Åter till verkligheten

2004 / Permalink / 4
Fick lite tips om förhållningssätt på arbetsplatsen, med mig hem från hemmet.

Många patineter som återvänder till sin gamla omgivning efter avslutad behandlingupplever en del problem.
Arbetet:
Som nykter alkoholist är du en främmande fisk. För en del kan din nykterhet ses som ett hot mot deras eget drickande/droganvändning.
Dina arbetskamrater har antagligen sett utslagna gatualkoholister framför sig då man pratar om alkoholister. Att du som är i samma ställning, har liknande förhållanden och kanske ett dryckesmönster som påminner om hans/hennes får ju vissa konsekvenser.....

Vidare är kunskapen på din arbetsplats vad gäller beroende sjukdomar normalt mycket liten.
Naturligtvis kkommer frågor som:
-Kan du vara med på fetsen?
-Ska vi arrangera spritfri fest?
-Ska vi låtsas att vi inte vet?
-Låta dig vara ifred?
-Tål du höra våra historier från helgen?
-Ska vi kolla dig?
Osv, osv

Ett vanligt skäl till ovänligt bemötande när du kommer tillbaka från behandlingen kan vara att dina arbetskamrater har ett dåligt förhållande till alkohol/alkoholister.
En miljon svenskar har en alkoholist i sin närmaste omgivning. Det finns stora möjligheter att någon på just  din arbetsplats har haft ett eget "litet helvete" med detta.

Hur hantera deta?
Till att börja med är det den aktive alkoholisten som människor brukar reagera mot. Vår erfarenhet säger att när man väl förklarat att man gått genom behandling för att tillfriskna mot sjukdomen, brukar alkoholisten/drogmissbrukaren mötas med respekt.
Ett vanligt omdöme är att det är starkt att ta itu med sina problem.
Det är viktigt att att göra klart för sina arbetskamrater att det är DU som ändrat din livsföring, och att detta inte behöver ändra din arbetsplats.
I de fall din nykterhet leder till att du utsätts för trakasserier, dra dig inte för att ta upp detta med dina kontaktpersoner på arbetsplatsen.

Kom dock ihåg att det vanligaste är att du blir bemött med respekt!
Du uppfattas som någon som gjort en stark insats.

När du varit tillbaka på arbetsplatsen en tid, inträffar det ofta att arbetskamrater vill "lätta sitt hjärta" för dig när det gäller hans/hennes egna eller närstående problem.
Tala om hur du gjorde för att få hjälp. Låt den ta egna beslut som kan vara riktigaq i deras fall.
#1 - - Micke:

Fick själv sluta på jobbet efter vården, 8 månader efter att jag börjat arbetet igen drog jag. klarade inte mer, 12 års knarkande på jobbet hade satt för djupa sår. Men känner man att man klarar det ska man så klart stanna!!!

#2 - - Vandraren:

Slängde ett par ord på google å hamnade här. Det var så inspirerande att jag skrev några rader. Vad skönt det kändes. Kanske jag skaffar en egen blogg.

Här är min story

Jag var en mycket populär och social person som alla tyckte om. Var smickrad för det och kunde därför inte tacka nej till alla fester och tillställningar jag blev bjuden till. Även fast jag inte ville dricka, även fast jag visste att jag inte borde för att orka med dagen efter kunde jag inte stå emot trycket. När jag dagen efter ville vara hemma och slicka såren var det ju en annan fest jag var tvungen att gå till. Annars kanske folket tyckte jag var stöddig och okamratlig.

Efter hand har det vuxit sig till en lång resa kantat med sorg, ångest, självmordstankar, ekonomiska bekymmer, psykiskt illamående etc.

Efter 20 års supande och två nära vänner som tagit sina liv pga den berömda konungen har jag ändå lyckats med bedriften att skaffa familj och barn, hus och jobb. Kan lova att det är en djävla ekvation att lösa. Nu är jag trött, det känns som om livet tog slut i förtid, ja eller att jag tagit ut livet i förtid. ett års sjukskrivning med en rad olika besvär och diagnoser blev en vardag jag trodde skulle gå att komma ur, dessvärre är verkligheten den att min kropp tog slut efter all alkohol missbruk.

Jag blev allmänt otrevlig och folk började undvika mig. På jobbet har jag rykt ihop med varenda chef och bett nära och kära fara och flyga. Visst finns det några personer kvar som gärna vill träffa mig men dem är nästan alla helt söndersupna och vill bara göra en sak, nämligen dricka sprit.

Jag har hela tiden vetat att det är alkoholen som förstör och förgör. Trodde väl kanske i min fåfänga att det enda sättet att besegra alkohol var att behärska den och klara av att leva med den. Jag förlorade den kampen. Alkoholen har sugit ur mig livet och hälsan likt en gigantisk fästing på en liten späd kattunge.
Inte bara det! alkoholen har utsatt hela min familj för ett enormt lidande fullt av lögner och svek.

Kan jag nu gömma mig bakom en mur med ursäkter och skylla allt på alkoholen?

Nja... knappast. Det är ingen i min omgivning som bär skulden för mitt supande. Jag tog själv glaset till min mun och måste därför också själv bära ansvaret för alla konsekvenser. Men om sen min omgivning har förståelse och vill ge stöd är det en bonus jag med största ödmjukhet tar emot.

Jag ligger i krig och har bestämt mig för att besegra. jag vill ha mitt liv tillbaka! Efter att i månader sett världen genom nyktra ögon förstår jag vad jag missat.... fy fan alltså!


Mitt mål är att gottgöra mig själv och min familj.

mvh

Vandraren

PS: tack för en fin sida och stå på er, ingenting är omöjligt

#3 - - Regn:

Hej.Jag är 27 år gammal och jag tror att jag är alkoholist,i min omgivning är det inte så många som håller med eftersom de själva är inne i både drog- och alkohol missbruk. Jag är glad för att ha hittat din blogg och jag förstår hur stort jobb du gör för att hålla dig nykter. Jag kommer att kolla här då och då för jag behöver verkligen lite tips till hur jag ska minska på min alkohol konsumtion.
Var stark!
Kram

#4 - - Wendy:

En bra blogg, äntligen något som är av stor vikt. Om du inte har något emot det så tänker jag ta lite av dina texter och använda på en informationskväll i kyrkan om missbruk. Spriten glorifieras överallt och jag är såååå in i vassen trött på det..Kram från Wendy

Till top