Dag 218
Faan vad lite ödmjukhet jag har. Går på i ullstrumporna, som en missbrukare......suck.
Är tveksam om hon uppfattade något om min förvirrade förklaring ang grodor och häckar. Inte för att hon inte hörde, pratade högt, fast kanske inte tydligt.....
Går på i ullstrumporna, som en missbrukare......suck.
Förklarat att jag minsann inte kan NÅGON annan dag, än tisdag. Kommer att vara tvungen att avsluta eftervården.
Hon är rutinerad. Har nog haft halvgalna fyllon i luren förut.
Hon förklarar lugnt att det inte är några problem. Hon har hört klagomål innan på den grupp jag går i.
Hon fixar en ny grupp. Gruppen har samma dag och i lokalen bredvid. Inga problem..
Fan också, kan inte slingra mig ur eftervården. Måste acceptera hennes förslag som ett gott förslag.
Byter grupp fom nästa gång.
Kommer att hamna i en grupp i lokalen bredvid, den skulle vara bättre. Då tror jag väl på det då då.
Kom på att jag inte kan förändra någon i gruppen, utan bättre att jag byter grupp och försöker att inte irritera mig på sådant som é värdelöst.
Så så får det bli. Får kännas bra då då........
Funderar på huruvida det kommer att kännas att träffa dom i gamla gruppen.
Beslutar mig för att stå för mitt beslut även inför dom det gäller. Är min nykterhet och då skyr jag inga medel på något sätt.
Känns Ok att stå för detta.
Vad som däremot inte känns riktigt lika ok, är på jobbet.
Har svårt att företa mig ngnting, svårt att komma till skott och koncentrera mig på det som jag ska göra. Känner samtidigt att det nog är bra för mig att vänta lite med att dra igång någon form av nykterhetsaktivitet. Känner mig lite fånig, när jag ser på mig och mina tankar med lite distans.
Vad tror jag att jag är?
Jag är faktist inte torr bakom öronen. Ska nog inte förhäva mig i min prakt, utan ta det lugnt.
Det där med att ta det lugnt har jag svårt för.
Blir gärna stor när jag får lite medhåll/beröm. Måste fokusera på att vara BALANSERAD.
Ta Det Lugnt och vara balanserad.
Faan vad trött jag blir på mig själv.
Det är så lätt att bara rusa sta och tro att jag är något. Är ett fyllo, inget annat.
Detta är inte riktigt ärligt heller. Känner att jag nog egentligen är lite förmer än min omgivning.
Att det ska vara så svårt att bara stava till ordet ödmjuk.
Frågar min chef om vi ska sätta oss lite å planera idag, men han é fullbokad.
Känner mig som en fis. Det känns inget vidare att begära hans tid.
Men han är en bra grabb, mycket bra grabb. Är glad att det är han som é min chef.
På vägen till E ringer sonen å undrar vart jag är.
Har glömt att jag ska träffa honom. Visste att jag skulle träffa någon idag.
Chansade på att det var E.
Ringde till henne och stämde träff.
Är nog helt förvirrad.
På mötet fick jag några sanningar av M och J nedkörda i halsen.
Känner mig lite dålig som inte hör av mig till M som jag ska.
Ska försöka att skärpa till mig lite på den punkten.
HSB ringde mig på väg hem från mötet.
Han tyckte att vi måste komma överens och vill ha en förlikning.
Nu gäller det för mig att vara iskall och inte ta i för mycket och tro att detta kommer att bli gratis.
Ödmjukt böja mig vid en vettig förlikning.
Vill dock driva vidare att jag får ett skriftligt svar av dom. Det verkar inte som om dom är så pigga på att skriva. Men ska inte tro att allt bara försvinner, utan ta i detta lugnt å fint.
Trilskas det för mycket ska jag betala å glömma skiten. Måste det för min egen skull. Ska inte gräva ner mig i skit som egentligen inte spelar ngn roll.