Dag 177

2003 / Permalink / 0
Börjar känna mig väl till mods. Sonen och E hälsar på. Känns skönt att sonen sår se hur jag har det. Att jag inte sitter på kåken eller hispan i alla fall. Mina misstankar omatt han går och oroar sig för mig bekräftades. Vi pratade en hel del. Sonen lyssnade och tog till sig av dagen.
Vill vara ifred från det ”civila”, har viktigare saker att tänka på just nu. Min nykterhet.
Idag släppte jag lite om mig själv, liten övning inför life storyn. Känner att jag berätta sanningen. Fick rådet att l tömma min ryggsäck.
Har inga spektakulära saker, inga stora hemligheter, men har aldrig någonsin berättat sanningen för någon. Har alltid friserat till det så att det passar mig. Är glad att jag faktiskt inte har några riktigt mörka hemligheter. Dock är det jag bär på tillräckligt för mig. Behöver inget mer.
Att se mig själv med nyktra ögon, det är ju det jag gör nu. Se min egoism, mitt högmod dominera min personlighet. Se hur jag satt mig själv i första rummet.
Nu har denna föga trevliga begåvning tagit mig till ända till behandlingshem.
Men känner mig stark i min övertygelse att det faktiskt går att ändra mitt beteende och skapa en tillvaro som jag vara tillfreds med.
Har faktiskt stora möjligheter till det. Men bara om jag lyssnar på dom som gått före. Har gjort det hittills.
När jag nu på kvällen tänker på min kommande life story känner jag ingen klump i magen längre. Känner mig ganska lugn.
Går igenom den gångna veckan innan jag kom hit. När det uppdagades på jobbet. Det var det jobbigaste jag någonsin varit med om i mitt liv. Led alla helvetes kval och satt på masssa jobbiga möten med massa olika människor. Nu. Efteråt känner jag att det var rätt.
Skönt att kunna förlikas med det jobbiga.

Till top