Dag 175

Ska åka på behandlingshem idag. Sylar ihop hemma. Packar lite. Är nervös men beslutsam. Tar en rejäl omväg.
Åker grusvägar, sakta och eftertänksamt. Stannar å köper lite godis och korsordstidingar. Det slår mig att det inte syns på mig var jag é på väg. Ingen ser det på mig, tycker på något sätt att i alla fall någon kunde komma och dunka mig i ryggen och förstå något, men tjejen i kassan tar bara betalt och säger tack.
Känner mig butter. Parkerar bilen. Tittar ut över området. Inget vidare detta.
Vet inte riktigt var jag ska ta vägen, inte direkt någon mottagningskommite, men hittar en plats i matsalen och tar en äcklig kopp kaffe.
Ska jag vara här i 28 långa dagar. Slår mig ner i matsalen och väntar.
Det kommer en snubbe fram och presenterar sig. Han verkar inge vidare. Gammal alkis. Svarar enstavigt utan glädje på hans frågor.
Han är ganska trevlig. Verkar rutinerad. Men jag säger inte så mycket, känner mig osäker.
Gruppäldste kommer å visar mig till mitt rum.
Ett enkelt rum. Är tyst. Bor ensam på mitt rum, bra det i alla fall.
Går in i uppehållsrummet, där sitter det en ansenligt gäng . Några spelar kort andra sitter bara å sitter. 
Nickar lite. Känner mig tvär och nästan ilsk. Känner att jag blänger, men skiter i det. Tiger. Någon försöker prata lite med mig. Svarar bara enstavigt.
Känner mig stingslig, nästan rädd. Känner inte igen mig riktigt, men skiter i det.
Första gruppsittningen och presentation. Vi har två rådgivare, en kvinna å en man. Är inne i mitt skal.
Noterar. Min presentation blir mycket kort. Säger det jag måste och inte ett ord till.
Verkar vara ett jävla skitställe. Gäller å härda ut. Håller mig för mig själv.
Har nästan fientlig inställning till hela skiten just nu.
Jävla skit.
Man ska skriva dagbok här, men jag tänker nog inte göra det. Man ska lämna in den varje dag för att dom ska se hur det går.
Vaffö skulle jag skriva dagbok åt dom?
Skiter i att skriva en stavelse.
Går in på mitt rum.
Jaha, så vá man här då.
Ligger på min säng och skriver, trots mitt motstånd. Har haft första sittningen, å fick mig en livestory till livs. Bävar lite. Undrar var min motivation tog vägen, känns som om den blev kvar hemma. Jag har varit ganska tillknäppt idag, hade ingen som helst lust att vara här. Har bara svarat kort när jag blivit tilltalad. Tydligen ska alla, också jag göra en livestory. Förstår inte hur jag skall kunna lämna ut mig så.
Göra mig så naken inför andra, men har bestämt mig för att jag ska göra det ändå.
Somnar tidigt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback