I ett gammalt fyllos huvud

Dagarna blir till veckor som blir till månader.
Har nu varit utan alkohol i 15 månader.

Livet har sakta börja stabilisera sig.

Tar det lugnare.

Natt maran kommer allt mer sällan.
Går ibland en hel vecka utan nattligt besök.
Det är sommar nu.

Uppdraget går hyfsat, men besparingar och personalminskningar har gjort att många är pressade. Mycket pressade.

Stämningen på avdelningen är inte som förra gången.

Gör det jag ska göra.

Har nu 10 mil till eftervården, men det är ok.

På eftervården kommer återfallen med jämna mellanrum.

Professor ”jag är bättre än alla ni andra tillsammans” har fått en kompis.

Nu är dom 2 st som sitter och raljerar.

Ryker ihop med dom båda minst en gång per möte.

Kan bara inte hålla käften när dom badar i sin egen förträfflighet.

Fattar inte vad dom raljerar efter. Dom har båda tagit återfall.

Trots detta sitter dom och pratar om hur viktiga och duktiga dom är.

Klart irriterande.

Men tar inte med mig det hem eller låter dom bestämma hur jag ska må.

Jag retar dom bara så pass att dom får upp pulsen lite…..

Har blivit mer överseende med dessa.

Enklare att förstå.

Är inte lika rädd längre.

Har dragit ner lite på AA möten, går numer bara 2 gånger i veckan.

Det är en dos som är lagom för mig, ska inte bli för få möten.

En del drar ner på möten, för att sedan sluta med möten helt.

Många vittnar hur dom sakta gått tillbaka i beteende och efter en tid druckit igen.

Ska försöka hålla mig från den taktiken.

Blir påmind om min kompis finnen lite då och nu.

Men accepterar hans beslut.