Dag 419

2004 / Permalink / 0
Hälsar på M på vägen hem.
Vi tar en korv.
Pratar om mitt arbete i 4:e steget.
Kommer fram till att de 7 dödssynderna är det som jag skall jobba utifrån.
Dom 7 dödssynderna?
Är inte dom glömda?
Dom gäller väl inte idag, eller gör dom det?

Ringer mamma.
Talar om för henne att vi inte kommer att ta över gården.
Ser ingen ekonomisk lösning i detta. När vi kikade på den så var det så mycket som var tvungen att göras. Nästan som den högre makten inte ville ha dit mig.
Mitt syfte i livet är inte att flytta hem igen.
Mamma känner likandant säger hon. Hon upplevde att när vi hade åkt så blev det mycket bättre för henne. Hon kände att trycket på henne föll av henne. Hon menade att gården blev fri på något sätt, den måste inte förvaltas inom släkten utan dom kan sälja och lämna när dom vill.
Roligt att vårat besök genererade något positivt.
För mig och Ellen var det också positivt. Vi kom fram till att vi inte skall flytta.
Vi ska gräva där vi står.
Dom säger på AA släpp taget. Spela inte gud. Din högre makt fixar det åt dig, bara du släpper taget.
På något vis har jag nog släppt taget. För funderingarna om att bygga hus på min tomt verkar mycket mera rätt. Får köpa till en bit mark som jag i så fall skulle behöva.
Det va inga problem alls.
Vatten skulle en kompis kunna fixa billgt, jättebilligt. Kök har en annan kompis som jag skulle få köpa för en billig penning, kammin likaså. Så på en dag har mycket löst sig, om vi bara gräver där vi står.
Känns som om min högre makt vill ha kvar mig på det ställe jag finns. Ska försöka förvissa mig om att det är så. Be ödmjukt om hans vilja med mig.

Eftervård.
En i gruppen tyciker inte att han behöver gå här längre, han kan själv. Han var här och visade upp sig.
Han var troligen inte ok.
En annan ska ut och resa, till spanien, med 6 veckors nykterhet i bagaget.
Pucko…..
Har svårt att inte döma. Men försöker.
Ser inte att det finns vilja, men ska även här släppa taget och vara glad och tacksam att det inte är jag som utsätter mig för dessa stolleprov.
Har svårt att ödmjukt vara tacksam för det.
Efter mötet får jag bensinstopp på hojen.
E har haft reserven på, och nu står jag här utan soppa.
En i gruppen hjälper mig.
Hon är snäll.
Kommer till slut iväg i alla fall.
Kanske var det en liten knäpp på näsan för att jag inte är ödmjuk inför andra människor, jag vet inte.
Kommer hem.
Är lite kall efter åkturen.
Förbannar det svin som snott mina mc-kläder.
Min gjutning har blivtit ganska bra.
Gläder mig åt det.
Kryper ner i sängen.
E ringer.


Till top