Dag 188

Idag ska jag redovisa 1:2:an
Konstiga och skumma frågor som ställs.
Har inte tänkt på det sättet innan
       1 När drack jag alkohol och varför?
Sicken fråga egentligen.
Kommer ihåg kärringen på alkpol, som jag skulle gå hos (6år sedan).
Satte mig ner och hon frågar på alvar:
-Varför tror du att du dricker så mycket.
-Tror du att du kan dra ner på drickandet?
Sicken pantad jävla kärring. Om jag kunde dra ner satt jag väl för faan inte här hos dig.
Varför??...varför flyger fåglarna fast det regnar?
Hon berättade stolt att det gick gubbar där som kom en dag i veckan och hade gjort det i åratal.
Fast dom va inte nyktra.
Urbota fånigt ställe….. Jag gick dit 2 gånger.
Men nu känns frågan lite mer motiverad. Har suttit i grupp ett antal gånger och lyssnat, tagit till mig.
Mina svar blir:
Jag behövde ingen speciell anledning för att dricka. Kanske belöningssystem, kanske tristess, men jag drack i medgång, motgång, glädje, sorg, solsken, mulet, dimma, medvind, motvind, när postbilen kom eller inte kom, i alla fall mot slutet av mitt drickande.
Varför:
Tja, varför inte. Gillar att dricka. Kanske inte ruset så mycket, men gillar att börja dricka.
Bordet/kylen fullpackad.
Har massor, bara att ta för sig. Det gillar jag. Känna mig bladig.
Trodde varje gång att det skulle bli bättre, men så var det aldrig, bara sämre.
Tog ofta beslut om att sluta imorgon, efter att detta druckits ur.
Detta är min sista fylla, bara idag, imorgon löser jag allt.

Hur gjorde jag då jag inte kunde dricka?

Blev irriterad, inget tålamod, snarstucken. Men var sällan eller aldrig utan.
Ett 6-pack går alltid att fixa.

När var det särskilt svårt att avstå från alkohol?
Vet inte riktigt. Har sällan eller aldrig avstått.

Hur känns det att vara en drogberoende person?
Under slutet av min aktiva tid så var det ungefär som att sitta i fängelse i en ostkupa.
Alla såg mig, men ingen kunde höra mig eller ta i mig. Såg alla, men kunde inte höra eller känna någon. Endast kung alkohols piska existerade.
Nu när det gått några dagar känns det bra att arbeta med mig själv.
Utmanande att vara i krig på liv och död, där alla medel är tillåtna.
Är nyfiken på ett liv i nykterhet.
Ingen skam längre.

Finns det oförätter, kränkningar och misslyckande i mitt liv som jag har svårt att släppa?
Utifrån, nej.
Har insett min roll i en del konflikter jag har med andra och skall släppa.
Kränkningar   -  Vem skulle tillnärmelsevis kunna kränka mig mer än jag själv?
Misslyckanden- Jag ÄR ett misslyckande.
Svårt att släppa – Hårdheten mot mig själv, men börjar kunna titta i spegeln. Straffar mig mindre.
Men ska inte glömma att hårdheten och straffen har tagit mig hit.

Vad brukade göra mig arg, irriterad? Hurdan blev jag då?
På slutet småsaker kunde reta mig, om någon hunsade mig.
Ältade om diskussioner i oändlighet i drypande självömkan.

Vad oroade jag mig för?
Att mitt liv föll isär på alla plan och jag var oförmögen att göra något. Kunde bara se allt falla.

När kände jag dåligt självförtroende?
På jobbet när jag va bakis. Speciellt i diskussioner när min hjärna vägrade fatta. Hjärnan bara låste sig och all logik och vett bara försvann. Tänkte ofta att jag inte jobbade på samma vilkor som andra. Tyckte att dom hade det så jävla lätt. Dom slapp ju trycka i sig en flaska sprit efter jobbet varje kväll och slapp vakna som ett as. Förbannade ofta mig själv då jag var tvungen att ge efter pga oförmåga, trots bättre vetande. Vilket blev kass självkänsla.

Varför har jag inte sökt hjälp tidigare?
Kan du supa din jävel så kan du ta mig fan tåla ett bakrus. Inget å pjoska över. Den taktiken höll tillräckligt länge så att mitt förnuft grusades. Sedan visste jag inte hur jag skulle göra för att få hjälp. Trodde mer och mer att det inte fanns hjälp, men visste samtidigt att jag inte skulle klara det på egen hand.
Inser nu att jag har tur som fick leva….

Ska jag tillämpa AA framledes?
Ja

På vilket sätt?
På det sätt som krävs för att kunna förbli nykter.

Massa frågor som sätter min redan ansträngd hjärna i trångmål.
Konstigt att vara så ärlig inför massa fyllon.
Vet inte hur andra har det, men för mig känns det som om den som farit mest illa är jag själv. Känns inte så tungt tack vare det.
Känner i min själ att beslutet står fast, mer än någonsin.

Ju mer jag arbetar med detta, ju mer inser jag hur nära det var och hur gärna jag vill vara kvar på denna sida. Inser nu fullt ut att om någon livskvalité skall kunna uppnås, då är jag tvungen att avstå helt från alkohol.
Idag har det inte varit någon uppoffring.
Det har inte varit någon uppoffring sedan ångesten och skakningarna släppte.
Visst, får känna på det ibland, men inte som i början.
Men har fattat att det inte finns någon dag som är tillnärmelsevis, inte en skugga så jävlig som min bästa mornar då jag söp.
Tänker jag på dessa mornar, då är det enkelt att vara nykter en dag till.
Kikade lite på nästa uppgift. Vet inte riktigt vad det är som drivit mig att dricka. Ska fundera igenom detta noga.
Är idag tacksam att jag fått möjligheten att vara här.
Hade det jobbigt när ingen på jobbet visste och jag skulle lösa allt själv.
Det är tack vare AA som jag orkade att ta mig hit.
Trodde att jag hade god insikt innan jag kom hit, men det är mycket jag insett här.
Antar att jag inte insett allt än.
Kommer de följande veckorna att vara lika givande, då kommer nykterheten i större utsträckning ligga hos mig själv. Kommer att kunna hantera svåra situationer lättare, med verktyg härifrån. Det och min envishet har tagit mig ända hit och detta skall ta mig in på säkrare nykterhetsmark.  Helt säker är nog svårt att uppnå, men en säkerhetsnivå som möjliggör ett vettigt liv, det borde funka.

Vill verkligen ha ett vettigt liv med livsglädje och vänner.
Känner mig beredd att göra vad som helst för att slippa dricka igen.

Vi åker på NA. Vi åker en kväll i veckan på AA eller NA. Har aldrig varit på ett NA möte innan. Lite mer livat här. Tunga delningar. Fick bricka för mina 6 månader. Kände mig stolt och tårarna var inte långt borta.
Har inte snutit dessa dagar ur näsan direkt.
Tänk att jag min gamla fylltratt har uppnått så många dagar. 
6 månaders nykterhet.
Å dessa dagar kan ingen jävel ta ifrån mig.
Inte ens Kung Alkohol.
Dessa dagar har jag, hur det än går i morgon.
Å går allt åt helvete så skall dessa underbara dagar finnas i mitt hjärta. To The Bitter End.
Underbara dagar, vissa har väl haft lite solk på sig, men jämförelsevis med då jag söp, så har ALLA dagar varit underbara.
Häftig känsla, 6 månader som inte ens Kung Alkohol kan ta ifrån mig.

Törs absolut inte räkna med att få kraft att göra detta igen. När jag senast låg utslagen på mitt köksgolv och förbarmades kraft och möjlighet att ändra på mitt liv, hjälp från min högre makt.
Tror inte för en enda sekund att kraften kom från mig själv, utan jag gavs en möjlighet att ändra mitt liv.
EN chans.
Tror att det vore lite väl mycket begärt av min högre makt att han skulle ge mig kraft en gång till. Så som jag ser det är det EN chans, se till att ta den. 
Vill verkligen dö nykter, vore trist att dö och inte ens komma ihåg att jag levt eller vad jag dog av.
Så vill jag inte sluta.

