I ett gammalt fyllos huvud - Pust och stön och jubel...

Pust och stön och jubel...

27 April 2006 / 06:38 / 2006 / Permalink / 1

Det går för högtryck.
Min lilla firma är uppskattad och jag kommer nog att kanske kunna ta ut en liten lön vad det lider.
Kom inte härifrån förrän efter 7 igår kväll.
Kunder som kom och om och kom.......bara att stanna och gilla läget.

Va trött. Tänkte som så att jag nog kan hoppa över mötet.
NÄ, det kan jag inte.
möten är det viktigaste, ska det vara så svårt att komma ihåg???
utan möten ingen nykterhet, ingen nykterhet inget liv......så så, iväg med dig.
Å iväg kom jag till slut.
Landade en minut innan start i soffan med en hamburgare i mungipan.
Lugn och sinnesro va det ja.....

Ämnet var om fjärde steget.
Vi gjorde en grundlig och oförskräkt moralisk självrannsakan.
Brrrr......gjodre vi?
Delningarna var tänkvärda och jag fick mina fiskar varma efter mötet.
Det påtalades tydligt att nykterheten är det viktigaste vi har och att det faktiskt går att kubba in i väggen även utan sprit.
Ja, men jag....
Men....
Tänkte att det nog kanske.......
Och...
Det var mina utomordentliga argument som tydligt markerade min ståndpunkt i det hela...
Suck.

På vägen hem körde jag på ett rådjur. Det bara small till.
Har i min stora ödmjukhet alltid sett på människor som inte kan förhindra att köra på ett rådjur som riktiga klantskallar.
Har hört deras fåniga argumet om att det bara hoppade upp och annat trams.
Jag hade ju väjat och bromsat.
Fixat det hela.
Mest beroende på att jag är så mycket duktigare än dom klantarna.
Nu hände precis det dom beskrivit.
Det fyrbenta åbäket bara vipsade fram framför min bil.
Hade inte en sportmössa att undvika smällen.
Tänkte faktiskt lite på hur högmodigt jag tyckt om andra innan...åsså stod jag där själv med pinoccionäsa.
Läskigt med ett djur som dör framför ens ögon.
Fick nästan panik då jag såg att den levde.
Funderade på hur jag min ömfotade vekling skulle kunna ta kål på djuret.
Men den va så skadad att den slutade andas nästan direkt.
Det lilla rådjuret tittade på mig med sina rådjursögon......åsså dog det.
Fyttirackarns, är inte direkt van med att ta kål på djur.
Ringde polis.
på landet stannar människor direkt och undrar vad som hänt.
En tjej hjälpte mig att kontakta jägare.
Jägaren var dock inte i stånd att göra så mycket....kryckor och ålder gjorde saken lite komplicerad för honom. Men det löste sig.
Åkte hem.
Hunden B va hos E.
Kände mig ensam.
Faan vad ensam jag blir när hunden inte är med.
Saknar min kompis, fast han ibland e lite påträngande.
Nåja, somnade i min ensamhet i skogen.

På väg till jobbet tittade jag i diket efter rådjuret, men jägaren hade varit där och hämtat det någon gång i natt. Snabba grabbar. Undrar om det går att käka det? fast det gör det nog inte. Spricker nog ganska ordentlöigt inombords antar jag.......fast nu tänker vi på något annat .....va?
Det är ju ny dag med nya friska tag.