Dag 138
Tar en dusch och rakar mig.
Känns inte riktigt lika uselt att jobba denna vecka.
Men långt ifrån bra.
Är jobbigt på jobbet. Hör liksom inte hemma här längre. Inget att prata om med någon.
Känner mig ensam och utanför. Har svårt att spela normal.
Vet inte hur länge till detta håller. Sitter ju bara här och ser dum ut. Producerar långt ifrån vad som kan förväntas av mig. Gör inte det jag ska.
Lider mest på dagarna.
Går ofta på toan och baddar ansiktet. Sitter i mörkret på toastolen och tittar i mörkret på flimret i mina ögon. Vissa dagar är det hyfsat, men ibland ser jag bara stjärnor. Har blivit lite bättre med synen, flimrar inte riktigt lika mycket nu. Att se något i burken är som förgjort. Ser fanta mig inte att cadda.
Går bara inte.
Med en dåres envishet skall jag hålla på tills det funkar.
För det kommer att funka, bara att inte ge upp.