Dag 161

Är helt apatisk på jobbet.
Kämpar så mycket jag kan för att överhuvudtaget göra någonting, men allt jag gör blir bakvänt och galet.
Mitt självförtroende är i botten.
Vad jag ska göra? Hitar ingen lösning.
Något måste göras nu.
U agerar spydigt mot mig.  
Dom andra i gruppen har liksom inte så mycket att säga mig nu.
Känner att jag inte kan vara i detta rum mer.
Det går inte. Det går bara inte mer.
Något måste göras.
G kommenterar mina ritningar. Ser på honom att han inte är nöjd.
G är en sansad person, men ser på honom vad han tänker.  
Känner mig som en skolpojk.
Inte kul.
Sitter å stirrar in i hålet i datorn. Kan inte få mig att göra någonting. Är som förstenad.
Klarar endast att se ut som om jag läser något viktigt.
Måste göra något. Men vad???
Min ångest är monumental och har försatt mig i stand by.
Kanske jag kan berätta lite för G. Kanske det skulle hjälpa lite.
Han kanske inte skulle se på mig som en totalt komplett idiot i alla fall.
Vill inte att han ska tycka att jag är en idiot. Gillar G.
Han är en bra människa.
Vad U anser om mig skiter jag i. Det spelar ingen roll vad han eller dom andra tror och tycker.
Men vill inte att G ska tro något som inte är sant. Vill förklara mig för honom. Mår inte bra av detta nu.
Måste agera på något sätt.
NU.
På kvällen kan jag inte somna.
Vill berätta för G. Inser att det kommer att ta en ändelse med förskräckelse, men vill i alla fall att G ska veta att det finns en orsak.
Fattar att jag är körd på jobbet.
Har gjort mitt allra bästa på jobbet, men det räcker. Förmår inte. Kan inte.
Kommer troligen att få gå hem.
Men det är viktigt för mig att G vet hur det egentligen är med mig.
Varför det inte fungerar på jobbet. Men hittar inget bra sätt att berätta och komma undan på samma gång.
Vrider och rullar runt i ångest.
Åter en sömnlös natt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback