Dag 179
Vi ser på film.
Är raslös efter filmen om Karl-Erik.
Filmen berör mig. Känner igen mig.
Till och med gråter under filmen, ovanligt för mig. Ovan att bli berörd.
Blir irriterad på mig själv då jag inte kan låta bli att irritera mig på andra i gruppen.
Måste fokusera på mig själv.
Pratar med E på telefon, känner mig längt långt ifrån henne idag.
Sover oroligt, har tankarna på min story.
Så många år. Så mycket som hänt. Så mycket jag glömt.
Både kul och mindre kul saker. Nästan som att läsa en bok om igen. Har mycket sällan sett bakåt i livet. Känner att det även funnits positiva saker. Men mest tragik och konstigt agerande från min sida.
Dethänder en del med dig, det syns. Skönt
/Rådgivarna