Dag 247
Är tacksam att det inte va jag som va ute igår. Vet precis hur hon mår nu. Hon ynkar sig.
Jag är snusförnuftig och lite högragen mot henne. Retar henne.
-Så går det när man inte tänker efter före.
Hon är bakis säger hon.
Friska människor har inte baksmälla, dom bara tror det.........
Känns skönt att slippa vara bakis.
Tänk, jag har inte varit bakis en enda gång på 8 månader.
Otroligt skönt nu när jag tänker på det.
Bra att hon drack igår.
Smiter tidigare från jobbet. Känns otroligt jobbigt att vara här nu. Vill bara härifrån.
Känner mig så ensam på något sätt.
Pratar en del med R, men kan ju inte sitta i hans knä hela tiden......
Ingen som pratar med mig och jag är nog lite för social för att stå ut med det i längden. Det är detta som jag har retat mig på i många är. Alla sitter bara tysta framför sina burkar. Ingen ser någon annan och ingen bryr sig heller. Känns inte som om det är min grej riktigt.
Det har blivi så tydligt efter att jag nyktrade till.
Fast vänta nu........är det verkligen omgivningen som ändrats??
Åker runt och kollar var hundklubben ligger.
Kan ju vara bra om det nu blir någon hund vad det lider.
Så va det det där med jobbet då. Jag har en tanke/fantasi om att jag kommer att få det bättre om jag jobbar på nätterna. Har under några år nu ett flertal gånger ”upptäckt” att denna miljön kanske inte passa mig.
Det är dax nu att göra något.
Det där med att ”sen ska jag skaffa hund, man skulle ta ett annat jobb” osv, det är nu, sen är nu.
Har drömt färdigt, det är dax att agera nu.
Totar ihop brevet till vaktbolaget och skickar iväg det.
Får väl se vad dom svarar. Ska jag jobba med detta så kommer jag att få jobbet, annars kan jag nog se mig i månen efter det. Så det löser sig nog. Har nu gjort mitt i denna fråga för denna gång
På något vis så vill jag bara söka det jobbet just nu.
Har inte lust att rota med fler bolag just nu. Konstigt att jag känner så, men det kanske beror på att jag har släppt taget lite. Litar på att om jag ska jobba med det så kommer jag att få jobbet enkelt, annars ska jag nog inte ha det nu. Fast fan vet om jag egentligen är beredd att byta nu på direkten, vore ju lite bra att jobba upp ekonomin lite innan. Ska nog inte tänka för mycket på det.
Har tagit mitt beslut och det kommer att stå fast.
Jag kan stolt se tillbaka på min tid på detta jobb.
Har skött mig och klarat att göra en hyfsad ”karriär”. Är omtyckt och har i stort gjort detta bra.
Har klarat att vara kunskapsmässigt duglig och ibland duktig.
Har löst en del svåra problem och jag har varit godkänd som konsult. Tror till och med att jag gjort mig ett namn inom mina kunskapsområden. Men det kommer inte att bli mer framgångar inom denna gebit.
Jag har tappat drivförmågan och lusten att utveckla mig, tappat lusten att sitta framför en burk.
Tycker idag att det är viktigare att utvecklas som människa, och det är dax nu.
Det känner jag.
Dax att samla ihop mig.
Dax att tänka efter.
Dax att utvärdera och bedömma läget.
Dax att ta ett beslut om min framtid.
Tror att jag får möjlighet med det på mina vaktrundor på nätterna och rastningsrundorna med hunden.
Tid, jag får tid till eftertanke och försonong med mig själv.
Det är egen kvalitetstid jag söker. Det är det som jag vill ha. Egen kvalitetstid.
I min nuvarande situation har jag inte förmåga att ta det.
Har inte förmåga att börja träna, eller engagera mig i saker som är betydande för mig.
Glömmer gärna att jag har ett jobb å göra, skall göra mig fri.
Fri från beroende, snus å sprit.
Fri att kunna ha friska mellanmänskliga relationer.
Fri att kunna reda ut mina innersta tankar och önskningar.
Fri att förverkliga det som är viktigt flr mig.
Har tom tankar på att om det är nödvändigt, sälja min hoj.
Att åka hoj på det sätt jag gjort är över för min del. Den drivkraften finns inte inom mig längre.
Nu längtar jag efter en själslig frihet som jag inte visste fanns, fast vet nu att den finns å det är bara jag som kan hitta den. Men för att hitta den måste jag leta.
Mamma ringer, hon har klurat lite på det där med att vara nattvakt, nu har hon fattat.
Hon fattar mig min lilla mamma.
Hon är nog den enda i världen som faktiskt förstår mig, bara jag ger henne lite tid att tänka på det jag har i huvet, så fattar hon. Det kanske är det som är skillnade hon lägger ner jobb på att försöka förstå, det är det nog inte alla som gör, därför förstår dom inte heller.
M ringer, han undrar hur E tyckte om honom.
Han har fixat så att hon kan gå på eftervård.
M avråder mig från att byta jobb nu.
Men tänker inte lyssna på det. Tänker gå efter eget huvud denna gång, men behöver nog inte bry mig.
J från hemmet ringer och vi pratar en stund, han är väldigt mycket inne i programmet.
Hade tänkt ringa till D, men det blev inte så igår, vet inte om makten tyckte att det va för tidigt eller om jag schabblade bort det, det blev i alla fall inget.