Dag 212
Det går sådär.
M är bakis. Han vill att jag ska ut på uppdrag.
Svarar, visst kan ju inte sitta här å uggla hur länge som helst.
En stilla fråga i mitt ruttna sinne.
Undrar om han har förstått någonting av vad som sades i fredags?
Tycker det verkar lite konstigt att jag ska ut på första bästa uppdrag, som inte ens passar mig.
Sa inte något utan väntar på att min chef kommer åter.
Är på mitt första eftervårdsmöte.
Kommer inte att längta efter det direkt.
Det är för lite prat om våra problem, mest en massa skitsnack.
Det är ju inte för att vi är så fina och balanserad människor som vi hamnat hä. I denna grupp verkar ingen vilja minnas om varför vi har samlats här. Inte för att få kompisar jag är här.
A från hemmet, går i samma grupp.
Hade dragit igång första helgen han också.
Tycker att det här är lite läskigt om jag ska vara ärlig.
Det är nu 3 som druckit direkt efter att ha kommit hem.
På ett sätt bryter det ner mig, på ett annat stärker det mig.
Känner mig å ena sidan chanslös mot Kung alkohol.
Alla faller omkring mig.
Ett annat sätt att se det, är att dom tar mina återfall.
Gäller att hålla isär begreppen och fokusera på min egen nykterhet. Det är den och bara den som betyder någonting. Hur andra väljer att göra ska jag inte lägga mig i.
Försöker att inte reagera, men det är svårt.
Svårt att inte bli högmodig och självgod för att jag inte har tagit återfall.
Svårt att inte tycka att dom inte kämpar.
Måste inse att alla nog gör så gott dom kan och agerar utifrån deras förutsättningar och deras historia. Ska agera utifrån mig å inget annat, försöka att inte vara högmodig och småsint, utan ta till mig det andra gör och vända det till styrka i min nykterhet. Utan att för den delen döma någon annan.
Det är svårt men nödvändigt.
Jävla nöt till gruppledare i alla fall.
Dom är 2st. Den ena svamlar om att han har denna grupp istället för att gå på AA. Pucko. Tror att massa nynyktra satar skall kunna utveckla hans nykterhet. Blir så trött.
Den andra snackar bara massa skit om trädgård, har klippt nån jävla häck eller vad han surrar om.
Blir mest trams.
Kommer inte att tåla dessa herrar många gånger.
Känner mig ilsk på dom men säger inget. Är ju första gången.
Kanske är det så att min högre makt har gett mig dessa fåntrattar för att jag ska få tillfälle att på riktigt lära mig sinnesrobönen.
Ta Det Lugnt. Lev och Låt Leva. Kan bara förändra mig själv. Släpp taget.