiskurvan igen då då.
Har svårt att släppa taget. Att acceptera. Har under dagen försökt ändra mina svar, men det funkar inte så bra.
Det är nog dessvärre så att dagen D såg mitt missbruk precis så. Är förvånad att det rasade så fort på slutet. Naturligtvis har jag grundat under lång tid, men nästan alla 3:e stadiet konsekvenser kom det sista halövåret. Förunderligt att bara falla handlöst ner i ett stort svart jävla hål. Men har balanserat på kanten länge. Allt känns så overkligt nu i efterhand. Skall aldrig glömma. Skall påminna mig resten av mitt liv.
Pratade med E. Hon var ledsen och längtade efter mig. HAde läst sitt brev till mig om igen. Blivit gripen av vad hon skrivit. Berättade att även jag blivit griåpen och gråtit då jag läst hennes brev.
Hon har inte haft det lätt hon heller.
Hon har varit ett stöd hela tiden för mig. Hon sa att hon saknade mig. Hade en vass kommentar på tungan, men lät den stanna där. Måste förstå henne. Hon har det jobbigt.
Å vem är jag att döma?
Hoppas att hon inte berättar om han, den andra alls. Kanske är det så att dom bara varit ute lite.
Vad vet jag?
Hur som helst vill jag inte göra någona ffär av det, sen får vi se om vi vill hitta tillbaka till varann. Är inte säker på att jag vill/orkar/kan det. Har fullt sjå med att försöka bli nykter. Orkar definitivt inte reda ut massa,, lägg på bordet och sånt. För mig är det inte viktigt hur hon och snubbens förhållande är/varit. Det viktiga i så fall är att vi ser en vettig framtid ihop. Men som sagt, är tveksam.
Åkte inte med på AA möte idag. Somnade vid 5-tiden. Är helt förkyld nu. Hoppas att det ger med sig.
Pratade länge med min rumskompis. Han är vettig. Fick mig att förstå att på det sätt jag nyktrade till, så ska min inte göra. Inser nu varför jag varit så tom i bollen hela tiden. Har ju lagt all energi, pskyk o fys, på att kunna bli nykter. Å den jävla abstinensen sög musten ur mig totalt. Hade varit bra mycket skonsammare om jag lagt in mig på sjukhus. Men fattade inte det så. Har fått betala för det.
tror att det var grunden till att jag inte fixade jobbet.
OM jag överlever nästa gång och får för mig att nyktra till igen. Då lovar jag att jag skall lägga in mig.
Är ju rena galenskapen med något annat. fattar inte mig själv. Det funkade förr, när jag va ung och stark. Måste inse att jag är en mycket sjuk människa då jag dricker. Fast gud förbjude att jag gör det igen. Skall göra allt som står i min makt för att slippa.
tror att detta med att lägga in mig inte hade funkat då jag skulle nyktra till. Det som drev mig var ju min självkänsla, utan den hade det varit omöjligt. Resonerade som så att, visst har ställt till ett helvete, men jag reser mig själv i alla fall. Känslan, tron, att kunna "reda upp" själv gav mig kraft och ett uns av självrespekt. Gjorde det värt att härda ut dagen. alternativet då var att ge upp eller leva. Marginalerna var små och detta tog mig kanske till nästa dag. Vad vet jag. Ska inte spekulera för mycket. Är ju här nu.
Vi har pratat om det du skriver.
Nu har du ju tänkt färdigt på NCA kurvan,
men titta på WHO:s kriterier, så kanske det klarnar ännu mer.
/Rådgivarna
Nu har du ju tänkt färdigt på NCA kurvan,
men titta på WHO:s kriterier, så kanske det klarnar ännu mer.
/Rådgivarna