En dag på väg mot nykterheten
Är så glad, sonen har kommit upp på tå.
Han tar tag i både arbete och kunder , det flyter på bra.
Är stolt över honom.
Återfall pratas det om.
Detta får mig återigen att ta till mig allvaret i att vara alkoholist.
Hur lätt det är att låta Kung Alkohol ta över mina tankar.
Lätt går med i att det nog inte är så farlligt.
Få mig att vilja lyfta glaset.
Men...
För att kunna ta ett återfall så måste jag ju ha kommit en bit på den nyktra vägen.
Har jag kommit en bit på den nyktrea vägen kan jag kanske inse att det hela är en fälla.
Ty det duger inte för mig att vara promillefri ett antal dagar.
Duger inte bara att vara mellan två fyllor.
Nykterhet eller promillefrihet.
Promillefrihet är inget jag strävar efter.
Nykterhetens ljus är svårt att fånga, för vissa omöjligt.
För mig är det svårt, Ibland riktigt svårt.
Svårt att böja på nacken.
Svårt att förstå att jag måste vara på min vakt och beredd att göra det som krävs, sätta nykterheten före ALLT annat.
Kung Alkohol tar inte rast, han bevakar mig.
Inte för en dag, eller timme eller ens minut släpper han fokus på mig.
Att vilja/orka välja bort alkoholen är enklare om jag försöker finna en mening i livet.
Vilket jag försöker hela min vakna tid.
Att leva på väg mot nästa fylla är inget eftersträmsam nykterhet för mig.
Jag vill uppnå ett stadie där alkoholen är bortvald, bortvald genom att livet har blivit bättre, enklare, sundare.
Vill uppnå att spriten är onödig.
Försöka hitta en livsstil där jag tycker att livet är värt att leva utan alkohol, där alkoholen inte längre är ett alternativ.
Jag vill inte ha rast, dra mig tillbaka eller vila på lagrarna.
Jag vill skapa något. Göra något kreativt med mitt liv. Om jag har nåden se tillbaka på mitt liv och vara lite stolt över det jag uppnått, skapat. Behöver inte vara pengar, utan mer känslan. Självkänslan kanske.
Helt enkelt ett nyktert liv på riktigt.
Fast har en bit dit.
Ännu kommer tankarna, dom sjuka tankarna om att jag nog kan ta ett glas någongång.
Sjuka tankar om ett drickande där jag kan kontrollera mitt intag.
Sjukare tankar om att ta en resa och kröka för att sedan vara nykter igen.
Tror att jag på något sätt kan komma undan.
Försöker inbilla mig att det nog inte är så farligt.
Men för mig är det antingen eller.
Ingen hamnar på behandlingshem utan att behöva det.
Ingen går på AA som inte behöver det.
AA är inte till för dom som behöver det.
AA är till för dom som vill ha det.
Jag vill ha AA
Jag vill ha ett nyktert liv.
Jag vill inte ha mitt gamla liv tillbaka.
Vill inte ha ångest, kräks på tröjan, skakningar, illamående.
Det har jag inte idag och får jag bestämma så skall det förbli så resten av dagen
Imorgon får jag se.
Kram på er etterkottar där ute......
Läser med intresse ditt inlägg i dag. Hjälper mig att inse att även om jag tänker som du just nu, eftersom jag mår bra och är glad att inte dricka, så kommer jag förmodligen att behöva tänka som du gör om fyra år. Ibland kommer små ilningar av glädje att jag vågar tänka tanken att jag kanske inte ska dricka mer alls i hela mitt liv, jag ser det inte som ett hot alls i dessa ögonblick utan tvärtom som en riktig reell möjlighet. Men tror att jag nu verkligen tagit till mig att jag behöver all hjälp jag kan får och då främst AA. Längtar redan till nästa möte.
Ha en bra helg.