Dag 401
Högsta hönset, vår VD tittar in.
-Hej, ditt gamla fyllo säger han.
-Hej,svarar jag lite överumplad
Han kramar om mig varmt och nästan lite faderligt.
Kramar honom tillbaka.
Han har lagt några kilo runt midjan.
Kanske dom kilon jag gjort mig av med.
Känner mig stolt över att han gjorde och sa som han gjorde.
Vad det är viktigt att människor ser varandra.
Det värmde min kalla gamla själ.
Senare ringer J frågar om debitering på nya uppdraget va ok.
Frågar min arbetsledare och han sa ok till det.
Det verkar som om det äntligen kan bli något. Ska bli otroligt skönt att komma igång igen.
Känner mig INTE tillfreds med att sitta på kontoret längre.
Är på Intervju om ett annat uppdrag. Verkar även det vara ett uppdrag som skulle passa mig.
Men om jag själv får välja så väljer jag nog mitt gamla, känns tryggare. Känner alla jag ska jobba med, åsså är det ju inte för all evighet som jag ska vara där. Tror mig kunna styra det denna gång lite bättre, jag tycker att det verkar som om dom lyssnar på mig lite mer här nere än det va på det gamla kontoret. En positiv känsla i magen.
Det känns som om det hela kommer att lösa sig.
Det känns däremot lite trögare med mamma å pappa.
Är fundersam över om pappa verkligen är kry.
När vi kikade på gården så såg det ju inte så där riktigt bra ut. Känns som om han inte är med i huvet. Bådar ju inte gott direkt. Verkar som om mamma har noterat men inte vill se, utan hon lägger mycket av det på henne själv. Tror att det inte e ok med honom.
Det går ju inte att få kontakt med honom alls, fast det kanske det inte har gått någongång, det vet jag ju inte, har ju varit aktiv så länge att jag inte riktigt kan bedöma det.
Men kan bedöma att det han presterar just nu inte verkar riktigt klokt i alla fall.
Jag ska i alla fall hålla mina fingrar borta ifrån det. Det får dom själva ansvara för.
Kan inte göra mer än att svara på frågor………..OM någon ställer dom till mig.
Måste bli bättre på det.
Har mitt 4:e o 5:e steg att ta i istället. Det är nog så det räcker för min del. Vi pratade lite igår om att B från behandlingshemmet kanske kan göra 5:e steget med mig. Vore ett bra val.
Lär inte kunna manipulera så mycket där………*ler*
Jag å M hämtade resten av pannorna hos J. Kändes bra att få det gjort.
Det lunkar på i lugn takt. Sonen kommer nog i morgon.
Ska bi kul att träffa honom.
Berättade för mamma att finnen inte orkat längre.
Hon minns honom från hemmet.
Han satt i hans grupp och jag vet att mamma gillade honom. Hon har ofta frågat hur det går för honom.
Hon gillade honom. Hon blir ledsen.
-Den fina pojken. Han var ju inte gammal heller. Vad tråkigt, säger hon.
Hon tycker att det är läskigt, blir orolig för min skull.
Allvaret bankar på.
Finnen är den andra från min grupp som dött och återfallen i gruppen har haglat.
Ja, tyvärr, det är på allvar detta. Blodigt allvar.
Jag har läst alla inlägg i din blogg nu. De tar mig hårt och ger mig en djupare förståelse. Jag fick hela min uppväxt förstörd av en alkoholiserad plastpappa. Jag tror inte att han förstått än att han tar död på sig. Du verkar beslutsam och stark. Grattis!