Det är inte bara ett.....
Varför kan inte jag som andra jag känner ha en sund och normal inställning till saker och ting...tex jobb.
Nädå, ska jag jobba så ska jag ta mig faan jopbba röven av mig.
Har ingen känsla för det ordet lagom.
Balans.
Ta saker som de kommer.
Jobbar som en gnu just.
Gnun är nämligen erkänt euforisk arbetare enl bevisad vtenskap......eller nåt.......därav liknelsen.
Jag jobbar från 6 på morgonen till 7 på em.
Sen blir det hundlek en timme i skogen.....sen är det bara över.....somnar som förr i tiden på soffan framför teven. Skillnaden är dock att jag inte är full.
Vaknar sedan i gryning och vill iväg. Vill upp.
Inte ens hunden är intresserad av att hänga med.
Får schasa ut honom på en uppfriskande rask morgonpromenad i skogen.
han blänger surt på mig.
Han somnar i bilen på väg till jobbet.
När vi kommer fram går han ut på gården å lägger sig.
Äntligen lite ro tycks han tänka.....
Men jag är igång.
Ringer och väcker sonen, som likt hunden är måttligt intreserad av aktivitet.
Men likt hunden masar han sig väl upp dårå.....
Vet inte om sonen åxå somnar när han kommer till jobbet, men inte är han direkt srudlande av energi.
Vet inte vaffö min omgivning är sån.
Dett är ju jättekul......fattar ni inte det....
Suck.
Är så in i helövet nöjd med mig själv för det jag skapar just nu så jag spricker väl snart.
Men gör det trots allt med lite distans.
Vet och påminns om min situation.
Utan möten och att ta min situation på största allvar, så rasar allt som ett kort hus.
Utan nykterheten får jag inte se slutet på sagan om min lilla firma.
Men idag skiter jag i det, jag kommer att jobba på som faan och skita i Kung Alkohol.
Jag ska ha ytterligare en bra dag.
Ikväll blir det möte.
Hmmm,
Ta Det Lugnt!
:-)