Träffade läkaren idag. Han berättade att min typ av alkoholist är den nya sorten, känns ju kul att i alla fall vara modern. Detta med after work, pubkkultur osv Alkoholen har tagit mark hos alla människor. Den nya typen dricker mer regelbundet och alkoholismen kommer smygande. Dom kroppsliga skadorna blir mer utbredda och större efter långvarigt lågdrickande utan vita perioder. Han säger att i hans väntrum sitter nu folk lugnt och städat och väntar på sin tur. Välklädda och rena.
Instämmer i det han säger och inser vidden av alkoholproblemet i samhället.

Kanske kan jag, om jag tillfrisknar, vara behjälplig i någon form. Betala av på ”skulden” till AA, på något sätt, men har en bit kvar dit…….
Mår just nu bra, tycker att detta utvecklar mig.

Spelar pingis med finnen varje dag. Vinner enkelt över honom. Han skakar rejält fortfarande, är riktigt risig. Så gäller att vinna över honom nu, får nog stryk av honom när han piggat på sig lite.
Han har bollkänsla, det syns. Fast koordination, den har han inte just nu.
Gillar honom. Gillar nog varandra. Pratar mycket. I den mån nu en finne pratar alls. Men en riktigt trevlig kille är det. Vi kom samma dag. Han var inte i så bra skick då, men repar sig.
Har träffat några andra här också.

L en trevlig beslutsam kille som har lite nykterhet innan. Satte sin bil i ett träd och verkligheten flinade honom i ansiktet. Vaknade på sjukhus och insåg att det nog finns en poäng med att ändra sitt liv. Tror på honom.
J en ung grabb som inte riktigt vet vad han gör eller vill.
Polisen som är hyfsat beslutsam, luttrad och nog en riktig buffel och har erfarenhet av livets baksida.
M, pojkaktig, barnslig, tycker detta med brännvin är rätt häftigt.
P en tjej som är här för andra gången, lyckades inte hitta nykterheten förra gången.
Gubben K som supit bort hela hjärnan, tror att han är företagsledare och endast oturen tagit honom hit. Gubben sprider irritation och drar på sig en hel del ilska.
Vi har bildat en liten grupp. Umgås en del och pratar.
Men konstigt nog finns det inte tid över på något sätt. Vi gör inte så mycket på dagarna, men sitter å hänger gör vi inte heller.
Känner mig lugn och beslutsam. Tålamod är något som jag börjat få. Har aldrig haft det innan jag hamnade här. Har inte bråttom på samma sätt, men såsar inte heller. 
Har  inte har tid med massa trams.
Har inte råd.
Min nykterhet skall bli genuin, eller i alla fall så genuin den nu kan. Har inte tid eller lust med funderingar kring hönan eller ägget, utan arbetar vidare utan att ifrågasätta saker som inte måste ifrågasättas.
Har ju funkat hittills.

Saknar sonen. Har inte ringt till honom än. Skickade ett sms.
Han finns inte så mycket i mina tankar,  ingen finns i mina tankar. Arbetar med mig själv.
Men saknar min lilla gosse.
Till helgen kommer det mycket besök till mig. Mamma och pappa sonen och E, kanske även min sponsor. Ser fram emot det med blandade känslor. Tror att det är viktigt för mamma och sonen att se mig. Pappa kommer också, lite överaskande, men kanske han lyckats få upp strutshuvet ur sanden. Tror inte det, men kanske. Tror ju numer att förändring är möjligt för alla………

Du resonerar sunt och verkar ha förmågan att vara här och nu.
En känsla jag får då jag läser vad du skrivit är att du nått din personliga botten, att det är färdigdrucket, att du är beredd att göra det som krävs.
/Rådgivarna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback