En dag

, 2006 / Permalink / 1
Idag vaknade jag tidigt igen.
Ville iväg till livet. Mitt liv. Mitt nya liv.
fast ibland undrar jag.
Va det detta som va livet.
Arbete från tidig morgon till sena kvällen varje dag.
Är det så?

Igår ringde en kille mig som jag träffade på hemmet när jag var där och va sån där gammal patient.
Jag åker ibland till mitt behandlingshem och snackar lite om hur jag har kunnat hålla mig nykter sedanjag j´kom ut.
sist var där en kille som jag känner lite flyktigt.
Han ringde igår.
Ville handla av mig.
Frågade hur det gick.
-jo det går bra. Är ju på eftervård.
-Går du på AA då?
-Nä, det har liksom inte blivit tid till det. Är ju så mycket att göra du vet....bla bla bla bla.
Blir så trött.
Vad är det som är så svårt att fatta?
Det Viktigaste Först.
Nykterheten.
Utan nykterhet finns inget kvar.
Då kan han, eller även jag för den delen, vara hur gulliga hur rika hur utbildade som helst.
Kung Alkohol har inga fördomar, han tar oss alla oavsett framgång eller ej.
Blir så innerligt trött på att höra samma jävla visa varje gång.
Jag skall gå på AA om bara.......inte tid .....familjen...arbetet......
Åsså kommer återfallet och dom fattar inte hur det kunde bli så här.
Jag bara skulle....åsså.......blev jag full...fattar inget.....
Jag vet att jag just nu sitter på en aldeles för hög häst och att det lika gärna kan vara jag som trillar dit nästa gång.
Men skillnaden är att om jag skall dricka igen så inte fan ska jag göra det oplanerat.
Då ska jag ta det beslutet och göra det ordentligt.
Jag kommer inte att säga att det bara hände...............tror jag i alla fall.
fast för mig är det så att om jag lytfer glaset igen så kommer jag inte att uppleva några mer dagar som nykter. Då skiter jag i hela helvetet.
Då ids jag inte mer.
Skulle inte orka för en enda sekund att ta mig samman och rensa upp en havererad firma, förlovning och rasad ekonomi igen.
Aldrig.
Vet inte om jag högmodigt skall tycka saker om andra.
Anse saker om hur andra sköter eller i mina ögon missköter sin nykterhet.
Det är ju faktiskt deras liv som dom själva får reda upp på sitt eget sätt.
Kans eär detta inte högmod utan ett sätt att förbereda mig själv inför nästa attack av Kung Alkohol.
För mig är det enklare att få en nykter dag till då jag pratar med en sån person.
Allra enklaste är det då det kommer någon från ett återfall på ett AA möte.
Då kan jag lyssna. Ta till mig. Sätta mig in i situationen som om det vore jag. Bli tacksam över att det faktiskt inte var jag denna gång.
Det ger mig en enklare dag i nykterhetens ljus.

Nåväl, tillbaka till min vän som ringde.
Han skulle komma på AA sa han. Skulle bara avsluta sin kurs som just de dagarna.
Jag sa att det finns AA möten varje dag, men då fanns det ingen där, bara en tom röst som svamlade.
Ja ja ja, det är i alla fall inte jag som svajar och det är jag tacksam för.
Kram



#1 - - juhani:

Hur länge skall du tjata om att du kommer att dö om du tar ett återfall??Flera av min polare har gjort just det på grund av att de gjort samma beslut som du och då när de tagit sitt återfall har detta verkligen besannats på grund av deras intjatade tro på att det verkligen kommer att hända vid ett återfall.Detta verkar ju farligt.Folk kan ju tro att alla dör vid ett återfall.Du är inte lägre heller någon person med något eget liv utan du är en reklampelare för AA.Detta är vad du blivit.Är det inte dags att skaffa sig ett"normalt" liv?Att vara Mr AA kommer inte att tillfredställa dig hela livet.Men jag vet.De flesta blir som du.Lugna ner dig och berätta om dina drömmar.Alkisar orkar inte läsa din blogg.De skall ju dö om de tar ett återfall?

Till top