Dag 415

2005 / Permalink / 0
Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.
Till top